Add parallel Print Page Options

Serubbabels grupp och byggandet av templet

(1:1—6:22)

Den första gruppen av återvändande

(1:1—2:70)

Kung Kyros låter folket återvända

(2 Krön 36:22-23)

Under den persiske kungen Kyros första regeringsår ingav Herren Kyros tanken att sända ut en förordning som skulle förkunnas över hela hans rike både skriftligt och muntligt, detta för att Herrens ord genom Jeremia skulle uppfyllas:

”Så säger Kyros, kung av Persien:

Herren, himlens Gud, har gett mig alla jordens riken, och han har befallt mig att bygga ett tempel åt honom i Jerusalem i Juda. Vem det än är bland er som tillhör hans folk – må hans Gud vara med honom – ska han nu bege sig till Jerusalem i Juda och bygga Herrens, Israels Guds, hus, som är i Jerusalem. Alla som finns kvar ska få hjälp av invånarna på de platser där de bor. De ska få silver och guld, gods och boskap och frivilliga gåvor till Guds hus i Jerusalem.’ ”

Återvändandet ur exilen med Sheshbassar

Överhuvudena för Juda och Benjamin och prästerna och leviterna, alla, vilkas sinnen Gud hade påverkat, förberedde sig nu för att ge sig iväg och bygga Herrens hus i Jerusalem. Alla deras grannar bistod dem med föremål av silver, med guld, gods och boskap och dyrbara gåvor, utöver frivilliga gåvor.

Kung Kyros lät också hämta de föremål från Herrens hus som Nebukadnessar hade fört bort från Jerusalem och ställt i sina egna gudars tempel. Kung Kyros av Persien överlämnade dem åt skattmästaren Mitredat, som redovisade dem för Sheshbassar, fursten av Juda.

Antalet var:

30 kärl av guld,

1 000 av silver,

29 offerkärl[a],

10 30 guldskålar,

410 andra skålar av silver

och 1 000 andra kärl.

11 Totalt var det 5 400 guld- och silverföremål. Sheshbassar tog allt detta med sig när de deporterade kom från Babylonien till Jerusalem.

De som återvände med Serubbabel

(Neh 7:6-73)

Dessa är de från provinsen som återvände från deportation och fångenskap. De hade förts bort av den babyloniske kungen Nebukadnessar till Babylonien och återvände nu till Jerusalem och Juda, var och en till sin stad.

De kom tillsammans med Serubbabel, Jeshua, Nehemja, Seraja, Reelaja, Mordokaj, Bilshan, Mispar, Bigvaj, Rechum och Baana.

Detta var antalet israelitiska män:

Paroshs släkt: 2 172

Shefatjas släkt: 372

Arachs släkt: 775

Pachat Moabs släkt, ättlingar till Jeshua och Joav: 2 812

Elams släkt: 1 254

Sattus släkt: 945

Sackajs släkt: 760

10 Banis släkt: 642

11 Bevajs släkt: 623

12 Asgads släkt: 1 222

13 Adonikams släkt: 666

14 Bigvajs släkt: 2 056

15 Adins släkt: 454

16 Aters, dvs. Hiskias släkt: 98

17 Besajs släkt: 323

18 Joras släkt: 112

19 Hashums släkt: 223

20 Gibbars släkt: 95

21 Männen från Betlehem: 123

22 Männen från Netofa: 56

23 Männen från Anatot: 128

24 Männen från Asmavet: 42

25 Männen från Kirjat-Jearim[b], Kefira och Beerot: 743

26 Männen från Rama och Geva: 621

27 Männen från Mikmas: 122

28 Männen från Betel och Aj: 223

29 Männen från Nebo: 52

30 Magbishs släkt: 156

31 den andre Elams släkt: 1 254

32 Harims släkt: 320

33 Lods, Hadids och Onos släkt: 725

34 Jerikos släkt: 345

35 Senaas släkt: 3 630.

36 Präster:

Jedajas släkt, Jeshuas familj: 973

37 Immers släkt: 1 052

38 Pashchurs släkt: 1 247

39 Harims släkt: 1 017.

40 Leviter:

Jeshuas och Kadmiels släkt, dvs. Hodavjas släkt: 74.

41 Sångare:

Asafs släkt: 128.

