Esra 3-6

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Templet återuppbyggs

(3:1—6:22)

Folkets ledare bygger upp altaret

3 När den sjunde månaden kom och israeliterna bodde i sina städer, samlades folket som en man i Jerusalem. ² Jeshua, Josadaks son, och hans bröder prästerna och Serubbabel, Shealtiels son, och hans bröder började då bygga upp Israels Guds altare igen, för att offra brännoffer där, enligt föreskrifterna i gudsmannen Moses lag. ³ De byggde altaret på dess gamla plats, för de var rädda för folken i landet^[a], och man offrade brännoffer till Herren både morgon och kväll.

⁴ De firade lövhyddefesten enligt föreskrifterna, med det bestämda antalet brännoffer för varje dag. ⁵ Sedan offrade de det dagliga brännoffret och brännoffer för nymånadsfesten och Herrens andra helgade högtider, och alla de offer som frivilligt bars till Herren. ⁶ Den första dagen i sjunde månaden började de offra brännoffer till Herren, trots att grunden till Herrens tempel ännu inte var lagd.

Tempelbygget påbörjas

⁷ De betalade stenhuggare och snickare med pengar och folket från Sidon och Tyros med mat, dryck och olja, för att de sjövägen skulle föra cederträ från Libanon till Jafo, som kung Kyros av Persien hade gett dem tillstånd till.

⁸ Andra året efter deras ankomst till Guds hus i Jerusalem, i andra månaden, påbörjades arbetet av Serubbabel, Shealtiels son, Jeshua, Josadaks son, och deras bröder präster och leviter och alla som kommit från fångenskapen till Jerusalem. De leviter som var tjugo år eller äldre tillsatte de som förmän för arbetet med Herrens hus. ⁹ Jeshua, med sina söner och bröder, och Kadmiel och hans söner, dvs. Hodavjas släkt, åtog sig gemensamt ledningen för dem som arbetade på Guds hus, liksom Henadads söner och deras söner och bröder, leviterna.

¹⁰ När byggnadsarbetarna lade grunden till Herrens tempel, intog prästerna sina platser, klädda i prästdräkter, med trumpeter, och leviterna, Asafs ättlingar, med cymbaler, för att prisa Herren på det sätt som Israels kung David befallt. ¹¹ De lovsjöng och prisade Herren:

Hela folket jublade högt och prisade Gud för att grunden till Herrens hus hade blivit lagd. ¹² Men många av prästerna och leviterna och familjeöverhuvudena som var så gamla att de hade sett det förra templet^[b], grät högt när de såg grunden läggas till detta tempel, medan många andra jublade och ropade av glädje. ¹³ Ingen kunde skilja mellan det stora glädjeropet och gråten, för folket ropade så högt att det kunde höras vida omkring.

Fienden protesterar

4 När Judas och Benjamins fiender hörde att de som hade återvänt från fångenskapen höll på att bygga upp Herrens, Israels Guds, tempel igen, ² kom de till Serubbabel och familjeöverhuvudena och talade till dem: ”Låt oss arbeta tillsammans med er, för vi tror på samma Gud som ni, och vi har offrat till honom ända sedan kung Assarhaddon av Assyrien förde oss hit.”

³ Men Serubbabel, Jeshua och alla Israels familjeöverhuvuden svarade: ”Nej, ni kan inte delta med oss i byggandet av vår Guds hus. Vi ska själva bygga det åt Herren, Israels Gud, så som kung Kyros av Persien har befallt.”

⁴ Då försökte folket i landet få judarna att tappa modet och avskräcka dem från att bygga. ⁵ De mutade rådgivare för att motarbeta dem och omintetgöra deras planer så länge Kyros, kung av Persien, levde, och ända tills Dareios blev kung över Persien.

Tempelbygget stoppas

⁶ När Xerxes^[c] senare blev kung, skrev man i början av hans regeringstid en anklagelseskrift mot folket i Juda och Jerusalem. ⁷ På Artaxerxes tid skrev Bishlam, Mitredat, Taveel och deras medbröder ett brev till kung Artaxerxes av Persien. Brevet skrevs på arameiska^[d] och översattes. ⁸ Guvernören Rechum och sekreteraren Shimsaj skrev ett brev om Jerusalem till kung Artaxerxes med nedanstående innehåll.

⁹ Avsändare var guvernören Rechum och sekreteraren Shimshaj, och de övriga av deras kolleger, domarna och ämbetsmännen, förvaltarna och tjänstemännen, männen från Erek, Babylon och Susa, dvs. elamiterna, ¹⁰ och andra folk som den store och mäktige Asenappar hade fört bort och låtit bosätta sig i staden Samaria och övriga delar av provinsen väster om Eufrat.

¹¹ Detta är en avskrift av brevet de sände till honom:

Till kung Artaxerxes

Från dina tjänare, männen från provinsen väster om Eufrat.

