Add parallel Print Page Options

Templet återuppbyggs

(3:1—6:22)

Folkets ledare bygger upp altaret

När den sjunde månaden kom och israeliterna bodde i sina städer, samlades folket som en man i Jerusalem. Jeshua, Josadaks son, och hans bröder prästerna och Serubbabel, Shealtiels son, och hans bröder började då bygga upp Israels Guds altare igen, för att offra brännoffer där, enligt föreskrifterna i gudsmannen Moses lag. De byggde altaret på dess gamla plats, för de var rädda för folken i landet[a], och man offrade brännoffer till Herren både morgon och kväll.

De firade lövhyddefesten enligt föreskrifterna, med det bestämda antalet brännoffer för varje dag. Sedan offrade de det dagliga brännoffret och brännoffer för nymånadsfesten och Herrens andra helgade högtider, och alla de offer som frivilligt bars till Herren. Den första dagen i sjunde månaden började de offra brännoffer till Herren, trots att grunden till Herrens tempel ännu inte var lagd.

Tempelbygget påbörjas

De betalade stenhuggare och snickare med pengar och folket från Sidon och Tyros med mat, dryck och olja, för att de sjövägen skulle föra cederträ från Libanon till Jafo, som kung Kyros av Persien hade gett dem tillstånd till.

Andra året efter deras ankomst till Guds hus i Jerusalem, i andra månaden, påbörjades arbetet av Serubbabel, Shealtiels son, Jeshua, Josadaks son, och deras bröder präster och leviter och alla som kommit från fångenskapen till Jerusalem. De leviter som var tjugo år eller äldre tillsatte de som förmän för arbetet med Herrens hus. Jeshua, med sina söner och bröder, och Kadmiel och hans söner, dvs. Hodavjas släkt, åtog sig gemensamt ledningen för dem som arbetade på Guds hus, liksom Henadads söner och deras söner och bröder, leviterna.

10 När byggnadsarbetarna lade grunden till Herrens tempel, intog prästerna sina platser, klädda i prästdräkter, med trumpeter, och leviterna, Asafs ättlingar, med cymbaler, för att prisa Herren på det sätt som Israels kung David befallt. 11 De lovsjöng och prisade Herren:

”Han är god,
    och hans nåd mot Israel varar för evigt.”

Hela folket jublade högt och prisade Gud för att grunden till Herrens hus hade blivit lagd. 12 Men många av prästerna och leviterna och familjeöverhuvudena som var så gamla att de hade sett det förra templet[b], grät högt när de såg grunden läggas till detta tempel, medan många andra jublade och ropade av glädje. 13 Ingen kunde skilja mellan det stora glädjeropet och gråten, för folket ropade så högt att det kunde höras vida omkring.

Fienden protesterar

När Judas och Benjamins fiender hörde att de som hade återvänt från fångenskapen höll på att bygga upp Herrens, Israels Guds, tempel igen, kom de till Serubbabel och familjeöverhuvudena och talade till dem: ”Låt oss arbeta tillsammans med er, för vi tror på samma Gud som ni, och vi har offrat till honom ända sedan kung Assarhaddon av Assyrien förde oss hit.”

Men Serubbabel, Jeshua och alla Israels familjeöverhuvuden svarade: ”Nej, ni kan inte delta med oss i byggandet av vår Guds hus. Vi ska själva bygga det åt Herren, Israels Gud, så som kung Kyros av Persien har befallt.”

Då försökte folket i landet få judarna att tappa modet och avskräcka dem från att bygga. De mutade rådgivare för att motarbeta dem och omintetgöra deras planer så länge Kyros, kung av Persien, levde, och ända tills Dareios blev kung över Persien.

Tempelbygget stoppas

När Xerxes[c] senare blev kung, skrev man i början av hans regeringstid en anklagelseskrift mot folket i Juda och Jerusalem. På Artaxerxes tid skrev Bishlam, Mitredat, Taveel och deras medbröder ett brev till kung Artaxerxes av Persien. Brevet skrevs på arameiska[d] och översattes. Guvernören Rechum och sekreteraren Shimsaj skrev ett brev om Jerusalem till kung Artaxerxes med nedanstående innehåll.

