Add parallel Print Page Options

Från Kadesh till Moabs hedar

(20:14—25:18)

14 Från Kadesh sände Mose budbärare till kungen i Edom och sa:

Så här hälsar din bror Israel: ”Du känner till vår plågsamma historia, 15 hur våra förfäder drog ner till Egypten där vi bodde länge och blev förtryckta av egypterna, vi liksom våra förfäder.

16 Men när vi ropade till Herren, hörde han oss och sände sin ängel att leda oss ut ur Egypten. Nu är vi här i Kadesh vid ditt lands gränser. 17 Låt oss få passera genom ditt land! Vi ska inte marschera genom era åkrar eller vingårdar och vi ska inte dricka vatten ur era källor. Vi ska hålla oss till Kungsvägen[a] och varken vika av åt höger eller vänster förrän vi passerat ditt land.”

18 Men kungen i Edom svarade:

Håll er borta härifrån! Om ni försöker komma in i mitt land, så ska jag möta er med svärd!

19 Israeliterna svarade:

Men vi kommer att marschera längs huvudvägen, och om vi eller vår boskap skulle dricka ert vatten så ska vi betala vad ni begär för det. Det enda vi önskar är att få passera genom landet.

20 Men han svarade:

Nej, du får inte passera.

Sedan mobiliserade han sin armé och marscherade mot dem med stora och mäktiga styrkor. 21 Och eftersom Edom vägrade att låta Israel passera genom sitt land, vek Israel undan, 22 vände tillbaka från Kadesh och hela menigheten kom till berget Hor.

Aron dör

23 När de var vid gränsen till Edoms land på berget Hor, sa Herren till Mose och Aron: 24 ”Nu är tiden inne för Aron att dö[b]. Han ska inte komma in i det land som jag har gett Israels folk, därför att ni båda handlade upproriskt mot min befallning när det gällde vattnet i Meriva. 25 Ta med dig Aron och hans son Elasar upp på berget Hor. 26 Där ska du ta av Aron hans prästkläder och sätta dem på hans son Elasar. Sedan ska Aron samlas till sitt folk, han ska dö där uppe.”

27 Mose gjorde som Herren sagt, och de gick tillsammans upp på berget Hor medan hela menigheten såg på. 28 När de kom upp till toppen, tog Mose av Aron hans prästkläder och satte dem på hans son Elasar. Sedan dog Aron. Mose och Elasar gick tillbaka ner 29 och när folket fått beskedet om Arons död, sörjde man honom i trettio dagar.

Israel besegrar kungen i Arad

21 När den kanaaneiske kungen i Arad i Negev hörde att Israel kom längs vägen till Atarim, anföll han dem och tog några av dem till fånga. Då lovade Israel Herren att om han hjälpte dem att besegra detta folk, skulle de viga deras städer åt förintelse. Herren hörde deras bön och lät dem besegra kanaanéerna. Israel vigde dem och deras städer åt förintelse. Efter detta kallades området Horma[c].

Kopparormen

Sedan fortsatte de från berget Hor längs Sävhavet för att gå runt Edoms land. Folket blev otåligt och började protestera mot Gud och Mose. ”Varför har ni lett oss ut ur Egypten så att vi måste dö här i öknen?” gnällde de. ”Här finns ju ingenting att äta och ingenting att dricka, och vi avskyr denna smaklösa mat!”

Då sände Herren giftiga ormar bland dem och många israeliter blev bitna och dog.

Folket kom till Mose och sa: ”Vi syndade när vi talade mot Herren och mot dig. Be till Herren att han tar bort ormarna från oss!” Då bad Mose för folket och Herren sa till Mose: ”Gör dig en orm och sätt upp den på ett banér! Den som blir biten av en orm ska se på den, så får han leva.”

Mose gjorde då en kopparorm och satte den upp på ett banér och när någon blev biten fick han leva, bara han såg på kopparormen.

10 Israel vandrade därefter vidare och slog läger vid Ovot. 11 Sedan fortsatte de till Ije Haavarim i öknen, inte långt från Moab som låg österut 12 och därifrån vandrade de till Sereddalen där de slog läger. 13 De fortsatte sedan över till andra sidan av floden Arnon till öknen nära amoréernas gräns. Floden Arnon är gränsen mellan moabiterna och amoréerna. 14 Detta omtalas i ”Boken om Herrens krig”:

”Vahev i Sufa
    och bäckravinerna.
Arnon, 15 och bäckravinens sluttningar
    som leder till landet kring Ar,
mot Moabs gräns.”

