5 Moseboken 4:44-14:7

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Gudsuppenbarelsen och de tio budorden: Moses andra tal

(4:44—28:68)

⁴⁴ Detta är lagen som Mose lade fram för israeliterna. ⁴⁵ Dessa är de befallningar, föreskrifter och stadgar som Mose gav till Israels folk efter att de lämnat Egypten, ⁴⁶ öster om Jordan i dalen mitt emot Bet Pegor. Området beboddes tidigare av amoréerna under kung Sichon vars huvudstad var Heshbon och som besegrades av Mose och israeliterna efter deras uttåg ur Egypten. ⁴⁷ De intog Sichons land och även det som tillhörde kung Og i Bashan, den andre av de två amoreiska kungarna öster om Jordan, ⁴⁸ hela området från Aroer vid floden Arnons dal till berget Sion^[a] (dvs. Hermon) ⁴⁹ och hela Jordandalen öster om floden ända till Aravasjön nedanför berget Pisgas branter.

Sammanfattning av de tio buden

(2 Mos 20:1-21)

5 Mose kallade samman hela Israels folk och sa:

Lyssna nu, Israel, till alla de föreskrifter och lagar som jag i dag har gett er! Lär er dem och följ dem noga! ² Herren, vår Gud, ingick ett förbund med oss vid Horeb –  ³ inte med våra förfäder, utan med oss som lever idag. ⁴ Han talade med er ansikte mot ansikte ur elden där på berget. ⁵ Jag stod där mellan er och Herren för att förmedla Herrens ord, för ni var rädda för elden och gick inte upp på berget. Han sa:

²² Detta är de bud som Herren gav till er alla då ni stod nedanför berget. Han uttalade dem med hög röst ur elden, molnet och det djupa mörkret. Dessa var de enda bud han gav er och han skrev ner dem på två stentavlor och gav dem åt mig.

²³ Men när ni hörde rösten som kom ur mörkret och såg den väldiga elden uppe på berget, kom alla era stamhövdingar och äldste till mig ²⁴ och sa: ”Herren, vår Gud, har visat oss sin härlighet och sitt majestät. Vi har till och med hört hans röst inifrån elden. Nu har vi sett att Gud kan tala med en människa och ändå får människan leva. ²⁵ Varför ska vi nu dö? Denna stora eld förbränner oss! Vi kommer säkert att dö om vi hör Herren, vår Gud, tala till oss igen. ²⁶ Finns det någon dödlig varelse som har hört den levande Gudens röst inifrån elden som vi har gjort och som fått fortsätta att leva? ²⁷ Gå fram du och lyssna till vad Herren, vår Gud, säger och kom sedan och berätta det för oss! Vi ska lyssna och lyda.”

²⁸ Herren gick med på er begäran och sa till mig: ”Jag har hört vad folket sa till dig, och det var rätt talat. ²⁹ Tänk om de alltid kunde vara lika villiga att lyda mina bud! Då skulle allt gå väl för dem och deras barn i framtiden, generationerna igenom. ³⁰ Gå och säg till dem att återvända till sina tält. ³¹ Sedan ska du ställa dig här bredvid mig, så ska jag ge dig alla de bud, lagar och föreskrifter som du ska undervisa dem om och som de sedan ska följa i det land jag ger dem till besittning.”

³² Var nu noga med att följa alla de bud som Herren, er Gud, har gett er. Vik inte av åt något håll! ³³ Följ i allt den väg Herren, er Gud, har befallt er att gå! Då kommer ni att få leva ett långt och lyckligt liv i det land ni nu ska ta i besittning.

Förklaring av de tio budorden^[e]

(6:1—27:8)

Första budet: Du ska inte ha några andra gudar

6 Detta är de bud, lagar och föreskrifter som Herren, er Gud, befallde mig att undervisa er om och som ni sedan ska följa i det land ni ska inta på andra sidan floden. ² Om du och dina barn och barnbarn fruktar och lyder Herren, din Gud, och under hela ditt liv följer alla de bud och föreskrifter jag har gett dig, kommer du att leva länge. ³ Lyssna därför, Israel, och var noga med att följa dem så att allt går bra för dig och du blir ett stort folk i landet som flyter av mjölk och honung, så som Herren, dina förfäders Gud, har lovat.

