Markus 9-14

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

9 Jesus sa sedan till dem: ”Sannerligen säger jag er: några av er som står här kommer inte att dö förrän de har sett Guds rike komma med makt.^[a]”

Jesus förvandlas på berget

(Matt 17:1-13; Luk 9:28-36)

² Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes till ett högt berg, där de kunde vara för sig själva. Där förvandlades han inför dem. ³ Hans kläder blev bländande vita, vitare än något blekningsmedel i världen kan göra kläder. ⁴ Och de fick se Elia och Mose stå och tala med Jesus.^{[b] 5} Då sa Petrus till Jesus: ”Rabbi^[c], det är gott att få vara här! Låt oss bygga tre hyddor, en åt dig och en åt Mose och en åt Elia.” ⁶ Han visste inte vad han skulle säga, för de var helt skräckslagna.

⁷ Sedan kom ett moln och sänkte sig ner över dem, och en röst från molnet sa: ”Detta är min älskade Son. Lyssna på honom!”

⁸ Men då de plötsligt såg sig omkring, såg de ingen där mer, förutom Jesus.

⁹ På väg ner från berget befallde Jesus dem att inte berätta för någon vad de sett, förrän Människosonen hade uppstått från de döda. ¹⁰ Därför höll de det för sig själva men talade med varandra om vad som menades med att ”uppstå från de döda”.

¹¹ Lärjungarna frågade honom nu: ”Varför säger de skriftlärda att Elia först måste komma?” ¹² Jesus svarade: ”Elia ska komma först och ställa allt till rätta.^[d] Men varför står det i Skriften att Människosonen måste lida och bli föraktad? ¹³ Jag säger er, att Elia redan har kommit och de behandlade honom som de ville, precis som det står skrivet om honom.^[e]”

Jesus botar en pojke som är besatt av en ond ande

(Matt 17:14-19; Luk 9:37-42)

¹⁴ När de hade kommit tillbaka till de övriga lärjungarna, fick de se mycket folk som hade samlats runt dem, och några skriftlärda som höll på att diskutera med dem. ¹⁵ Men när folket fick se Jesus blev de överväldigade och sprang fram till honom för att hälsa på honom. ¹⁶ Och han frågade dem: ”Vad är det ni diskuterar med dem?”

¹⁷ En man i folkhopen sa då: ”Mästare, jag har tagit med min son hit som är besatt av en ond ande som gör honom stum. ¹⁸ Varje gång anden går till attack, slår den honom till marken och får honom att tugga fradga och gnissla tänder, och han blir alldeles stel. Jag bad dina lärjungar att driva ut den onda anden, men de klarade det inte.”

¹⁹ ”Detta trolösa släkte!” svarade Jesus. ”Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? Ta hit honom till mig.”

²⁰ Då kom de fram med honom. Men när han fick se Jesus började anden rycka och slita i honom, så att han föll till marken och vältrade sig med fradga runt munnen. ²¹ ”Hur länge har han varit sådan här?” frågade Jesus hans far. Han svarade: ”Ända sedan han var liten. ²² Och den har ofta kastat honom i elden eller i vattnet för att döda honom. Ha medlidande med oss och hjälp oss, om du kan!”

²³ ”Om jag kan?” svarade Jesus. ”Allt är möjligt för den som tror.”

²⁴ ”Jag tror”, utropade pojkens far. ”Hjälp min otro!”

²⁵ Men nu såg Jesus att folk kom springande från alla håll, och därför talade han strängt till den orena anden och sa: ”Du stumma och döva ande, jag befaller dig att fara ut ur honom och aldrig mer komma tillbaka!” ²⁶ Anden skrek och ryckte och slet i pojken men for till sist ut ur honom. Pojken låg där alldeles livlös, och många sa: ”Han är död.” ²⁷ Men Jesus tog honom i handen och drog upp honom, och då reste han sig upp.

²⁸ När Jesus sedan kom hem och blev ensam med sina lärjungar, frågade de honom: ”Varför kunde inte vi driva ut den?”

²⁹ Jesus svarade: ”Den sorten kan bara drivas ut genom bön.^[f]”

Jesus förutsäger för andra gången att han ska dö

(Matt 17:22-23; Luk 9:43-45)

³⁰ Sedan gick de därifrån och vandrade genom Galileen. Han försökte undvika att det skulle bli känt, ³¹ eftersom han undervisade sina lärjungar.

Han sa: ”Människosonen ska överlämnas till människorna, och de kommer att döda honom, men efter tre^[g] dagar ska han uppstå från de döda.”

³² Men de förstod inte vad han talade om, och de vågade inte fråga heller.