16 De fortsatte till Beer, den källa där Herren sa till Mose: ”Kalla samman folket, så ska jag ge det vatten!”

17 Där sjöng folket denna sång:

”Flöda, du källa!
    Sjung om den,
18 källan som grävdes av de förnämsta bland folket,
    av furstar med spira och stav.”

De lämnade öknen och drog vidare mot Mattana, 19 från Mattana till Nachaliel och därifrån till Bamot 20 och från Bamot till dalen vid Moabs högslätt där man har utsikt över Jeshimon[d] från berget Pisga.

Israel besegrar kung Sichon

(5 Mos 2:24-37)

21 Israel sände budbärare till kung Sichon, amoréernas kung:

22 Låt oss få vandra genom ditt land. Vi ska inte trampa ner åkrar eller vingårdar eller dricka vatten ur källor. Vi går Kungsvägen[e] tills vi kommit igenom ditt område.

23 Men kung Sichon inte bara vägrade Israel att tåga genom hans land, utan mobiliserade hela sin armé, anföll Israel i öknen och gav sig i strid med dem vid Jahas. 24 Men Israel besegrade honom med svärd och ockuperade hans land från floden Arnon till floden Jabbok, bort till ammoniternas gräns som var befäst.

25 Israel intog alla amoréernas städer och bosatte sig i dem, i Heshbon och dess lydstäder. 26 Heshbon var amoréerkungen Sichons huvudstad. Han hade fört krig mot Moabs förre kung och tagit ifrån honom hela hans land ända till Arnon. 27 Diktarna säger:

”Kom till Heshbon,
    bygg och befäst Sichons stad,
28 för en eld har flammat upp från Heshbon,
    en låga från Sichons stad.
Den har förtärt Ar i Moab
    och den som bodde på Arnons höjder.
29 Ve dig, Moab!
    Förlorat är du, Kemoshs folk.
Han har låtit sina söner fly
    och sina döttrar tas till fånga
av Sichon, amoréernas kung.

30 Vi har segrat.
    Heshbon är ödelagt ända bort till Dibon,
ja, ända bort till Nofa och Medeba.”[f]

Israel besegrar kung Og

(5 Mos 3:1-11)

31 Israel bosatte sig i amoréernas land.

32 Mose sände ut spejare att utforska Jasers område. Israeliterna anföll lydstäderna och drev ut de amoréer som fanns där. 33 Därefter började de gå mot Bashan. Og, kungen i Bashan, mobiliserade genast sin armé för att anfalla dem vid Edrei.

34 Men Herren uppmanade Mose att inte vara rädd för honom: ”Allt hans folk och hela hans land överlämnar jag åt dig. Du ska göra med honom likadant som du gjorde med amoréernas kung Sichon som härskade i Heshbon.” 35 De dödade kung Og, hans söner och hela hans folk. Ingen enda överlevde och Israel ockuperade landet.

Bileam

22 Israels folk tågade sedan till Moabs slätter och slog läger öster om Jordan mitt emot Jeriko. Balak, Sippors son, såg vad israeliterna hade gjort mot amoréerna och det blev en förskräckelse i Moab för israeliterna var så många. Moabiterna var rädda för dem och talade med de äldste i Midjan:

”Denna väldiga hop kommer att förtära allting omkring oss, som en oxe äter ängens gräs”. Balak, Sippors son, var kung i Moab vid denna tid.

Bileam får i uppdrag att förbanna Israel

Han skickade då budbärare till Bileam, Beors son, som bodde i sitt fädernesland[g] i Petor, i närheten av floden Eufrat. Balak vädjade:

En väldig massa människor har kommit från Egypten. De brer ut sig överallt i landet och nu har de slagit läger mitt emot mig. Kom och förbanna detta folk åt mig för de är för starka för mig, så att jag då kanske kan driva ut dem ur mitt land. Jag vet att den du välsignar är välsignad och den du förbannar är förbannad.

De äldste i Moab och de äldste i Midjan tog med sig spådomslönen och gav sig iväg. De kom till Bileam och framförde Balaks ärende.