42 Dörrvaktare:

Shallums släkt, Aters släkt, Talmons släkt,

Ackuvs släkt, Hatitas släkt och Shovajs släkt, sammanlagt: 139.

43 Tempeltjänare:

Sichas släkt, Hasufas släkt, Tabbaots släkt,

44 Keros släkt, Sias släkt, Padons släkt,

45 Levanas släkt, Hagavas släkt, Ackuvs släkt,

46 Hagavs släkt, Shalmajs släkt, Hanans släkt,

47 Giddels släkt, Gachars släkt, Reajas släkt,

48 Resins släkt, Nekodas släkt, Gassams släkt,

49 Ussas släkt, Paseachs släkt, Besajs släkt,

50 Asnas släkt, Meunims släkt, Nefusims släkt,

51 Bakbuks släkt, Hakufas släkt, Harchurs släkt,

52 Basluts släkt, Mechidas släkt, Harshas släkt,

53 Barkos släkt, Siseras släkt, Temachs släkt,

54 Nesiachs släkt och Hatifas släkt.

55 Ättlingar till Salomos tjänare:

Sotajs släkt, Hassoferets släkt, Perudas släkt,

56 Jalas släkt, Darkons släkt, Giddels släkt,

57 Shefatjas släkt, Hattils släkt,

Pokeret Hassevajims släkt och Amis släkt.

58 Tempeltjänarna och ättlingarna till Salomos tjänare utgjorde sammanlagt 392 personer.

59 Dessa var de som återvände från Tel Melach, Tel Harsha, Keruv, Addan och Immer, men som inte kunde uppge om deras familj och släkt härstammade från Israel.

60 Delajas, Tobias och Nekodas släkter: 652.

61 Av prästsläkter:

Hovajas, Hackos och Barsillajs släkt,

han som gifte sig med en av gileaditen Barsillajs döttrar och antog det namnet.

62 De letade i sina släktregister men kunde inte finna dem. Därför uteslöts de från prästämbetet. 63 Guvernören förbjöd dem att äta av det högheliga tills en präst trädde fram med urim och tummim.

64 Hela församlingen utgjorde sammanlagt 42 360, 65 förutom deras slavar och slavinnor som var 7 337. De hade också 200 sångare, både män och kvinnor. 66 De hade 736 hästar, 245 mulor, 67 435 kameler och 6 720 åsnor.

68 När de kom till Herrens hus i Jerusalem, gav några av familjeöverhuvudena frivilliga gåvor till Guds hus för att det skulle återuppbyggas på sin plats. 69 De gav var och en efter sin förmåga till tempelfonden: 61 000 gulddareiker, 5 000 silverminor[c] och 100 prästdräkter.

70 Prästerna, leviterna, dörrvakterna, sångarna, en del av folket och tempeltjänarna bosatte sig i likhet med de övriga israeliterna i sina städer.

Templet återuppbyggs

(3:1—6:22)

Folkets ledare bygger upp altaret

När den sjunde månaden kom och israeliterna bodde i sina städer, samlades folket som en man i Jerusalem. Jeshua, Josadaks son, och hans bröder prästerna och Serubbabel, Shealtiels son, och hans bröder började då bygga upp Israels Guds altare igen, för att offra brännoffer där, enligt föreskrifterna i gudsmannen Moses lag. De byggde altaret på dess gamla plats, för de var rädda för folken i landet[d], och man offrade brännoffer till Herren både morgon och kväll.

De firade lövhyddefesten enligt föreskrifterna, med det bestämda antalet brännoffer för varje dag. Sedan offrade de det dagliga brännoffret och brännoffer för nymånadsfesten och Herrens andra helgade högtider, och alla de offer som frivilligt bars till Herren. Den första dagen i sjunde månaden började de offra brännoffer till Herren, trots att grunden till Herrens tempel ännu inte var lagd.

Tempelbygget påbörjas

De betalade stenhuggare och snickare med pengar och folket från Sidon och Tyros med mat, dryck och olja, för att de sjövägen skulle föra cederträ från Libanon till Jafo, som kung Kyros av Persien hade gett dem tillstånd till.