Jesus förklarar vem som är störst

(Matt 18:1-5; Luk 9:46-48)

³³ Så kom de till Kafarnaum, och när de var hemma, frågade han dem: ”Vad pratade ni om på vägen?” ³⁴ Men de teg, för de hade diskuterat vem av dem som var störst.

³⁵ Då satte han sig ner och bad de tolv att komma till honom, och han sa till dem: ”Den som vill vara den främste måste göra sig minst och bli allas tjänare.”

³⁶ Sedan tog han ett barn och ställde det mitt ibland dem, lade armen om barnet och sa: ³⁷ ”Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig, han tar inte emot mig utan den som har sänt mig.”

Lärjungarna förbjuder en man att göra under i Jesus namn

(Matt 10:42; Luk 9:49-50)

³⁸ Johannes sa till Jesus: ”Mästare, vi såg en man som drev ut onda andar i ditt namn, men eftersom han inte var en av oss försökte vi stoppa honom.”

³⁹ Då sa Jesus: ”Låt honom hållas. Ingen som gör under i mitt namn kan plötsligt efteråt börja tala illa om mig. ⁴⁰ Den som inte är mot oss, han är för oss. ⁴¹ Sannerligen säger jag er: om någon bara ger er ett glas vatten att dricka därför att ni tillhör Kristus, så ska han inte gå miste om sin lön.

Jesus varnar för förförelser

(Matt 18:8-9; Luk 17:1-2)

⁴² Om någon förför en av dessa små som tror på mig, så skulle det vara bättre för den personen att kastas i havet med en kvarnsten runt halsen. ⁴³ Om din hand förför dig, så hugg av den. Det är bättre att gå in i livet stympad, än att ha båda händerna i behåll och hamna i Gehenna^[h], i den eld som aldrig slocknar.^{[i] 45} Och om din fot förför dig, så hugg av den. Det är bättre att gå in i livet handikappad, än att ha båda fötterna i behåll och kastas i Gehenna.^[j]

⁴⁷ Om ditt öga förför dig, så riv ut det. Det är bättre att gå in i Guds rike enögd, än att ha båda ögonen i behåll och kastas i Gehenna, ⁴⁸ där

⁴⁹ Alla måste saltas genom eld.^{[l] 50} Salt är bra, men till vilken nytta är saltet om det har förlorat sin kraft? Kan man få det salt igen? Bevara er sälta och lev i fred med varandra!”^[m]

Jesus talar om äktenskap och skilsmässa

(Matt 19:1-9)

10 Sedan lämnade Jesus det området och gick mot Judeen och till andra sidan Jordan. Folkmassor samlades omkring honom igen, och som vanligt undervisade han dem.

² Då kom några fariseer för att pröva Jesus och frågade: ”Har en man^[n] rätt att skilja sig från sin hustru?”

³ Då sa Jesus: ”Vilka bestämmelser gav Mose er?”

⁴ De svarade: ”Mose tillät en man att ge ett intyg om skilsmässan och skicka iväg kvinnan.^[o]”

⁵ ”Mose skrev den bestämmelsen”, fortsatte Jesus, ”därför att era hjärtan är hårda. ⁶ Men från skapelsens början skapade Gud dem till man och kvinna,^[p] och ⁷ därför lämnar en man sin far och mor och håller sig till sin hustru, ⁸ så att de två blir ett kött.^[q] De är alltså inte längre två utan en kropp. ⁹ Och vad Gud har förenat, får människan inte skilja åt.”

¹⁰ När de sedan kom hem, frågade hans lärjungar honom mer om detta. ¹¹ Han sa då till dem: ”Den som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan är otrogen mot henne.^{[r] 12} Och om en frånskild kvinna gifter om sig med en annan, begår hon äktenskapsbrott.”

Jesus välsignar barnen

(Matt 19:13-15; Luk 18:15-17)

¹³ Några föräldrar kom nu till Jesus med sina barn för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna körde bort dem.

¹⁴ När Jesus såg det blev han arg och sa till dem: ”Låt barnen komma till mig, hindra dem inte, för Guds rike tillhör sådana som de. ¹⁵ Sannerligen säger jag er: den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer överhuvudtaget inte in dit.”

¹⁶ Så tog han barnen i famnen och lade händerna på dem och välsignade dem.

Jesus talar med en rik man

(Matt 19:16-30; Luk 18:18-30)

¹⁷ När han sedan skulle fortsätta sin väg, kom en man springande och föll på knä framför honom och sa: ”Gode Mästare, vad ska jag göra för att få evigt liv?”

