1 Moseboken 6-8

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Den stora floden

(6:1—8:22)

6 Befolkningen började föröka sig nu på jorden, och döttrar föddes åt människorna. ² Då såg Guds söner^[a] att människors döttrar var vackra och gifte sig med dem de ville ha. ³ Då sa Herren: ”Min Ande ska inte förbli hos människan för alltid, eftersom hon är kött. Hennes tid ska vara 120 år.”^[b]

⁴ På den tiden, och även senare,^[c] fanns det jättar^[d] på jorden. När Guds söner låg med människornas döttrar, fick de barn. De var de gamla tidernas kända hjältar. ⁵ Herren Gud såg vidden av den mänskliga ondskan på jorden, och att människornas liv och tankar ständigt var alltigenom inriktade på det onda. ⁶ Herren sörjde^[e] att han hade skapat dem, och han var bedrövad i sitt hjärta.

⁷ Herren sa: ”Människorna som jag har skapat ska jag utplåna från jorden, och tillsammans med dem alla fyrfotadjur och kräldjur och fåglar, för jag ångrar att jag skapade dem.”

⁸ Men på Noa såg Herren med välvilja.

Noa och hans familj räddas från floden

⁹ Detta är berättelsen om Noas släkt:

Noa var en rättfärdig och oklanderlig man bland sina samtida. Han levde i gemenskap med Gud. ¹⁰ Han hade tre söner: Sem, Ham och Jafet.

¹¹ I Guds ögon blev världen mer och mer fördärvad och full av våld. ¹² Gud såg hur fördärvad jorden var: hela människosläktet^[f] levde ett fördärvat liv. ¹³ Och Gud sa till Noa: ”Jag har beslutat mig för att utplåna hela människosläktet, för på grund av människan är jorden fylld av våld. Jag ska utplåna både henne och jorden. ¹⁴ Bygg en ark^[g] av goferträ, gör olika rum i arken och täta den med jordbeck både invändigt och utvändigt. ¹⁵ Gör den 150 meter lång, 25 meter bred och 15 meter hög. ¹⁶ Gör också ett tak med en halv meters resning^[h], sätt en dörr på sidan och gör ett nedre däck, ett mellandäck och ett övre däck.

¹⁷ Jag ska låta en översvämning täcka jorden och förgöra varje levande varelse, alla som det finns livsande i. Allting på jorden kommer att gå under.

¹⁸ Men med dig vill jag upprätta ett förbund. Du ska gå in i arken tillsammans med din hustru, dina söner och deras hustrur. ¹⁹ Ta ett par av varje djurart, en hane och en hona, med dig i arken för att hålla dem vid liv med dig. ²⁰ Ett par av varje art av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur ska komma till dig för att överleva. ²¹ Samla också ihop all slags mat som ni och dessa kan äta.”

²² Noa gjorde allt precis som Gud hade befallt.

7 Sedan sa Herren till Noa: ”Gå in i arken med hela din familj, för i denna tid är det bara dig som jag funnit vara rättfärdig. ² Av de rena fyrfotadjuren ska du ta sju par av varje art, hane och hona. Av alla orena djur ska du ta ett par, hane och hona. ³ Också av himlens alla fåglar ska du ta sju par, hane och hona, av varje slag, för att de ska överleva på jorden. ⁴ Om en vecka ska jag sända ett regn som kommer att vara i fyrtio dagar och fyrtio nätter, och jag ska utplåna från jorden alla levande varelser som jag har skapat.”

⁵ Noa gjorde i allt som Herren hade befallt honom. ⁶ Han var 600 år när översvämningen kom över jorden. ⁷ Han gick in i arken med sin hustru, sina söner och sina svärdöttrar, för att fly undan översvämningen. ⁸ Hanar och honor av alla fyrfotadjur, både rena och orena, och av fåglar och alla markens kräldjur ⁹ kom in i arken till Noa parvis, precis som Gud hade befallt Noa.

