Add parallel Print Page Options

Judas sista kungar

(18:1—24:20)

Hiskia regerar i Juda

(2 Krön 29:1-2; 31:1; 31:20-21)

18 I Hoseas, Elas sons, tredje regeringsår i Israel blev Hiskia, Achas son, kung i Juda. Han var tjugofem år gammal när han blev kung, och han regerade i tjugonio år i Jerusalem. Hans mor hette Avi och var Sakarjas dotter.

Hiskia gjorde det som var rätt i Herrens ögon, precis som hans förfader David hade gjort. Han avskaffade offerplatserna, krossade stenstoderna och slog sönder asherapålen. Han krossade också kopparormen som Mose hade gjort, därför att man hade börjat tända rökelse åt den. Den kallades Nechushtan.

Hiskia förtröstade på Herren, Israels Gud. Ingen av kungarna i Juda, vare sig före eller efter honom, var som han, för Hiskia höll sig till Herren i allt och vek aldrig från honom. Han följde de lagar Herren hade gett Mose. Herren var med honom och han lyckades med allt han företog sig. Han gjorde uppror mot den assyriske kungen och vägrade att underordna sig honom. Han slog också filistéerna och intog varje ort, från minsta by med vakttorn till befästa städer, ända bort till Gaza och området däromkring.

Assyrien anfaller Samaria

(2 Kung 17:5-7)

Det var under Hiskias fjärde och kung Hoseas, Elas sons, sjunde regeringsår i Israel som kung Salmanassar i Assyrien anföll Samaria och belägrade det. 10 Tre år senare, under Hiskias sjätte regeringsår och kung Hoseas nionde, intog de staden. Då föll Samaria, 11 och den assyriske kungen deporterade Israel till Assyrien där de fick bosätta sig i staden Halach och utmed floden Havor i Gosan och i Mediens städer. 12 Detta hände därför att de inte hade lyssnat till Herren, sin Gud, och brutit förbundet med honom och allt som Herrens tjänare Mose hade befallt. De varken lyssnade eller lydde.

13 I kung Hiskias fjortonde regeringsår gick Sanherib, kungen av Assyrien, till anfall mot Judas befästa städer och intog dem. 14 Kung Hiskia av Juda sände då ett meddelande till den assyriske kungen i Lakish: ”Jag har handlat fel. Jag ska betala vad du begär, om du bara drar tillbaka dina trupper.”

Kungen i Assyrien krävde 10 ton silver och 1 ton guld.[a] 15 Hiskia gav då allt silver som fanns i Herrens hus och kungapalatsets skattkammare. 16 Han bröt loss det guld som man hade klätt dörrarna och dörrposterna i Herrens tempel med. Han gav allt detta till kungen av Assyrien.

Assyrien hotar Juda

(2 Krön 32:1-19; Jes 36:1-22)

17 Men kungen i Assyrien skickade överbefälhavaren, sin förste minister, och en befälhavare tillsammans med en väldig armé från Lakish mot kung Hiskia i Jerusalem. De gick till Jerusalem och stannade vid Övre dammens utlopp, på vägen till Valkarfältet. 18 De kallade på kungen, och Eljakim, Hilkias son, som var chef för palatset, gick dit ut tillsammans med kungens sekreterare Shevna och kanslern Joach, Asafs son.

19 Då sa den assyriske befälhavaren till dem: ”Säg nu till Hiskia:

Så säger den store kungen, kungen av Assyrien: ’Vad är det som gör dig så säker? 20 Du pratar ju bara tomma ord om att du har styrka och makt att föra krig! Vem stöder du dig på när du sätter dig upp mot mig? 21 Du stöder dig på Egypten, denna avbrutna vasstav, som genomborrar den hand som lutar sig mot den. Sådan är farao, kungen av Egypten, mot alla som stöder sig på honom. 22 Men ni kanske säger till mig: ”Vi förlitar oss på Herren, vår Gud.” Var det inte hans offerhöjder och altaren som Hiskia förstörde när han befallde Juda och Jerusalem att bara tillbe vid detta altare i Jerusalem?