¹⁸ ”Varför kallar du mig god?” frågade Jesus. ”Ingen är god förutom Gud. ¹⁹ Buden kan du: ’Du ska inte mörda, Du ska inte vara otrogen i ditt äktenskap, Du ska inte stjäla, Du ska inte vittna falskt. Du ska inte lura av någon det som är hans, Visa respekt för din far och mor.^[s]’ ”

²⁰ ”Mästare”, svarade mannen, ”allt detta har jag hållit ända sedan jag var ung.”

²¹ Då fylldes Jesus av kärlek och såg på honom och sa: ”Det är bara en sak som fattas dig. Gå och sälj allt du äger och ge pengarna åt de fattiga. Då ska du få en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.”

²² Men när mannen hörde det mörknade hans ansikte och han gick bedrövad bort, för han ägde mycket.

²³ Jesus såg sig omkring och sa till sina lärjungar: ”Hur svårt är det inte för den som har pengar att komma in i Guds rike!”

²⁴ Lärjungarna blev förskräckta över det han sa. Jesus upprepade: ”Mina barn, hur svårt är det inte att komma in i Guds rike! ²⁵ Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.”

²⁶ De blev ännu mer förskräckta och sa till varandra: ”Vem kan då bli räddad?”

²⁷ Jesus såg på dem och sa: ”För människorna är det omöjligt, men inte för Gud, eftersom allting är möjligt för honom.”

²⁸ Då sa Petrus till honom: ”Vi har lämnat allt för att följa dig.”

²⁹ Jesus svarade: ”Sannerligen säger jag er: var och en som lämnar hus eller syskon eller föräldrar eller barn eller åkrar för min och evangeliets skull, ³⁰ han ska få hundra gånger så mycket igen. Han ska få hus och syskon och mödrar och barn och åkrar redan här i tiden, mitt under förföljelser, och evigt liv i den kommande tidsåldern. ³¹ Många som är sist ska bli först, och många som är först ska bli sist.”

Jesus förutsäger för tredje gången att han ska dö

(Matt 20:17-19; Luk 18:31-33)

³² De var nu på väg upp till Jerusalem, och Jesus gick först. De var fulla av förundran, och de övriga som följde med var rädda.

Jesus samlade då de tolv och förklarade för dem vad som skulle hända med honom. ³³ ”Vi är nu på väg till Jerusalem”, sa han. ”Där kommer Människosonen att bli förrådd och överlämnad till översteprästerna och de skriftlärda, och de ska döma honom till döden och överlämna honom till hedningarna^[t]. ³⁴ De ska sedan håna honom och spotta på honom, piska honom och till slut döda honom. Men efter tre^[u] dagar ska han uppstå.”

Jakob och Johannes vill ha hedersplatserna

(Matt 20:20-28; Luk 22:24-27)

³⁵ Då gick Jakob och Johannes, Sebedaios söner, fram till honom och sa: ”Mästare, vi vill be dig om en sak.”

³⁶ ”Vad vill ni då att jag ska göra för er?” frågade han.

³⁷ De sa: ”Låt oss få sitta en på höger och en på vänster sida om dig i din härlighet.”^[v]

³⁸ Men Jesus sa till dem: ”Ni vet inte vad ni ber om! Kan ni dricka den bägare som jag måste dricka? Kan ni bli döpta med det dop som jag måste döpas med?”^[w]

³⁹ ”Ja”, svarade de. ”Det kan vi!”

Då sa Jesus: ”Ni kommer att få dricka den bägare som jag dricker, och döpas med det dop som jag döps med, ⁴⁰ men det är inte min sak att bestämma över platser på min högra och på min vänstra sida. De ges åt dem som de har beretts för.”

⁴¹ När de tio övriga hörde detta blev de upprörda över Jakob och Johannes. ⁴² Men Jesus kallade dem till sig och sa: ”Ni vet att de som betraktas som härskare regerar över folken och att stormännen utövar makt över dem. ⁴³ Men så är det inte bland er. Den av er som vill bli stor måste vara de andras tjänare, ⁴⁴ och den som vill vara den förste måste vara allas slav. ⁴⁵ Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.”

Jesus botar den blinde Bartimaios utanför Jeriko

(Matt 20:29-34; Luk 18:35-43)

⁴⁶ De kom till Jeriko. Och när han och hans lärjungar och en stor skara folk var på väg ut från staden, satt en blind tiggare som hette Bartimaios (son till Timaios) vid vägkanten.

⁴⁷ När Bartimaios fick höra att det var Jesus från Nasaret som kom, började han ropa: ”Jesus, Davids Son, förbarma dig över mig!”