¹² Det bör komma till kungens kännedom att de judar som kommit från dig till oss i Jerusalem håller på att bygga upp denna upproriska och onda stad på nytt. De sätter murar och grunder i stånd^[e].

¹³ Vidare bör det komma till kungens kännedom att om denna stad blir uppbyggd igen och dess murar sätts i stånd, kommer varken tull eller skatt eller avgifter att betalas mer, vilket kommer att skada kungarnas egendom. ¹⁴ Eftersom vi är i kungens tjänst^[f] kan vi inte bara se på hur kungen vanäras, och därför sänder vi detta meddelande för att informera kungen, ¹⁵ för att man ska kunna forska i dina fäders krönikor. Du ska då i dessa krönikor finna att denna stad har varit upprorisk och vållat riket och provinserna skada. Sedan gammalt har det varit oroligheter där, och därför har denna stad också blivit förstörd. ¹⁶ Vi vill nu informera kungen om att om denna stad blir uppbyggd igen och om dess murar sätts i stånd kommer du inte att ha någonting kvar av provinsen väster om Eufrat.

¹⁷ Kungen sände följande svar:

Till guvernören Rechum, sekreteraren Shimsaj och deras kolleger som bor i Samaria och i andra delar av provinsen väster om Eufrat:

Frid!

¹⁸ Brevet ni skickade har översatts och blivit uppläst för mig. ¹⁹ Jag har gett order om efterforskningar, och man har funnit att denna stad sedan gammalt har rest sig mot kungar och varit ett fäste för uppror och oroligheter. ²⁰ Det har funnits mäktiga kungar i Jerusalem, som har regerat över hela provinsen väster om Eufrat, och skatt, avgifter och tull har betalats till dem. ²¹ Utfärda nu en befallning att dessa män ska hindras från att bygga staden, tills jag befaller det. ²² Se till att ingenting försummas i detta ärende. Varför låta det bli ännu värre, till skada för kungariket?

²³ När en avskrift av brevet från kung Artaxerxes lästes upp för guvernören Rechum, sekreteraren Shimsaj och deras kolleger, skyndade de till judarna i Jerusalem och stoppade dem med vapenmakt. ²⁴ Då avstannade arbetet på Guds hus i Jerusalem och låg nere fram till den persiske kungen Dareios andra regeringsår.

Man börjar bygga igen

5 Profeterna Haggaj och Sakarja, Iddos son, profeterade för judarna i Juda och Jerusalem i Israels Guds namn, som var över dem. ² Serubbabel, Shealtiels son, och Jeshua, Josadaks son, började då bygga upp Guds hus i Jerusalem. Guds profeter var med dem och hjälpte dem.

³ Men guvernören över provinsen väster om Eufrat, Tattenaj, och Shetar Bosnaj och deras kolleger kom vid den tiden till dem och frågade: ”Vem gav er i uppdrag att bygga upp templet igen och sätta detta i stånd^[g]?”

⁴ Vi berättade då för dem vad de män hette som uppförde byggnaden^[h]. ⁵ Men deras Gud vakade över judarnas äldste, och de hindrades inte från att bygga medan man sände en rapport till kung Dareios och väntade på skriftligt svar om detta.

Fienden underrättar kung Dareios

⁶ Detta är en avskrift av det brev som Tattenaj, guvernören i provinsen väster om Eufrat, och Shetar Bosnaj och deras kolleger, tjänstemännen i provinsen väster om Eufrat sände till kung Dareios.

⁷ I rapporten de skickade till honom stod det:

”Till kung Dareios.

Fridshälsning!

⁸ Det bör komma till kungens kännedom att vi kom till provinsen Juda, till den store Gudens tempel. Det byggs upp med enorma stenblock och med timmer som läggs in i väggarna, och arbetet utförs med stor skicklighet och framgång. ⁹ Vi frågade de äldste vem som hade gett dem befallning om att bygga templet och inreda det. ¹⁰ Vi frågade dem också om deras namn, för att kunna meddela dig och skriva upp namnen på deras ledare. ¹¹ De gav oss detta svar:

’Vi tjänar himlens och jordens Gud, och vi bygger åter upp det tempel som restes här för många år sedan av en stor kung i Israel som byggde och färdigställde det. ¹² Men eftersom våra förfäder drog ner Guds vrede över sig, överlämnade han dem åt kaldén Nebukadnessar, den babyloniske kungen, som förstörde det här templet och förde bort folket i fångenskap till Babylonien.’

¹³ Men under sitt första regeringsår gav kung Kyros av Babylonien befallning om att detta Guds hus skulle återuppbyggas. ¹⁴ De kärl av guld och silver från Guds hus, som Nebukadnessar hade tagit från templet i Jerusalem till templet i Babylon, hämtade kung Kyros därifrån och överlämnade åt en man som hette Sheshbassar, som var tillsatt som guvernör i Juda. ¹⁵ Han sa: ’Ta de här kärlen och för dem till templet i Jerusalem, och låt Guds hus bli uppbyggt på sin plats.’