23 Men ingå nu ett vad med min herre, kungen av Assyrien: Jag ger dig tvåtusen hästar om du kan skaffa ryttare till dem. 24 Hur skulle du kunna slå tillbaka den minsta av min herres ståthållare? Och så stöder du dig på vagnar och hästar från Egypten! 25 Skulle jag utan Herrens vilja ha dragit upp till denna plats för att ödelägga den? Det var Herren som sa till mig: Dra upp mot detta land och ödelägg det!’ ”

26 Eljakim, Hilkias son, Shevna och Joach svarade den assyriske befälhavaren: ”Tala arameiska till oss, dina tjänare, för det kan vi förstå. Tala inte på hebreiska, för då kommer folket på muren att höra det.”

27 Men befälhavaren svarade: ”Skulle det vara till dig och din herre som min herre har skickat mig för att säga detta? Är det inte till dem som sitter på muren, dem som kommer att få äta sin egen avföring och dricka sin egen urin tillsammans med er?”

28 Sedan stod befälhavaren upp och ropade högt på hebreiska: ”Hör här vad den store kungen, kungen av Assyrien säger! 29 Så säger kungen: ’Låt inte Hiskia lura er, för han kan inte rädda er undan min makt. 30 Låt inte Hiskia övertala er att lita på Herren, när han säger: ”Herren kommer att rädda oss, och denna stad kommer inte att överlämnas åt kungen av Assyrien.” ’

31 Hör inte på Hiskia, för så säger kungen av Assyrien: ’Gör upp fredligt med mig och kom ut till mig, så får var och en av er äta av sin vingård och sitt fikonträd och dricka vatten ur sin egen brunn, 32 tills jag kommer och hämtar er till ett land som är likt ert eget, ett land som ger säd och vin, ett land där det finns mat och vingårdar, olivolja och honung. Ni ska få leva och inte dö.’

Hör inte på Hiskia, för han lurar er när han säger att Herren ska befria er! 33 Har någonsin något annat lands gudar befriat sitt land ur den assyriske kungens makt? 34 Var är Hamats och Arpads gudar? Och var är Sefarvajims, Henas och Avvas gudar? Har de kunnat rädda Samaria ur min hand? 35 Vilken av andra länders gudar har kunnat rädda sitt land från min makt? Skulle Herren då kunna rädda Jerusalem ur min makt?”

36 Men folket stod tyst och svarade inte med ett ord, för kungen hade gett dem order om att inte svara honom. 37 Eljakim, Hilkias son, som var chef för palatset, kungens sekreteraren Shevna, och kanslern Joach, Asafs son, kom till Hiskia med sönderrivna kläder och talade om för honom vad befälhavaren hade sagt.

Jesaja förutsäger att Juda ska räddas

(Jes 37:1-8)

19 När kung Hiskia fick höra detta, rev han också sönder sina kläder och klädde sig i säcktyg. Sedan gick han till Herrens hus. Han sände Eljakim, chefen för palatset, kungens sekreterare Shevna och de äldste bland prästerna, alla klädda i säcktyg, till profeten Jesaja, Amos son. De sa till honom: ”Så säger Hiskia: ’Det här är en nödens, bestraffningens och skammens dag! Barnen ska födas, men det finns ingen kraft att föda. Men kanske Herren, din Gud, hör allt den assyriske befälhavaren säger, han som hans herre, den assyriske kungen, har sänt för att håna den levande Guden. Herren, din Gud, ska nog straffa honom för dessa ord som han hört. Be därför för den rest som finns kvar!’ ”

När kung Hiskias tjänare kom till Jesaja, svarade han dem: ”Säg till er herre: ’Så säger Herren: ”Var inte rädd för vad du har hört, hädelser av den assyriske kungens tjänare. Se, jag ska inge honom att lyssna till ett rykte, så att han återvänder till sitt eget land, och där ska jag låta honom bli dödad med svärd.” ’ ”

Den assyriske befälhavaren vände tillbaka och fann den assyriske kungen i en strid mot Livna; han hade nämligen hört att denne hade lämnat Lakish.

Sanherib hotar Jerusalem

(Jes 37:9-20)

Sanherib nåddes av ett meddelande att Tirhaka, kungen av Kush, gått till anfall mot honom. Återigen skickade den assyriske kungen iväg sändebud med ett meddelande till kung Hiskia: 10 ”Så här ska ni säga till Hiskia, kungen av Juda: ’Låt inte din Gud, som du förtröstar på, lura dig till att tro att Jerusalem inte ska falla i den assyriske kungens händer.’ 11 Du har ju hört vad de assyriska kungarna har gjort med alla länder, hur totalt de förintat dem. Skulle du då bli räddad? 12 Blev de folk som mina förfäder förgjorde, Gosan, Harran, Resef och Edens folk i Telassar, räddade av sina gudar? 13 Var är kungen av Hamat, kungen av Arpad och kungarna av Sefarvajim, Hena och Iva?”