⁴⁸ Många försökte få honom att hålla tyst, men han ropade bara ännu högre: ”Davids Son, förbarma dig över mig!”

⁴⁹ Jesus stannade och sa: ”Be honom komma hit!” Då ropade de på den blinda mannen och sa: ”Lugna ner dig. Res på dig och kom. Jesus ropar på dig.” ⁵⁰ Bartimaios slängde av sig sin mantel och hoppade upp och kom fram till Jesus.

⁵¹ ”Vad vill du att jag ska göra för dig?” frågade Jesus.

”Rabbouni^[x]”, sa den blinde, ”jag vill kunna se igen!”

⁵² Då sa Jesus till honom: ”Gå! Din tro har gjort dig frisk^[y].” Och genast kunde mannen se. Sedan följde han efter Jesus på vägen.

Jesus rider in i Jerusalem på en åsna

(Matt 21:1-9; Luk 19:28-38; Joh 12:12-15)

11 När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage och Betania, som låg vid Olivberget, skickade Jesus iväg två av sina lärjungar ² och sa till dem: ”Gå till byn som ligger framför er. Där inne kommer ni genast att hitta en ungåsna stå bunden, en som ingen har ridit på ännu. Ta den och led hit den. ³ Och om någon frågar vad ni håller på med så säg bara: ’Herren behöver den, men han kommer snart att lämna den tillbaka.’ ”

⁴ De gav sig då iväg och hittade en ungåsna som stod bunden vid en port på bygatan. Och medan de höll på att lösgöra den, ⁵ sa några som stod där: ”Vad gör ni? Tar ni åsnan?” ⁶ Men de svarade som Jesus hade sagt, och då lät man dem gå.

⁷ De ledde sedan åsnan till Jesus, lade sina mantlar på den, och Jesus satte sig på den. ⁸ Många bredde ut sina mantlar på vägen, och andra strödde ut gröna kvistar från träden runt omkring.^{[z] 9} Och både de som gick framför Jesus och de som gick efter ropade:

¹¹ Så red han in i Jerusalem och gick till templet. Där såg han på allt, men eftersom det redan var sent gick han därifrån till Betania med de tolv.

Jesus rensar templet

(Matt 21:18-22)

¹² Nästa morgon, när de var på väg från Betania, blev Jesus hungrig. ¹³ Då fick han se att det lite längre bort fanns ett fikonträd med gröna blad, och han gick dit för att se om det fanns någon frukt på det. Men när han kom dit fann han bara blad. Fikonens tid var nämligen inte inne.^{[ab] 14} Då sa Jesus till trädet: ”Aldrig mer i evighet ska någon äta frukt från dig!” Och hans lärjungar hörde det.

Templet rensas

(Matt 21:12-16; Luk 19:45-47; Joh 2:13-16)

¹⁵ När de kom fram till Jerusalem gick han in i templet och drev ut köpmännen och deras kunder. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stånden för dem som sålde duvor, ¹⁶ och han stoppade alla som försökte bära varor över tempelplatsen.^[ac]

¹⁷ Sedan undervisade han dem och sa: ”Står det inte skrivet: ’Mitt hus ska kallas ett bönehus för alla folk?’ Men ni har gjort det till ett rövarnäste.”^[ad]

¹⁸ När översteprästerna och de skriftlärda fick höra detta, började de göra upp planer på hur de skulle bli av med honom. Men de var rädda för honom, eftersom alla människor var så imponerade av hans undervisning.

¹⁹ På kvällen lämnade sedan Jesus och hans lärjungar staden.

Jesus förklarar att hans lärjungar kan be om stora ting

(Matt 21:20-22; 6:14)

²⁰ När de nästa morgon gick förbi fikonträdet igen, såg de att det hade vissnat ända från roten. ²¹ Då kom Petrus ihåg det och sa: ”Rabbi^[ae], har du sett? Fikonträdet som du förbannade har vissnat!”

²² Då sa Jesus till dem: ”Ni måste tro på Gud. ²³ Sannerligen säger jag er: om någon säger till det här berget: ’Upp med dig och kasta dig i havet!’ och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det ska ske som han säger, då kommer det att bli så. ²⁴ Jag säger er därför att vad ni än ber om i er bön i tron att ni får det, så ska ni få det. ²⁵ Men när ni står och ber till Gud ska ni först förlåta dem ni har något emot. Då ska också er Fader i himlen förlåta er era överträdelser.^[af]”

De judiska ledarna ifrågasätter Jesus fullmakt

(Matt 21:23-27; Luk 20:1-8)

²⁷ Så kom de tillbaka till Jerusalem, och medan Jesus gick omkring i templet kom översteprästerna och de skriftlärda och folkets ledare fram till honom. ²⁸ De frågade honom: ”Vad har du för fullmakt att göra detta? Vem har gett dig den fullmakten att göra det?”