Avsändare var guvernören Rechum och sekreteraren Shimshaj, och de övriga av deras kolleger, domarna och ämbetsmännen, förvaltarna och tjänstemännen, männen från Erek, Babylon och Susa, dvs. elamiterna, 10 och andra folk som den store och mäktige Asenappar hade fört bort och låtit bosätta sig i staden Samaria och övriga delar av provinsen väster om Eufrat.

11 Detta är en avskrift av brevet de sände till honom:

Till kung Artaxerxes

Från dina tjänare, männen från provinsen väster om Eufrat.

12 Det bör komma till kungens kännedom att de judar som kommit från dig till oss i Jerusalem håller på att bygga upp denna upproriska och onda stad på nytt. De sätter murar och grunder i stånd[e].

13 Vidare bör det komma till kungens kännedom att om denna stad blir uppbyggd igen och dess murar sätts i stånd, kommer varken tull eller skatt eller avgifter att betalas mer, vilket kommer att skada kungarnas egendom. 14 Eftersom vi är i kungens tjänst[f] kan vi inte bara se på hur kungen vanäras, och därför sänder vi detta meddelande för att informera kungen, 15 för att man ska kunna forska i dina fäders krönikor. Du ska då i dessa krönikor finna att denna stad har varit upprorisk och vållat riket och provinserna skada. Sedan gammalt har det varit oroligheter där, och därför har denna stad också blivit förstörd. 16 Vi vill nu informera kungen om att om denna stad blir uppbyggd igen och om dess murar sätts i stånd kommer du inte att ha någonting kvar av provinsen väster om Eufrat.

17 Kungen sände följande svar:

Till guvernören Rechum, sekreteraren Shimsaj och deras kolleger som bor i Samaria och i andra delar av provinsen väster om Eufrat:

Frid!

18 Brevet ni skickade har översatts och blivit uppläst för mig. 19 Jag har gett order om efterforskningar, och man har funnit att denna stad sedan gammalt har rest sig mot kungar och varit ett fäste för uppror och oroligheter. 20 Det har funnits mäktiga kungar i Jerusalem, som har regerat över hela provinsen väster om Eufrat, och skatt, avgifter och tull har betalats till dem. 21 Utfärda nu en befallning att dessa män ska hindras från att bygga staden, tills jag befaller det. 22 Se till att ingenting försummas i detta ärende. Varför låta det bli ännu värre, till skada för kungariket?

23 När en avskrift av brevet från kung Artaxerxes lästes upp för guvernören Rechum, sekreteraren Shimsaj och deras kolleger, skyndade de till judarna i Jerusalem och stoppade dem med vapenmakt. 24 Då avstannade arbetet på Guds hus i Jerusalem och låg nere fram till den persiske kungen Dareios andra regeringsår.

Man börjar bygga igen

Profeterna Haggaj och Sakarja, Iddos son, profeterade för judarna i Juda och Jerusalem i Israels Guds namn, som var över dem. Serubbabel, Shealtiels son, och Jeshua, Josadaks son, började då bygga upp Guds hus i Jerusalem. Guds profeter var med dem och hjälpte dem.

Men guvernören över provinsen väster om Eufrat, Tattenaj, och Shetar Bosnaj och deras kolleger kom vid den tiden till dem och frågade: ”Vem gav er i uppdrag att bygga upp templet igen och sätta detta i stånd[g]?”

Vi berättade då för dem vad de män hette som uppförde byggnaden[h]. Men deras Gud vakade över judarnas äldste, och de hindrades inte från att bygga medan man sände en rapport till kung Dareios och väntade på skriftligt svar om detta.

Fienden underrättar kung Dareios

Detta är en avskrift av det brev som Tattenaj, guvernören i provinsen väster om Eufrat, och Shetar Bosnaj och deras kolleger, tjänstemännen i provinsen väster om Eufrat sände till kung Dareios.

I rapporten de skickade till honom stod det:

”Till kung Dareios.

Fridshälsning!

Det bör komma till kungens kännedom att vi kom till provinsen Juda, till den store Gudens tempel. Det byggs upp med enorma stenblock och med timmer som läggs in i väggarna, och arbetet utförs med stor skicklighet och framgång. Vi frågade de äldste vem som hade gett dem befallning om att bygga templet och inreda det. 10 Vi frågade dem också om deras namn, för att kunna meddela dig och skriva upp namnen på deras ledare. 11 De gav oss detta svar:

’Vi tjänar himlens och jordens Gud, och vi bygger åter upp det tempel som restes här för många år sedan av en stor kung i Israel som byggde och färdigställde det. 12 Men eftersom våra förfäder drog ner Guds vrede över sig, överlämnade han dem åt kaldén Nebukadnessar, den babyloniske kungen, som förstörde det här templet och förde bort folket i fångenskap till Babylonien.’