Lär era barn att lyda Herren

⁴ Lyssna, Israel: Herren är vår Gud. Herren är en^[f]. ⁵ Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ och av hela din kraft! ⁶ Du ska ständigt tänka på^[g] de bud som jag ger dig idag. ⁷ Du ska inpränta dem hos dina barn. Tala om dem både när du är hemma och när du är ute och går, när du lägger dig och när du stiger upp. ⁸ Bind dem som ett tecken på din hand och bär dem på din panna.^{[h] 9} Skriv dem på dörrkarmarna till ditt hus och på dina stadsportar.^[i]

¹⁰ När Herren, din Gud, har lett dig in i det land han med ed lovade dina förfäder Abraham, Isak och Jakob, när han har gett dig stora, vackra städer som du inte har byggt, ¹¹ välfyllda hus som du inte har fyllt, brunnar som du inte har grävt och vingårdar och olivträd som du inte har planterat, när du har ätit dig mätt, ¹² se då till att du inte glömmer Herren, som ledde dig ut ur slaveriet i Egypten.

¹³ Det är Herren, din Gud, du ska frukta och tjäna och det är vid hans namn du ska avlägga ed. ¹⁴ Ni ska inte följa någon annan gud, ingen av grannfolkens gudar, ¹⁵ för Herren, din Gud, som bor ibland er är en svartsjuk Gud. Hans vrede kan väckas mot dig och utplåna dig från jordens yta. ¹⁶ Sätt inte Herren, er Gud, på prov så som ni gjorde i Massa.^{[j] 17} Lyd noga alla de bud, befallningar och föreskrifter som Herren, er Gud, har gett dig. ¹⁸ Gör det som är rätt och gott i Herrens ögon, så kommer allt att gå väl för dig och du kan tåga in och ta det goda land i besittning som Herren med ed lovade dina förfäder. ¹⁹ Han ska då driva ut alla dina fiender, så som han har sagt.

²⁰ När ditt barn i framtiden frågar dig: ”Vad är meningen med alla de befallningar, föreskrifter och stadgar som Herren, vår Gud, har gett er?” ²¹ ska du berätta för honom: ”Vi var faraos slavar i Egypten och Herren ledde oss ut ur Egypten med väldig makt ²² och genom att inför våra ögon göra stora och fruktansvärda tecken och under mot Egypten och farao och allt hans folk. ²³ Han förde oss ut ur Egypten och ledde oss hit för att ge oss det land som han med ed hade lovat våra förfäder. ²⁴ Herren har befallt oss att följa alla dessa lagar och frukta honom, för att det ska gå oss väl och han ska kunna bevara oss vid liv, precis som han hittills har gjort. ²⁵ Om vi följer hela denna lag som Herren, vår Gud, har befallt oss att hålla, kommer vi att vara rättfärdiga^[k] inför honom.”

Utplåna era fiender

7 När Herren, din Gud, leder dig in i det land du nu ska erövra, kommer han att fördriva många folk för dig, sju folk som är större och mäktigare än du: hettiterna, girgashéerna, amoréerna, kanaanéerna, perisséerna, hivéerna och jevuséerna.

² När Herren, din Gud, överlämnar dem åt dig och du besegrar dem, ska du viga dem åt förintelse. Slut inga förbund med dem och visa dem ingen nåd. ³ Beblanda dig inte med dem. Låt inte dina söner eller döttrar gifta sig med deras söner och döttrar. ⁴ De skulle snart locka dina barn att överge mig och börja tillbe andra gudar. Herrens vrede skulle då upptändas mot dig, så att han snabbt utplånade dig.

⁵ Nej, ni ska riva ner deras altaren, slå sönder deras stenstoder, hugga ner deras asherapålar^[l] och bränna upp deras avgudabilder, ⁶ för du är ett heligt folk avskilt åt Herren, din Gud. Han har utvalt dig bland alla andra folk på jorden till att vara hans egendom.

⁷ Det var inte för att ni var ett stort folk som han fäste sig vid er och utvalde er – ni var ju den minsta av alla folkgrupper. ⁸ Men Herren älskade er och ville hålla sin ed till era förfäder. Det var därför han ledde er ut ur slaveriet med sådan väldig makt och befriade dig ur faraos, den egyptiske kungens, grepp.

⁹ Du ska alltså inse att Herren, din Gud, är Gud. Han är den trofaste Gud som håller sitt nådesförbund i tusen generationer och visar kärlek till dem som älskar honom och lyder hans befallningar. ¹⁰ Men dem som hatar honom, straffar han genast och utplånar dem.

¹¹ Lyd därför alla de bud, lagar och föreskrifter som jag idag ger dig!