”Stanna kvar här över natten”, sa Bileam, ”så ska jag sedan tala om för er vad det är Herren säger.” De moabitiska hövdingarna stannade då hos Bileam.

Gud kom till Bileam och frågade honom: ”Vad är det för män som du har hos dig?” 10 Bileam svarade Gud: ”Balak, Sippors son, kungen i Moab, har sänt mig ett budskap 11 att en väldig massa människor har kommit från Egypten och slagit läger vid hans gräns och vill att jag genast ska ge mig i väg och förbanna dem för att han sedan kanske ska kunna besegra dem.” 12 ”Följ inte med dem!” sa Gud till Bileam. ”Du ska inte förbanna detta folk, för det är välsignat.”

13 Följande morgon, när Bileam steg upp, sa han till Balaks furstar: ”Gå hem igen. Herren tillåter mig inte att följa med er.”

14 De moabitiska furstarna återvände då till Balak och rapporterade att Bileam vägrat att komma med. 15 Men Balak försökte igen och sände en större delegation med ännu mer framstående män än de som varit med i den första gruppen. 16 De kom till Bileam med följande budskap:

Balak, Sippors son, vädjar till dig: Låt ingenting hindra dig från att komma. 17 Jag ska ge dig bra betalt och du ska få vad du än begär, om du bara kommer och förbannar detta folk åt mig.

18 Men Bileam svarade Balaks tjänare: ”Om han så gav mig sitt palats fyllt med silver och guld, kan jag ändå inte göra något mot Herrens min Guds befallning vare sig stort eller smått. 19 Men stanna kvar här i natt också ni, så att jag kan få reda på om Herren vill lägga något till vad han tidigare sagt mig.”

20 Den natten kom Gud och talade till Bileam: ”Eftersom de har vädjat till dig kan du gå med dem, men se till att du inte gör något annat än det jag befaller!”

Bileams åsna

21 På morgonen steg Bileam upp, sadlade sin åsna och gav sig i väg tillsammans med de moabitiska hövdingarna. 22 Men Herrens vrede upptändes mot Bileam för att han gav sig iväg och Herrens ängel ställde sig i vägen för Bileam och hans två tjänare som kom ridande på sina åsnor. 23 Åsnan såg Herrens ängel stå på vägen med draget svärd. Då vek åsnan av från vägen och gick ut på en åker. Bileam slog henne och tvingade henne tillbaka upp på vägen. 24 Då ställde sig Herrens ängel i en trång passage mellan två vingårdsmurar. 25 När åsnan fick se Herrens ängel stå där, pressade hon sig mot muren. Då kom Bileams fot i kläm mot muren och han slog åsnan på nytt. 26 Då flyttade Herrens ängel sig ytterligare ett stycke framåt vägen och ställde sig på en plats där det var så smalt att åsnan inte hade någon möjlighet att vika av åt någondera sidan. 27 Då såg åsnan Herrens ängel där och lade sig ner på vägen. Bileam blev rasande och slog henne med sin stav.

28 Då gjorde Herren så att åsnan kunde tala[h] och hon frågade Bileam: ”Vad har jag gjort som förtjänar att du slår mig tre gånger?” 29 ”Du har förstört mitt anseende! Jag önskar jag hade ett svärd med mig!” svarade Bileam. ”Då skulle jag döda dig på fläcken.” 30 ”Är jag inte din egen åsna som du alltid ridit på ända fram till denna dag? Har jag någon gång tidigare i hela mitt liv gjort så här?” frågade åsnan.

”Nej”, medgav Bileam. ”Det har du inte.”

31 Då öppnade Herren Bileams ögon. När han såg Herrens ängel stå där på vägen med draget svärd, föll han ner på sitt ansikte mot marken.

32 ”Varför slog du din åsna tre gånger?” frågade ängeln. ”Jag har kommit för att hindra dig. Du är på väg mot fördärvet. 33 Tre gånger fick åsnan syn på mig och väjde undan för mig och hade hon inte gjort det, hade jag dödat dig och låtit henne leva.”