¹⁶ Därför kom Sheshbassar och lade grunden till Guds hus i Jerusalem, och folket har arbetat på det ända sedan dess, även om det ännu inte står klart.

¹⁷ Om det nu behagar kungen, låt det göras efterforskningar i det kungliga arkivet i Babylon, om kung Kyros verkligen har utfärdat en befallning att bygga detta tempel i Jerusalem, och meddela oss sedan kungens beslut i detta ärende.”

Kung Dareios godkänner tempelbygget

6 Kung Dareios befallde då att man skulle gå igenom de babyloniska arkiven i skattkammaren.

² Man fann en skriftrulle på borgen i Ekbatana i provinsen Medien där det stod en minnesanteckning:

³ ”Under första året av kung Kyros regering gav kungen en befallning angående Guds hus i Jerusalem:

’Det ska återuppbyggas så att man kan offra där igen. Grunden ska läggas fast.^[i] Höjden ska vara 30 meter och bredden 30 meter ⁴ med tre varv av stora stenar och ett varv av stockar. Alla utgifter ska betalas av kungen. ⁵ Guld- och silverkärlen, som Nebukadnessar tog från Guds hus och förde till Babylon, ska föras tillbaka till sina platser i templet i Jerusalem och sättas in i Guds hus.’

⁶ Tattenaj, guvernören i provinsen väster om Eufrat, Shetar Bosnaj och era kolleger, tjänstemännen i provinsen väster om Eufrat, håll er borta därifrån. ⁷ Låt arbetet på detta Guds hus vara i fred. Låt judarnas guvernör och de judiska äldste bygga upp detta Guds hus på dess plats.

⁸ Dessutom ger jag befallning om hur ni ska gå till väga med judarnas äldste vid byggandet av detta Guds hus: hela kostnaden ska betalas till dessa män ur den skatt som insamlas i provinsen väster om Eufrat, så att arbetet inte avstannar. ⁹ Ge prästerna i Jerusalem vad de än behöver, unga tjurar, baggar och lamm till brännoffer åt himlens Gud. Ge dem också vete, salt, vin och olja utan försummelse varje dag, ¹⁰ så att de kan ge behagliga offer åt himlens Gud och be för kungens och hans söners liv. ¹¹ Jag befaller också att om någon överträder denna order ska en stock brytas loss ur hans hus och han hängas upp och spetsas på den, och hans hus ska för detta göras till en grushög. ¹² Må Gud, som har låtit sitt namn bo där slå ner varje kung eller folk som räcker ut sin hand för att överträda denna förordning och för att förstöra detta Guds hus i Jerusalem. Jag, Dareios, har utfärdat denna befallning, och den ska följas noggrant.”

Templet invigs

¹³ Tattenaj, guvernören i provinsen väster om Eufrat, Shetar Bosnaj och deras kolleger följde noggrant den befallning kung Dareios hade utfärdat.

¹⁴ De judiska äldste fortsatte framgångsrikt med byggandet, under profetisk förkunnelse av profeten Haggaj och Sakarja, Iddos son.

De byggde färdigt, precis som Israels Gud hade befallt och som Persiens kungar Kyros, Dareios och Artaxerxes hade påbjudit. ¹⁵ Den tredje dagen i månaden adar i kung Dareios sjätte regeringsår var templet färdigbyggt.

¹⁶ Israeliterna, prästerna och leviterna och de övriga som hade återvänt från fångenskapen, invigde detta Guds hus med glädje. ¹⁷ Vid invigningen offrade de 100 tjurar, 200 baggar och 400 lamm. Som syndoffer för hela Israel offrades 12 bockar, en för var och en av Israels stammar. ¹⁸ De installerade prästerna i deras ordningar och leviterna i sina avdelningar, för att göra tjänst i Guds hus i Jerusalem i enlighet med det som var föreskrivet i Moses bok.

Påskhögtiden firas

¹⁹ De som hade återvänt firade påsken den fjortonde dagen i första månaden. ²⁰ Prästerna och leviterna hade renat sig, så att de var rena. Leviterna slaktade påsklammen för alla dem som hade återvänt och för sina bröder prästerna och sig själva. ²¹ Sedan åt alla israeliter det, de som hade återvänt från fångenskapen och de som tagit avstånd från folken i landet och deras orenhet för att söka Herren, Israels Gud. ²² Under sju dagar firade de med glädje det osyrade brödets högtid, för Herren hade gjort dem glada i och med att han gjort Assyriens kung välvilligt stämd gentemot dem, så att han hjälpte dem med arbetet med Guds, Israels Guds, tempel.