Lydnad innebär välsignelse

(3 Mos 26:1-13; 5 Mos 28:1-14)

¹² Om ni troget lyder och följer dessa lagar, ska Herren, din Gud, också hålla sitt nådesförbund, som han med ed lovade dina förfäder. ¹³ Han ska älska och välsigna dig och göra dig till ett stort folk. Han ska välsigna dina barn och din skörd, din säd och ditt vin och din olja, kornas kalvar och tackornas lamm i det land han med ed lovade dina förfäder att ge dig. ¹⁴ Du ska bli mer välsignad än alla andra folk. Ingen hos dig ska vara ofruktsam, vare sig man eller kvinna, och inte heller boskapen. ¹⁵ Herren ska hålla dig frisk och inte låta dig drabbas av någon av de hemska sjukdomar du känner till från Egypten, men han ska ge dem till dina fiender. ¹⁶ Du ska förgöra alla folk som Herren, din Gud, ger dig makten över. Visa ingen barmhärtighet mot dem och tillbe inte deras gudar! Gå inte i den fällan!

¹⁷ Kanske tänker du för dig själv: ”Hur ska jag någonsin kunna fördriva de här folken som är så mycket mäktigare än jag?” ¹⁸ Men var inte rädd för dem! Kom ihåg vad Herren, din Gud, gjorde med farao och med hela Egypten! ¹⁹ Kom ihåg de hemska prövningar du med egna ögon fick se, de tecken och under och den mäktiga kraft som Herren, din Gud, visade när han ledde dig ut ur Egypten. Herren, din Gud, kommer att göra likadant mot alla de folk du nu är rädd för. ²⁰ Herren ska också sända missmod^[m] bland dem, ända tills den siste av dem som gömmer sig för dig har blivit utplånad.

²¹ Var inte rädd för dem, för Herren, din Gud, är med dig och han är en stor och fruktansvärd Gud. ²² Herren, din Gud, ska jaga iväg dessa folk för dig undan för undan. Du kan inte förgöra dem alla på en gång, för då skulle vilddjuren föröka sig snabbt. ²³ Herren ska överlämna folken åt dig efterhand. De ska drabbas av stor förvirring tills de alla är utrotade. ²⁴ Han ska överlämna deras kungar i dina händer och du ska utplåna deras namn så att ingen på jorden kan minnas dem. Ingen ska kunna stå emot dig. Du kommer att göra slut på dem.

²⁵ Bränn upp deras avgudabilder och önska dig inte guldet och silvret som de är gjorda av. Lägg inte beslag på det, för det skulle bli en fälla för dig. Herren, er Gud, avskyr allt detta. ²⁶ För inte in några avskyvärdheter i ditt hem, för då vigs du själv åt förintelse tillsammans med dem. Avsky allt detta fullständigt, det är ytterst vedervärdigt, för det är vigt åt förintelse.

Glöm inte Herren

8 Håll troget alla de lagar som jag idag ger dig, för att ni ska få leva och föröka er och lägga under er det land som Herren lovade era förfäder. ² Kom ihåg hur Herren, din Gud, ledde dig genom öknen i fyrtio år, hur han ödmjukade och prövade dig för att se om du tänkte följa hans bud eller inte. ³ Han ödmjukade dig genom att låta dig gå hungrig för att sedan mätta dig med manna, något som varken du eller dina förfäder kände till. Han ville få dig att inse att människan inte lever bara av bröd utan av alla de ord som utgår ur Herrens mun. ⁴ Under dessa fyrtio år blev inte dina kläder slitna och dina fötter svullnade aldrig. ⁵ Du ska inse att Herren, din Gud, fostrar dig som en far fostrar sin son.

⁶ Lyd Herrens, din Guds, bud! Vandra på hans vägar, frukta honom ⁷ för Herren, din Gud, leder dig in i ett gott land, ett land med bäckar och källor med friskt vatten som flödar fram i dalar och på höjder; ⁸ ett land där det finns vete och korn, druvor och fikon, granatäpplen, oliver och honung. ⁹ Det är ett land där det finns gott om mat och där ingenting saknas. Det är ett land där det finns järn i stenarna och koppar i bergen.