Andra året efter deras ankomst till Guds hus i Jerusalem, i andra månaden, påbörjades arbetet av Serubbabel, Shealtiels son, Jeshua, Josadaks son, och deras bröder präster och leviter och alla som kommit från fångenskapen till Jerusalem. De leviter som var tjugo år eller äldre tillsatte de som förmän för arbetet med Herrens hus. Jeshua, med sina söner och bröder, och Kadmiel och hans söner, dvs. Hodavjas släkt, åtog sig gemensamt ledningen för dem som arbetade på Guds hus, liksom Henadads söner och deras söner och bröder, leviterna.

10 När byggnadsarbetarna lade grunden till Herrens tempel, intog prästerna sina platser, klädda i prästdräkter, med trumpeter, och leviterna, Asafs ättlingar, med cymbaler, för att prisa Herren på det sätt som Israels kung David befallt. 11 De lovsjöng och prisade Herren:

”Han är god,
    och hans nåd mot Israel varar för evigt.”

Hela folket jublade högt och prisade Gud för att grunden till Herrens hus hade blivit lagd. 12 Men många av prästerna och leviterna och familjeöverhuvudena som var så gamla att de hade sett det förra templet[e], grät högt när de såg grunden läggas till detta tempel, medan många andra jublade och ropade av glädje. 13 Ingen kunde skilja mellan det stora glädjeropet och gråten, för folket ropade så högt att det kunde höras vida omkring.

Footnotes

  1. 1:9 Det hebreiska ordets betydelse är osäker.
  2. 2:25 Enligt bl.a. Septuaginta; enligt den masoretiska texten Kirjat-Arim.
  3. 2:69 61 000 gulddareiker kan ha motsvarat 500 kilo och 5 000 silverminor 3 000 kilo.
  4. 3:3 de var rädda för folken i landet – grundtextens innebörd är osäker.
  5. 3:12 Grundtexten är svårförståelig och översättningen osäker.

Men i den persiske konungen Kores' första regeringsår uppväckte HERREN -- för att HERRENS ord från Jeremias mun skulle fullbordas -- den persiske konungen Kores' ande, så att denne lät utropa över hela sitt rike och tillika skriftligen kungöra följande:

»Så säger Kores, konungen i Persien: Alla riken på jorden har HERREN, himmelens Gud, givit mig; och han har anbefallt mig att bygga honom ett hus i Jerusalem i Juda.

Vemhelst nu bland eder, som tillhör hans folk, med honom vare hans Gud, och han drage upp till Jerusalem i Juda för att bygga på HERRENS, Israels Guds, hus; han är den Gud som bor i Jerusalem.

Och varhelst någon ännu finnes kvar, må han av folket på den ort där han bor såsom främling få hjälp med silver och guld, med gods och boskap, detta jämte vad som frivilligt gives till Guds hus i Jerusalem.»

Då stodo huvudmännen för Judas och Benjamins familjer upp, ävensom prästerna och leviterna, alla de vilkas ande Gud uppväckte till att draga upp och bygga på HERRENS hus i Jerusalem.

Och alla de som bodde i deras grannskap understödde dem med silverkärl, med guld, med gods och boskap och med dyrbara skänker, detta förutom allt vad man eljest frivilligt gav.

Och konung Kores utlämnade de kärl till HERRENS hus, som Nebukadnessar hade fört bort ifrån Jerusalem och låtit sätta in i sin guds hus.

Dem utlämnade nu Kores, konungen i Persien, åt skattmästaren Mitredat, och denne räknade upp den åt Sesbassar, hövdingen för Juda.

Och detta var antalet av dem: trettio bäcken av guld, ett tusen bäcken av silver, tjugunio andra offerkärl,

10 trettio bägare av guld, fyra hundra tio silverbägare av ringare slag, därtill ett tusen andra kärl.

11 Kärlen av guld och silver utgjorde tillsammans fem tusen fyra hundra. Allt detta förde Sesbassar med sig, när de som hade varit i fångenskapen drogo upp från Babel till Jerusalem.

