Sakarja 9-11
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
GUDS RIKES FRAMTID
(9:1—14:21)
Messias ankomst och förkastande
(9:1—11:17)
Israels fiender ska dömas
9 En profetia:
Herrens ord är i landet Hadrak.
Det kommer också över Damaskus,
för allas ögon – Israels alla stammars och alla andra människors –
är riktade mot Herren.[a]
2 Liksaså kommer det över grannlandet Hamat
och Tyros och Sidon med deras visdom.
3 Tyros har byggt åt sig en fästning
och samlat silver som stoft
och guld som smuts från gatan.
4 Herren ska plundra staden,
vräka dess välde i havet,
och den ska förtäras av eld.
5 Ashkelon ska se detta och frukta.
Gaza ska bäva av ångest, liksom Ekron,
för dess hopp går om intet.
Gaza mister sin kung,
och Ashkelon blir obebott.
6 I Ashdod ska ett oäkta folk bosätta sig,
och jag ska göra slut på filistéernas stolthet.
7 Jag ska rycka blodmaten ur deras mun,
och vidrigheten från deras tänder.
De som blir kvar ska tillhöra vår Gud
och vara som en stam i Juda,
och Ekron ska vara som jevuséerna.
8 Jag ska beskydda mitt hus
för arméer som kommer och går.
Aldrig mer ska någon förtryckare komma dit,
för jag vakar över dem.
En kung ska komma
9 Ropa ut din glädje, dotter Sion!
Jubla högt, dotter Jerusalem!
Se, din kung kommer till dig.
Han är rättfärdig och segerrik[b].
Han kommer i ödmjukhet, ridande på en åsna,
ja, på ett åsneföl.
10 Jag ska ta bort alla stridsvagnar från Efraim
och föra bort alla hästar från Jerusalem.
Krigsbågarna ska förstöras,
och han ska förkunna fred för folken.
Hans välde ska sträcka sig från hav till hav,
från floden till jordens ände.
Folkets upprättelse
11 På grund av blodsförbundet med dig
ska jag släppa dina fångar fria
ur den vattenlösa brunnen.
12 Kom tillbaka till fästet,
ni fångar som har ett hopp!
Jag meddelar i dag
att jag ska ge er dubbelt igen.
13 Jag ska spänna Juda som min båge
och lägga Efraim där som min pil.
Jag ska resa upp dina söner, Sion,
mot dina söner, Grekland[c],
och göra dig till en krigares svärd.
Herren ska visa sig
14 Herren ska visa sig över dem,
och hans pil ska fara fram som en blixt.
Herren, Herren, ska stöta i horn
och dra fram med sydstormarna.
15 Härskarornas Herre ska beskydda dem.
De ska förgöra och segra med slungstenar.
De ska dricka och ryta som berusade av vin.
De ska fyllas som en offerskål,
som altarhörnen.[d]
16 Herren, deras Gud, ska rädda dem den dagen
och vårda sig om dem som en hjord, hans folk.
De ska stråla i hans land som juveler i en krona.
17 Hur gott, hur skönt är det inte!
Brödsäd får de unga männen att blomstra,
vin de unga kvinnorna.
Herrens omsorg om sitt folk
10 Be Herren om regn vid tiden för vårregnet.
Herren har gjort stormmolnen,
han ger regnskurar
och låter ge marken gröda åt alla.
2 Men husgudarna talar svek,
spåmännen ser lögnaktiga syner,
berättar falska drömmar
och ger tom tröst.
Därför vandrar folket omkring, förtryckta,
för de har ingen herde.
3 ”Min vrede brinner mot herdarna,
och ledarna[e] ska jag straffa.
Härskarornas Herre tar sig an
sin hjord, Juda folk,
och gör den till en stolt stridshäst åt sig.
4 Från Juda ska hörnstenen komma,
därifrån ska tältpluggen komma,
därifrån bågen till striden,
och därifrån ska alla härskare komma.
5 De ska bli som hjältar
som i striden trampar i smutsen på gatan.
De ska strida, för Herren är med dem,
och ryttarna med sina hästar ska komma på skam.
6 Jag ska ge styrka åt Juda folk,
och Josefs folk ska jag rädda.
Jag ska låta dem återvända,
eftersom jag förbarmar mig över dem.
Det ska bli som om jag
aldrig hade förkastat dem,
för jag, Herren, deras Gud,
ska bönhöra dem.
7 Efraims folk ska bli som hjältar.
De ska glädja sig som av vin.