13 Men under sitt första regeringsår gav kung Kyros av Babylonien befallning om att detta Guds hus skulle återuppbyggas. 14 De kärl av guld och silver från Guds hus, som Nebukadnessar hade tagit från templet i Jerusalem till templet i Babylon, hämtade kung Kyros därifrån och överlämnade åt en man som hette Sheshbassar, som var tillsatt som guvernör i Juda. 15 Han sa: ’Ta de här kärlen och för dem till templet i Jerusalem, och låt Guds hus bli uppbyggt på sin plats.’

16 Därför kom Sheshbassar och lade grunden till Guds hus i Jerusalem, och folket har arbetat på det ända sedan dess, även om det ännu inte står klart.

17 Om det nu behagar kungen, låt det göras efterforskningar i det kungliga arkivet i Babylon, om kung Kyros verkligen har utfärdat en befallning att bygga detta tempel i Jerusalem, och meddela oss sedan kungens beslut i detta ärende.”

Kung Dareios godkänner tempelbygget

Kung Dareios befallde då att man skulle gå igenom de babyloniska arkiven i skattkammaren.

Man fann en skriftrulle på borgen i Ekbatana i provinsen Medien där det stod en minnesanteckning:

”Under första året av kung Kyros regering gav kungen en befallning angående Guds hus i Jerusalem:

’Det ska återuppbyggas så att man kan offra där igen. Grunden ska läggas fast.[i] Höjden ska vara 30 meter och bredden 30 meter med tre varv av stora stenar och ett varv av stockar. Alla utgifter ska betalas av kungen. Guld- och silverkärlen, som Nebukadnessar tog från Guds hus och förde till Babylon, ska föras tillbaka till sina platser i templet i Jerusalem och sättas in i Guds hus.’

Tattenaj, guvernören i provinsen väster om Eufrat, Shetar Bosnaj och era kolleger, tjänstemännen i provinsen väster om Eufrat, håll er borta därifrån. Låt arbetet på detta Guds hus vara i fred. Låt judarnas guvernör och de judiska äldste bygga upp detta Guds hus på dess plats.

Dessutom ger jag befallning om hur ni ska gå till väga med judarnas äldste vid byggandet av detta Guds hus: hela kostnaden ska betalas till dessa män ur den skatt som insamlas i provinsen väster om Eufrat, så att arbetet inte avstannar. Ge prästerna i Jerusalem vad de än behöver, unga tjurar, baggar och lamm till brännoffer åt himlens Gud. Ge dem också vete, salt, vin och olja utan försummelse varje dag, 10 så att de kan ge behagliga offer åt himlens Gud och be för kungens och hans söners liv. 11 Jag befaller också att om någon överträder denna order ska en stock brytas loss ur hans hus och han hängas upp och spetsas på den, och hans hus ska för detta göras till en grushög. 12 Må Gud, som har låtit sitt namn bo där slå ner varje kung eller folk som räcker ut sin hand för att överträda denna förordning och för att förstöra detta Guds hus i Jerusalem. Jag, Dareios, har utfärdat denna befallning, och den ska följas noggrant.”

Templet invigs

13 Tattenaj, guvernören i provinsen väster om Eufrat, Shetar Bosnaj och deras kolleger följde noggrant den befallning kung Dareios hade utfärdat.

14 De judiska äldste fortsatte framgångsrikt med byggandet, under profetisk förkunnelse av profeten Haggaj och Sakarja, Iddos son.

De byggde färdigt, precis som Israels Gud hade befallt och som Persiens kungar Kyros, Dareios och Artaxerxes hade påbjudit. 15 Den tredje dagen i månaden adar i kung Dareios sjätte regeringsår var templet färdigbyggt.

16 Israeliterna, prästerna och leviterna och de övriga som hade återvänt från fångenskapen, invigde detta Guds hus med glädje. 17 Vid invigningen offrade de 100 tjurar, 200 baggar och 400 lamm. Som syndoffer för hela Israel offrades 12 bockar, en för var och en av Israels stammar. 18 De installerade prästerna i deras ordningar och leviterna i sina avdelningar, för att göra tjänst i Guds hus i Jerusalem i enlighet med det som var föreskrivet i Moses bok.