34 Då svarade Bileam Herrens ängel: ”Jag har syndat. Jag förstod inte att det var du som hindrade mig på vägen. Men om detta misshagar dig ska jag vända om hem igen.” 35 Men Herrens ängel sa till honom: ”Följ med männen, men säg bara vad jag befaller dig!” Bileam fortsatte tillsammans med Balaks hövdingar.

36 När kung Balak fick höra att Bileam var på väg, gick han ut för att möta honom i en moabitisk stad alldeles intill gränsen som går längs floden Arnon.

Bileam välsignar Israel en första gång

37 ”Har jag inte vädjat till dig att komma tidigare? Varför kom du aldrig?” frågade han Bileam. ”Tror du inte att jag kan belöna dig?” 38 Bileam svarade Balak: ”Jag har visserligen kommit hit, men jag har inte makt att säga något annat än det Gud befaller mig att säga.”

39 Bileam följde kungen till Kirjat Husot 40 där kungen offrade oxar och får. Han gav också djur till Bileam och sändebuden.

41 Nästa morgon tog Balak Bileam med sig upp till Bamot Baal. Därifrån kunde man se ut över delar av folket.

23 Bileam sa: ”Bygg sju altaren åt mig och gör i ordning sju unga tjurar och sju baggar till offer!” Balak gjorde som Bileam sa och tillsammans offrade de en ung tjur och en bagge på varje altare.

Sedan sa Bileam till kungen: ”Stå här vid ditt brännoffer, så ska jag gå åt sidan och se om Herren vill visa sig för mig. Vad han än avslöjar för mig ska du få veta.”

Bileam gick upp på en kal höjd och Gud visade sig där för honom. ”Jag har gjort i ordning sju altaren och jag har låtit offra en ung tjur och en bagge på varje altare”, sa Bileam.

Då gav Herren Bileam ett budskap och befallde honom att gå och tala det till Balak.

När Bileam kom tillbaka, stod kungen bredvid brännoffren tillsammans med alla hövdingarna i Moab och Bileam stämde upp sin siarsång:

”Balak har fört mig hit från Arams land,
    kungen i Moab från bergen i öster.
’Kom’ sa han, ’förbanna Jakob åt mig!
    Låt din vrede uppväckas mot Israel!’
Men hur skulle jag kunna förbanna
    vad Gud inte har förbannat?
Hur kan jag fördöma ett folk
    som Herren inte har fördömt?
Jag ser dem från klippornas topp,
    jag iakttar dem från höjderna.
De bor avskilt och vill inte jämföra sig med andra.
10     Vem kan mäta dem som är som sandkorn?
Det går inte att räkna ens en fjärdedel av dem.
    Om jag bara kunde få dö som de rättfärdiga!
Ja, låt mig få sluta som de!”

11 ”Vad är det du har gjort mot mig?” frågade Balak Bileam. ”Jag hämtade dig för att förbanna mina fiender och nu har du välsignat dem!” 12 Men Bileam svarade: ”Hur skulle jag kunna säga något annat än det som Herren har befallt mig?”

Bileam välsignar Israel för andra gången

13 ”Följ med mig till en annan plats”, sa Balak till honom. ”Där kommer du att se en annan del av folket men inte dem alla. Därifrån ska du förbanna dem åt mig.”

14 Balak tog med sig Bileam till Väktarplatån på toppen av Pisga. Där byggde han sju altaren och på vart och ett av dem offrade han en ung tjur och en bagge.

15 Sedan sa Bileam till Balak: ”Stå här vid ditt brännoffer medan jag går för att möta honom där borta.”

16 Och Herren visade sig för Bileam och talade om för honom vad han skulle säga och befallde honom att gå tillbaka till Balak och framföra det. 17 Bileam återvände till Moabs kung och hövdingar som stod bredvid sitt brännoffer. ”Vad har Herren sagt?” frågade Balak. 18 Bileam stämde upp sin siarsång:

”Res dig, Balak,
    och lyssna på mig, du Sippors son!
19 Inte är väl Gud en människa,
    så att han skulle kunna ljuga?
Han ändrar sig inte som människor gör.
    Gör han inte det han säger?
    Fullföljer han inte det han lovar?
20 Jag har fått befallning att välsigna.
    Gud har välsignat dem och jag kan inte ändra det.