²⁹ Jesus sa: ”Jag vill också ställa en fråga till er. Om ni svarar på den ska jag tala om för er vad jag har för fullmakt att göra detta. ³⁰ Var Johannes dop från himlen eller från människorna? Svara mig!”

³¹ De började genast diskutera med varandra och sa: ”Om vi säger att det var från himlen, så kommer han att fråga varför vi inte trodde på honom. ³² Men kan vi säga att det var från människor?” Det vågade de inte för folket, eftersom alla ansåg att Johannes faktiskt var en profet. ³³ Därför svarade de till slut: ”Vi vet inte.”

Då sa Jesus till dem: ”I så fall säger inte jag heller vad jag har för fullmakt att göra detta.”

Liknelsen om mannen som arrenderade ut sin vingård

(Matt 21:33-46; Luk 20:9-19)

12 Sedan började Jesus tala till dem i liknelser: ”En man planterade en vingård. Han byggde en mur runt omkring den och grävde en grop där han kunde pressa druvorna. Han byggde också ett vakttorn. Sedan arrenderade han ut vingården till några lantbrukare medan han själv reste bort. ² När det blev dags att skörda, sände han en av sina tjänare till lantbrukarna för att hämta en del av vingårdens skörd. ³ Men de tog fast tjänaren, misshandlade honom och skickade honom tillbaka tomhänt.

⁴ Ägaren sände då en annan av sina tjänare, men de slog honom i huvudet och förolämpade honom. ⁵ Nästa tjänare som han sände dödade de. Han sände flera andra, men en del misshandlade de, andra slog de ihjäl. ⁶ Till slut fanns det bara en kvar att sända, ägarens egen älskade son. Honom sände han iväg som den siste, för han tänkte: ’Honom ska de väl ändå visa respekt för.’

⁷ Men lantbrukarna sa till varandra: ’Här kommer arvtagaren. Kom så dödar vi honom, och då blir arvet vårt!’ ⁸ Så tog de fast sonen och dödade honom och slängde kroppen utanför vingården.

⁹ Vad ska nu vingårdsägaren göra? Jo, han kommer själv dit och dödar lantbrukarna och ger sedan vingården till andra. ¹⁰ Har ni inte läst det här stället i Skriften:

¹² De ville arrestera Jesus genast, eftersom de förstod att det var dem han syftade på i liknelsen, men de var rädda för folket. Därför lämnade de honom och gick därifrån.

Ska man betala skatt till kejsaren?

(Matt 22:15-22; Luk 20:20-26)

¹³ De skickade nu några fariseer och anhängare till Herodes^[ah] för att lura Jesus att säga något som de kunde sätta dit honom för. ¹⁴ Och de kom och sa till honom: ”Mästare, vi vet att du är uppriktig. Du låter dig inte påverkas av människor och ser inte till personen, utan lär oss i sanning Guds väg. Är det rätt eller inte att betala skatt till kejsaren. Ska vi göra det eller inte?”

¹⁵ Men Jesus förstod att de hycklade och sa: ”Varför försöker ni sätta mig på prov? Ta hit en denar så får jag titta på den.” ¹⁶ Då gav de honom ett mynt, och han frågade dem: ”Vems bild är det här, och vems underskrift?”

”Kejsarens”, svarade de.

¹⁷ ”Då så”, sa han, ”ge kejsaren det som är hans och Gud det som är Guds.” Och de blev förvånade över hans svar.

Ska de döda uppstå?

(Matt 22:23-33; Luk 20:27-40)

¹⁸ Sedan kom några saddukeer^[ai] till Jesus. De påstår att det inte finns någon uppståndelse, och därför frågade de:

¹⁹ ”Mästare, Mose skrev att om en man dör och lämnar efter sig hustru men inga barn, ska hans bror gifta sig med änkan och skaffa en arvtagare åt sin bror.^{[aj] 20} Nu fanns det sju bröder. Den äldste gifte sig, men dog utan att lämna några barn efter sig. ²¹ Därför gifte sig bror nummer två med änkan, men dog utan att lämna några barn efter sig, likadant den tredje ²² och alla sju; inga lämnade efter sig några barn. Sedan dog också kvinnan. ²³ När de nu uppstår från de döda, vems hustru blir hon då? Alla sju har ju varit gifta med henne.”

