Hesekiel 33:1-41:4

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Budskap om hopp

(33:1—48:35)

Hesekiels uppgift som väktare

33 Herrens ord kom till mig: ² ”Du människa, tala till dina landsmän och säg till dem: ’Om jag låter ett svärd drabba ett land och folket där utser en man bland sig till sin väktare ³ och denne ser svärdet komma mot landet och slår larm med hornstöt och varnar folket, ⁴ och om någon som hör larmet inte bryr sig om det utan dödas av svärdet, så är han själv ansvarig för sin död. ⁵ Han hörde ju hornstöten men tog inte varning. Därför är han själv ansvarig för sin död. Om han hade lyssnat till varningen skulle han ha räddat sitt liv. ⁶ Men om väktaren ser svärdet komma och inte slår larm med hornstöt och varnar folket, och om någon då dödas av svärdet, ska denne dö i sin synd, och jag ska hålla väktaren ansvarig för hans död.’

⁷ Du människa, jag har utsett dig till en väktare för Israels folk. När du hör ett ord från mig ska du varna dem å mina vägnar. ⁸ När jag säger till den gudlöse: ’Du gudlöse, du måste dö!’ och du då inte varnar honom för hans leverne, kommer den gudlöse att dö i sin synd, men jag kommer att hålla dig ansvarig för hans död. ⁹ Men om du varnar den gudlöse så att han kan vända om från sitt leverne men om han ändå inte gör det, kommer han att dö i sin synd, men du har räddat ditt liv.

¹⁰ Du människa, säg till Israels folk: ’Ni säger: ”Våra överträdelser och synder tynger oss, och vi tynar bort med dem. Hur ska vi kunna leva?” ’ ¹¹ Säg till dem: ’Så sant jag lever, säger Herren, Herren, jag önskar inte den ogudaktiges död. Jag vill att den gudlöse vänder om från sitt onda leverne, så att han får leva. Vänd om, vänd om från ert onda leverne! Varför skulle ni dö, israeliter?’

¹² Säg därför, du människa, till dina landsmän: ’Den rättfärdiges rättfärdighet kan inte rädda honom när han begår en överträdelse, och den gudlöses gudlöshet kommer inte att leda honom till fall, när han vänder om från sin gudlöshet. Den rättfärdige ska inte heller få leva genom sin rättfärdighet när han syndar.’ ¹³ Om jag säger till den rättfärdige att han ska få leva, men han förtröstar på sin egen rättfärdighet och gör det onda, ska inget av hans rättfärdighet bli ihågkommet. Han ska dö för det onda han gjort. ¹⁴ Likaså: Om jag säger till den gudlöse att han måste dö, men han då vänder om från sin synd och gör det som är rätt och rättfärdigt, ¹⁵ lämnar igen panten han tagit för lån eller lämnar tillbaka det han har stulit, följer livets bud och inte gör något ont – då ska han få leva. Han ska inte dö, ¹⁶ och ingen av hans gamla synder ska dras upp inför honom. Han har gjort det som är rätt och rättfärdigt. Han ska få leva.

¹⁷ Ändå säger dina landsmän att Herren inte handlar rätt, medan det är de själva som inte gör det. ¹⁸ Om den rättfärdige vänder sig bort från sin rättfärdighet och gör det som är ont, måste han dö. ¹⁹ Om den gudlöse omvänder sig från sin ondska och gör det som är rätt och rättfärdigt, ska han få leva. ²⁰ Ändå säger ni att Herren inte handlar rätt. Men jag ska döma var och en av er, israeliter, efter hans gärningar.”

Jerusalems fall och profetia mot de kvarvarande

²¹ Under det tolfte året av vår landsförvisning, på femte dagen i tionde månaden^[a], kom en flykting från Jerusalem till mig och berättade: ”Staden har fallit.” ²² Herrens hand hade kommit över mig på kvällen innan flyktingen kom, och han hade öppnat min mun på morgonen innan flyktingen kom, så att jag inte längre var stum utan kunde tala igen.

²³ Herrens ord kom till mig: ²⁴ ”Du människa, de som bor bland ruinerna i Israels land säger: ’Abraham var ensam, och ändå fick han äga landet. Vi är många, så visst ska landet vara givet som egendom åt oss.’ ²⁵ Säg därför till dem: ’Så säger Herren, Herren: Ni äter kött med blodet i. Ni sätter ert hopp till avgudar och utgjuter blod. Skulle ni då få äga landet? ²⁶ Ni förlitar er på era svärd. Ni gör avskyvärda ting. Ni kränker varandras hustrur. Skulle ni då få äga landet?’

²⁷ Säg så här till dem: ’Så säger Herren, Herren: Så sant jag lever ska de som är bland ruinerna falla för svärd. De som är ute på fälten ska ätas upp av vilda djur, och de som finns i fästningar och grottor ska dö av pest. ²⁸ Jag ska göra landet öde och obebott. Dess stolta styrka ska upphöra. Israels berg ska bli så öde att ingen vill vandra genom dem. ²⁹ Då ska de inse att jag är Herren, när jag gör landet öde och obebott på grund av de avskyvärda handlingar som de begått.’