¹⁰ När du har mat i överflöd, ska du tacka Herren, din Gud, för det goda land han har gett dig. ¹¹ Se till att du inte glömmer Herren, din Gud! Glöm inte att följa alla de bud, lagar och föreskrifter som jag idag ger dig. ¹² När du äter dig mätt och bygger fina hus att bo i, ¹³ när din boskap och dina hjordar blir stora och du samlar silver och guld på hög och får mer av allting, ¹⁴ se då till att du inte blir högmodig och glömmer bort Herren, din Gud, som förde dig ut ur slaveriet i Egypten! ¹⁵ Han ledde dig genom den stora och fruktansvärda öknen med dess farliga ormar och skorpioner och brist på vatten. Han gav dig vatten från den hårda klippan, ¹⁶ han mättade dig med manna i öknen, något som dina förfäder inte kände till. Allt detta gjorde han för att fostra och pröva dig, så att det till sist skulle gå bra för dig. ¹⁷ Tro inte att det var din egen kraft och skicklighet som gav dig din rikedom. ¹⁸ Kom ihåg att det är Herren, din Gud, som ger dig förmågan att bli rik och både då och nu gör han det för att upprätthålla det förbund han med ed ingick med dina förfäder. ¹⁹ Men om du glömmer Herren, din Gud, och istället börjar tillbe och tjäna andra gudar, då kommer ni – försäkrar jag – att utplånas. ²⁰ På samma sätt som Herren utplånar andra folk för er räkning, kommer ni att utplånas om ni inte lyder Herren, er Gud.

Glöm inte att Gud har hjälpt dig

9 Hör, Israel! Idag ska du gå över Jordan och besegra folken på andra sidan. De är större och mäktigare än du och bor i stora städer med skyhöga murar. ² Där finns också de storväxta anakiterna som du känner till och som du hört att ingen kan stå emot. ³ Men var nu förvissad om att Herren, din Gud, ska gå före dig som en förtärande eld och förgöra dem, han ska kuva dem för dig. Du ska driva ut dem och snabbt förgöra dem, precis som Herren har lovat dig.

⁴ När Herren nu driver undan dem för dig, får du inte säga: ”Det är för min rättfärdighets skull som Herren hjälper mig att komma till detta land och ta det i besittning.” Nej, det är på grund av de andra folkens ondska som Herren driver undan dem för dig. ⁵ Det är inte alls för din rättfärdighet eller rättsinnighet som Herren, din Gud, driver bort dem för dig. Nej, det är för att de är så onda och för att han vill uppfylla vad han med ed lovade dina förfäder, Abraham, Isak och Jakob. ⁶ Inse alltså att Herren, din Gud, inte ger dig detta härliga land därför att du är rättfärdig, för du är ett motspänstigt folk.

Guldkalven

(2 Mos 32:1-35)

⁷ Kom ihåg och glöm aldrig hur du gång på gång gjorde Herren, din Gud, vred i öknen! Från den dag du lämnade Egypten ända tills nu har ni varit upproriska mot honom. ⁸ Ni gjorde honom rasande vid berget Horeb^[n]. Han var så vred att han var beredd att utplåna er allihop. ⁹ När jag gick upp på berget för att ta emot stentavlorna, tecknet på det förbund som Herren ingått med er, blev jag kvar där i fyrtio dagar och fyrtio nätter och jag varken åt eller drack under hela denna tid. ¹⁰ Herren gav mig de två stentavlorna där han med sitt finger skrivit upp budorden som han talade den dag då ni var samlade runt berget och Herren talade till er ur elden. ¹¹ Efter de fyrtio dagarna och nätterna gav Herren mig de två stentavlorna, förbundets tavlor.

¹² Herren sa sedan till mig att skynda mig ner från berget, eftersom folket som jag hade lett ut ur Egypten hade gjort något förfärligt och redan vänt sig bort från den väg han befallt dem att gå och gjort sig en avgud av gjuten metall.

¹³ Herren fortsatte: ”Jag ser att detta folk är motspänstigt. ¹⁴ Låt mig vara ensam nu så ska jag förgöra dem! Jag ska utplåna deras namn från jordens yta. Men av dig ska jag göra ett mäktigt folk, större än vad de skulle ha blivit.”

¹⁵ Jag gick ner från berget som fortfarande var täckt av eld. De båda förbundstavlorna höll jag i mina händer. ¹⁶ Jag fick då se den avgudakalv som ni i er fruktansvärda synd mot Herren, er Gud, hade tillverkat. Så snabbt hade ni vänt er bort från den väg Herren befallt er att gå! ¹⁷ Jag tog tavlorna med båda händerna och krossade dem mot marken och slog sönder dem framför ögonen på er. ¹⁸ Sedan låg jag inför Herren i ytterligare fyrtio dagar och nätter utan bröd eller vatten för all den synds skull ni hade begått, när ni gjorde det onda inför Herren och väckte hans vrede. ¹⁹ Jag darrade av skräck inför Herrens vredesglöd för Herren var beredd att utplåna er. Men han lyssnade på mig också den gången. ²⁰ Även Aron var i stor fara, eftersom Herren var så vred på honom. Men jag bad också för honom. ²¹ Sedan tog jag er synd, kalven ni hade gjort, och smälte ner den i elden och krossade det till pulver som jag kastade i bäcken som rann ner från berget.