²⁴ Jesus svarade: ”Är det inte därför ni tar så fel eftersom ni förstår varken Skriften eller Guds kraft? ²⁵ När de döda uppstår ska de inte gifta sig eller bli bortgifta, utan vara som änglarna i himlen.

²⁶ Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni då aldrig läst i Moseböckerna om törnbusken, där Gud säger till Mose: ’Jag är Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.’^{[ak] 27} Gud är inte en gud för döda, utan för levande.^[al] Ni tar fullständigt fel.”

Vilket bud är viktigast?

(Matt 22:34-40; Luk 10:25-28)

²⁸ En av de skriftlärda som stod där och lyssnade till diskussionen var mycket imponerad av det svar Jesus gett, och frågade därför: ”Vilket är det viktigaste av alla buden?”

²⁹ Jesus svarade: ”Det viktigaste budet är: ’Lyssna, Israel, Herren är vår Gud. Herren är en. ³⁰ Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft.’^[am]

³¹ Det näst viktigaste budet är: ’Du ska älska din medmänniska som dig själv.’^[an] Inget bud är viktigare än dessa.”

³² Den skriftlärda svarade: ”Mästare, du har rätt. Det är sant att Gud är en, och det finns ingen annan. ³³ Och att älska honom av hela sitt hjärta, av hela sitt förstånd och av hela sin kraft och sin medmänniska som sig själv, är viktigare än alla brännoffer och andra offer.”

³⁴ När Jesus hörde hur klokt mannen svarade, sa han: ”Du är inte långt från Guds rike.” Och efter det vågade ingen ställa några fler frågor till honom.

Är Messias ättling till David?

(Matt 22:41-46; Luk 20:41-44)

³⁵ När Jesus senare undervisade folket på tempelplatsen, frågade han:

”Hur kan de skriftlärda säga att Messias är Davids Son? ³⁶ David har ju själv sagt, ledd av Anden:

³⁷ David kallar honom för Herre, hur skulle han då kunna vara hans Son?”

Folkskarorna lyssnade gärna till honom.

Jesus varnar för de religiösa ledarnas dubbelmoral

(Matt 23:1-7; Luk 11:43-46; 20:45-47)

³⁸ Han fortsatte sin undervisning:

”Akta er för de skriftlärda, som gillar att gå omkring i långa dräkter och bli hälsade på torgen, ³⁹ ta plats på främsta raden i synagogan och sitta vid honnörsborden under festerna. ⁴⁰ De äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull. De kommer att straffas desto hårdare.”

En fattig änka ger allt hon har

(Luk 21:1-4)

⁴¹ Sedan gick Jesus och satte sig mittemot kammaren, där offerkistorna stod, och såg hur folk kom och lade sina pengar i dem. Många som var rika lade dit stora summor. ⁴² Men så kom en fattig änka och lade dit två kopparslantar, alltså ett öre.

⁴³ Då kallade han till sig sina lärjungar och sa till dem: ”Sannerligen säger jag er: den där fattiga änkan gav mer i offerkistan än alla de andra, ⁴⁴ för de gav bara en liten del av sitt överflöd. Men hon, som är så fattig, lade dit allt hon ägde, allt vad hon hade att leva på.”

Jesus talar om framtiden

(Matt 24:1-22; Luk 21:5-24)

13 När Jesus sedan lämnade templet sa en av hans lärjungar: ”Mästare, se vilka stenar och fantastiska byggnader!”

² Jesus svarade: ”Alla dessa stora byggnader som du nu ser kommer att jämnas med marken, inte en sten ska lämnas kvar på den andra.”

³ När han senare satt på Olivberget, mitt emot templet, och Petrus, Jakob, Johannes och Andreas var ensamma med honom frågade de: ⁴ ”Berätta för oss, när ska detta hända? Vad blir tecknet på att den tid har kommit då allt detta ska gå i uppfyllelse?”

⁵ Då sa Jesus till dem: ”Se upp så att ingen lurar er. ⁶ Många ska komma i mitt namn och säga: ’Det är jag’, och de ska leda många vilse. ⁷ Och när ni får höra om krig och rykten om krig, så låt er inte skrämmas. Det måste ske, men det betyder inte att slutet har kommit.

⁸ Folk och länder ska resa sig mot varandra. Det blir jordbävningar på den ena platsen efter den andra och det blir hungersnöd. Men detta är bara början på födslovärkarna.

