2 Moseboken 19-24

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Förbund vid Sinai

(19:1—24:18)

Gud uppenbarar sig vid Sinai och kallar folket att möta honom på berget

19 Israeliterna nådde fram till Sinaiöknen tre månader efter det att de hade lämnat Egypten, just på den dagen. ² Sedan de brutit upp från Refidim, kom de till Sinaiöknen och till foten av berget Sinai och slog läger där framför berget. ³ Mose gick upp till Gud, och Herren kallade på honom från berget och sa:

”Detta ska du säga till Jakobs släkt och förkunna för Israels folk: ⁴ ’Ni har sett allt jag gjorde med egypterna och hur jag som en örn har burit er på mina vingar för att föra er till mig. ⁵ Om ni nu vill lyda mig och hålla mitt förbund, ska ni vara min egendom bland alla andra folk på jorden, för hela jorden är min. ⁶ Ni ska vara ett kungarike av präster åt Gud, ett heligt folk.’ Detta är vad du ska säga till israeliterna.”

⁷ Mose vände tillbaka och sammankallade alla de äldste bland folket och talade om för dem vad Herren hade befallt honom att säga.

⁸ Alla var fullständigt eniga och svarade: ”Vi ska göra allt som Herren begär av oss.” Mose återvände till Herren med folkets svar.

⁹ Då sa Herren till Mose: ”Jag ska komma till dig i ett kompakt moln, så att folket kan höra mig när jag talar med dig, och sedan kommer de alltid att tro dig.” När Mose hade återvänt till Herren med folkets svar, ¹⁰ sa Herren till honom: ”Gå nu ner och låt folket helga sig idag och imorgon, och säg åt dem att tvätta sina kläder. ¹¹ I övermorgon ska de vara beredda när Herren stiger ner på berget Sinai inför deras ögon. ¹² Sätt upp en gränslinje som folket inte får passera och säg till dem: ’Ni får inte gå upp på berget eller för nära dess fot. Den som rör vid berget ska dödas. ¹³ Men ingen hand får röra vid honom, utan han ska stenas eller skjutas till döds. Varken människor och djur som gör det får leva.’ När vädurshornet ljuder, ska de gå upp på berget^[a].”

¹⁴ Mose gick då ner till folket och lät folket helga sig och de tvättade sina kläder. ¹⁵ Han sa till dem: ”Förbered er för i övermorgon och ha inget sexuellt umgänge.”

Folkets olydnad

¹⁶ På tredje dagens morgon utbröt ett åskväder. Ett tjockt moln låg över berget, och det hördes en stark hornstöt. Allt folket i lägret bävade av rädsla. ¹⁷ Mose ledde då ut dem från lägret för att möta Gud och de ställde sig vid foten av berget. ¹⁸ Hela Sinais berg var täckt av rök, eftersom Herren steg ner på det i eld. Röken bolmade upp mot skyn, precis som från en smältugn, och hela berget skalv våldsamt. ¹⁹ Hornljudet blev allt starkare. Mose talade då med Gud, och han svarade honom med hög röst. ²⁰ När Herren stigit ner på bergets topp, kallade han Mose till sig och Mose klättrade dit upp.

²¹ Herren sa till honom: ”Gå tillbaka och varna folket för att tränga sig fram hit för att se Herren, för då kommer många av dem att dö. ²² Till och med prästerna^[b], som annars får närma sig Herren, måste rena sig, för att Herrens vrede inte ska bryta ut mot dem.”

²³ Mose svarade Herren: ”Men folket kan inte komma upp på Sinaiberget. Du har själv varnat oss och befallt mig att dra en gräns runt berget och förklara det för heligt.”

²⁴ Men Herren sa: ”Gå ner nu och kom sedan tillbaka tillsammans med Aron, men prästerna och folket får inte tränga sig fram och försöka komma hit upp till Herren, för då ska hans vrede bryta ut mot dem.”

²⁵ Mose gick då tillbaka ner till folket och sa detta till dem^[c].

De tio buden

(5 Mos 5:5-33)

20 Och Gud talade följande ord^[d]:

¹⁸ Allt folket bevittnade åskan, eldslågorna, hornstötarna och röken som steg upp från berget och de darrade av rädsla och stannade på avstånd. ¹⁹ De sa till Mose: ”Tala till oss du, och vi ska lyda, men låt inte Gud tala till oss, för då dör vi.”