³⁰ Du människa, dina landsmän pratar om dig vid husväggarna och dörrarna och säger till varandra: ’Kom, låt oss höra vad Herren har att säga!’ ³¹ Mitt folk kommer till dig så som folk brukar komma, och de sätter sig framför dig för att lyssna till dig, men de handlar inte enligt det de hör av dig. De talar som om de vore hängivna, men i verkligheten är de ute efter egen vinning. ³² Du har blivit för dem som en som bara sjunger kärlekssånger med vacker röst och spelar skickligt, för de hör vad du säger men handlar inte därefter.

³³ Men när det kommer – och det kommer – då ska de inse att det är en profet som har varit hos dem.”

Profetia mot Israels herdar

34 Herrens ord kom till mig: ² ”Du människa, profetera mot Israels herdar, profetera och säg till dem: ’Så säger Herren, Herren till dessa herdar: Ve er, Israels herdar som bara vallar er själva! Ska inte herdarna valla fåren? ³ Ni äter upp grädden, gör kläder av ullen och slaktar de bästa djuren, men ni vallar inte fåren. ⁴ Ni har inte stärkt de svaga, inte helat de sjuka eller förbundit de sårade. Ni har inte heller fört tillbaka de försvunna eller sökt efter de vilsegångna. I stället har ni härskat över dem med hårdhet och grymhet. ⁵ De skingrades eftersom de inte hade någon herde, och blev alla vilddjurens rov. Så skingrades de, ⁶ och så har mina får irrat omkring på alla berg och höjder. Över hela jorden har min fårahjord skingrats, men ingen letar efter dem eller frågar efter dem.

⁷ Hör därför Herrens ord, ni herdar: ⁸ Så sant jag lever, säger Herren, Herren, eftersom mina får blev utan herde blev de ett byte och rov för alla vilddjur. Mina herdar letade inte efter dem utan vallade bara sig själva, inte mina får. ⁹ Hör därför Herrens ord, ni herdar: ¹⁰ Så säger Herren, Herren: Jag är emot herdarna och ska kräva tillbaka mina får av dem. Jag ska avsätta dem från deras herdeuppgift, så att de inte längre får valla sig själva. Jag ska rycka mina får ur deras gap; de får inte bli deras föda.

¹¹ Så säger Herren, Herren: Jag ska söka efter mina får och ta hand om dem. ¹² Som en herde tar hand om sin hjord när han är bland sina får, de skingrade, så ska jag ta hand om mina får. Jag ska rädda dem från alla de platser dit de blivit utspridda en mörk och dyster dag. ¹³ Jag ska leda dem tillbaka från alla folken och samla dem från olika länder och leda dem tillbaka till deras eget land. Jag ska valla dem på Israels berg och vid floderna och där landet är bebott. ¹⁴ Jag ska föra dem i bet på goda betesmarker. Israels höjder ska bli deras betesmarker. Där ska de få ligga i lugn och ro på goda betesmarker och äta av frodig grönska på Israels berg. ¹⁵ Jag ska själv valla mina får och låta dem vila i lugn och ro, säger Herren, Herren. ¹⁶ Jag ska söka upp de försvunna och föra tillbaka de vilsegångna. Jag ska förbinda de sårade och hela de sjuka. Men de feta och starka ska jag utplåna.^[b] Jag ska valla dem med rättvisa.

Herren som herde

¹⁷ Och ni, mina får: Så säger Herren, Herren: Jag ska döma mellan får och får, mellan baggar och bockar. ¹⁸ Är det inte nog för er att få beta på de bästa betesmarkerna? Måste ni också trampa ner de övriga av era betesmarker? Är det inte nog att ni får dricka klart vatten? Måste ni med era fötter grumla det som finns kvar? ¹⁹ Måste mina får beta av det som ni har trampat ner och dricka av det som ni med era fötter har grumlat?

²⁰ Därför säger Herren, Herren till dem: Jag ska själv döma mellan de feta och de magra fåren. ²¹ Ni knuffar med sida och bog alla de svaga och tränger undan dem med era horn tills ni drivit bort och skingrat dem. ²² Därför ska jag själv rädda mina får så att de aldrig mer blir till ett byte. Jag ska själv döma mellan fåren.

²³ Jag ska sätta en herde över dem, min tjänare David, som ska valla dem. Han ska valla dem och vara en herde för dem. ²⁴ Jag, Herren, ska vara deras Gud, och min tjänare David ska vara en furste bland dem. Jag, Herren, har talat.

²⁵ Jag ska ingå ett fredsförbund med dem. Jag ska utrota vilddjuren i landet, så att man tryggt kan bo i öknen och sova i skogarna. ²⁶ Jag ska välsigna dem, mitt berg och dess omgivningar. Jag ska sända regn i rätt tid, skurar av välsignelse ska komma. ²⁷ Markens träd ska bära sin frukt och jorden ge sin gröda, och de ska leva i trygghet i sitt land. De ska inse att jag är Herren, när jag bryter sönder deras ok och befriar dem från dem som hållit dem i slaveri. ²⁸ De ska inte mer bli ett byte för andra folk, och vilddjuren i landet ska inte äta dem mer. De ska bo i trygghet, och ingen ska skrämma dem.

