4 Moseboken 20-22

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Mose slår på klippan – och blir straffad

(2 Mos 17:1-7)

20 Hela Israels menighet kom fram till öknen Sin i den första månaden^[a] och slog läger vid Kadesh. Där dog Mirjam och man begravde henne. ² Det fanns då inte tillräckligt med vatten för menigheten att dricka och de samlade sig mot Mose och Aron.

³ ”Om ändå vi också hade fått dö tillsammans med våra bröder inför Herren!” klagade de inför Mose. ⁴ ”Varför har ni lett Herrens menighet hit ut till öknen där både vi och vår boskap dör? ⁵ Varför förde ni oss från Egypten till denna fruktansvärda plats? Här finns varken säd, fikon, vin eller granatäpplen, inte ens vatten att dricka!”

⁶ Mose och Aron vände då om från församlingen och gick till uppenbarelsetältets ingång där de föll ner på sina ansikten och Herrens härlighet visade sig för dem.

⁷ Herren sa till Mose: ⁸ ”Ta staven! Sedan ska du och Aron sammankalla menigheten. Tala till klippan inför dem! Då kommer den att ge er vatten. Du ska ge dem vatten ur klippan och både folket och boskapen ska få dricka.”

⁹ Mose tog staven som låg inför Herren som han hade blivit tillsagd ¹⁰ och tillsammans med Aron samlade han menigheten vid klippan. Han sa till dem: ”Lyssna, ni upprorsmakare! Måste vi ordna vatten åt er ur klippan?”

¹¹ Så lyfte Mose sin arm och slog med staven två gånger på den. Vatten forsade fram och folket och all boskap drack.

¹² Men Herren sa till Mose och Aron: ”Därför att ni inte trodde på mig och inte håller mig helig i Israels folks ögon, ska ni inte få leda dem in i det land som jag ger dem.”

¹³ Detta var Merivavatten^[b]. Där satte sig Israels folk upp mot Herren och där visade Herren dem sin helighet.

Från Kadesh till Moabs hedar

(20:14—25:18)

¹⁴ Från Kadesh sände Mose budbärare till kungen i Edom och sa:

Så här hälsar din bror Israel: ”Du känner till vår plågsamma historia, ¹⁵ hur våra förfäder drog ner till Egypten där vi bodde länge och blev förtryckta av egypterna, vi liksom våra förfäder.

¹⁶ Men när vi ropade till Herren, hörde han oss och sände sin ängel att leda oss ut ur Egypten. Nu är vi här i Kadesh vid ditt lands gränser. ¹⁷ Låt oss få passera genom ditt land! Vi ska inte marschera genom era åkrar eller vingårdar och vi ska inte dricka vatten ur era källor. Vi ska hålla oss till Kungsvägen^[c] och varken vika av åt höger eller vänster förrän vi passerat ditt land.”

¹⁸ Men kungen i Edom svarade:

Håll er borta härifrån! Om ni försöker komma in i mitt land, så ska jag möta er med svärd!

¹⁹ Israeliterna svarade:

Men vi kommer att marschera längs huvudvägen, och om vi eller vår boskap skulle dricka ert vatten så ska vi betala vad ni begär för det. Det enda vi önskar är att få passera genom landet.

²⁰ Men han svarade:

Nej, du får inte passera.

Sedan mobiliserade han sin armé och marscherade mot dem med stora och mäktiga styrkor. ²¹ Och eftersom Edom vägrade att låta Israel passera genom sitt land, vek Israel undan, ²² vände tillbaka från Kadesh och hela menigheten kom till berget Hor.

Aron dör

²³ När de var vid gränsen till Edoms land på berget Hor, sa Herren till Mose och Aron: ²⁴ ”Nu är tiden inne för Aron att dö^[d]. Han ska inte komma in i det land som jag har gett Israels folk, därför att ni båda handlade upproriskt mot min befallning när det gällde vattnet i Meriva. ²⁵ Ta med dig Aron och hans son Elasar upp på berget Hor. ²⁶ Där ska du ta av Aron hans prästkläder och sätta dem på hans son Elasar. Sedan ska Aron samlas till sitt folk, han ska dö där uppe.”