Och dessa voro de män från hövdingdömet, som drogo upp ur den landsflykt och fångenskap i Babel, till vilken de hade blivit bortförda av Nebukadnessar, konungen i Babel, och som vände tillbaka till Jerusalem och Juda, var och en till sin stad,

i det att de följde med Serubbabel, Jesua, Nehemja, Seraja, Reelaja, Mordokai, Bilsan, Mispar, Bigvai, Rehum och Baana. Detta var antalet män av Israels meniga folk:

Pareos' barn: två tusen ett hundra sjuttiotvå;

Sefatjas barn: tre hundra sjuttiotvå;

Aras barn: sju hundra sjuttiofem;

Pahat-Moabs barn, av Jesuas och Joabs barn: två tusen åtta hundra tolv;

Elams barn: ett tusen två hundra femtiofyra;

Sattus barn: nio hundra fyrtiofem;

Sackais barn: sju hundra sextio;

10 Banis barn: sex hundra fyrtiotvå;

11 Bebais barn: sex hundra tjugutre;

12 Asgads barn: ett tusen två hundra tjugutvå;

13 Adonikams barn: sex hundra sextiosex;

14 Bigvais barn: två tusen femtiosex;

15 Adins barn: fyra hundra femtiofyra;

16 Aters barn av Hiskia: nittioåtta;

17 Besais barn: tre hundra tjugutre;

18 Joras barn: ett hundra tolv;

19 Hasums barn: två hundra tjugutre;

20 Gibbars barn: nittiofem;

21 Bet-Lehems barn: ett hundra tjugutre;

22 männen från Netofa: femtiosex;

23 männen från Anatot: ett hundra tjuguåtta;

24 Asmavets barn: fyrtiotvå;

25 Kirjat-Arims, Kefiras och Beerots barn: sju hundra fyrtiotre;

26 Ramas och Gebas barn: sex hundra tjuguen;

27 männen från Mikmas: ett hundra tjugutvå;

28 männen från Betel och Ai: två hundra tjugutre;

29 Nebos barn: femtiotvå;

30 Magbis' barn: ett hundra femtiosex;

31 den andre Elams barn: ett tusen två hundra femtiofyra;

32 Harims barn: tre hundra tjugu;

33 Lods, Hadids och Onos barn: sju hundra tjugufem;

34 Jerikos barn: tre hundra fyrtiofem;

35 Senaas barn: tre tusen sex hundra trettio.

36 Av prästerna: Jedajas barn av Jesuas hus: nio hundra sjuttiotre;

37 Immers barn: ett tusen femtiotvå;

38 Pashurs barn: ett tusen två hundra fyrtiosju;

39 Harims barn: ett tusen sjutton.

40 Av leviterna: Jesuas och Kadmiels barn, av Hodaujas barn: sjuttiofyra;

41 av sångarna: Asafs barn: ett hundra tjuguåtta;

42 av dörrvaktarnas barn: Sallums barn, Aters barn, Talmons barn, Ackubs barn, Hatitas barn, Sobais barn: alla tillsammans ett hundra trettionio.

43 Av tempelträlarna: Sihas barn, Hasufas barn, Tabbaots barn,

44 Keros' barn, Siahas barn, Padons barn,

45 Lebanas barn, Hagabas barn, Ackubs barn,

46 Hagabs barn, Samlais barn, Hanans barn,

47 Giddels barn, Gahars barn, Reajas barn,

48 Resins barn, Nekodas barn, Gassams barn,

49 Ussas barn, Paseas barn, Besais barn,

50 Asnas barn, Meunims barn, Nefisims barn,

51 Bakbuks barn, Hakufas barn, Harhurs barn,

52 Basluts barn, Mehidas barn, Harsas barn,

53 Barkos' barn, Siseras barn, Temas barn,

54 Nesias barn, Hatifas barn.

55 Av Salomos tjänares barn: Sotais barn, Hassoferets barn, Perudas barn,

56 Jaalas barn, Darkons barn, Giddels barn,

57 Sefatjas barn, Hattils barn, Pokeret-Hassebaims barn, Amis barn.

58 Tempelträlarna och Salomos tjänares barn utgjorde tillsammans tre hundra nittiotvå.

59 Och dessa voro de som drogo åstad från Tel-Mela, Tel-Harsa, Kerub, Addan och Immer, men som icke kunde uppgiva sina familjer och sin släkt och huruvida de voro av Israel:

60 Delajas barn, Tobias barn, Nekodas barn, sex hundra femtiotvå.

61 Och av prästernas barn: Habajas barn, Hackos' barn, Barsillais barn, hans som tog en av gileaditen Barsillais döttrar till hustru och blev uppkallad efter deras namn.