²⁹ Landet där de ska få bo ska vara känt för sina goda skördar, och mitt folk ska aldrig mer behöva svälta eller bli föraktade av andra folk. ³⁰ Då ska de inse att jag, Herren, deras Gud, är med dem och att de, israeliterna, är mitt folk, säger Herren, Herren. ³¹ Ni är min hjord, fåren på mina betesmarker. Ni är människor, och jag är er Gud, säger Herren, Herren.’ ”

Profetia om Seirs berg

35 Herrens ord kom till mig: ² ”Du människa, vänd dig mot berget Seir, profetera mot det: ³ Säg till det: ’Så säger Herren, Herren: Jag är emot dig, Seirs berg, jag ska sträcka ut min hand mot dig och göra dig öde och obebodd. ⁴ Jag ska lägga dina städer i ruiner, och du ska ödeläggas. Då ska du inse att jag är Herren.

⁵ Du har sedan gammalt varit fientligt inställd mot israeliterna och låtit svärdet drabba dem i deras olyckstid, när deras straff nått sin kulmen. ⁶ Därför ska jag, säger Herren, Herren, så sant jag lever, låta ditt eget blod flyta. Blod ska förfölja dig. Eftersom du inte haft något emot blodsutgjutelse, så ska du förföljas av blodsutgjutelse. ⁷ Jag ska ödelägga berget Seir och utplåna var och en som kommer eller går där. ⁸ Jag ska fylla bergen med stupade. På dina höjder, i dina dalar och i alla dina raviner ska de falla som dödats med svärd. ⁹ Du ska bli ödelagd för alltid och ingen ska någonsin mer bo i dina städer. Då ska ni inse att jag är Herren.

¹⁰ Du sa: ”Dessa två folk och länder ska bli mina, och vi ska ta dem i besittning,” trots att Herren var där. ¹¹ Därför ska jag, så sant jag lever, säger Herren, Herren, behandla dig i enlighet med den vrede och avund som du i ditt hat har visat mot dem. Jag ska göra mig själv känd bland dem i och med att jag dömer dig. ¹² Då ska du inse att jag, Herren, har hört allt det föraktfulla som du har yttrat mot Israels berg: ”De är ödelagda och det är fritt fram för oss att inta dem.” ¹³ Ni har skrutit mot mig och talat stora ord mot mig. Jag har hört det. ¹⁴ Så säger Herren, Herren: Du gladde dig över landets ödeläggelse. Nu ska jag ödelägga dig.^{[c] 15} Du gladde dig över att israeliternas arvedel blev ödelagd. Därför ska jag göra likadant med dig. Du ska ödeläggas, du Seirs berg och hela Edom. Då ska de inse att jag är Herren.’ ”

Israels återupprättelse

36 ”Du människa, profetera mot Israels berg! Säg: ’Israels berg, hör Herrens ord! ² Så säger Herren, Herren: Era fiender har hånat er: ”De urgamla höjderna! De har blivit vår egendom.” ’ ³ Profetera därför och säg: ’Så säger Herren, Herren: Ni har blivit ödelagda, krossade från alla sidor, och ni har blivit andra folks egendom. Man har gjort er till ett allmänt samtalsämne och förtalat er. ⁴ Israels berg, hör därför Herrens, Herrens ord! Så säger Herren, Herren till bergen, höjderna, ravinerna och dalarna, till de öde ruinerna och de övergivna städerna som plundrats och hånats av de angränsande folken: ⁵ Så säger därför Herren, Herren: Jag har sannerligen talat med brinnande lidelse mot de övriga folken och mot hela Edom, som har lagt beslag på mitt land med glädje och i förakt och behållit det som byte.’ ⁶ Profetera därför om Israels land och säg till bergen, höjderna, ravinerna och dalarna: Så säger Herren, Herren: Jag har talat i lidelse och vrede därför att ni föraktats av de andra folken. ⁷ Så säger därför Herren, Herren: ’Jag svär med upplyft hand att också era grannfolk ska få uppleva förakt.

⁸ Men ni, Israels berg, ska åter grönska och bära frukt åt mitt folk Israel, som snart ska återkomma. ⁹ Jag står på er sida, och jag ska ta mig an er. Ni ska plöjas och besås. ¹⁰ Jag ska föröka er befolkning, hela Israels folk, och städerna ska åter bebos och ruinerna bli uppbyggda igen. ¹¹ Jag ska föröka mängden av både människor och djur hos er. De ska bli fruktsamma och föröka sig. Jag ska låta era trakter bli bebodda som förut och ge er ännu mer framgång än förr. Då ska ni inse att jag är Herren. ¹² Jag ska åter låta folk, mitt folk Israel, vandra på er och ta er i besittning. Ni ska vara deras arvedel. Ni ska aldrig mer beröva dem deras barn.