²⁷ Mose gjorde som Herren sagt, och de gick tillsammans upp på berget Hor medan hela menigheten såg på. ²⁸ När de kom upp till toppen, tog Mose av Aron hans prästkläder och satte dem på hans son Elasar. Sedan dog Aron. Mose och Elasar gick tillbaka ner ²⁹ och när folket fått beskedet om Arons död, sörjde man honom i trettio dagar.

Israel besegrar kungen i Arad

21 När den kanaaneiske kungen i Arad i Negev hörde att Israel kom längs vägen till Atarim, anföll han dem och tog några av dem till fånga. ² Då lovade Israel Herren att om han hjälpte dem att besegra detta folk, skulle de viga deras städer åt förintelse. ³ Herren hörde deras bön och lät dem besegra kanaanéerna. Israel vigde dem och deras städer åt förintelse. Efter detta kallades området Horma^[e].

Kopparormen

⁴ Sedan fortsatte de från berget Hor längs Sävhavet för att gå runt Edoms land. Folket blev otåligt ⁵ och började protestera mot Gud och Mose. ”Varför har ni lett oss ut ur Egypten så att vi måste dö här i öknen?” gnällde de. ”Här finns ju ingenting att äta och ingenting att dricka, och vi avskyr denna smaklösa mat!”

⁶ Då sände Herren giftiga ormar bland dem och många israeliter blev bitna och dog.

⁷ Folket kom till Mose och sa: ”Vi syndade när vi talade mot Herren och mot dig. Be till Herren att han tar bort ormarna från oss!” Då bad Mose för folket ⁸ och Herren sa till Mose: ”Gör dig en orm och sätt upp den på ett banér! Den som blir biten av en orm ska se på den, så får han leva.”

⁹ Mose gjorde då en kopparorm och satte den upp på ett banér och när någon blev biten fick han leva, bara han såg på kopparormen.

¹⁰ Israel vandrade därefter vidare och slog läger vid Ovot. ¹¹ Sedan fortsatte de till Ije Haavarim i öknen, inte långt från Moab som låg österut ¹² och därifrån vandrade de till Sereddalen där de slog läger. ¹³ De fortsatte sedan över till andra sidan av floden Arnon till öknen nära amoréernas gräns. Floden Arnon är gränsen mellan moabiterna och amoréerna. ¹⁴ Detta omtalas i ”Boken om Herrens krig”:

¹⁶ De fortsatte till Beer, den källa där Herren sa till Mose: ”Kalla samman folket, så ska jag ge det vatten!”

¹⁷ Där sjöng folket denna sång:

De lämnade öknen och drog vidare mot Mattana, ¹⁹ från Mattana till Nachaliel och därifrån till Bamot ²⁰ och från Bamot till dalen vid Moabs högslätt där man har utsikt över Jeshimon^[f] från berget Pisga.

Israel besegrar kung Sichon

(5 Mos 2:24-37)

²¹ Israel sände budbärare till kung Sichon, amoréernas kung:

²² Låt oss få vandra genom ditt land. Vi ska inte trampa ner åkrar eller vingårdar eller dricka vatten ur källor. Vi går Kungsvägen^[g] tills vi kommit igenom ditt område.

²³ Men kung Sichon inte bara vägrade Israel att tåga genom hans land, utan mobiliserade hela sin armé, anföll Israel i öknen och gav sig i strid med dem vid Jahas. ²⁴ Men Israel besegrade honom med svärd och ockuperade hans land från floden Arnon till floden Jabbok, bort till ammoniternas gräns som var befäst.