21 Ingen olycka[i] syns i Jakob,
    han ser ingen ofärd i Israel.
Herren deras Gud är med dem.
    Han hyllas med jubelrop som kung bland dem.
22 Gud har lett dem ut ur Egypten.
    Israel äger styrka som en vildoxe.
23 Ingen svartkonst kan komma över Jakob,
    och ingen spådom ska drabba Israel.
För nu ska det sägas om Jakob och Israel:
    ’Vad har inte Gud gjort!’
24 Det folket reser sig upp som en lejoninna
    och vilar inte förrän de har ätit upp sitt byte
och druckit de slagnas blod.”

25 Då sa Balak till Bileam: ”Om du inte tänker förbanna dem, kunde du väl åtminstone låta bli att välsigna dem!” 26 Men Bileam svarade Balak: ”Sade jag inte till dig att jag måste göra allt som Herren befaller?”

Bileam välsignar Israel för tredje gången

27 Då sa Balak till Bileam: ”Kom! Jag ska ta dig med till en annan plats. Kanske vill Gud låta dig förbanna dem åt mig därifrån.”

28 Han tog Bileam med sig till berget Pegor med utsikt över Jeshimon 29 och än en gång bad Bileam kungen att bygga sju altaren och att göra i ordning sju unga tjurar och sju baggar till offer.

30 Balak gjorde som Bileam sa och offrade en ung tjur och en bagge på varje altare.

24 Bileam förstod nu att Herren tänkte välsigna Israel, så han avstod från att söka tecken som han gjort vid de tidigare tillfällena och såg i stället mot öknen. När han lyfte blicken, såg han Israel lägrat efter de olika stammarna. Då kom Guds Ande över Bileam och han stämde upp sin siarsång:

”Så talar Bileam, Beors son,
    mannen som kan se klart[j],
han som hört vad Gud säger,
    sett det som den Väldige har visat honom,
han som faller ner inför honom, och vars ögon öppnas:

Hur sköna är inte dina tält, Jakob,
    och dina boningar, Israel!

Som gröna dalar sträcker de sig ut,
    som trädgårdar vid flodstranden,
som aloeträd planterade av Herren själv,
    som cedrar vid vattnet.
Vatten ska flöda ur deras hinkar,
    och deras sådd ska vara välbevattnad.[k]

Deras kung ska bli större än Agag.
    Deras kungarike är upphöjt.

Gud har lett honom ut ur Egypten.
    Han har styrka som en vildoxe,
och ska sluka folken som står honom emot.
    Han ska bryta sönder fiendernas ben.
Han ska skjuta dem med vassa pilar.
    Han vilar som ett lejon,
som en lejoninna som ingen vågar störa.

Välsignad är den som välsignar dig,
    och förbannad den som förbannar dig!”

10 Nu blev Balak rasande. Han slog ihop händerna och sa: ”Jag skickade efter dig för att du skulle förbanna mina fiender och i stället har du nu välsignat dem tre gånger! 11 Ge dig i väg härifrån! Gå hem! Jag hade planerat att ge dig en riklig belöning, men nu har Herren berövat dig den förmånen.”

12 Bileam svarade Balak: ”Men jag sa ju till dina sändebud som du skickade, 13 att om du så gav mig hela ditt palats fyllt med silver och guld, så kunde jag ändå inte gå förbi Herrens ord och säga ett enda ord av mig själv, vare sig gott eller ont! Jag kan bara säga det som Herren befaller. 14 Nu ska jag gå tillbaka till mitt eget folk, men först vill jag tala om för dig vad detta folk kommer att göra med ditt folk i framtiden.”

Bileam välsignar Israel för fjärde gången

15 Bileam stämde upp sin siarsång:

”Så talar Bileam, Beors son, en man
    vars ögon är öppna.
16 Så talar han som hör Guds ord
    och får kunskap från den Högste.
Han ser vad den Väldige visat honom.
    Han faller ner inför honom och hans ögon öppnas.

17 Jag ser honom, men inte nu,
    jag skådar honom, men inte nära.
En stjärna ska komma från Jakob,
    en spira höjas från Israel.
Den krossar Moabs tinningar
    och hjässan på alla Sets söner.
18 Israel ska äga hela Edom och Seir,
    sina fiender.
Israels makt ska bli stor.
19     Från Jakob ska en härskare stå upp
och förgöra de överlevande i staden.”