¹³ Så säger Herren, Herren: Man säger till er: ”Du äter människor och berövar ditt folk dess barn”, ¹⁴ men du ska inte mer äta människor eller beröva ditt folk dess barn, säger Herren, Herren. ¹⁵ Jag ska inte mer låta dig höra folkens hån eller bli föraktad av andra folk eller förorsaka ditt folks fall, säger Herren, Herren.’ ”

¹⁶ Herrens ord kom till mig: ¹⁷ ”Du människa, när Israels folk bodde i sitt eget land, orenade de det med sitt leverne och sina gärningar. Deras leverne var lika orent för mig som en kvinnas menstruation. ¹⁸ Då tömde jag ut min vrede över dem, för de hade utgjutit blod och orenat landet med sina avgudar. ¹⁹ Jag skingrade dem bland folken, och de spreds ut till olika länder. Efter deras leverne och gärningar dömde jag dem. ²⁰ Men vart de än kom bland folken vanhelgade de mitt heliga namn. Man sa om dem: ’De är Herrens folk, och ändå måste de lämna sitt land.’ ²¹ Jag var bekymrad för mitt heliga namns skull, som israeliterna vanhelgat bland de folk de kommit till.

²² Säg därför till Israels folk: ’Så säger Herren, Herren: Det är inte för er skull, israeliter, som jag gör detta, utan för mitt heliga namns skull, som ni har vanhelgat bland de folk ni har kommit till. ²³ Jag vill visa mitt stora namns helighet, som har blivit vanhelgat bland folken, där ni har vanärat det. Då ska folken inse att jag är Herren, säger Herren, Herren, när jag bland er visar mig helig inför dem.

²⁴ Jag ska hämta er från folken, samla er från olika länder och leda er tillbaka hem till ert eget land. ²⁵ Jag ska bestänka er med rent vatten, så att ni blir rena. Jag ska rena er från allt orent och från era avgudar. ²⁶ Jag ska ge er ett nytt hjärta och låta er få en ny ande. Jag ska ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. ²⁷ Jag ska låta min Ande komma in i er, så att ni lyder mina bud, håller mina stadgar och lever efter dem.

²⁸ Ni ska bo i det land som jag gav era förfäder. Ni ska vara mitt folk och jag ska vara er Gud. ²⁹ Jag ska befria er från all er orenhet. Jag ska kalla fram säden, ge er en rik skörd, och ni ska inte behöva drabbas av någon hungersnöd. ³⁰ Ni ska få njuta av rika skördar från fruktträd och åkrar, och aldrig mer ska ni bland folken kunna hånas för att ni svälter. ³¹ Då ska ni komma ihåg ert onda leverne och era onda gärningar och avsky er själva för era synder och avskyvärdheter. ³² Det är dock inte för er egen skull jag gör det, säger Herren, Herren, det ska ni veta. Ni ska få blygas och skämmas för allt ni har gjort, israeliter.

³³ Så säger Herren, Herren: När jag renar er från era synder, ska jag låta era städer bli bebodda igen och ruinerna återuppbyggda. ³⁴ Det ödelagda landet ska åter brukas och inte mer ligga öde inför någon som går förbi. ³⁵ Då ska man säga: ”Detta ödelagda land har nu blivit som Edens trädgård. Städerna som låg i ruiner, ödelagda och förstörda, är uppbyggda, befästa och befolkade.” ³⁶ Då ska era grannfolk som finns kvar inse att det är jag, Herren, som har byggt upp det som var förstört och åter planterat det som låg öde. Jag, Herren, har talat, och jag ska göra det.’

³⁷ Så säger Herren, Herren: Också detta ska jag göra för israeliterna när de ber mig om det: Jag ska låta dem förökas som en fårhjord, ³⁸ som de heliga fåren i Jerusalem vid högtiderna. Så ska ruinstäderna fyllas av hjordar av människor. Då ska de inse att jag är Herren.”

De förtorkade benen får liv

37 Herrens hand kom över mig, och av Herrens Ande leddes jag bort och sattes ner i en dal full av ben. ² Han förde mig runt bland dem, och de låg i stora mängder överallt i dalen, helt förtorkade. ³ Han frågade mig: ”Människa, kan de här benen bli levande igen?” Jag svarade: ”Herre, Herre, det är bara du som vet det.” ⁴ Då sa han till mig: ”Profetera till dessa ben och säg: ’Ni torra ben, hör Herrens ord! ⁵ Så säger Herren, Herren till dessa ben: Jag ska låta ande komma in i er, och ni ska få liv. ⁶ Jag ska fästa senor vid er, ge er kött och täcka er med hud. Jag ska ge er ande så att ni får liv. Då ska ni inse att jag är Herren.’ ”

⁷ Jag profeterade så som jag hade blivit befalld. Medan jag profeterade hördes något, ett rassel. Benen förenade sig med varandra, ben fogades till ben. ⁸ Jag såg att de fick senor och muskler och täcktes med hud, men ännu hade de ingen ande.