Påskhögtiden firas

19 De som hade återvänt firade påsken den fjortonde dagen i första månaden. 20 Prästerna och leviterna hade renat sig, så att de var rena. Leviterna slaktade påsklammen för alla dem som hade återvänt och för sina bröder prästerna och sig själva. 21 Sedan åt alla israeliter det, de som hade återvänt från fångenskapen och de som tagit avstånd från folken i landet och deras orenhet för att söka Herren, Israels Gud. 22 Under sju dagar firade de med glädje det osyrade brödets högtid, för Herren hade gjort dem glada i och med att han gjort Assyriens kung välvilligt stämd gentemot dem, så att han hjälpte dem med arbetet med Guds, Israels Guds, tempel.

Footnotes

  1. 3:3 de var rädda för folken i landet – grundtextens innebörd är osäker.
  2. 3:12 Grundtexten är svårförståelig och översättningen osäker.
  3. 4:6 Eller Achasverosh.
  4. 4:7 Texten i 4:8—6:18 och 7:12-26 är på arameiska.
  5. 4:12 Den exakta innebörden i grundtexten är osäker.
  6. 4:14 Ordagrant: äter palatsets salt, vilket betyder att vara i dess tjänst.
  7. 5:3 Det hebreiska uttryckets betydelse är osäker.
  8. 5:4 Enligt den arameiska texten. Enligt Septuaginta (möjligen mer korrekt, jfr v. 10): Då frågade de: ”Vad heter de män som bygger denna byggnad?”
  9. 6:3 Grundtextens innebörd är osäker.

När sjunde månaden nalkades och Israels barn nu voro bosatta i sina städer, församlade sig folket såsom en man till Jerusalem.

Och Jesua, Josadaks son, och hans bröder, prästerna, och Serubbabel, Sealtiels son, och hans bröder stodo upp och byggde Israels Guds altare för att offra brännoffer därpå, såsom det var föreskrivet i gudsmannen Moses lag.

De uppförde altaret på dess plats, ty en förskräckelse hade kommit över dem för de främmande folken; och de offrade åt HERREN brännoffer därpå, morgonens och aftonens brännoffer.

Och de höllo lövhyddohögtiden, såsom det var föreskrivet, och offrade brännoffer för var dag till bestämt antal, på stadgat sätt, var dag det för den dagen bestämda antalet,

och därefter det dagliga brännoffret och de offer som hörde till nymånaderna och till alla HERRENS övriga helgade högtider, så ock alla de offer som man frivilligt frambar åt HERREN.

På första dagen i sjunde månaden begynte de att offra brännoffer åt HERREN, innan grunden till HERRENS tempel ännu var lagd.

Och de gåvo penningar åt stenhuggare och timmermän, så ock matvaror, dryckesvaror och olja åt sidonierna och tyrierna, för att dessa sjöledes skulle föra cederträ från Libanon till Jafo, i enlighet med den tillåtelse som Kores, konungen i Persien, hade givit dem.

Och året näst efter det då de hade kommit till Guds hus i Jerusalem, i andra månaden, begyntes verket av Serubbabel, Sealtiels son, och Jesua, Josadaks son, och deras övriga bröder, prästerna och leviterna, och av alla dem som ur fångenskapen hade kommit till Jerusalem; det begyntes därmed att de anställde leviterna, dem som voro tjugu år gamla eller därutöver, till att förestå arbetet på HERRENS hus.

Och Jesua med sina söner och bröder och Kadmiel med sina söner, Judas söner, allasammans, blevo anställda till att hava uppsikt över dem som utförde arbetet på Guds hus, sammaledes ock Henadads söner med sina söner och bröder, leviterna.

10 Och när byggningsmännen lade grunden till HERRENS tempel, ställdes prästerna upp i ämbetsskrud med trumpeter, så ock leviterna, Asafs barn, med cymbaler, till att lova HERREN, efter Davids, Israels konungs, anordning.

11 Och de sjöngo, under lov och tack till HERREN, därför att han är god, och därför att hans nåd varar evinnerligen över Israel. Och allt folket jublade högt till HERRENS lov, därför att grunden till HERRENS hus var lagd.