²⁰ ”Var inte rädda”, sa Mose till folket. ”Gud har kommit för att pröva er, för att ni ska frukta Gud och inte synda mot honom.”

²¹ Folket stod alltså kvar på avstånd medan Mose gick in i det tjocka mörkret där Gud var.

Andra lagar

Altaren

²² Herren sa till Mose att han skulle tala till israeliterna och säga till dem: ”Ni har själva sett att jag talat till er från himlen. ²³ Ni ska inte tillverka åt er några andra gudar vid sidan av mig, inga gudar av silver eller guld.

²⁴ Ett altare ska du göra åt mig av jord. Offra där dina brännoffer och gemenskapsoffer, din småboskap och din nötboskap. På varje plats där jag låter mitt namn bli ärat ska jag komma till dig och välsigna dig. ²⁵ Om du gör ett altare åt mig av sten, ska du bara använda ohuggen sten. Om du använder något verktyg på stenen, vanhelgar du den. ²⁶ Du ska inte heller gå upp till mitt altare på trappsteg, för då kan ditt kön blottas där.

Lagar som ska gälla mellan människor

(5 Mos 15:12-18)

21 Det här är bestämmelser som du ska lägga fram för dem:

² Om du köper en hebreisk slav ska han arbeta sex år, men det sjunde året ska han bli fri utan betalning.

³ Om han kom ensam, ska han ensam ges fri, men om han var gift, ska hans hustru friges med honom. ⁴ Om hans herre gav honom en hustru och hon har fött honom söner eller döttrar, ska hustrun och barnen fortfarande tillhöra honom och mannen ensam blir fri.

⁵ Men om slaven säger: ’Jag håller av min herre, min hustru och mina barn, jag vill inte bli fri,’ ⁶ då ska hans herre föra honom fram inför Gud, ställa honom vid dörren eller dörrposten och borra en syl genom hans öra. Därefter är mannen hans slav för alltid.

⁷ Om en man säljer sin dotter som slavinna^[f], ska hon inte bli fri som de andra slavarna. ⁸ Om hennes herre inte tycker om henne sedan han valt ut henne åt sig själv, ska han låta henne bli friköpt. Han får inte sälja henne till en utlänning, eftersom han behandlat henne trolöst. ⁹ Om han väljer ut henne åt sin son, ska han ge henne en dotters rättigheter. ¹⁰ Skulle han gifta sig med ytterligare en hustru, får han inte minska den förstas rätt till mat, kläder eller bostad. ¹¹ Om han sviker henne i något av dessa tre ting, ska hon bli fri utan ersättning.

¹² Den som slår en man så att han dör, ska själv dödas. ¹³ Men om det inte var hans avsikt utan något som Gud lät ske, då ska jag visa en plats dit han kan fly. ¹⁴ Om någon avsiktligt dödar en annan ska han gripas även vid mitt altare och dödas.

¹⁵ Den som slår någon av sina föräldrar ska straffas med döden.

¹⁶ Den som rövar bort en annan människa ska straffas med döden, vare sig hans offer finns kvar hos honom eller redan har blivit sålt.

¹⁷ Den som förbannar^[g] sina föräldrar ska dömas till döden.

¹⁸ Om två män slåss och den ene slår den andre med en sten eller med knytnäven så att den slagne måste ligga till sängs men inte dör ¹⁹ och om han sedan blir så bra att han kan gå igen med hjälp av käpp, ska mannen som slog honom gå fri från straff. Han måste dock betala honom för den tid han förlorat och sörja för att han blir botad.

²⁰ Om någon slår sin slav eller slavinna med en käpp så att slaven dör, ska han straffas. ²¹ Men om slaven är på benen igen efter några dagar,^[h] ska mannen inte straffas eftersom slaven var hans egendom.

²² Om två män slåss och då råkar stöta till en gravid kvinna så att hon föder för tidigt, men ingen allvarlig skada sker, ska mannen som skadade henne betala vad hennes man begär och domaren fastställer.

²³ Om en skada inträffar, ska liv ges för liv, ²⁴ öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot, ²⁵ brännskada för brännskada, sår för sår och blåmärke för blåmärke.

²⁶ Om en man slår sin slavs eller slavinnas öga så att ögat blir oanvändbart, ska slaven friges som ersättning för ögat. ²⁷ Om han slår ut en tand på sin slav eller slavinna, ska han också frige den skadade som ersättning för tanden.