Hiskia ber Herren om hjälp

14 När Hiskia hade mottagit brevet av sändebuden och läst det, gick han till Herrens hus och bredde ut det inför Herren 15 och bad inför Herren: ”Herre, Israels Gud, du tronar över keruberna, du ensam är Gud och råder över alla riken på jorden! Du har gjort himmel och jord. 16 Hör, Herre, lyssna! Öppna dina ögon, Herre, och se! Hör hur Sanherib hädar den levande Guden i sitt brev som han har skickat.

17 Det är sant, Herre, att kungarna i Assyrien har ödelagt dessa folk och deras länder 18 och kastat deras gudar i elden. Men de var ju inga gudar utan människohänders verk av trä och sten. Därför kunde de förgöra dem. 19 Herre, vår Gud, rädda oss nu ur hans makt, så att alla riken på jorden förstår att endast du är Gud!”

Herren lovar beskydda Jerusalem

(Jes 37:21-35)

20 Jesaja, Amos son, skickade då detta budskap till Hiskia: ”Så säger Herren, Israels Gud: ’Jag har hört din bön som du har bett angående Sanherib, Assyriens kung. 21 Och det här är vad Herren har talat mot honom:

Jungfrun, dottern Sion, föraktar och hånar dig,
    dottern Jerusalem skakar på huvudet åt dig.
22 Vem har du hånat och smädat?
    Mot vem har du höjt rösten
och kastat högmodiga blickar?
    Mot Israels Helige!
23 Genom dina sändebud har du
    hädat Herren.
Du sa:
    ”Med mina många vagnar
har jag bestigit bergens höjder
    och Libanons utkanter,
huggit ner dess högsta cedrar och dess bästa cypresser.
    Jag har tagit mig till dess mest avlägsna delar och finaste skogar.
24 Jag grävde brunnar i främmande land
    och drack deras vatten,
med mina fötter torkade jag ut alla floder i Egypten.”

25 Har du inte hört
    att jag bestämde detta för länge sedan,
planerade det i en fjärran tid?
    Nu har jag låtit det inträffa,
och du fick ödelägga befästa städer.
26     Deras invånare blev maktlösa,
förskräckta och skamsna.
    De var som plantor på åkern,
den spirande grönskan,
    som gräs på taken,
som förbränns innan det växer upp.

27 Men jag vet om du står eller sitter,
    går ut eller kommer in
och hur du rasar mot mig.
28     Därför att du rasar mot mig
och ditt högmod har nått mina öron,
    ska jag sätta en krok i din näsa
och ett betsel i din mun
    och leda dig tillbaka samma väg som du kom.’

29 Detta ska vara tecknet för dig, Hiskia:

I år ska ni få äta självvuxen säd
    och nästa år det som växer därifrån.
Men det tredje året ska ni så och skörda,
    plantera vingårdar och äta deras frukt.
30 Än en gång ska den räddade rest som är kvar av Juda
    slå rot och bära frukt.
31 För en rest ska komma från Jerusalem,
    de räddade från Sions berg.

Härskarornas Herres lidelse ska göra detta.

32 Därför säger Herren om kungen av Assyrien:

’Han ska inte komma in i denna stad,
    inte skjuta någon pil dit in,
inte gå fram i skydd av någon sköld eller bygga någon vall mot den.
33     Han ska vända tillbaka samma väg som han kom,
och han ska inte komma in i denna stad, säger Herren.
34 Jag ska försvara och rädda denna stad
    för min och min tjänare Davids skull.’ ”

Jerusalem räddas och Sanherib får sitt straff

(2 Krön 32:21; Jes 37:36-38)

35 Den natten gick Herrens ängel ut och dödade 185 000 man i assyriernas läger, och på morgonen låg det döda kroppar överallt.

36 Då bröt Sanherib, kungen av Assyrien, upp, vände tillbaka och stannade i Nineve. 37 En gång när han tillbad i sin gud Nisroks tempel, dödade hans söner Adrammelek och Sareser honom med svärd. De flydde sedan till Ararat, och hans son Assarhaddon blev kung efter honom.