⁹ Då sa han till mig: ”Profetera till anden^[d], profetera, människa! Säg: ’Så säger Herren, Herren: Kom från de fyra väderstrecken, o ande, och blås på dessa dräpta, så att de får liv igen.’ ”

¹⁰ Jag profeterade som han hade befallt mig. Då kom anden in i dem, de blev levande och reste sig upp på fötterna likt en väldig armé.

¹¹ Han sa till mig: ”Du människa, de här benen är hela Israels folk. De säger: ’Våra ben är uttorkade. Allt hopp är ute. Det är slut med oss.’ ¹² Profetera därför och säg till dem: ’Så säger Herren, Herren: Jag ska öppna era gravar och låta er komma upp ur dem, mitt folk, och låta er komma tillbaka till Israels land. ¹³ Då ska ni, mitt folk, inse att jag är Herren, när jag öppnar era gravar och låter er komma upp ur dem. ¹⁴ Jag ska låta min Ande komma in i er, så att ni får liv, och jag ska låta er bo i ert eget land. Då ska ni inse att jag, Herren, har talat och gjort det, säger Herren.’ ”

De två stavarna förenas

¹⁵ Herrens ord kom till mig: ¹⁶ ”Du människa, ta en stav och skriv på den: ’För Juda och israeliterna som tillhör honom.’ Ta sedan en annan stav och skriv på den: ’Efraims stav, för Josef och alla israeliter som tillhör honom.’ ¹⁷ För dem sedan samman så att de blir en enda stav i din hand.

¹⁸ När dina landsmän frågar dig vad du menar med detta, ¹⁹ ska du svara dem: ’Så säger Herren, Herren: Jag ska ta Josefs stav, som är i Efraims hand, och israeliternas som tillhör honom, och foga ihop den med Judas stav och göra dem till ett i min hand.’ ²⁰ Stavarna som du har skrivit på ska du hålla fram inför deras ögon.

²¹ Säg till dem: ’Så säger Herren, Herren: Jag ska hämta tillbaka israeliterna från de folk som de gått till. Jag ska samla dem från alla håll och leda dem tillbaka till deras eget land. ²² Jag ska göra dem till ett enda folk i landet, på Israels berg. En kung ska regera över dem alla. De ska inte längre vara två folk eller uppdelade i två riken. ²³ De ska sluta att orena sig med sina avgudar och vidrigheter och med alla sina överträdelser. Jag ska rädda dem från alla deras platser där de har syndat och rena dem. De ska vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud.

²⁴ David, min tjänare, ska vara kung över dem, och de ska alla ha en enda herde. De ska följa mina lagar och noga lyda mina befallningar. ²⁵ De ska bo i landet jag gav åt min tjänare Jakob och där deras förfäder bodde. De och deras barn och barnbarn ska alltid bo där, och min tjänare David ska vara deras furste i all evighet. ²⁶ Och jag ska ingå ett fredsförbund med dem, ett evigt förbund. De ska växa i antal och jag ska ställa min helgedom bland dem för alltid. ²⁷ Jag ska själv bo mitt ibland dem, jag ska vara deras Gud och de ska vara mitt folk. ²⁸ Då ska folken inse att jag är Herren som helgar Israel, när min helgedom förblir hos dem för evigt.’ ”

Profetia över Gog och Magog

38 Herrens ord kom till mig: ² ”Du människa, vänd dig mot Gog i Magogs land, storfursten^[e] över Meshek och Tuval, och profetera mot honom. ³ Säg: ’Så säger Herren, Herren: Jag är emot dig, Gog, storfursten över Meshek och Tuval. ⁴ Jag ska dra dig bort med krokar i dina käftar och föra dig ut med hela din armé, dina hästar, dina fullt beväpnade ryttare och hela din här med stora och små sköldar och svärd i sin hand. ⁵ Folk från Persien, Kush och Put finns med dem, alla med sköld och hjälm. ⁶ Gomer med alla sina trupper, och Bet Togarma långt norrifrån, med alla sina trupper – många folk finns med dig.

⁷ Gör dig redo! Var beredd, du och alla dina trupper som har samlats hos dig, och ta befälet över dem! ⁸ Långt fram i tiden kommer du att bli uppmanad att handla. I en avlägsen framtid ska du invadera ett land, som har återhämtat sig från svärdets förödelse, vars invånare har samlats från många folk på Israels berg som länge legat öde. De har förts ut från andra folk och bor nu där alla i trygghet. ⁹ Du ska dra dit upp, komma som en storm och vara som ett moln som täcker landet, du och dina trupper, de många folken som är med dig.