¹⁰ En vecka senare kom flodvattnen över jorden. ¹¹ Noa var 600 år gammal när floden kom den sjuttonde dagen i andra månaden. Då bröt det stora djupets källor fram, och himlens luckor öppnades. ¹² Regnet föll över jorden under fyrtio dygn. ¹³ Men Noa hade samma dag gått in i arken med sin hustru och sina söner Sem, Ham och Jafet och deras hustrur. ¹⁴ Med dem fanns de olika sorterna av vilda djur och boskap, alla slags kräldjur, fåglar och andra bevingade djur. ¹⁵ De kom alla till Noa, ett par av varje levande varelse, de som har livsande i sig. ¹⁶ Hanar och honor av alla slags djur kom, precis som Gud hade befallt Noa. Och Herren stängde dörren efter honom.

¹⁷ Under fyrtio dagar kom floden över jorden. Det kom så mycket vatten att arken lyftes och flöt högt ovanför jorden. ¹⁸ Vattnet steg högre och högre, och arken flöt på vattnet. ¹⁹ Vattnet steg allt mer och täckte slutligen alla berg under himlen. ²⁰ Vattnet steg mer än sju meter över de högsta topparna.

²¹ Hela myllret av jordens levande varelser gick under: fåglar, boskap, vilda djur, hela jordens vimmel av smådjur och alla människor. ²² Allt som andades och levde på torra land dog, ²³ ja, allt liv på jorden utplånades. Allt levande på jorden utplånades: människor och djur, kräldjur och himlens fåglar. Bara Noa och de som var med honom i arken blev kvar. ²⁴ Vattnet täckte jorden i 150 dagar.

8 Gud tänkte på Noa och alla vilda och tama djur i arken. Han lät en vind blåsa över jorden så att vattnet började sjunka undan. ² Djupets källor och himlens luckor stängdes, och skyfallen avtog. ³ Vattnet fortsatte att sjunka undan. Efter 150 dagar minskade vattnet så mycket ⁴ att arken stannade på Araratbergen på sjuttonde dagen i sjunde månaden. ⁵ På första dagen i tionde månaden hade vattnet minskat så mycket att bergstoppar började bli synliga.

⁶ Efter fyrtio dagar öppnade Noa fönstret som han hade gjort i arken ⁷ och släppte ut en korp som flög fram och tillbaka tills jorden blivit torr. ⁸ Sedan skickade Noa också ut en duva för att se om den kunde hitta torr mark, ⁹ men duvan fann ingen plats att vila på utan återvände till Noa i arken. Vattnet stod fortfarande för högt på jorden. Då sträckte Noa ut sin hand och tog in duvan i arken igen.

¹⁰ Sju dagar senare släppte Noa än en gång ut duvan ur arken, ¹¹ och nu återvände fågeln mot kvällen med ett friskt olivlöv i näbben. Då visste Noa att vattnet sjunkit undan. ¹² En vecka senare släppte han ut duvan igen och den gången kom den inte tillbaka.

¹³ I Noas sexhundraförsta år, på första månadens första dag, hade vattnet torkat bort från jorden. Noa tog bort arkens tak och såg att marken hade torkat upp. ¹⁴ På tjugosjunde dagen i andra månaden var jorden torr. ¹⁵ Då sa Gud till Noa: ¹⁶ ”Gå ut ur arken, du och din hustru, dina söner och dina svärdöttrar. ¹⁷ Ta med dig ut alla djur som är hos dig, fyrfotadjur, fåglar och markens kräldjur. Det ska bli ett myller av dem på jorden. De ska föröka sig och bli många på jorden.” ¹⁸ Noa, hans söner, hans hustru och hans svärdöttrar gick ut. ¹⁹ Fyrfotadjuren, kräldjuren och fåglarna, allt som rör sig på jorden lämnade arken, den ena sorten efter den andra.

²⁰ Sedan byggde Noa ett altare åt Herren. På det offrade han fyrfotadjur och fåglar av alla rena sorter som brännoffer. ²¹ Herren kände den behagliga doften och sa för sig själv: ”Jag ska aldrig mer förbanna jorden för människans skull, för människans hjärtas tankar är onda redan från den tidigaste ungdomen. Jag ska aldrig mer förgöra allt levande som jag nu har gjort.