²⁸ Om en oxe stångar en man eller kvinna till döds ska oxen stenas och köttet får inte ätas. Oxens ägare ska inte straffas, ²⁹ såvida inte oxen är känd för att tidigare ha stångats och ägaren trots detta inte har hållit den under uppsikt. Om det är så och oxen dödar en man eller en kvinna, ska oxen stenas och dess ägare också dödas. ³⁰ Men blir han ålagd att betala en summa pengar, kan han lösa ut sitt liv för den summa som begärs.

³¹ Samma lag gäller om oxen stångar en pojke eller en flicka. ³² Men om oxen stångar en slav eller slavinna, ska ägaren ge slavens herre 30 silvermynt i ersättning och oxen ska stenas.

Regler om egendom

³³ Om någon låter en brunn stå öppen eller gräver en brunn och inte täcker över den, och en oxe eller en åsna faller i den, ³⁴ ska brunnens ägare betala full ersättning till djurets ägare och den förre får behålla det döda djuret.

³⁵ Om någons oxe stångar en annans oxe så att den dör, ska den levande oxen säljas. Pengarna delas mellan ägarna och likaså den dödade oxens kropp. ³⁶ Men om oxen varit känd för att tidigare ha stångats och dess ägare ändå inte haft den under uppsikt, ska han ersätta oxe med oxe och han får behålla det döda djuret.

22 Om någon stjäl en oxe eller ett får som han sedan slaktar eller säljer, ska han betala fem oxar för varje oxe och fyra får för varje får.

² Om en tjuv blir tagen på bar gärning och dödad är det inte blodskuld. ³ Men om det sker i dagsljus är det blodskuld. En tjuv ska ge full ersättning men har han inte någonting att betala med, måste han säljas som slav för att betala sin skuld.

⁴ Om ett stulet djur, vare sig det är en oxe, en åsna eller ett får, hittas levande hos tjuven ska han ge dubbel ersättning.

⁵ Om någon bränner en åker eller en vingård och låter elden sprida sig till en annans åker^[i], ska han betala för all skada genom att ge ägaren till åkern eller vingården det bästa av sin egen skörd.

⁶ Om elden kommer lös och sprider sig till törnbuskar och sädeskärvarna eller den oskurna säden bränns upp, ska den som vållat branden ge full ersättning.

⁷ Om någon överlämnar pengar eller varor till förvaring hos någon annan och det blir stulet, ska tjuven betala dubbel ersättning om man får fast honom. ⁸ Men om man inte får fast tjuven, ska den som förvarade värdesakerna föras fram inför Gud^[j], så att man kan ta reda på om det är han som tagit sakerna.

⁹ Alltid när det är fråga om tillgrepp, vare sig det gäller en oxe, en åsna, ett får, kläder eller något annat förlorat som någon påstår tillhöra honom, ska båda parterna föras fram inför Gud. Den som Gud^[k] förklarar skyldig ska betala det dubbla värdet till den andre.

¹⁰ Om någon ber sin granne att ta hand om en åsna, en oxe, ett får eller något annat djur som han äger och detta dör, skadas eller försvinner och ingen har sett vad som hänt, ¹¹ måste grannen avlägga en ed inför Herren att han inte har tagit den andres egendom och ägaren måste tro på eden. Ersättning ska inte betalas ut. ¹² Men om djuret har stulits, ska den som haft ansvar för det betala ersättning till ägaren. ¹³ Om det har rivits ihjäl, ska han kunna visa upp djurkroppen som bevis och slipper då att ersätta skadan.

¹⁴ Om någon lånar ett djur av en annan och det blir skadat eller dödat och ägaren inte är där just då, måste mannen som lånat det betala full ersättning. ¹⁵ Men om ägaren är närvarande, behöver han inte betala och om han har hyrt det, har ägaren rätt till hyran.^[l]

Allmänna regler

¹⁶ Om någon förför en orörd flicka som inte är trolovad och ligger med henne, ska han betala brudgåvan för henne och ta henne till hustru. ¹⁷ Men om hennes far vägrar att låta honom gifta sig med henne, ska han ändå ge den penningsumma som man brukar betala för en orörd flicka.

¹⁸ En häxa ska du inte låta leva.

¹⁹ Den som har sexuellt umgänge med ett djur ska straffas med döden.

²⁰ Den som offrar till någon annan gud än Herren ska förgöras.