¹⁰ Så säger Herren, Herren: På den tiden ska tankar slå rot i ditt sinne, och du ska lägga upp en ond plan. ¹¹ Du ska säga: ”Jag ska dra upp mot ett oskyddat land, anfalla dem som lever i fred och trygghet, alla som bor där utan murar, bommar och portar. ¹² Du vill ta byte och plundra, gå till angrepp mot de åter bebodda ruinerna och mot dem som har samlats från folken, som är rika på boskap och egendom och bor mitt i landet.” ¹³ Saba och Dedan och affärsmän från Tarshish med alla dess byar^[f] ska fråga dig: ”Kommer du för att ta byte? Har du samlat dina trupper för att plundra, för att föra bort silver och guld, ta boskap och gods, ta ett stort byte?” ’

¹⁴ Profetera därför, människa, och säg till Gog: ’Så säger Herren, Herren: På den tiden, när mitt folk Israel åter bor i trygghet i sitt land, ska du veta det. ¹⁵ Du ska komma från din plats långt borta i norr, du och många folk med dig, alla till häst, en stor skara och en väldig armé. ¹⁶ Du ska dra upp mot mitt folk Israel som ett moln som täcker landet. I kommande dagar ska det ske. Jag ska låta dig, Gog, anfalla mitt land, så att folk ska inse att jag genom dig visar min helighet inför dem.

¹⁷ Så säger Herren, Herren: Är du inte den som jag i gångna tider talade om genom mina tjänare Israels profeter, som då profeterade att jag skulle låta dig anfalla dem? ¹⁸ Den dag då Gog anfaller Israels land ska min glödande vrede uppväckas, säger Herren, Herren. ¹⁹ I min svartsjuka och flammande vrede säger jag att det på den tiden ska bli en stor jordbävning i Israels land. ²⁰ Inför mig ska alla bäva den dagen, såväl fiskarna i havet som himlens fåglar, markens djur och kräldjur som rör sig på marken, och alla människor på jorden. Bergen ska slås ner, klipporna störta omkull och murarna falla till marken.

²¹ Jag ska samla svärd mot Gog på alla mina berg, säger Herren, Herren. Var och en ska vända sitt svärd mot sin nästa. ²² Jag ska verkställa en dom mot honom med pest och blod och vräka ner slagregn, hagel, eld och svavel över honom, hans trupper och de många folk som är med honom. ²³ Så ska jag uppenbara min storhet och min helighet och göra mig känd inför många folk. Då ska de inse att jag är Herren.’

39 Du människa, profetera mot Gog och säg: ’Så säger Herren, Herren: Jag är emot dig, Gog, du storfurste över Meshek och Tuval. ² Jag ska vända om dig, släpa bort dig och föra dig långt uppifrån norr och sända dig mot Israels berg. ³ Jag ska slå bågen ur din vänstra hand och låta pilarna falla ur din högra hand. ⁴ Du ska stupa på Israels berg, du och dina trupper och folken som är med dig. Jag ska överlämna dig som föda åt allehanda rovfåglar och vilda djur. ⁵ Du ska bli liggande på bara marken, för jag har talat, säger Herren, Herren.

⁶ Jag ska sända eld över Magog och över alla dem som bor i trygghet i kustländerna. Då ska de inse att jag är Herren.

⁷ Så ska jag göra mitt heliga namn känt bland mitt folk Israel. Jag ska inte längre låta mitt heliga namn bli vanhelgat. Då ska de andra folken inse att jag är Herren, den Helige i Israel. ⁸ Det ska komma, det ska ske, säger Herren, Herren. Det är den dag jag har talat om.

⁹ Invånarna i Israels städer ska gå ut och använda vapnen till bränsle och elda upp såväl små som stora sköldar, bågar och pilar, spjut och lansar. I sju år ska de elda med dem. ¹⁰ De ska inte behöva samla ved ute på fälten eller hugga den i skogen, för de ska använda vapen till bränsle. De ska röva från sina rövare och plundra från sina plundrare, säger Herren, Herren.

¹¹ Den dagen ska jag ge Gog en gravplats i Israel: Overimdalen, öster om havet. Den kommer att blockera vägen för dem som färdas där, för där ska Gog och hela hans hop begravas. Dalen ska sedan heta Hamon Gogdalen.^[g]

¹² Det ska ta sju månader för israeliterna att begrava dem och rena landet. ¹³ Allt folket i landet ska begrava dem. Det ska bli till deras ära, när jag då visar min härlighet, säger Herren, Herren.

¹⁴ Man ska utse män att systematiskt söka igenom hela landet och begrava de kvarlevor som fortfarande ligger på marken, för att så rena landet.

Efter sju månader ska de börja sitt letande. ¹⁵ När någon av dessa som drar genom landet ser människoben ska han märka ut platsen, tills dödgrävarna kan begrava dem i Hamon Gogdalen. ¹⁶ En stad som heter Hamona finns där. Så ska de rena landet.’

¹⁷ Du människa, så säger Herren, Herren: Säg till alla sorters fåglar och alla markens djur: Samla er! ’Kom hit från alla håll till min offermåltid som jag förbereder för er, en stor offermåltid på Israels berg. Ni ska få äta kött och dricka blod. ¹⁸ Ni ska få äta kött av mäktiga män och dricka blod av jordens furstar, som om de vore baggar, lamm, bockar och ungtjurar, välgödda djur från Bashan. ¹⁹ Ni ska få frossa er mätta på kött och dricka er druckna på blod. ²⁰ Ni ska mätta er vid mitt bord med hästar, ryttare, mäktiga män och krigare,’ säger Herren, Herren. ²¹ Jag ska uppenbara min härlighet bland folken, och alla folk ska se mig verkställa min dom och gripa tag i dem. ²² Från den tiden och framöver ska Israels folk inse att jag är Herren, deras Gud.