²² Också i Tavera, i Massa och i Kivrot Hattaava^[o] gjorde ni Herren rasande på er. ²³ När Herren vid Kadesh Barnea^[p] sa till er att gå in i det land han hade gett er och ta det i besittning, då handlade ni upproriskt mot Herrens, er Guds, befallning. Ni litade inte på honom och lydde honom inte. ²⁴ Ni har varit upproriska mot Herren från första dagen jag lärde känna er.

²⁵ Jag låg alltså där inför Herren i fyrtio dagar och nätter, eftersom han hade sagt att han skulle utplåna er. ²⁶ Jag bad till Herren: ”Herre, Herre, förinta inte ditt eget folk, din egendom! Du har själv i din storhet räddat dem och fört dem ut ur Egypten med väldig makt. ²⁷ Kom ihåg dina tjänare Abraham, Isak och Jakob och ha tålamod med detta envisa folk och deras ondska och synd. ²⁸ Annars kommer man i landet du förde oss ut ifrån att säga att du inte klarade att leda dem in i det land du lovat dem, eller att du hatade dem och därför ledde dem ut i öknen för att döda dem. ²⁹ De är ju ditt folk, din egendom, som du har lett ut genom din väldiga makt och stora styrka.”

Två nya stentavlor

(2 Mos 34:1-9)

10 Då sa Herren till mig att hugga ut två nya stentavlor likadana som de förra och att sedan vända tillbaka till honom på berget. Jag skulle också tillverka en ark av trä. ² På de nya tavlorna skulle han skriva ner samma budord som på de tavlor jag slagit sönder och sedan skulle jag lägga dem i arken. ³ Jag gjorde därför en ark av akacieträ och högg ut två stentavlor likadana som de förra och tog med mig tavlorna upp på berget. ⁴ Herren skrev på nytt ner de tio budorden på tavlorna, samma budord som han gett er inifrån elden då ni samlades vid berget. Han överlämnade sedan tavlorna till mig ⁵ och jag kom ner från berget igen och lade dem i arken som jag hade gjort, alldeles som Herren har befallt och där finns de nu.

⁶ Israels folk vandrade sedan från Beerot Bene-Jaakan till Mosera. Där dog Aron och begravdes. Hans son Elasar blev präst efter honom.

⁷ Sedan drog de vidare till Gudgoda och därifrån till Jotvata, ett område med många bäckar. ⁸ Det var vid den tiden Herren avskilde Levi stam att bära Herrens förbundsark och att stå framför Herren och tjäna honom och uttala välsignelser i hans namn, precis som de gör än idag. ⁹ Det är därför som Levi stam inte har fått någon egendom eller eget markområde som de andra stammarna. Herren, din Gud, är deras egendom, precis som han har lovat dem.

¹⁰ Jag stannade alltså på berget inför Herren i fyrtio dagar och fyrtio nätter på samma sätt som jag hade gjort första gången och Herren lyssnade på nytt till min vädjan, för han ville inte att ni skulle förintas. ¹¹ Herren sa till mig: ”Gå! Led folket till det land som jag med ed har lovat deras förfäder så att de kan ta det i besittning!”

Glöm inte att lyda Gud

¹² Och nu Israel, vad kräver Herren, din Gud, av dig mer än att du fruktar Herren, din Gud, så att du alltid vandrar hans vägar att du älskar och tjänar honom av hela ditt hjärta och av hela din själ ¹³ och att du följer alla de lagar och föreskrifter som jag ger dig idag, allt för ditt eget bästa? ¹⁴ Både himlen och jorden och allt som finns på den tillhör Herren, din Gud. ¹⁵ Ändå var det just dina förfäder han fäste sig vid i kärlek. Han utvalde er, deras barn, före alla andra folk och detta gäller än idag. ¹⁶ Skär därför bort era hjärtans förhud^[q] och var inte så motspänstiga!

¹⁷ Herren, er Gud, är gudarnas Gud och herrarnas Herre. Han är den store och mäktige Guden, den fruktansvärde Guden, som inte har anseende till person och inte tar mutor. ¹⁸ Han ger rätt åt den faderlöse och änkan. Han älskar främlingen och ger honom mat och kläder. ¹⁹ Därför ska också ni älska främlingar, ni har ju själva varit främlingar i Egypten. ²⁰ Du ska frukta Herren, din Gud, tjäna honom, hålla fast vid honom och svära vid hans namn. ²¹ Han är din stolthet och han är din Gud, han som har gjort så stora och underbara ting inför dina ögon. ²² När dina förfäder vandrade ner till Egypten var de bara sjuttio personer, men nu har Herren, din Gud, gjort er lika talrika som stjärnorna på himlen.