Deras barn ska se det och vara glada.
De ska jubla i Herren.
8 Jag ska vissla på dem
och samla dem,
för jag har friköpt dem.
De ska bli lika talrika som i gångna tider.
9 Fastän jag skingrar dem bland folken
ska de ändå komma ihåg mig i fjärran länder.
De och deras barn ska få
leva och återvända.
10 Jag ska föra dem tillbaka från Egypten
och samla dem från Assyrien.
Jag ska föra dem till Gilead och Libanon,
och där ska inte finnas utrymme nog för dem.
11 De[f] ska gå genom nödens hav,
och havets vågor ska hållas tillbaka.
Alla Nilens djup ska torka ut,
Assyriens stolthet ska brytas ner
och Egypten förlora sin spira.
12 Jag ska göra dem starka i Herren,
och i hans namn ska de vandra,[g]
säger Herren.”
11 Öppna dina portar, Libanon.
Eld ska förtära dina cedrar.
2 Klaga, cypress, för cedern har fallit,
och de ståtliga träden är förstörda.
Klaga, ni Bashans ekar,
för den täta skogen har huggits ner.
3 Hör herdarnas klagan,
när deras härlighet har förstörts.
Hör hur de unga lejonen ryter,
när Jordandalens prakt är skövlad.
De två herdarna
4 Så sa Herren, min Gud: ”Bli en herde för en hjord med slaktfår. 5 De som köper dem slaktar dem utan att bli straffade. De som säljer dem säger: ’Lovad vare Herren för att jag blivit rik!’ Deras egna herdar skonar dem inte. 6 Jag ska inte längre skona landets invånare, säger Herren. Jag ska låta människorna hamna i klorna på varandra och på sin kung. De ska ödelägga landet, och jag ska inte låta någon komma undan deras makt.”
7 Så blev jag en herde för en hjord med slaktfår, de förtryckta fåren. Jag tog två herdestavar. Den ena kallade jag Nåd och den andra Enhet, och jag blev en herde för hjorden. 8 Inom en månad gjorde jag mig av med de tre herdarna.[h] Jag förlorade tålamodet med fåren, och även de fick nog av mig. 9 Då sa jag: ”Nu vill jag inte längre vara er herde. Låt det dö som håller på att dö, och det gå under som håller på att gå under. Låt dem som är kvar äta upp varandra.”
10 Sedan tog jag min stav Nåd och bröt av den, för att upplösa det förbund jag hade slutit med alla folk. 11 Så blev det upplöst den dagen, och de förtryckta fåren som iakttog mig insåg att detta var Herrens ord.
12 Jag sa till dem: ”Om ni finner det för gott, ge mig min lön, men om inte, låt bli!” Då vägde de upp trettio silvermynt[i] åt mig.
13 Och Herren sa till mig: ”Kasta det åt krukmakaren, denna härliga summa de har värderat mig till!” Jag tog alltså de trettio silvermynten och kastade dem åt krukmakaren i Herrens hus.
14 Sedan bröt jag av min andra stav, Enhet, för att upplösa broderskapet mellan Juda och Israel.
15 Herren sa till mig: ”Utrusta dig med en dåraktig herdes redskap. 16 Jag ska nämligen låta en herde uppstå i landet som inte bryr sig om dem som håller på att förgås, inte söker efter dem som kommit bort, inte helar de skadade, inte sörjer för de friska, utan äter köttet av de feta och river sönder klövarna på dem.
17 Ve en sådan värdelös herde
som överger sin hjord!
Må ett svärd träffa hans arm och hans högra öga!
Må hans arm helt förtvina
och hans högra öga helt förblindas!”
Footnotes
- 9:1 Grundtextens innebörd är osäker. Tanken kan också vara (som t.ex. i Septuaginta) att Herrens ögon är riktade mot människorna och Israels alla stammar. Ett ytterligare alternativ är att människors (mer exakt människans ) ögon ska tolkas som Arams ögonsten, som tillhör Herren; de hebreiska orden för människan, adam, och Aram, är mycket lika och kan därför ha förväxlats.
- 9:9 Enligt Septuaginta, Vulgata, m.fl: han räddar
- 9:13 Grundtexten använder benämningen Javan.
- 9:15 Grundtextens innebörd är osäker.
- 10:3 Ordagrant: bockarna.
- 10:11 Egentligen han, vilket ev. skulle kunna syfta på Herren som drar fram över nödens hav och håller tillbaka dess vågor.