²¹ En utlänning ska du inte förtrycka. Ni har ju själva varit främlingar i Egypten.

²² Ni ska inte behandla änkor och faderlösa illa. ²³ Om du gör det och de ropar till mig om hjälp, ska jag höra deras rop. ²⁴ Min vrede kommer då att drabba er och jag ska döda er med svärd, så att era hustrur blir änkor och era barn faderlösa.

²⁵ Om du lånar ut pengar till någon av dina medbröder som är fattig, får du inte vara som ockrarna; du får inte ta ut ränta av honom. ²⁶ Om du har tagit din nästas mantel som pant för skulden, måste du lämna tillbaka den till honom före kvällen. ²⁷ Den är det enda täcke han har, hur ska han kunna sova utan den? Om han ber till mig om hjälp, ska jag lyssna till hans bön, för jag är barmhärtig.

²⁸ Du ska inte häda Gud och du ska inte förbanna den som är ledare för ditt folk.

²⁹ Du ska vara noga med att offra av din skörd och ditt vin. Din förstfödde son ska du ge till mig.

³⁰ På samma sätt ska du göra med det förstfödda av din boskap. Du ska ge det till mig på den åttonde dagen, sedan det under sju dagar har varit tillsammans med modern.

³¹ Ni är mina heliga. Ni ska inte äta kött av ett ihjälrivet djur. Kasta det till hundarna.

Nåd och rätt

23 Sprid inte osanna rykten. Försvara inte en gudlös man genom att vittna falskt.

² Följ inte med strömmen när det gäller sådant som är ont. När du ska vittna i någon sak, böj dig då inte för majoriteten. ³ Du ska inte vara partisk till någons fördel bara för att han råkar vara fattig.

⁴ Om du ser en oväns oxe eller åsna som har sprungit bort, ska du leda den tillbaka till dess ägare. ⁵ Om du ser din oväns åsna digna under sin börda, ska du inte lämna honom utan hjälp, utan stanna och hjälp honom.

⁶ Vägra inte den fattige rättvisa.

⁷ Akta dig för att anklaga någon falskt. Låt inte en oskyldig som har rätt dömas till döden. Jag frikänner inte den skyldige.

⁸ Du ska inte ta mutor, för mutor förblindar den klarsynte och vränger den rättfärdiges sak.

⁹ Förtryck inte en utlänning. Ni vet ju själva hur det var att vara utlänningar i Egypten.

Sabbatsregler

¹⁰ Beså din jord och bärga dess skörd under sex år, ¹¹ men låt jorden vila och ligga i träda under det sjunde året. Då kan de fattiga bland ditt folk få sin föda därifrån, och resten får de vilda djuren äta. Samma sak gäller för dina vingårdar och olivplanteringar.

¹² Arbeta i sex dagar och vila den sjunde, för att ge din oxe och din åsna vila, och för att din slavinnas son och utlänningen ska kunna återhämta sig.

¹³ Var noga med att följa allt detta som jag har sagt och åkalla aldrig eller ens nämn avgudars namn.

Årliga högtider

¹⁴ Varje år ska du fira tre högtider till min ära.

¹⁵ Du ska fira det osyrade brödets högtid, då du inte ska äta jäst bröd under sju dagar, precis som jag befallt dig. Denna högtid ska firas vid den bestämda tiden i månaden aviv^[m] varje år, för det var då du lämnade Egypten. Ingen får komma inför mig tomhänt.

¹⁶ Du ska också fira skördehögtid genom att ge mig det första av din skörd. Skördehögtiden ska du hålla i slutet av året när du bärgar skörden från åkern. ¹⁷ Vid dessa tre tillfällen ska alla män i Israel gå fram inför Herren, Herren.

¹⁸ Du får inte offra blod av mitt offer tillsammans med något syrat. Det feta av påskens offer får inte lämnas kvar till följande morgon.

¹⁹ Det bästa av den första skörden på din mark ska du ta med dig till Herrens, din Guds, hus.

Koka inte en killing i dess moders mjölk.^[n]

Löfte om Guds närvaro

²⁰ Se, jag ska sända en ängel framför dig, som ska skydda dig och leda dig till den plats som jag har ställt i ordning åt dig. ²¹ Var noga med att lyssna till honom och följa vad han säger, och sätt dig inte upp emot honom, för han kommer inte att förlåta ditt trots, för mitt namn är i honom. ²² Men om du lyder honom och gör allt vad jag säger, så ska jag vara en fiende för dina fiender och en motståndare för dina motståndare. ²³ Min ängel ska nämligen gå framför dig och föra dig till amoréerna, hettiterna, perisséerna, kanaanéerna, hivéerna och jevuséerna, och jag ska utplåna dem.