²³ Folken ska förstå att israeliterna fördes bort i fångenskap på grund av sin synd, eftersom de var trolösa mot mig. Därför dolde jag mitt ansikte för dem och överlämnade dem åt deras fiender, så att de alla föll för svärd. ²⁴ Jag handlade mot dem så som deras orenhet och överträdelser förtjänade. Jag dolde mitt ansikte för dem.

²⁵ Så säger därför Herren, Herren: Nu ska jag göra slut på Jakobs fångenskap och visa hela Israels folk barmhärtighet. Jag brinner av lidelse för mitt heliga namn. ²⁶ De ska bära skammen och hela sin trolöshet som de visade mot mig, nu när de bor i trygghet i sitt land och ingen skrämmer dem. ²⁷ När jag har fört dem hem från folken och samlat dem från deras fienders land, visar jag min helighet genom dem inför många folk. ²⁸ Då ska de inse att jag är Herren, deras Gud, den som både förde bort dem i fångenskap bland folken och samlade dem tillbaka igen till deras eget land, utan att lämna någon enda av dem kvar där. ²⁹ Jag ska inte mer dölja mitt ansikte för dem. Jag ska gjuta ut min Ande över israeliterna, säger Herren, Herren.”

Israel upprättat

(40:1—48:35)

Det nya templet

40 I början av det tjugofemte året av vår exil, på tionde dagen i månaden^[h], fjorton år efter stadens fall, kom Herrens hand över mig, och han förde mig dit. ² Genom syner från Gud förde han mig till Israels land och satte mig på ett mycket högt berg, på vars södra sida fanns byggnader som liknade en stad. ³ Han förde mig dit, och jag såg en man som glänste som koppar. I sin hand hade han ett snöre av lin och en måttstock, och han stod vid porten.

⁴ Mannen sa till mig: ”Du människa, ge noga akt på vad du ser och hör, och var uppmärksam på allt jag visar dig, för du har blivit förd hit för att jag ska visa dig detta. Sedan ska du berätta för Israels folk allt som du har sett.”

Östra porten till yttre förgården

⁵ Där fanns en mur som omslöt hela tempelområdet. Mannen hade i sin hand en måttstock, som var tre och en halv meter lång; varje halvmeter av den var en handsbredd längre än ett vanligt halvmetersmått.^[i] Han mätte muren, och dess bredd var en måttstock och dess höjd en måttstock.

⁶ Sedan gick han till porten mot öster, gick uppför dess trappsteg och mätte portens tröskel, som var en måttstock bred på bägge sidorna. ⁷ Varje nisch var en måttstock lång och en måttstock bred, och mellan nischerna var det 2,5 meter. Portens tröskel, på insidan mot förhuset, var en måttstock bred. ⁸ Han mätte portens förhus, på insidan, och den var en måttstock bred. ⁹ Han mätte alltså upp portens förhus, och den var 4 meter och dörrposterna en meter. Portens förhus var på insidan.

¹⁰ I östra porten fanns tre nischer på varje sida, alla lika stora. Även väggarna mellan dem var lika stora på bägge sidorna. ¹¹ Han mätte dörröppningen, den var 5 meter bred och dess längd var sex och en halv meter. ¹² Framför nischerna fanns på bägge sidorna en mur som var en halv meter hög. Nischerna var tre gånger 3 meter.

¹³ Sedan mätte han porten från den ena nischens tak till den andra, och det avståndet var 12,5 meter. Ingångarna låg mot varandra. ¹⁴ Sedan mätte han höjden på pelarna på varje sida runt om porten på förgården till 30 meter.^{[j] 15} Avståndet mellan ingångsportens fasad och förhusets fasad vid den inre portöppningen var 25 meter. ¹⁶ Där fanns fönster som smalnade inåt, utmed båda sidorna av gången och utmed nischernas väggar, likaså på båda sidorna i förhuset, på insidan. Dörrposterna var dekorerade med snidade palmträd.

Yttre förgården

¹⁷ Han förde mig ut till yttre förgården. Där såg jag kamrar och ett stenlagt golv runt gården och 30 kamrar på stengolvet. ¹⁸ Det följde portgångarnas sidoväggar och sträckte sig lika långt som de. Detta var det nedre stengolvet. ¹⁹ Han mätte avståndet från den nedre portens framsida till den inre förgårdens yttersida, och det var 50 meter, såväl på östra sidan som på norra.