Hiskias sjukdom

(2 Krön 32:24; Jes 38:1-8; 38:21-22)

20 Vid denna tid blev Hiskia dödligt sjuk, och profeten Jesaja, Amos son, kom till honom och sa: ”Så säger Herren: ’Se om ditt hus, för du kommer att dö; du överlever inte detta.’ ”

Hiskia vände sig då mot väggen och bad till Herren: Herre, kom ihåg hur jag har levt inför dig troget och helhjärtat och gjort det som är gott i dina ögon!” Och han grät förtvivlat.

Innan Jesaja hade lämnat den mellersta palatsgården, kom Herrens ord till honom igen: ”Gå tillbaka till Hiskia, fursten över mitt folk, och säg: ’Så säger Herren, din förfader Davids Gud: ”Jag har hört din bön och sett dina tårar. Jag ska göra dig frisk, och om tre dagar ska du gå till Herrens hus. Jag ska förlänga ditt liv med femton år. Jag ska rädda dig och denna stad från den assyriske kungens makt. Jag ska försvara denna stad för min och för min tjänare Davids skull.” ’ ”

Jesaja sa: ”Ta fram en kaka av fikon.” De gjorde så och lade den på svullnaden. Så blev Hiskia frisk.

Hiskia frågade Jesaja: ”Vad är tecknet på att Herren ska göra mig frisk och att jag får gå upp till Herrens hus om tre dagar?” Jesaja svarade: ”Herren ska ge dig ett tecken på att han ska hålla vad han lovat. Vill du att skuggan på soluret ska gå tio streck framåt eller tio streck bakåt?” 10 ”Solskuggan har ju alltid lätt att gå tio streck framåt. Gör så att den går tio streck bakåt”, svarade Hiskia.

11 Profeten Jesaja bad då Herren att göra så, och han lät skuggan på Achas solur gå tio streck tillbaka, streck som den redan gått framåt.

Sändebud från Babylon till Hiskia

(Jes 39:1-8)

12 Då skickade kungen av Babylonien, Berodak Baladan, Baladans son, ett brev och en gåva till Hiskia, eftersom han hade hört att denne varit sjuk men blivit frisk igen.

13 Hiskia lyssnade till sändebuden och visade dem hela sitt förrådshus med silver och guld, kryddor, välluktande oljor och sitt vapenförråd och allt som fanns i hans skattkammare. Det fanns ingenting i hans palats eller i hela riket som han inte visade för dem.

14 Profeten Jesaja kom då till kung Hiskia och frågade honom: ”Vad ville dessa män? Var kom de ifrån?” ”De kom från ett avlägset land, ända bortifrån Babylonien”, svarade Hiskia. 15 ”Hur mycket lät du dem se i ditt palats?” frågade Jesaja. Hiskia svarade: ”Jag visade dem allt i mitt palats. Det finns ingenting i mina skattkamrar som jag inte visat dem.”

16 Då sa Jesaja till Hiskia: ”Hör vad Herren säger: 17 ’Den tid ska komma då allt som finns i ditt palats, allt som dina förfäder har samlat fram till nu, ska föras bort till Babylonien. Ingenting kommer att lämnas kvar, säger Herren. 18 Och några av dina egna söner som ska födas åt dig kommer att tas till tjänst i den babyloniske kungens palats.’ ”

19 Hiskia svarade: ”Herrens ord, som du har talat, är gott.” Men för sig själv tänkte han: ”Det kommer åtminstone att vara fred och trygghet under min livstid.”

20 Hiskias historia i övrigt, hans stora bedrifter, dammen och vattenledningen han byggde och hur han ledde vattnet in i staden, finns nedtecknat i Juda kungars krönika.

21 När Hiskia dog begravdes han bland sina förfäder. Hans son Manasse blev kung efter honom.

Manasse regerar i Juda

(2 Krön 33:1-10; 33:18-20)

21 Manasse var tolv år gammal när han blev kung, och han regerade i Jerusalem i femtiofem år. Hans mor hette Hefsi-Bah. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon och följde de avskyvärda sederna av de folk som Herren hade fördrivit för israeliterna.