11 Du ska älska Herren, din Gud, och alltid hålla det han befallt dig, hans stadgar, lagar och bud. ² Inse att det inte var era barn som fick se och uppleva Herrens, er Guds, fostran, hans storhet och väldiga makt. ³ De har aldrig sett tecknen han gjorde i Egypten mot dess kung farao och hela hans land. ⁴ De såg inte vad han gjorde med den egyptiska armén och dess hästar och vagnar, hur han dränkte alla i Sävhavet när de förföljde er och utplånade dem för alltid. ⁵ De såg inte hur han tog hand om er i öknen innan ni kom hit ⁶ eller vad han gjorde med Datan och Aviram, Eliavs söner och ättlingar till Ruben, hur jorden öppnade sig och uppslukade dem med familjer och tält och allt levande hos dem mitt ibland israeliterna.^[r]

Ni kan välja välsignelse eller förbannelse

⁷ Men ni har med egna ögon sett dessa väldiga gärningar som Herren har utfört. ⁸ Därför ska ni noga följa hela den lag som jag idag ger er. Då ska ni få styrka att gå och erövra det land, som ligger framför er på andra sidan Jordan. ⁹ Då kommer ni att leva länge i det land, som Herren med ed lovade era förfäder och deras ättlingar, ett land som flyter av mjölk och honung.

¹⁰ Det land som ni nu ska ta i besittning är inte som Egypten som ni drog ut ur där det är nödvändigt med bevattning som i en köksträdgård. ¹¹ Det är ett land med höjder och dalar och tillräckligt med regn från himlen, ¹² ett land som Herren själv vårdar sig om. Han vakar över det från årets början till årets slut.

¹³ Om ni noga följer de bud som jag^[s] idag ger er, om ni älskar Herren, er Gud, och tjänar honom av hela ert hjärta och av hela er själ, ¹⁴ då ska jag låta regnet komma i rätt tid, både höstregn och vårregn, så att du kan bärga skördar av säd, vin och olja. ¹⁵ Jag låta gräs växa på betesmarkerna för din boskap och du själv ska också få äta dig mätt.

¹⁶ Akta er så att ni inte lockas bort och börjar tillbe avgudar, ¹⁷ för då kommer Herren att bli mycket vred mot er. Han kommer att stänga till himlen så att det inte regnar och skördarna kommer att utebli och då är ni snart utrotade ur det goda land som Herren vill ge er. ¹⁸ Var därför noga med att komma ihåg dessa mina ord och bevara dem i era hjärtan! Bind dem som ett tecken på er hand och fäst dem på pannan. ¹⁹ Lär era barn dem! Tala om dem när du sitter där hemma, när du är på vandring, när du lägger dig och när du stiger upp. ²⁰ Skriv dem på dörrposterna till dina hus och i dina stadsportar^[t]. ²¹ Då kommer ni och era barn att få leva länge i det land som Herren med ed har lovat era förfäder, ja, lika länge som det finns en himmel som välver sig över jorden.

²² Om ni håller hela denna lag som jag ger er, om ni älskar Herren, er Gud, och vandrar på hans vägar och håller er till honom, ²³ då ska Herren fördriva alla dessa folk för er, hur mycket större och mäktigare än er de än är. ²⁴ Varje plats där ni sätter er fot ska tillhöra er. Era gränser ska sträcka sig från öknen till Libanon och från floden Eufrat till Medelhavet. ²⁵ Ingen ska kunna stå er emot, för Herren, er Gud, ska sända bävan och förskräckelse före er över hela landet vart ni än går, precis som han har lovat er.

²⁶ Idag lägger jag framför er välsignelse och förbannelse: ²⁷ välsignelse om ni följer Herrens, er Guds, bud som jag ger er idag ²⁸ och förbannelse om ni vägrar att följa dem och istället följer andra folks gudar som ni inte känner.

²⁹ När Herren, er Gud, leder dig in i det land du ska lägga under dig, så ska du uttala välsignelsen från berget Gerisim och förbannelsen från berget Eval. ³⁰ Gerisim och Eval ligger väster om vägen på andra sidan Jordan där kanaanéerna bor i ödemarken nära Gilgal och Mores ekar.

³¹ Det är snart dags för er att gå över Jordan och inta det land som Herren, er Gud, ger er. Men när ni har intagit landet och bosatt er där, ³² ska ni vara noga med att lyda alla de lagar och föreskrifter som jag idag ger er.