- 10:12 Enligt bl.a. Septuaginta: …hans namn ska ge dem ära.
- 11:8 Det framkommer inte vad detta syftar på.
- 11:12 Ersättningen för en dödad slav, se 2 Mos 21:32. Denna blygsamma summa fick senare Judas för att förråda Jesus, se t.ex. Matt 26:14f. Grundtexten talar dock bara om silver, ”mynt” är en senare tolkning som används här för att underlätta översättningen.
Sakaria 9-11
Svenska 1917
9 Detta är en utsaga som innehåller HERRENS ord över Hadraks land; också i Damaskus skall den slå ned -- ty HERREN har sitt öga på andra människor såväl som på Israels alla stammar.
2 Den drabbar ock Hamat, som gränsar därintill, så ock Tyrus och Sion, där man är så vis.
3 Tyrus byggde sig ett fäste; hon hopade silver såsom stoft och guld såsom orenlighet på gatan.
4 Men se, Herren skall åter göra henne fattig, han skall bryta hennes murar ned i havet, och hon själv skall förtäras av eld.
5 Askelon må se det med fruktan, och Gasa med stor bävan, så ock Ekron, ty dess hopp skall komma på skam. Gasa mister sin konung, Askelon bliver en obebodd plats
6 Asdod skall bebos av en vanbördig hop; så skall jag utrota filistéernas stolthet.
7 Men när jag har ryckt blodmaten ur deras mun och styggelserna undan deras tänder då skall också av dem bliva en kvarleva åt vår Gud, de skola bliva såsom stamfurstar i Juda, och Ekrons folk skall bliva såsom jebuséerna.
8 Och jag skall slå upp mitt läger till ett värn för mitt hus, mot härar som komma eller gå, och ej mer skall någon plågare komma över dem; ty jag vaktar nu med öppna ögon.
9 Fröjda dig storligen, du dotter Sion; höj jubelrop, du dotter Jerusalem. Se, din konung kommer till dig; rättfärdig och segerrik är han. Han kommer fattig, ridande på en åsna, på en åsninnas fåle.
10 Så skall jag utrota vagnar Efraim och hästar ur Jerusalem; ja, stridens bågar skola utrotas, och han skall tala frid till folken. Och hans herradöme skall nå från hav till hav, och ifrån floden intill jordens ändar.
11 För ditt förbundsblods skull vill jag ock släppa dina fångar fria ur gropen där intet vatten finnes.
12 Så vänden då åter till edert fäste, I fångar som nu haven ett hopp. Ja, det vare eder förkunnat i dag att jag vill giva eder dubbelt igen.
13 Ty jag skall spänna Juda såsom min båge och lägga Efraim såsom pil på den, och dina söner, du Sion, skall jag svänga såsom spjut mot dina söner, du Javan, och göra dig lik en hjältes svärd.
14 Ja, HERREN skall uppenbara sig i höjden, och såsom en ljungeld skall hans pil fara ut; Herren, HERREN skall stöta i basunen, och med sunnanstormar skall han draga fram.
15 HERREN Sebaot, han skall beskärma dem; de skola uppsluka sina fiender och trampa deras slungstenar under fötterna; under stridslarm skola de svälja sina fiender såsom vin, till dess de själva äro så fulla av blod som offerskålar och altarhörn.
16 Och HERREN, deras Gud, skall på den tiden giva dem seger, ty de äro ju det folk som han har till sin hjord. Ja, ädelstenar äro de i en krona, strålande över hans land.
17 Huru stor bliver icke deras lycka, huru stor deras härlighet! Av deras säd skola ynglingar blomstra upp, och jungfrur av deras vin.
10 HERREN mån I bedja om regn, när vårregnets tid är inne; HERREN är det som sänder ljungeldarna. Regn skall han då giva människorna i ymnigt mått, gröda på marken åt var och en.
2 Men husgudarnas tal är fåfänglighet, spåmännens syner äro lögn, tomma drömmar är vad de tala, och den tröst de giva är ett intet. Därför måste folket draga hädan såsom en fårhjord och fara illa, där det går utan herde.
3 Mot herdarna är min vrede upptänd och bockarna skall jag hemsöka. Ja, HERREN Sebaot skall vårda sig om sin hjord, Juda hus, och skall så göra den till en stolt stridshäst åt sig.
4 Från den hjorden skall en hörnsten komma, från den en stödjepelare, från den en båge till striden, från den allt vad styresman heter.