Manasse byggde upp de offerhöjder som hans far Hiskia hade förstört. Han reste altaren till Baal och gjorde en asherapåle, precis som Achav, kungen i Israel, hade gjort. Han tillbad och dyrkade himlens hela härskara. Han byggde altaren i Herrens hus, om vilket Herren hade sagt: ”Vid Jerusalem ska jag fästa mitt namn.” Han byggde altaren åt himlens hela härskara på de båda förgårdarna till Herrens hus. Han offrade sin son i eld, han bedrev häxeri och trolldom, andebesvärjelse och spådomskonster. Han gjorde mycket ont i Herrens ögon och väckte hans vrede. Han ställde upp en asherapåle som han hade gjort i huset, om vilket Herren hade sagt till David och hans son Salomo: ”I detta hus och i Jerusalem, som jag har utvalt bland alla Israels stammar, ska jag låta mitt namn bo för evigt. Jag ska aldrig mer fördriva israeliterna från det land som jag gav deras förfäder, om de bara håller allt jag befallt dem att hålla, hela lagen som min tjänare Mose befallt dem att följa.”

Men folket lyssnade inte. Manasse förledde dem att göra mer ont än de folk som Herren hade utplånat för israeliterna.

10 Då talade Herren genom sina tjänare profeterna: 11 ”Eftersom kung Manasse av Juda har begått dessa avskyvärda synder, och till och med gjort mer ont än amoréerna före honom, och eftersom han med sina avgudabilder har förlett Juda till att synda, 12 ska jag, säger Herren, Israels Gud, låta en sådan olycka drabba Jerusalem och Juda, att det ska ljuda i öronen på dem som får höra det.

13 ”Jag ska sträcka ut det mätsnöre över Jerusalem som jag använde över Samaria och det sänklod som jag använde på Achavs ätt. Jag ska torka av Jerusalem, som man torkar ett fat, först den ena sidan och sedan den andra. 14 Jag ska överge den kvarleva som återstår av mitt folk och överlämna dem åt deras fiender, och de ska bli rov och byte för alla sina fiender, 15 för att de har gjort det som är ont i mina ögon och orsakat min vrede, ända sedan deras förfäder drog ut ur Egypten, ända till denna dag.”

16 Manasse utgöt dessutom så mycket oskyldigt blod att det fyllde hela Jerusalem, från den ena änden till den andra, utöver synden att han förledde Juda till att begå och göra det som var ont i Herrens ögon.

17 Manasses historia i övrigt, vad han gjorde och den synd han begick, finns nedtecknat i Juda kungars krönika.

18 När Manasse dog och gick till vila hos sina förfäder, blev han begravd i Ussas trädgård utanför sitt palats, och hans son Amon blev kung efter honom.

Amon regerar i Juda

(2 Krön 33:21-25)

19 Amon var tjugotvå år gammal när han blev kung och han regerade i Jerusalem i två år. Hans mor hette Meshullemet och var dotter till Harus från Jotva.

20 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, precis som hans far Manasse hade gjort. 21 Han gick i sin fars fotspår och dyrkade de gudar som hans far hade dyrkat; dem tillbad han. 22 Han övergav Herren, sina förfäders Gud, och vandrade inte på Herrens väg. 23 Amons tjänare sammansvor sig mot honom och dödade kungen i hans palats. 24 Men folket i landet dödade alla dem som sammansvurit sig mot kung Amon och gjorde hans son Josia till kung efter honom. 25 Amons historia i övrigt, vad han gjorde, finns nedtecknat i Juda kungars krönika.

26 Amon begravdes i en grav i Ussas trädgård, och hans son Josia blev kung efter honom.

Josia regerar i Juda

(2 Krön 34:1-2; 34:8-13)

22 Josia var åtta år gammal när han blev kung och han regerade i Jerusalem i trettioett år. Hans mor hette Jedida och var dotter till Adaja från Boskat.

Josia gjorde det som var rätt i Herrens ögon och följde helt sin förfader Davids exempel utan att vika av åt något håll.

I det artonde året av sin regering sände kung Josia sin sekreterare Shafan, Asaljas son, och Meshullams sonson, till Herrens hus med detta meddelande: ”Gå upp till översteprästen Hilkia och säg åt honom att göra i ordning silvret som kommit till Herrens hus, som de som höll vakt har samlat in från folket.

”Låt dem sedan ge det åt de män som är utsedda till att övervaka arbetet i Herrens hus, så att de kan betala dem som arbetar med att reparera det, snickare, byggnadsarbetare och murare, och till inköp av timmer och sten till de nödvändiga reparationerna. Men de behöver inte redovisa silvret som de tagit emot, för de är betrodda.”