20 Sedan såg Bileam Amalek och stämde upp sin siarsång:

”Amalek var den förste bland folken,
    men hans öde är fördärv.”

21 Därefter såg han keniterna och stämde upp sin siarsång:

”Din boning är så trygg
    och ditt näste är placerat bland klipporna.
22 Men ändå ska Kain[l] utrotas,
    när Assur ska föra dig bort i fångenskap.”

23 Han stämde upp sin siarsång:

”Vem kan komma undan med livet i behåll när Gud gör detta?
24     Skepp ska komma från kittéernas kust
och kuva både Assur och Ever.
    De måste också ödeläggas.”

25 Bileam återvände sedan hem, och Balak gick åt sitt håll.

Israeliterna tillber Baal

25 Medan Israel befann sig i Shittim, började folket bedriva otuktigt sexuellt umgänge med moabitiska flickor som inbjöd dem att delta i deras avgudars offermåltider. Folket åt och tillbad deras avgudar.

Så slöt sig Israel till Baal-Pegor. Herren brann av vrede över sitt folk och han befallde Mose: ”Grip och avrätta alla folkets ledare och låt deras döda kroppar synas[m] inför allt folket så att Herrens vrede vänds bort från Israel!”

Mose gav då domarna befallning om att låta avrätta alla dem som tillbett Baal-Pegor.

Men en av de israelitiska männen tog med sig en midjanitisk flicka in i lägret mitt framför ögonen på Mose och hela den israelitiska menigheten där de stod gråtande vid ingången till uppenbarelsetältet. När Pinechas, Elasars son och prästen Arons sonson, fick se detta, gick han från menigheten, tog sitt spjut och följde efter mannen in i tältet. Han borrade spjutet rakt genom israelitens kropp och in i flickan. Omedelbart upphörde den hemsökelse som drabbat Israel, men dessförinnan hade 24 000 personer fått sätta livet till.

10 Då talade Herren till Mose: 11 ”Eftersom Pinechas, son till Elasar, har vänt min vrede från israeliterna, för han brann av samma lidelse som jag bland dem, utrotade jag inte israeliterna i min lidelse. 12 Tillkännage därför att jag sluter ett fredsförbund med honom. 13 För honom och hans ättlingar ska detta vara ett bestående prästerligt förbund, eftersom han brann av lidelse för sin Gud och skaffade försoning åt Israel.”

14 Den israelitiske mannen som blev dödad tillsammans med den midjanitiska flickan hette Simri och var son till Salu, en av ledarna i Simons stam. 15 Den dödade flickan hette Kosbi och var dotter till Sur, en av de midjanitiska furstarna.

16 Herren talade till Mose igen: 17 ”Midjaniterna är era fiender. Döda dem! 18 De betraktar er som fiender och lurar er genom sin listighet som det blev med Pegor och deras syster[n] Kosbi, dottern till den midjanitiske hövdingen, som dödades när hemsökelsen drabbade er för Pegors skull.”

Footnotes

  1. 20:17 En huvudled mellan Akabaviken och Damaskus, öster om Döda havet och Jordandalen.
  2. 20:24 Ordagrant: samlas till sitt folk, vilket – tillsammans med att samlas till sina fäder – var ett vanligt sätt att tala om döden.
  3. 21:3 Betyder förstörelse, förintelse.
  4. 21:20 Betyder ödemark.
  5. 21:22 Se not till 20:17.
  6. 21:30 Versens innebörd är oklar och översättningen därför osäker.
  7. 22:5 Senare inskrifter visar att amavéer bott i detta område och därför skulle fädernesland kunna översättas amavéernas land.
  8. 22:28 Ordagrant: Då öppnade Herren åsnans mun.
  9. 23:21 Eller: orätt.
  10. 24:3 se klart – det hebreiska uttryckets innebörd är osäker.
  11. 24:7 Enligt andra handskrifter: Folk ska bäva för Israels makt, hans arm ska härska över många folk. Enligt Septuaginta: En man ska komma av hans säd och härska över många folk.
  12. 24:22 Syftar på keniterna i v. 21.
  13. 25:4 Grundtextens exakta innebörd är osäker.
  14. 25:18 Behöver inte syfta på någon direkt biologisk släktskap utan kan betyda rent allmänt landsmaninna.