²⁵ Israel intog alla amoréernas städer och bosatte sig i dem, i Heshbon och dess lydstäder. ²⁶ Heshbon var amoréerkungen Sichons huvudstad. Han hade fört krig mot Moabs förre kung och tagit ifrån honom hela hans land ända till Arnon. ²⁷ Diktarna säger:

Israel besegrar kung Og

(5 Mos 3:1-11)

³¹ Israel bosatte sig i amoréernas land.

³² Mose sände ut spejare att utforska Jasers område. Israeliterna anföll lydstäderna och drev ut de amoréer som fanns där. ³³ Därefter började de gå mot Bashan. Og, kungen i Bashan, mobiliserade genast sin armé för att anfalla dem vid Edrei.

³⁴ Men Herren uppmanade Mose att inte vara rädd för honom: ”Allt hans folk och hela hans land överlämnar jag åt dig. Du ska göra med honom likadant som du gjorde med amoréernas kung Sichon som härskade i Heshbon.” ³⁵ De dödade kung Og, hans söner och hela hans folk. Ingen enda överlevde och Israel ockuperade landet.

Bileam

22 Israels folk tågade sedan till Moabs slätter och slog läger öster om Jordan mitt emot Jeriko. ² Balak, Sippors son, såg vad israeliterna hade gjort mot amoréerna ³ och det blev en förskräckelse i Moab för israeliterna var så många. Moabiterna var rädda för dem ⁴ och talade med de äldste i Midjan:

”Denna väldiga hop kommer att förtära allting omkring oss, som en oxe äter ängens gräs”. Balak, Sippors son, var kung i Moab vid denna tid.

Bileam får i uppdrag att förbanna Israel

⁵ Han skickade då budbärare till Bileam, Beors son, som bodde i sitt fädernesland^[i] i Petor, i närheten av floden Eufrat. Balak vädjade:

En väldig massa människor har kommit från Egypten. De brer ut sig överallt i landet och nu har de slagit läger mitt emot mig. ⁶ Kom och förbanna detta folk åt mig för de är för starka för mig, så att jag då kanske kan driva ut dem ur mitt land. Jag vet att den du välsignar är välsignad och den du förbannar är förbannad.

⁷ De äldste i Moab och de äldste i Midjan tog med sig spådomslönen och gav sig iväg. De kom till Bileam och framförde Balaks ärende.

⁸ ”Stanna kvar här över natten”, sa Bileam, ”så ska jag sedan tala om för er vad det är Herren säger.” De moabitiska hövdingarna stannade då hos Bileam.

⁹ Gud kom till Bileam och frågade honom: ”Vad är det för män som du har hos dig?” ¹⁰ Bileam svarade Gud: ”Balak, Sippors son, kungen i Moab, har sänt mig ett budskap ¹¹ att en väldig massa människor har kommit från Egypten och slagit läger vid hans gräns och vill att jag genast ska ge mig i väg och förbanna dem för att han sedan kanske ska kunna besegra dem.” ¹² ”Följ inte med dem!” sa Gud till Bileam. ”Du ska inte förbanna detta folk, för det är välsignat.”

¹³ Följande morgon, när Bileam steg upp, sa han till Balaks furstar: ”Gå hem igen. Herren tillåter mig inte att följa med er.”

¹⁴ De moabitiska furstarna återvände då till Balak och rapporterade att Bileam vägrat att komma med. ¹⁵ Men Balak försökte igen och sände en större delegation med ännu mer framstående män än de som varit med i den första gruppen. ¹⁶ De kom till Bileam med följande budskap:

Balak, Sippors son, vädjar till dig: Låt ingenting hindra dig från att komma. ¹⁷ Jag ska ge dig bra betalt och du ska få vad du än begär, om du bara kommer och förbannar detta folk åt mig.