²⁴ Du ska inte tillbe deras gudar eller tjäna dem, och du får inte följa deras seder. Du ska tillintetgöra dem och bryta ner alla deras stenstoder.

²⁵ Det är Herren, er Gud, ni ska tjäna. Då kommer jag att välsigna dig med mat och med vatten och hålla all sjukdom borta från dig. ²⁶ Det ska inte förekomma missfall i ditt land eller kvinnor som inte kan få barn, och jag ska låta dig leva ett långt liv.

²⁷ Jag ska injaga skräck framför dig och sprida förvirring bland folken som du kommer till, och jag ska få dina fiender att fly för dig. ²⁸ Jag ska sända missmod^[o] framför dig, som ska jaga bort hivéerna, kanaanéerna och hettiterna. ²⁹ Men jag ska inte göra allt detta på ett och samma år, för då skulle landet bli en öken och de vilda djuren bli alltför många. ³⁰ Sakta men säkert ska jag driva bort dem, tills du förökat dig så att du kan ta hela landet i besittning.

³¹ Jag ska utöka din gräns från Sävhavet till filistéernas kust, och från öknen i söder till floden^[p]. Jag ska överlämna landets invånare åt dig och driva bort dem från dig. ³² Du får inte ingå förbund med dem och deras gudar. ³³ Låt dem inte ens få bo kvar i ditt land, för att de inte ska få dig att synda mot mig. Om du dras med i dyrkan av deras gudar fångas du i en fälla.”

Förbundet förnyas

24 Sedan sa han till Mose: ”Kom hit upp till Herren, du, Aron, Nadav, Avihu och sjuttio av de äldste i Israel, och tillbe på avstånd. ² Mose ensam ska komma nära Herren och ingen av det övriga folket får komma upp med honom.”

³ Mose kom och förkunnade för folket vad Herren hade talat och gav dem hans stadgar och hela folket svarade med en mun: ”Vi ska göra allt vad Herren har sagt.”

⁴ Mose skrev ner alla Herrens ord och tidigt följande morgon byggde han ett altare vid bergets fot. Han reste tolv stenstoder för de tolv stammarna i Israel. ⁵ Därefter skickade han några unga israeliter att frambära brännoffer och tjurar som gemenskapsoffer till Herren. ⁶ Mose tog hälften av blodet från offerdjuren och hällde det i skålar. Den andra hälften stänkte han på altaret.

⁷ Sedan tog Mose förbundsboken och läste den för folket. De sa: ”Vi vill lyda och följa allt vad Herren har sagt.”

⁸ Då tog Mose blodet och stänkte på folket och sa: ”Detta blod bekräftar det förbund Herren har ingått med er i enlighet med alla dessa ord.”

⁹ Mose, Aron, Nadav, Avihu och sjuttio av de äldste gick upp på berget. ¹⁰ De såg Israels Gud och under hans fötter var det som ett golv av safirer, så klart som själva himlen. ¹¹ Men han lyfte inte sin hand mot dessa Israels ledare. De fick se Gud och de åt och drack.

¹² Herren sa till Mose: ”Kom upp till mig på berget och stanna här, så ska jag ge dig stentavlorna med lagen och budorden, som jag har skrivit ner för att undervisa folket.”

¹³ Då gick Mose iväg tillsammans med sin medhjälpare Josua och han gick upp på Guds berg. ¹⁴ Mose sa till de äldste: ”Stanna kvar här och vänta på oss tills vi kommer tillbaka. Aron och Hur är kvar hos er. Den som behöver få en fråga avgjord får vända sig till dem.”

¹⁵ När Mose gick upp på berget höljdes det i ett moln. ¹⁶ Herrens härlighet vilade över berget Sinai, och molnet täckte det i sex dagar. Den sjunde dagen kallade han på Mose från molnet. ¹⁷ Israeliterna såg Herrens härlighet som en förtärande eld på toppen av berget. ¹⁸ Mose gick upp på berget och in i molnet, och han stannade där uppe i fyrtio dagar och fyrtio nätter.