En bokrulle med Guds lag hittas

(2 Krön 34:14-28)

Översteprästen Hilkia sa till kungens sekreterare Shafan: ”Jag har hittat boken med lagen i Herrens hus.” Han gav boken till Shafan, som läste den. Sekreteraren Shafan gick till kungen och rapporterade: ”Dina tjänare har betalat ut silvret som har funnits i Herrens hus och överlämnat det till tillsyningsmännen och arbetarna.” 10 Sekreteraren Shafan berättade också om bokrullen, som Hilkia gett honom, och läste den för kungen. 11 När kungen hörde vad som stod skrivet i lagboken, rev han sönder sina kläder. 12 Han befallde Hilkia och Achikam, Shafans son, Akbor, Mikajas son, och sekreteraren Shafan och sin assistent Asaja: 13 ”Gå och fråga Herren för min, för folkets och för hela Juda räkning om det som står i den bok som nu upptäckts. Herrens vrede är stor och har flammat upp mot oss, eftersom våra förfäder inte har lytt det som står i denna bok och inte handlat efter alla hans föreskrifter.”

14 Prästen Hilkia, Achikam, Akbor, Shafan och Asaja gick därför till profetissan Hulda, hustru till Shallum, föreståndaren för klädkammaren, Tikvas son och Harchas sonson. Hon bodde i Jerusalem i Nya Staden. När de talade med henne om detta, 15 svarade hon dem: ”Så säger Herren, Israels Gud: ’Säg till den man som skickade er till mig: 16 Så säger Herren: Jag kommer att låta olycka drabba denna plats och dess invånare, så som det står omtalat i boken kungen av Juda har läst. 17 De har övergett mig, tänt offereld åt andra gudar och väckt min vrede genom allt de gjort, och därför ska min vrede drabba denna plats, och den kan inte släckas.’ 18 Säg till kungen av Juda, som skickade er hit för att fråga Herren: ’Så säger Herren, Israels Gud, om de ord du har hört: 19 Därför att du är bedrövad i ditt innersta och har ödmjukat dig inför Herren, sedan du fått höra mina ord mot denna plats och dess invånare, för att de skulle väcka fasa och förbannelser, och du har rivit sönder dina kläder och gråtit inför mig, har jag hört dig, säger Herren. 20 Jag ska låta dig dö och bli begravd bland dina fäder i ro. Du får slippa se allt det onda som jag ska låta komma över denna plats.’ ”

De återvände till kungen med detta svar.

Josia gör slut på all avgudadyrkan

(2 Krön 34:3-7; 34:29-33)

23 Då kallade kungen samman alla de äldste i Juda och Jerusalem. Han gick upp till Herrens hus, tillsammans med alla män i Juda, alla invånarna i Jerusalem, präster och profeter och allt folk, både små och stora. Han läste för dem allt som stod i förbundsboken som upptäckts i Herrens hus. Kungen stod vid sin pelare och förnyade inför Herren förbundet, så att de skulle hålla sig till Herren, lyda hans bud, förordningar och föreskrifter och med hela sitt hjärta och sin själ fullgöra bestämmelserna som boken föreskrev. Och hela folket trädde in i förbundet.

Sedan befallde kungen översteprästen Hilkia och de övriga prästerna och tempelvakten att föra ut ur Herrens tempel alla föremål som hade tillverkats för Baal, Ashera och himlens hela härskara. De brände upp alltsammans i Kidrons dal utanför Jerusalem, och fraktade sedan askan till Betel. Josia avsatte också de avgudapräster som Juda kungar hade tillsatt för att tända offereldar på offerplatserna över hela Juda och omkring Jerusalem, alla de som hade bränt rökelse till Baal, solen, månen, stjärnorna och himlens hela härskara. Han tog bort asherapålen från Herrens hus och förde den till Kidrons dal, där han brände upp den. Han krossade den till stoft och strödde ut askan över den allmänna begravningsplatsen. Han rev också ner husen runt Herrens hus där de manliga prostituerade höll till och där kvinnorna vävde tyg åt Ashera.

Josia lät hämta alla Herrens präster från Judas städer och orenade offerplatserna där de hade tänt offereld, från Geva till Beer Sheva. Han rev ner offerplatserna vid portarna, vid Josuas, Jerusalems borgmästares, port, som ligger till vänster om stadsporten. Prästerna från offerhöjderna fick inte göra tjänst vid Herrens altare i Jerusalem, men de åt av det osyrade brödet tillsammans med de andra prästerna.