¹⁸ Men Bileam svarade Balaks tjänare: ”Om han så gav mig sitt palats fyllt med silver och guld, kan jag ändå inte göra något mot Herrens min Guds befallning vare sig stort eller smått. ¹⁹ Men stanna kvar här i natt också ni, så att jag kan få reda på om Herren vill lägga något till vad han tidigare sagt mig.”

²⁰ Den natten kom Gud och talade till Bileam: ”Eftersom de har vädjat till dig kan du gå med dem, men se till att du inte gör något annat än det jag befaller!”

Bileams åsna

²¹ På morgonen steg Bileam upp, sadlade sin åsna och gav sig i väg tillsammans med de moabitiska hövdingarna. ²² Men Herrens vrede upptändes mot Bileam för att han gav sig iväg och Herrens ängel ställde sig i vägen för Bileam och hans två tjänare som kom ridande på sina åsnor. ²³ Åsnan såg Herrens ängel stå på vägen med draget svärd. Då vek åsnan av från vägen och gick ut på en åker. Bileam slog henne och tvingade henne tillbaka upp på vägen. ²⁴ Då ställde sig Herrens ängel i en trång passage mellan två vingårdsmurar. ²⁵ När åsnan fick se Herrens ängel stå där, pressade hon sig mot muren. Då kom Bileams fot i kläm mot muren och han slog åsnan på nytt. ²⁶ Då flyttade Herrens ängel sig ytterligare ett stycke framåt vägen och ställde sig på en plats där det var så smalt att åsnan inte hade någon möjlighet att vika av åt någondera sidan. ²⁷ Då såg åsnan Herrens ängel där och lade sig ner på vägen. Bileam blev rasande och slog henne med sin stav.

²⁸ Då gjorde Herren så att åsnan kunde tala^[j] och hon frågade Bileam: ”Vad har jag gjort som förtjänar att du slår mig tre gånger?” ²⁹ ”Du har förstört mitt anseende! Jag önskar jag hade ett svärd med mig!” svarade Bileam. ”Då skulle jag döda dig på fläcken.” ³⁰ ”Är jag inte din egen åsna som du alltid ridit på ända fram till denna dag? Har jag någon gång tidigare i hela mitt liv gjort så här?” frågade åsnan.

”Nej”, medgav Bileam. ”Det har du inte.”

³¹ Då öppnade Herren Bileams ögon. När han såg Herrens ängel stå där på vägen med draget svärd, föll han ner på sitt ansikte mot marken.

³² ”Varför slog du din åsna tre gånger?” frågade ängeln. ”Jag har kommit för att hindra dig. Du är på väg mot fördärvet. ³³ Tre gånger fick åsnan syn på mig och väjde undan för mig och hade hon inte gjort det, hade jag dödat dig och låtit henne leva.”

³⁴ Då svarade Bileam Herrens ängel: ”Jag har syndat. Jag förstod inte att det var du som hindrade mig på vägen. Men om detta misshagar dig ska jag vända om hem igen.” ³⁵ Men Herrens ängel sa till honom: ”Följ med männen, men säg bara vad jag befaller dig!” Bileam fortsatte tillsammans med Balaks hövdingar.

³⁶ När kung Balak fick höra att Bileam var på väg, gick han ut för att möta honom i en moabitisk stad alldeles intill gränsen som går längs floden Arnon.

Bileam välsignar Israel en första gång

³⁷ ”Har jag inte vädjat till dig att komma tidigare? Varför kom du aldrig?” frågade han Bileam. ”Tror du inte att jag kan belöna dig?” ³⁸ Bileam svarade Balak: ”Jag har visserligen kommit hit, men jag har inte makt att säga något annat än det Gud befaller mig att säga.”

³⁹ Bileam följde kungen till Kirjat Husot ⁴⁰ där kungen offrade oxar och får. Han gav också djur till Bileam och sändebuden.

⁴¹ Nästa morgon tog Balak Bileam med sig upp till Bamot Baal. Därifrån kunde man se ut över delar av folket.