Andra budet: Du ska inte tillverka några avgudar

12 Detta är de lagar och föreskrifter som ni ska lyda i det land som Herren, dina förfäders Gud, har gett dig att ta i besittning för all framtid; följ dem så länge ni lever på jorden:

Bara en enda plats för gudstjänsten

² Förstör grundligt alla de platser där de folk ni fördriver tillber sina gudar på höga berg och kullar och under alla grönskande träd. ³ Bryt ner deras altaren, slå sönder deras stenstoder, bränn upp deras asherapålar^[u] och hugg ner deras avgudabilder! Lämna ingenting kvar som kan påminna om dem på dessa platser!

⁴ Ni ska inte tillbe Herren, er Gud, på samma sätt som de. ⁵ Istället ska ni samlas på en plats som Herren, er Gud, själv kommer att välja ut åt sig i någon av era stammar, en plats där hans namn ska bo. Dit ska du gå. ⁶ Där ska ni bära fram era brännoffer och slaktoffer, ert tionde och era personliga gåvor, era löftesoffer, era frivilliga offer och de förstfödda djuren från er boskap och era hjordar. ⁷ Där ska ni och era familjer äta^[v] och fira högtid inför Herren, er Gud, och glädjas över resultatet av ert arbete och den välsignelse ni fått från Herren, er Gud.

⁸ Ni ska inte längre göra som vi gör idag. Nu gör var och en som han själv vill, ⁹ eftersom ni ännu inte har nått den viloplats som Herren, din Gud, vill ge dig. ¹⁰ När ni har gått över Jordan och bosatt er i det land som Herren, er Gud, vill ger er och han har gett er ro för alla era fiender och ni lever i trygghet, ¹¹ då ska Herren, er Gud, utse en plats för sitt namns boning. Till den platsen ska ni bära fram de gåvor jag ger befallning om: era brännoffer och slaktoffer, ert tionde och era personliga gåvor, samt alla de utvalda löftesoffer ni lovat Herren. ¹² Där ska ni glädjas inför Herren med era söner och döttrar och slavar och slavinnor, likaså med leviterna som bor i era städer. De har ju inte fått något eget område i landet.

¹³ Du ska inte offra dina brännoffer var som helst, ¹⁴ utan bara på den plats som Herren väljer bland en av era stammar. Där ska du göra allt det som jag befaller dig.

¹⁵ Om du däremot vill slakta och äta djur på vanligt sätt, då kan du slakta dem var som helst i dina städer. Ät så mycket kött du vill, för Herren ska välsigna dig med sådant. De som är orena^[w] får också äta av det som man äter gasell eller hjort. ¹⁶ Du får dock inte äta blodet. Häll ut det på marken som vatten.

¹⁷ I dina städer får du inte äta vare sig tiondet av säden, vinet eller oljan eller det förstfödda från din boskap eller dina hjordar eller något du har lovat att ge och inte heller dina frivilliga offer eller personliga offer. ¹⁸ Allt detta ska du, din son och dotter, din slav och slavinna och leviterna i dina städer äta inför Herren, din Gud, på den plats han väljer ut åt sig. Gläd dig inför Herren, din Gud, över resultatet av ditt arbete. ¹⁹ Leviterna får du aldrig glömma bort så länge du lever i landet.

²⁰ När Herren, din Gud, har utvidgat dina gränser så som han har lovat och du får lust att äta kött, så ät så mycket du vill. ²¹ Om den plats Herren väljer ut som sin ligger alltför långt bort från din boplats, kan du slakta kor och får som Herren har gett dig så som jag har befallt dig och äta dem där du bor så mycket du vill. ²² Ät dem som du äter gasell och hjort. Även de som inte är rena kan äta dem. ²³ Det enda förbehållet är att du aldrig får äta blodet, för livet är i blodet och du får inte äta livet tillsammans med köttet. ²⁴ Ät alltså inte blodet. Häll ut blodet på marken som vatten. ²⁵ Ät det inte! Då kommer allt att gå väl för dig och dina barn, eftersom du gör det som är rätt inför Herren. ²⁶ Det är bara dina heliga gåvor och dina löftesoffer som du måste ta med dig till den plats Herren väljer ut. ²⁷ Dina brännoffer, köttet och blodet, ska du offra på Herrens, din Guds, altare. Blodet från offret ska du hälla ut över Herrens, din Guds, altare, men köttet får du äta.