⁹ Var på er vakt! Man ska arrestera er och dra er inför domstolar, och ni ska bli misshandlade i synagogorna^[ap]. Och ni ska för min skull få stå inför kungar och makthavare, som vittnen inför dem. ¹⁰ Evangeliet ska först predikas för alla folk. ¹¹ När ni arresteras och utlämnas behöver ni inte oroa er för vad ni ska säga. Säg bara det ni får att säga just då, för det är inte ni som talar, utan den heliga Anden. ¹² Syskon ska förråda varandra och låta döda varandra, och föräldrar sina barn. Barn ska göra uppror mot sina föräldrar och ta livet av dem. ¹³ Ni ska bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet ska bli räddad.^[aq]

¹⁴ När ni ser ’den vanhelgande skändligheten’ stå där den inte borde (må den som läser detta förstå det)^[ar], då ska de som är i Judeen fly upp i bergen. ¹⁵ Den som är uppe på taket^[as] får inte gå ner till huset för att hämta något, ¹⁶ och den som är ute på åkern får inte vända tillbaka för att hämta kläder.

¹⁷ Ve dem som är gravida eller ammar när den tiden kommer! ¹⁸ Be att detta inte behöver ske på vintern, ¹⁹ för den tidens lidande ska bli så svårt att inget liknande har inträffat, från den dag Gud skapade världen och till nu, och inte heller senare kommer att inträffa. ²⁰ Om Herren inte hade förkortat den tiden, skulle ingen räddas. Men nu har han förkortat tiden för sina utvaldas skull.

När Jesus kommer tillbaka

(Matt 24:23-35; Luk 21:25-33)

²¹ Om någon då säger till er: ’Här är Messias’, eller: ’Där är han’, så tro honom inte! ²² Falska messiaser och falska profeter ska komma och göra tecken och under för att om möjligt lura de utvalda.

²³ Men var på er vakt! Se, jag har varnat er för allt i förväg!

²⁴ Men i de dagarna, efter den tidens lidande,

²⁶ Då ska man få se Människosonen komma bland molnen med stor makt och härlighet.^{[au] 27} Han ska sända ut sina änglar, och han ska samla ihop sina utvalda från alla väderstreck, från jordens gräns till himlens gräns.

Liknelsen om fikonträdet

²⁸ Lär er en liknelse från fikonträdet: när kvisten blir mjuk och löven börjar spricka ut, då vet ni att sommaren snart är här. ²⁹ På samma sätt kan ni veta, när ni ser detta hända, att det är nära, utanför dörren.

³⁰ Sannerligen säger jag er: detta släkte ska inte gå under innan allt detta händer.^{[av] 31} Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå.

Var beredda

(Matt 24:36-51; Luk 21:34-36)

³² Ingen känner till dagen eller timmen, inte ens änglarna i himlen, eller ens Sonen. Bara Fadern vet det. ³³ Var därför beredda och håll er vakna, eftersom ni inte vet när den tiden kommer.

³⁴ Det blir som när en man har rest bort. Han har överlåtit ansvaret för huset åt sina tjänare. Var och en har fått sin uppgift, och portvakten order om att hålla sig vaken och beredd.

³⁵ Håll er därför vakna, för ni vet inte när husets herre kommer! Kanske blir det på kvällen eller vid midnatt eller strax före gryningen eller tidigt på morgonen. ³⁶ Låt honom inte komma över er helt plötsligt och hitta er sovande. ³⁷ Det jag säger er här gäller alla: håll er vakna!”

Planer på att döda Jesus

(Matt 26:2-5; Luk 22:1-2; Joh 11:45-53)

14 Det var nu två dagar kvar till påsken och det osyrade brödets högtid^[aw]. Översteprästerna och de skriftlärda sökte fortfarande efter ett sätt att arrestera Jesus och döda honom. ² ”Men”, sa de till varandra, ”inte under själva påskhögtiden, för det kan leda till upplopp.”

En kvinna smörjer Jesus med dyrbar olja

(Matt 26:6-13; Luk 7:37-38; Joh 12:1-8)

³ När Jesus var i Betania och låg till bords hos Simon, den spetälske, kom en kvinna fram med en alabasterflaska välluktande, dyrbar äkta nardusolja. Hon bröt sönder flaskan och hällde innehållet över Jesus huvud, ⁴ vilket retade några av gästerna. ”Vilket slöseri med olja!” sa de till varandra. ⁵ ”Den där oljan var ju värd över trehundra denarer^[ax], man kunde ha sålt den och gett pengarna åt de fattiga.” Och så började de skälla på henne.

⁶ Men Jesus sa: ”Lämna henne ifred! Varför kritiserar ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig. ⁷ De fattiga kommer ni alltid att ha ibland er, och ni kan göra gott mot dem hur mycket ni vill, men mig kommer ni inte alltid att ha hos er. ⁸ Den här kvinnan har gjort vad hon kunde. Hon har i förväg smort min kropp inför begravningen. ⁹ Sannerligen säger jag er: överallt i världen där man förkunnar evangeliet, ska man också berätta om det hon nyss gjorde och komma ihåg henne.”