62 Dessa sökte efter sina släktregister, men kunde icke finna dem; därför blevo de såsom ovärdiga uteslutna från prästadömet.

63 Och ståthållaren tillsade dem att de icke skulle få äta av det högheliga, förrän en präst uppstode med urim och tummim.

64 Hela församlingen utgjorde sammanräknad fyrtiotvå tusen tre hundra sextio,

65 förutom deras tjänare och tjänarinnor, som voro sju tusen tre hundra trettiosju. Och till dem hörde två hundra sångare och sångerskor.

66 De hade sju hundra trettiosex hästar, två hundra fyrtiofem mulåsnor,

67 fyra hundra trettiofem kameler och sex tusen sju hundra tjugu åsnor.

68 Och somliga av huvudmännen för familjerna gåvo, när de kommo till HERRENS hus i Jerusalem, frivilliga gåvor till Guds hus, för att det åter skulle byggas upp på samma plats.

69 De gåvo, efter som var och en förmådde, till arbetskassan i guld sextioett tusen dariker och i silver fem tusen minor, så ock ett hundra prästerliga livklädnader.

70 Och prästerna, leviterna, en del av meniga folket, sångarna, dörrvaktarna och tempelträlarna bosatte sig i sina städer: hela Israel i sina städer.

När sjunde månaden nalkades och Israels barn nu voro bosatta i sina städer, församlade sig folket såsom en man till Jerusalem.

Och Jesua, Josadaks son, och hans bröder, prästerna, och Serubbabel, Sealtiels son, och hans bröder stodo upp och byggde Israels Guds altare för att offra brännoffer därpå, såsom det var föreskrivet i gudsmannen Moses lag.

De uppförde altaret på dess plats, ty en förskräckelse hade kommit över dem för de främmande folken; och de offrade åt HERREN brännoffer därpå, morgonens och aftonens brännoffer.

Och de höllo lövhyddohögtiden, såsom det var föreskrivet, och offrade brännoffer för var dag till bestämt antal, på stadgat sätt, var dag det för den dagen bestämda antalet,

och därefter det dagliga brännoffret och de offer som hörde till nymånaderna och till alla HERRENS övriga helgade högtider, så ock alla de offer som man frivilligt frambar åt HERREN.

På första dagen i sjunde månaden begynte de att offra brännoffer åt HERREN, innan grunden till HERRENS tempel ännu var lagd.

Och de gåvo penningar åt stenhuggare och timmermän, så ock matvaror, dryckesvaror och olja åt sidonierna och tyrierna, för att dessa sjöledes skulle föra cederträ från Libanon till Jafo, i enlighet med den tillåtelse som Kores, konungen i Persien, hade givit dem.

Och året näst efter det då de hade kommit till Guds hus i Jerusalem, i andra månaden, begyntes verket av Serubbabel, Sealtiels son, och Jesua, Josadaks son, och deras övriga bröder, prästerna och leviterna, och av alla dem som ur fångenskapen hade kommit till Jerusalem; det begyntes därmed att de anställde leviterna, dem som voro tjugu år gamla eller därutöver, till att förestå arbetet på HERRENS hus.

Och Jesua med sina söner och bröder och Kadmiel med sina söner, Judas söner, allasammans, blevo anställda till att hava uppsikt över dem som utförde arbetet på Guds hus, sammaledes ock Henadads söner med sina söner och bröder, leviterna.

10 Och när byggningsmännen lade grunden till HERRENS tempel, ställdes prästerna upp i ämbetsskrud med trumpeter, så ock leviterna, Asafs barn, med cymbaler, till att lova HERREN, efter Davids, Israels konungs, anordning.

11 Och de sjöngo, under lov och tack till HERREN, därför att han är god, och därför att hans nåd varar evinnerligen över Israel. Och allt folket jublade högt till HERRENS lov, därför att grunden till HERRENS hus var lagd.

12 Men många av prästerna och leviterna och huvudmännen för familjerna, de gamle som hade sett det förra huset, gräto högljutt, när de sågo grunden läggas till detta hus, många åter jublade och voro så glada att de ropade med hög röst.

13 Och man kunde icke skilja mellan det högljudda, glada jubelropet och folkets högljudda gråt; ty folket ropade så högt att ljudet därav hördes vida omkring.