12 Men många av prästerna och leviterna och huvudmännen för familjerna, de gamle som hade sett det förra huset, gräto högljutt, när de sågo grunden läggas till detta hus, många åter jublade och voro så glada att de ropade med hög röst.

13 Och man kunde icke skilja mellan det högljudda, glada jubelropet och folkets högljudda gråt; ty folket ropade så högt att ljudet därav hördes vida omkring.

Men när ovännerna till Juda och Benjamin fingo höra att de som hade återkommit ifrån fångenskapen höllo på att bygga ett tempel åt HERREN, Israels Gud,

gingo de till Serubbabel och till huvudmännen för familjerna och sade till dem: »Vi vilja bygga tillsammans med eder, ty vi söka eder Gud, likasom I, och åt honom offra vi alltsedan den tid då den assyriske konungen Esarhaddon lät föra oss hit.»

Men Serubbabel och Jesua och de övriga huvudmännen för Israels familjer sade till dem: »Det är icke tillbörligt att I tillsammans med oss byggen ett hus åt vår Gud, utan vi vilja för oss själva med varandra bygga huset åt HERREN, Israels Gud, såsom konung Kores, konungen i Persien, har bjudit oss.»

Men folket i landet bedrev det så, att judafolkets mod föll och de avskräcktes från att bygga vidare.

Och de lejde mot dem män som genom sina råd gjorde deras rådslag om intet, så länge Kores, konungen i Persien, levde, och sedan ända till dess att Darejaves, konungen i Persien, kom till regeringen.

(Sedermera, under Ahasveros' regering, redan i begynnelsen av hans regering, skrev man en anklagelseskrift mot dem som bodde i Juda och Jerusalem.

Och i Artasastas tid skrevo Bislam, Mitredat och Tabeel samt dennes övriga medbröder till Artasasta, konungen i Persien. Och det som stod i skrivelsen var skrivet med arameiska bokstäver och avfattat på arameiska.

Likaledes skrevo rådsherren Rehum och sekreteraren Simsai ett brev om Jerusalem till konung Artasasta av följande innehåll.

De skrevo då, rådsherren Rehum och sekreteraren Simsai och de andra, deras medbröder: diniterna och afaresatkiterna, tarpeliterna, afaresiterna, arkeviterna, babylonierna, susaniterna, dehaviterna, elamiterna

10 och de andra folk som den store och mäktige Asenappar hade fört bort och låtit bosätta sig i staden Samaria och annorstädes i landet på andra sidan floden o. s. v.

11 Och detta är vad som stod skrivet i det brev som de sände till konung Artasasta: »Dina tjänare, männen på andra sidan floden o. s. v.

12 Det vare veterligt för konungen att de judar som drogo upp från dig hava kommit hit till oss i Jerusalem, och de hålla nu på att bygga upp den upproriska och onda staden, att sätta murarna i stånd och att förbättra grundvalarna.

13 Så må nu konungen veta, att om denna stad bliver uppbyggd och murarna bliva satta i stånd, skola de varken giva skatt eller tull eller vägpenningar, och sådant skall bliva till men för konungarnas inkomster.

14 Alldenstund vi nu äta palatsets salt, och det icke är tillbörligt att vi åse huru skada tillskyndas konungen, därför sända vi nu och låta konungen veta detta,

15 för att man må göra efterforskningar i dina fäders krönikor; ty av dessa krönikor skall du finna och erfara att denna stad har varit en upprorisk stad, till förfång för konungar och länder, och att man i den har anstiftat oroligheter ända ifrån äldsta tider, varför ock denna stad har blivit förstörd.

16 Så låta vi nu konungen veta, att om denna stad bliver uppbyggd och dess murar bliva satta i stånd, så skall du i följd härav icke mer hava någon del i landet på andra sidan floden.»

17 Då sände konungen följande svar till rådsherren Rehum och sekreteraren Simsai och de andra, deras medbröder, som bodde i Samaria och i det övriga landet på andra sidan floden: »Frid o. s. v.

18 Den skrivelse som I haven sänt till oss har noggrant blivit uppläst för mig.

19 Och sedan jag hade givit befallning att man skulle göra efterforskningar, fann man att denna stad ända ifrån äldsta tider har plägat sätta sig upp mot konungar, och att uppror och oroligheter där hava anstiftats.