Judas beslutar att förråda Jesus

(Matt 26:14-16; Luk 22:3-6)

¹⁰ Judas Iskariot, en av de tolv, gick till översteprästerna för att förråda Jesus. ¹¹ De blev mycket glada och lovade honom pengar. Sedan sökte han efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.

Jesus lärjungar förbereder påskmåltiden

(Matt 26:17-19; Luk 22:7-13)

¹² På första dagen av det osyrade brödets högtid^[ay], den dag då påsklammet slaktades, frågade lärjungarna honom: ”Vart vill du att vi ska gå och ordna så att du kan äta påskmåltiden?”

¹³ Jesus skickade då iväg två av dem och sa åt dem:

”Gå in i staden. Där kommer ni att möta en man som bär på en vattenkruka. Följ efter honom. ¹⁴ Säg sedan till den man som äger huset där han går in: ’Vår Mästare säger: Var är salen där jag kan äta påskmåltiden med mina lärjungar?’ ¹⁵ Han kommer då att ta med er en trappa upp till ett stort rum som redan är förberett. Gör i ordning vår måltid där.”

¹⁶ Då gick de två lärjungarna iväg till staden och fann att allt var precis som Jesus hade sagt, och de ordnade med påskmåltiden.

Jesus och hans lärjungar äter den sista måltiden

(Matt 26:20-29; Luk 22:17-23; 1 Kor 11:23-25)

¹⁷ På kvällen kom sedan Jesus dit med de tolv. ¹⁸ Och medan de låg till bords och åt sa Jesus till dem: ”Sannerligen säger jag er: en av er kommer att förråda mig, en av er som äter här med mig.^[az]”

¹⁹ Då blev de bedrövade, och en efter en frågade de Jesus: ”Det är väl inte jag?”

²⁰ Han svarade: ”Det är en av er tolv, han som doppar sitt bröd i fatet tillsammans med mig.^{[ba] 21} För Människosonen går bort, som det står skrivet om honom. Men ve den människa som förråder Människosonen! Det hade varit bättre för den människan att aldrig ha blivit född.”

²² Medan de åt tog Jesus ett bröd, och när han hade tackat Gud för det, bröt han det och gav det till dem och sa: ”Ta detta, för det är min kropp.” ²³ Sedan tog han en bägare och tackade Gud och gav den till dem, och alla drack ur den. ²⁴ Han sa till dem: ”Detta är mitt blod, förbundsblodet, som utgjuts för många. ²⁵ Sannerligen säger jag er: från och med nu ska jag inte dricka av det som vinstocken ger, förrän den dag då jag dricker det nya vinet i Guds rike.”

Jesus förutsäger att Petrus ska svika honom

(Matt 26:30-35; Luk 22:31-34; Joh 13:37-38)

²⁶ När de till sist hade sjungit lovsången^[bb] tillsammans, gick de ut till Olivberget.

²⁷ Där sa Jesus till dem: ”Ni kommer alla på fall, för det står skrivet:

²⁸ Men när jag har uppstått från de döda, ska jag gå före er till Galileen.”

²⁹ Då sa Petrus: ”Även om alla andra kommer på fall, så ska inte jag göra det!”

³⁰ Jesus sa till honom: ”Sannerligen säger jag dig, att redan i natt, innan tuppen hinner gala två gånger, ska du tre gånger ha förnekat mig.”

³¹ Men Petrus gav sig inte utan sa: ”Om jag så måste dö med dig, ska jag aldrig förneka dig!” Och alla de andra sa samma sak.

Jesus ber i Getsemane

(Matt 26:36-46; Luk 22:39-46)

³² De kom så till ett ställe som kallas Getsemane, och där sa Jesus till sina lärjungar: ”Sätt er här medan jag ber”, ³³ men han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes.

Han greps nu av bävan och ångest, ³⁴ och han sa till dem: ”Jag är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna kvar här och vaka.”

³⁵ Sedan gick han lite längre bort och föll ner på marken, och han bad till sin Fader att få slippa denna stund, om det var möjligt. ³⁶ ”Abba, Fader”^[bd], sa han, ”allt är möjligt för dig. Låt mig slippa denna bägare^[be]. Men låt det inte bli som jag vill utan som du vill.”

³⁷ Sedan kom han tillbaka och hittade dem sovande. Han sa till Petrus^[bf]: ”Simon, sover du? Klarade du inte att hålla dig vaken en enda timma?