10 Sedan orenade Josia Tofet i Ben-Hinnoms dal, för att ingen skulle kunna offra sin son eller dotter i eld till Molok. 11 Han tog bort de hästar, som Juda kungar hade invigt åt solen. De stod vid ingången till Herrens hus, intill hovmannen Netan-Meleks rum i förgården. Han brände upp solvagnarna. 12 Han rev också ner de altaren som Juda kungar hade byggt på taket intill Achas övre sal och de altaren Manasse hade byggt på de båda förgårdarna till Herrens hus. Han slog sönder dem alla, och gruset av dem kastade han i Kidrons dal.

13 Sedan orenade han offerplatserna öster om Jerusalem och söder om Fördärvets berg, de som Israels kung Salomo hade byggt åt Astarte, sidoniernas vidrighet, åt Kemosh, moabiternas vidrighet, och åt Milkom, ammoniternas avskyvärde gud. 14 Josia slog sönder stenstoderna och högg ner asherorna. Han täckte platsen där de stått med människoben. 15 Han rev också ner offerplatsen som Jerobeam, Nevats son, hade byggt i Betel, när han förledde Israel att synda. Han brände offerplatsen och krossade allting till grus och brände upp asherapålen.

16 När Josia såg sig omkring, fick han syn på gravarna på bergssluttningen. Då lät han benen i dem brännas på altaret för att orena det, i enlighet med det Herrens ord som gudsmannen förkunnat[b] skulle ske med dessa ting.

17 ”Vad är det för monument där borta?” frågade han. ”Det är gudsmannens grav”, svarade männen från staden. ”Han kom från Juda, och det var han som förutsade det du just nu har gjort på altaret i Betel!” 18 ”Låt då den graven vara och rör inte hans ben!” svarade kungen. Man lämnade hans grav i fred och rörde inte heller benen av den profet som kom från Samaria.

19 Josia förstörde alla templen på offerplatserna i Samariens städer. De hade byggts av Israels kungar och väckt Herrens vrede. Men nu gjorde Josia med dem på samma sätt som han gjort i Betel. 20 Han avrättade prästerna som fanns på offerplatserna på altarena och brände människoben på dem. Sedan återvände han till Jerusalem.

Josia utlyser ett påskfirande

(2 Krön 35:1; 35:8-19)

21 Kungen gav också befallning om att folket skulle fira påskhögtiden till Herrens, deras Guds, ära, precis som det var föreskrivet i förbundsboken. 22 Det hade inte firats någon sådan påsk sedan domarnas tid i Israel och inte någon gång under alla dessa år i vare sig Israel eller Juda. 23 Först under kung Josias artonde regeringsår firades denna påsk till Herrens ära i Jerusalem.

24 Josia gjorde sig också av med andebesvärjarna och spåmännen, husgudar och avgudar, alla vidrigheter som fanns i Juda och i Jerusalem. Han följde de lagar som fanns i den bok som prästen Hilkia hade hittat i Herrens hus. 25 Ingen kung, vare sig före eller efter Josia, har så som han omvänt sig till Herren av hela sitt hjärta, av hela sin själ och av hela sin kraft och följt hela Moses lag.

26 Men Herrens vrede som flammat upp brann trots allt fortfarande mot Juda för allt det onda som Manasse hade gjort och som väckt hans vrede. 27 ”Jag ska fördriva Juda precis som jag har fördrivit Israel”, sa Herren. ”Jag ska förkasta min utvalda stad Jerusalem och det tempel där jag hade sagt: ’Mitt namn skall vara där.[c]’ ”

28 Josias historia i övrigt, vad han gjorde, finns nedtecknat i Juda kungars krönika.

29 På hans tid tågade farao Neko, kungen av Egypten, för att strida mot den assyriske kungen vid floden Eufrat, och kung Josia drog ut för att möta honom. Men när de möttes vid Megiddo blev han dödad. 30 Josias tjänare förde hans kropp i en vagn från Megiddo till Jerusalem och begravde honom i hans grav. Hans son Joachas smordes av folket i landet till kung efter honom.

Joachas regerar i Juda

(2 Krön 36:2-4)

31 Joachas var tjugotre år när han blev kung, och han regerade tre månader i Jerusalem. Hans mor hette Hamutal och var dotter till Jeremia från Livna. 32 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, precis som hans förfäder hade gjort.

33 Farao Neko lät tillfångata honom i Rivla i Hamat och gjorde så slut på hans regering i Jerusalem. Han krävde av landet tre och ett halvt ton silver och trettiofem kilo[d] guld i skatt.