20 I Jerusalem hava ock funnits mäktiga konungar, som hava varit herrar över allt land som ligger på andra sidan floden, och skatt, tull och vägpenningar hava blivit dem givna.

21 Så utfärden nu en befallning att man förhindrar dessa män att bygga upp denna stad, till dess jag giver befallning därom.

22 Och sen till, att I icke handlen försumligt i denna sak, så att skadan icke växer, konungarna till förfång.»

23 Så snart nu vad som stod i konung Artasastas skrivelse hade blivit läst för Rehum och sekreteraren Simsai och deras medbröder, gingo de med hast till judarna i Jerusalem och hindrade dem med våld och makt.)

24 Så förhindrades nu arbetet på Guds hus i Jerusalem. Och det blev förhindrat ända till den persiske konungen Darejaves' andra regeringsår.

Men profeten Haggai och Sakarja, Iddos son, profeterna, profeterade för judarna i Juda och Jerusalem, i Israels Guds namn, efter vilket de voro uppkallade.

Och Serubbabel, Sealtiels son, och Jesua, Josadaks son, stodo då upp och begynte bygga på Guds hus i Jerusalem, och med dem Guds profeter, som understödde dem.

Vid samma tid kommo till dem Tattenai, ståthållaren i landet på andra sidan floden, och Setar-Bosenai och dessas medbröder, och sade så till dem: »Vem har givit eder tillåtelse att bygga detta hus och att sätta denna mur i stånd?»

Då sade vi dem vad de män hette, som uppförde byggnaden.

Och över judarnas äldste vakade deras Guds öga, så att man lovade att icke lägga något hinder i vägen för dem, till dess saken hade kommit inför Darejaves; sedan skulle man sända dem en skrivelse härom.

Detta är nu vad som stod skrivet i det brev som Tattenai, ståthållaren i landet på andra sidan floden, och Setar-Bosenai och hans medbröder, afarsekiterna, som bodde på andra sidan floden, sände till konung Darejaves;

de sände nämligen till honom en berättelse, och däri var så skrivet: »Frid vare i allo med konung Darejaves.

Det vare veterligt för konungen att vi kommo till det judiska hövdingdömet, till den store Gudens hus. Detta håller man nu på att bygga upp med stora stenar, och i väggarna lägger man in trävirke; och arbetet bedrives med omsorg och har god framgång under deras händer.

Då frågade vi de äldste där och sade till dem så: 'Vem har givit eder tillåtelse att bygga detta hus och att sätta denna mur i stånd?'

10 Vi frågade dem ock huru de hette, för att kunna underrätta dig därom, och för att teckna upp namnen på de män som stodo i spetsen för dem.

11 Och detta var det svar som de gåvo oss: 'Vi äro himmelens och jordens Guds tjänare, och vi bygga nu upp det hus som fordom, för många år sedan, var uppbyggt här, och som en stor konung i Israel hade byggt och fulländat.

12 Men eftersom våra fäder förtörnade himmelens Gud, gav han dem i kaldéen Nebukadnessars, den babyloniske konungens, hand; och han förstörde detta hus och förde folket bort till Babel.

13 Men i den babyloniske konungen Kores' första regeringsår gav konung Kores befallning att man åter skulle bygga upp detta Guds hus.

14 Och tillika tog konung Kores ur templet i Babel de kärl av guld och silver, som hade tillhört Guds hus, men som Nebukadnessar hade tagit ur templet i Jerusalem och fört till templet i Babel; och de överlämnades åt en man vid namn Sesbassar, som han hade satt till ståthållare.

15 Och till honom sade han: Tag dessa kärl och far åstad och sätt in dem i templet i Jerusalem; ty Guds hus skall åter byggas upp på sin plats.

16 Så kom då denne Sesbassar hit och lade grunden till Guds hus i Jerusalem. Och från den tiden och intill nu har man byggt därpå, och det är ännu icke färdigt.'

17 Om det nu täckes konungen, må man göra efterforskningar i konungens skattkammare därborta i Babel om det är så, att konung Kores har givit tillåtelse att bygga detta Guds hus i Jerusalem; därefter må konungen meddela oss sin vilja härom.»

Då gav konung Darejaves befallning att man skulle göra efterforskningar i kansliet i Babel, där skatterna nedlades.