5 Och de skola vara lika hjältar, som gå fram i striden, likasom trampade de i orenlighet på gatan. Ja, strida skola de, ty HERREN är med dem, och ryttarna på sina hästar skola då komma på skam.
6 Jag skall giva styrka åt Juda hus, och åt Josefs hus skall jag giva seger. Jag skall i min barmhärtighet låta dem komma tillbaka, och det skall bliva såsom hade jag aldrig förkastat dem. Ty jag är HERREN, deras Gud, och skall bönhöra dem.
7 Och Efraims män skola bliva lika hjältar, och deras hjärtan skola glädja sig såsom av vin. Deras barn skola ock se det och bliva glada; deras hjärtan skola fröjda sig i HERREN.
8 Jag skall locka på dem och samla dem tillhopa, ty jag förlossar dem; och de skola bliva lika talrika som de fordom voro.
9 Och när jag planterar ut dem bland folken, skola de tänka på mig i fjärran land; och med sina barn skola de få leva och komma tillbaka.
10 Ja, från Egyptens land skall jag låta dem komma tillbaka och från Assur skall jag församla dem. Sedan skall jag föra dem till Gileads land och till Libanon; och där skall icke finnas rum nog för dem.
11 Han skall draga fram genom havet på en trång väg, böljorna i havet skall han slå ned, och alla Nilflodens djup skola torka ut. Så skall Assurs stolthet bliva nedbruten och spiran tagen ifrån Egypten.
12 Men dem skall jag göra starka i HERREN, och i hans namn skola de gå fram, säger HERREN.
11 Öppna dina dörrar, Libanon, ty eld skall nu förtära dina cedrar.
2 Jämra dig, du cypress, ty cedern måste falla, de härliga träden skola förödas. Jämren eder, I Basans ekar, ty skogen, den ogenomträngliga, varder fälld.
3 Hör huru herdarna jämra sig, när deras härlighet bliver förödd! Hör huru de unga lejonen ryta, när Jordanbygdens snår varda förödda!
4 Så sade HERREN, min Gud: »Bliv en herde för slaktfåren,
5 ty deras köpare slakta dem utan all försyn, och deras säljare säga: 'Lovad vare HERREN att jag bliver allt rikare.' Ej heller skonas de av sina egna herdar.»
6 »Se, jag vill nu icke mer skona landets inbyggare», säger HERREN, »utan låta människorna falla i varandras hand och i sina konungars hand, och dessa skola fördärva landet, och jag skall icke rädda någon ur deras hand.»
7 Så blev jag en herde för slaktfåren, de arma fåren. Och jag tog mig två stavar, den ena kallade jag Ljuvlig ro, den andra kallade jag Endräkt; och jag vaktade så fåren
8 Men sedan jag inom en månad hade förgjort de tre herdarna, blev jag led vid fåren, likasom ock deras sinne var avogt mot mig.
9 Då sade jag: »Jag vill icke mer vara eder herde. Vad som vill dö, det må dö, och vad som vill förgås, det må förgås; och de som sedan bliva kvar må äta varandras kött.»
10 Så tog jag min stav Ljuvlig ro och bröt sönder den, till att upplösa det förbund som jag hade slutit med alla folk.
11 Och när detta nu på den dagen blev upplöst, förnummo de arma fåren, som aktade på mig, att det var HERRENS ord.
12 Därefter sade jag till dem: »Om I så finnen för gott, så given mig min lön; varom icke, må det så vara.» Och de vägde upp trettio siklar silver såsom lön åt mig.
13 Då sade HERREN till mig: »Kasta det åt krukmakaren» -- det härliga pris vartill jag hade blivit värderad av dem! Och jag tog de trettio silversiklarna och kastade dem i HERRENS hus åt krukmakaren.
14 Därefter bröt jag sönder min andra stav, Endräkt, till att upplösa broderskapet mellan Juda och Israel.
15 Och HERREN sade till mig: »Tag dig nu redskap såsom en oförnuftig herde;
16 ty se, jag vill låta en herde uppstå i landet, som icke vårdar sig om de får som hålla på att förgås, icke uppsöker det förskingrade, icke helar det sargade, icke sörjer för det som är helbrägda, utan allenast äter köttet av de feta och river sönder klövarna på dem.»
17 Ve över denne ovärdige herde, som övergiver sin hjord! Må ett svärd träffa hans arm och hans högra öga! Må hans arm alldeles förtvina och hans högra öga förmörkas i grund!
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.