Norra porten

²⁰ Sedan mätte han längden och bredden i den port som låg mot norr, mot den yttre förgården. ²¹ Dess tre nischer, på varje sida, väggarna mellan dem och förhuset hade alla samma mått som den förra porten: 25 meter lång och 12,5 meter bred. ²² Dess fönster, förhus och palmträdsdekorationer var lika stora som vid porten på östra sidan. Där fanns också sju trappsteg som ledde upp till porten, och dess förhus låg framför dem. ²³ Mitt emot norra porten fanns en port till den inre förgården, och likadant i öster. Han mätte avståndet mellan de båda portarna, det var 50 meter.

Södra porten

²⁴ Sedan förde han mig till södra sidan, där det fanns en port mot söder. Han mätte dess dörrposter och förhus, och de hade samma mått som de förra. ²⁵ Det fanns också fönster i porten och förhuset, på båda sidor, likadana som de andra. Porten var 25 meter lång och 12,5 meter bred. ²⁶ En trappa med sju steg ledde upp dit, och förhuset låg framför dem. På dörrposterna fanns palmträdsdekorationer på bägge sidorna. ²⁷ En port till den inre förgården fanns också på södra sidan. Han mätte avståndet från den ena porten till den andra i söder, det var 50 meter.

Portarna till inre förgården

²⁸ Sedan förde han mig till den inre förgården genom den södra porten. Han mätte den, och den hade samma mått som de andra. ²⁹ Dess nischer, väggarna däremellan och förhuset hade samma mått som de övriga. Porten och förhuset hade fönster på vardera sidan. Den var 25 meter lång och 12,5 meter bred. ³⁰ Runt omkring var förhus, 25 meter långa och 2,5 meter breda.^{[k] 31} Förhuset låg mot yttre förgården. På dörrposterna fanns palmträdsdekorationer. Åtta trappsteg ledde upp dit.

³² Han förde mig ut till den inre förgårdens östra sida och mätte porten där. Den hade samma mått som de övriga. ³³ Dess nischer, väggarna däremellan och förhuset hade samma mått som de övriga. Porten och förhuset hade fönster på vardera sidan. Den var 25 meter lång och 12,5 meter bred. ³⁴ Dess förhus låg mot den yttre förgården, det fanns palmträdsdekorationer på dörrposterna på vardera sidan, och åtta trappsteg ledde upp dit.

³⁵ Sedan förde han mig till den norra porten och mätte den. Måtten där var desamma, ³⁶ och så var det också med dess nischer, väggarna däremellan och förhuset, och på båda sidorna fanns fönster. Porten var 25 meter lång och 12,5 meter bred. ³⁷ Förhuset till den yttre förgården hade palmträdsdekorationer på vardera sidan av dörrposterna, och åtta trappsteg ledde upp dit.

Rummen för förberedelse av offren

³⁸ Med en dörröppning från förhuset fanns en kammare där man sköljde brännoffren. ³⁹ På båda sidorna av förhuset fanns två bord för slakt av brännoffren, syndoffren och skuldoffren. ⁴⁰ Utanför förhuset, på båda sidorna om ingången till norra porten, fanns ytterligare två bord. ⁴¹ Det fanns alltså sammanlagt åtta bord, fyra innanför och fyra utanför porten, där offren slaktades. ⁴² Det fanns också fyra bord av huggen sten för brännoffren, 75 centimeter långa och en halv meter höga. På dem låg redskapen som man slaktade brännoffren och slaktoffren med.^{[l] 43} Utmed väggarna fanns dubbelkrokar^[m] av en handsbredds storlek fastsatta. På borden lade man offerköttet.

Rummen för prästerna

⁴⁴ Utanför den inre porten fanns på inre förgården två rum för sångarna, ett vid norra ingången, med fasaden mot söder, och ett vid södra ingången, med fasaden mot norr. ⁴⁵ Han sa till mig: ”Rummet med fasaden mot söder är till för de präster som förrättar tjänsten i templet. ⁴⁶ Rummet med fasaden mot norr är till för de präster som förrättar tjänsten vid altaret, Sadoks ättlingar, leviter som får komma nära Herren och tjäna honom.”

⁴⁷ Han mätte förgården. Den var 50 meter i kvadrat. Framför templet stod ett altare.

Tempelbyggnaden

⁴⁸ Sedan förde han mig till templets förhus och mätte dörrposterna, som båda var 2,5 meter. Porten var 7 meter bred med en vägg som var 1,5 meter bred på bägge sidorna.^{[n] 49} Förhuset var 10 meter långt och sex meter brett. Tio trappsteg ledde dit upp. På varje sida av dörrposterna stod två pelare.

41 Därefter förde han mig till tempelsalen och mätte dörrposterna. Båda var 3 meter tjocka.^{[o] 2} Ingången var 5 meter bred och väggarna vid bägge sidorna 2,5 meter. Han mätte tempelsalen, och den var 20 gånger 10 meter.

³ Därefter gick han in i det innersta rummet och mätte dörrposterna. De var en meter. Ingången var 3 meter bred och väggarna på dess båda sidor tre och en halv meter. ⁴ Han mätte det inre rummet: det var 10 meter långt och 10 meter brett. Han sa till mig: ”Detta är det allra heligaste.”