Och i Ametas borg, i hövdingdömet Medien, fann man en bokrulle i vilken följande var upptecknat till hågkomst:

»I konung Kores' första regeringsår gav konung Kores denna befallning: 'Guds hus i Jerusalem, det huset skall byggas upp till att vara en plats där man frambär offer; och dess grundvalar skola göras fasta. Det skall byggas sextio alnar högt och sextio alnar brett,

med tre varv stora stenar och med ett varv nytt trävirke; och vad som fordras för omkostnaderna skall utgivas från konungens hus.

De kärl av guld och silver i Guds hus, som Nebukadnessar tog ur templet i Jerusalem och förde till Babel, skall man ock giva tillbaka, så att de komma åter till sin plats i templet i Jerusalem, och man skall sätta in dem i Guds hus.' --

Alltså, du Tattenai, som är ståthållare i landet på andra sidan floden, och du Setar-Bosenai, och I afarsekiter, de nämndas medbröder på andra sidan floden: hållen eder fjärran därifrån.

Lämnen arbetet på detta Guds hus ostört. Judarnas ståthållare och judarnas äldste må bygga detta Guds hus på dess plats.

Och härmed giver jag befallning om huru I skolen förfara med dessa judarnas äldste, när de bygga på detta Guds hus. Av de penningar som givas åt konungen i skatt från landet på andra sidan floden skall vad som fordras för omkostnaderna redligt utgivas åt dessa män, så att hinder icke uppstår i arbetet.

Och vad de behöva, ungtjurar, vädurar och lamm till brännoffer åt himmelens Gud, så och vete, salt, vin och olja, det skall, efter uppgift av prästerna i Jerusalem, utgivas åt dem dag för dag utan någon försummelse,

10 för att de må kunna frambära offer, till en välbehaglig lukt åt himmelens Gud, och för att de må bedja för konungens och hans söners liv.

11 Och härmed giver jag befallning, att om någon överträder denna förordning, så skall en bjälke brytas ut ur hans hus, och på den skall man upphänga och fästa honom, och hans hus skall göras till en plats för orenlighet, därför att han har så gjort.

12 Och må den Gud som har låtit sitt namn bo där slå ned alla konungar och folk som uträcka sin hand till att överträda denna förordning, och till att förstöra detta Guds hus i Jerusalem. Jag, Darejaves, giver denna befallning. Blive den redligt fullgjord!»

13 Alldenstund nu konung Darejaves hade sänt ett sådant bud, blev detta redligt fullgjort av Tattenai, ståthållaren i landet på andra sidan floden, och av Setar-Bosenai, så ock av deras medbröder.

14 Och judarnas äldste byggde vidare och hade god framgång i arbetet genom profeten Haggais och Sakarjas, Iddos sons, profetiska tal; man byggde och fullbordade det såsom Israels Gud hade befallt, och såsom Kores och Darejaves och Artasasta, den persiske konungen, hade befallt.

15 Och huset blev färdigt till den tredje dagen i månaden Adar, i konung Darejaves' sjätte regeringsår.

16 Och Israels barn, prästerna och leviterna och de övriga som hade återkommit ifrån fångenskapen, firade invigningen av detta Guds hus med glädje.

17 Och till invigningen av detta Guds hus offrade de ett hundra tjurar, två hundra vädurar och fyra hundra lamm, så ock till syndoffer för hela Israel tolv bockar, efter antalet av Israels stammar.

18 Och man anställde prästerna, efter deras skiften, och leviterna, efter deras avdelningar, till att förrätta Guds tjänst i Jerusalem, såsom det var föreskrivet i Moses bok.

19 Och de som hade återkommit ifrån fångenskapen höllo påskhögtid på fjortonde dagen i första månaden.

20 Ty prästerna och leviterna hade då allasammans renat sig, så att de alla voro rena; och de slaktade påskalammet för alla dem som hade återkommit ifrån fångenskapen, också för sina bröder, prästerna, likasåväl som för sig själva.

21 Och de israeliter som hade återvänt ifrån fångenskapen åto därav, jämte alla sådana som hade avskilt sig från den hedniska landsbefolkningens orenhet och slutit sig till dem för att söka HERREN, Israels Gud.

22 Och de höllo det osyrade brödets högtid i sju dagar med glädje; ty HERREN hade berett dem glädje, i det att han hade vänt den assyriske konungens hjärta till dem, så att han understödde dem i arbetet på Guds, Israels Guds, hus.