²⁸ Var noga med att följa alla dessa föreskrifter. Om du gör det som är gott och rätt i Herrens, din Guds, ögon, kommer det alltid att gå väl för dig och dina barn.

²⁹ Herren, din Gud, ska förinta folken i det land dit du kommer och driva undan dem för dig. Men när du har drivit bort dem och bosatt dig i deras land, ³⁰ ska du inte vara nyfiken på deras gudar och gå i deras fälla som utrotades för din skull. Fråga inte: ”Hur tillbad de här folken sina gudar? Jag vill göra på samma sätt.” ³¹ Du får inte tillbe Herren, din Gud, på det sättet. I sin tillbedjan har dessa folk gjort avskyvärda saker som Herren hatar. De har till och med bränt upp sina söner och döttrar som offer till sina gudar. ³² Lyd alla de bud jag ger er! Lägg inte till något och dra inte heller bort något från dem.

Tredje budet: Du ska inte missbruka din Guds namn

13 Om en profet eller någon med drömmar träder fram hos dig och utlovar tecken eller under ² och detta tecken eller under faktiskt också inträffar och han då säger: ”Låt oss följa andra gudar, gudar som du inte känner, och låt oss tjäna dem,” ³ ska du inte lyssna på en sådan profet eller drömtydare. Det är Herren som prövar er för att se om ni verkligen älskar honom av hela ert hjärta och av hela er själ. ⁴ Ni ska följa Herren, er Gud. Frukta honom, håll hans bud, lyd honom, tjäna honom och håll fast vid honom!

⁵ Men profeten eller drömtydaren måste dö, eftersom han försökte få er att göra uppror mot Herren, er Gud, som ledde er ut ur slaveriet i Egypten. Han ville locka dig bort från den väg Herren, din Gud, har befallt dig att gå. Gör dig av med det onda bland folket!

⁶ Inte ens om din bror, din son, din dotter, din älskade hustru eller närmaste vän viskar till dig och säger: ”Låt oss gå och tjäna andra gudar” som varken du eller dina fäder har känt, ⁷ gudar som andra folk runt omkring er dyrkar nära eller fjärran på olika håll på jorden, ⁸ får du ge efter eller lyssna eller visa förbarmande. Skydda honom inte. ⁹ Döda honom! Du ska börja och sedan ska de andra i folket följa ditt exempel. ¹⁰ Stena honom till döds! Han har försökt att dra dig bort från Herren, din Gud, som ledde dig ut ur slaveriet i Egypten. ¹¹ Hela Israel ska höra om detta och känna fruktan, så att ingen mer gör något så ont hos dig.

¹² Om du får höra rykten från någon av de städer Herren, din Gud, ger dig att bo i, ¹³ att några onda män bland folket har lyckats förleda de andra att tillbe främmande gudar som du inte känner, ¹⁴ ska du först noga höra dig för, utforska och undersöka om ryktet är sant. Om du upptäcker att det är så, att något så avskyvärt har inträffat hos dig, ¹⁵ ska du genast ingripa mot staden med svärd och viga alla dess invånare åt förintelse, ja, till och med boskapen. ¹⁶ Du ska stapla upp allt byte mitt på torget och bränna upp både det och resten av staden som ett heloffer åt Herren, er Gud. Den staden ska för alltid ligga i ruiner och får aldrig byggas upp igen ¹⁷ och inget av det som vigts åt förintelse får du behålla. Bara då kan Herrens vrede upphöra. Han kommer att vara barmhärtig mot dig och ha medlidande med dig och göra dig till ett mäktigt folk, precis som han med ed lovade dina förfäder, ¹⁸ om du lyssnar till Herren, din Gud, och håller hans bud som jag idag ger dig och gör det som är rätt i Herrens, din Guds, ögon.

Ren och oren mat

(3 Mos 11:1-23)

14 Eftersom ni är Herrens, er Guds, barn ska ni inte rista er blodiga eller raka främre delen av huvudet när ni sörjer era döda.^{[x] 2} Du är ett för Herren, din Gud, helgat folk och han har utvalt dig bland alla folk på jorden till att vara hans egendom.

³ Du får inte äta av något avskyvärt. ⁴ Av följande fyrfotadjur^[y] får ni äta: nötkreatur, får och get, ⁵ hjort, gasell, dovhjort^[z], stenget, vildoxe, antilop och vildfår. ⁶ De djur som både idisslar och har klövar som är delade i två delar får ni äta men inga andra. ⁷ Dock ska ni inte äta följande, trots att de idisslar eller har kluvna klövar: kamel, hare eller klippgrävling. De idisslar^[aa] men har inga klövar. De är orena för er.