34 Farao Neko insatte sedan Josias son Eljakim till kung efter sin far, och han ändrade hans namn till Jojakim. Men kung Joachas fördes till Egypten, där han sedan dog. 35 Jojakim betalade silvret och guldet till farao. Men han måste beskatta landet för att kunna betala den skatt som den egyptiske kungen fordrade. Av var och en indrevs hans andel av silvret och guldet och betalades till farao Neko.

Jojakim regerar i Juda

Början av exilen till Babylon

36 Jojakim var tjugofem år när han blev kung, och han regerade i Jerusalem i elva år. Hans mor hette Sevudda och var dotter till Pedaja från Ruma.

37 Jojakim gjorde det som var ont i Herrens ögon, precis som sina förfäder.

24 Under kung Jojakims regering anföll kung Nebukadnessar från Babylonien. Jojakim fick underkasta sig honom i tre år, men sedan gjorde han uppror. Herren skickade då rövarband från kaldéerna, araméerna, moabiterna och ammoniterna mot Juda för att krossa det, precis som han förutsagt genom sina tjänare profeterna. Dessa olyckor drabbade Juda på Herrens direkta befallning. Han ville fördriva dem på grund av Manasses synder och allt han gjort och utgjutit oskyldigt blod, så mycket att han hade fyllt Jerusalem med det oskyldiga blodet. Herren ville inte förlåta detta.

Jojakims historia i övrigt, vad han gjorde, finns nedtecknat i Juda kungars krönika.

Jojakin regerar i Juda

(2 Krön 36:9-10)

När Jojakim dog och gick till vila hos sina förfäder, blev hans son Jojakin kung efter honom. Den egyptiske kungen kom inte tillbaka mer från sitt land, för kungen i Babylonien hade intagit det område som tillhört Egypten, från Egyptens gränsflod till floden Eufrat.

Jojakin var arton år när han blev kung, och han regerade i tre månader i Jerusalem. Hans mor hette Nechushta och var dotter till Elnatan från Jerusalem. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, precis som hans far hade gjort.

10 Vid denna tid drog den babyloniske kungen Nebukadnessars arméer mot Jerusalem och belägrade staden. 11 Nebukadnessar kom själv dit medan hans trupper belägrade staden. 12 Kung Jojakin av Juda, hans mor, alla hans ämbetsmän och hovmän kapitulerade för honom. Kungen av Babylonien tillfångatog Jojakin i sitt åttonde regeringsår.

13 Nebukadnessar förde bort alla skatter från Herrens tempel och det kungliga palatsets skattkammare, och alla guldföremål som Israels kung Salomo hade låtit tillverka för Herrens hus, allt i enlighet med vad Herren tidigare sagt. 14 Nebukadnessar förde bort hela Jerusalem till exilen: alla officerare och krigare, hantverkare och smeder, sammanlagt 10 000 fångar. Det var bara de fattigaste som blev kvar i landet. 15 Nebukadnessar förde bort Jojakin, kungens mor, hans hustrur, ämbetsmännen och de mäktiga i landet från Jerusalem till Babylon. 16 Soldaterna som fördes bort var 7 000 till antalet, alla krigsdugliga, och hantverkarna och smederna uppgick till 1 000. Den babyloniske kungen förde dem med sig i fångenskap till Babylon. 17 Han utsåg kung Jojakins farbror Mattanja till ny kung, och han ändrade hans namn till Sidkia.

Sidkia regerar i Juda

(2 Krön 36:11-14; Jer 52:1-3)

18 Sidkia var tjugoett år gammal när han blev kung, och han regerade elva år i Jerusalem. Hans mor hette Hamutal och var dotter till Jeremia från Livna. 19 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, precis som Jojakim hade gjort.

20 Herren förkastade till sist i sin vrede både Jerusalem och Juda.

Jerusalem erövras av Nebukadnessar

(2 Krön 36:15-20; Jer 39:1-10; 52:4-27)

Men Sidkia gjorde uppror mot kungen i Babylonien.

Footnotes

  1. 18:14 På hebreiska: 300 talenter silver och 30 talenter guld
  2. 23:16 Septuaginta tillägger här: den gången Jerobeam stod vid altaret under högtiden. Josia vände nu blicken åt ett annat håll och upptäckte graven där gudsmannen vilade, han som hade uttalat dessa ord
  3. 23:27 1 Kung 8:29
  4. 23:33 Ordagrant: 100 talenter…en talent.