Add parallel Print Page Options

Den stora floden

(6:1—8:22)

Befolkningen började föröka sig nu på jorden, och döttrar föddes åt människorna. Då såg Guds söner[a] att människors döttrar var vackra och gifte sig med dem de ville ha. Då sa Herren: ”Min Ande ska inte förbli hos människan för alltid, eftersom hon är kött. Hennes tid ska vara 120 år.”[b]

På den tiden, och även senare,[c] fanns det jättar[d] på jorden. När Guds söner låg med människornas döttrar, fick de barn. De var de gamla tidernas kända hjältar. Herren Gud såg vidden av den mänskliga ondskan på jorden, och att människornas liv och tankar ständigt var alltigenom inriktade på det onda. Herren sörjde[e] att han hade skapat dem, och han var bedrövad i sitt hjärta.

Herren sa: ”Människorna som jag har skapat ska jag utplåna från jorden, och tillsammans med dem alla fyrfotadjur och kräldjur och fåglar, för jag ångrar att jag skapade dem.”

Men på Noa såg Herren med välvilja.

Noa och hans familj räddas från floden

Detta är berättelsen om Noas släkt:

Noa var en rättfärdig och oklanderlig man bland sina samtida. Han levde i gemenskap med Gud. 10 Han hade tre söner: Sem, Ham och Jafet.

11 I Guds ögon blev världen mer och mer fördärvad och full av våld. 12 Gud såg hur fördärvad jorden var: hela människosläktet[f] levde ett fördärvat liv. 13 Och Gud sa till Noa: ”Jag har beslutat mig för att utplåna hela människosläktet, för på grund av människan är jorden fylld av våld. Jag ska utplåna både henne och jorden. 14 Bygg en ark[g] av goferträ, gör olika rum i arken och täta den med jordbeck både invändigt och utvändigt. 15 Gör den 150 meter lång, 25 meter bred och 15 meter hög. 16 Gör också ett tak med en halv meters resning[h], sätt en dörr på sidan och gör ett nedre däck, ett mellandäck och ett övre däck.

17 Jag ska låta en översvämning täcka jorden och förgöra varje levande varelse, alla som det finns livsande i. Allting på jorden kommer att gå under.

18 Men med dig vill jag upprätta ett förbund. Du ska gå in i arken tillsammans med din hustru, dina söner och deras hustrur. 19 Ta ett par av varje djurart, en hane och en hona, med dig i arken för att hålla dem vid liv med dig. 20 Ett par av varje art av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur ska komma till dig för att överleva. 21 Samla också ihop all slags mat som ni och dessa kan äta.”

22 Noa gjorde allt precis som Gud hade befallt.

Footnotes

  1. 6:2 Det hebreiska uttrycket bene elohim betyder ordagrant Guds/gudars söner och tolkas antingen som någon form av himmelska väsen (änglar) eller som människor i betydelsen Guds barn.
  2. 6:3 120 år syftar troligen på människans livslängd eller möjligen också på tiden fram till floden.
  3. 6:4 Se 4 Mos 13:34
  4. 6:4 Hebreiskans nefilim översätts med jättar i likhet med Septuaginta, men den bokstavliga betydelsen är de fallna.
  5. 6:6 Eller: ångrade.
  6. 6:12 Ordagrant: Allt kött
  7. 6:14 Arken var till sin konstruktion rektangulär, som en enorm stor låda.
  8. 6:16 Grundtexten är svårtolkad.

Då nu människorna begynte föröka sig på jorden och döttrar föddes åt dem

sågo Guds söner att människornas döttrar voro fagra, och de togo till hustrur dem som de funno mest behag i.

Då sade HERREN: »Min ande skall icke bliva kvar i människorna för beständigt, eftersom de dock äro kött; så vare nu deras tid bestämd till ett hundra tjugu år.»

Vid den tiden, likasom ock efteråt, levde jättarna på jorden, sedan Guds söner begynte gå in till människornas döttrar och dessa födde barn åt dem; detta var forntidens väldiga män, som voro så namnkunniga.

Men när HERREN såg att människornas ondska var stor på jorden, och att deras hjärtans alla uppsåt och tankar beständigt voro allenast onda,

då ångrade HERREN att han hade gjort människorna på jorden, och han blev bedrövad i sitt hjärta.

Och HERREN sade: »Människorna, som jag skapade, vill jag utplåna från jorden, ja, både människor och fyrfotadjur och kräldjur och himmelens fåglar; ty jag ångrar att jag har gjort dem.»

Men Noa hade funnit nåd för HERRENS ögon.

Detta är berättelsen om Noas släkt. Noa var en rättfärdig man och ostrafflig bland sitt släkte; i umgängelse med Gud vandrade Noa.

10 Och Noa födde tre söner: Sem, Ham och Jafet.

11 Men jorden blev alltmer fördärvad för Guds åsyn, och jorden uppfylldes av våld.

12 Och Gud såg att jorden var fördärvad, eftersom allt kött vandrade i fördärv på jorden.

13 Då sade Gud till Noa: »Jag har beslutit att göra ände på allt kött, ty jorden är uppfylld av våld som de öva; se, jag vill fördärva dem tillika med jorden.

14 Så gör dig nu en ark av goferträ, och inred arken med kamrar, och bestryk den med jordbeck innan och utan.

15 Och så skall du göra arken: Den skall vara tre hundra alnar lång, femtio alnar bred och trettio alnar hög;

16 en öppning för ljuset, en aln hög alltigenom, skall du göra ovantill på arken; och en dörr till arken skall du sätta på dess sida; och du skall inreda den så, att den får en undervåning, en mellanvåning och en övervåning.

17 Ty se, jag skall låta floden komma med vatten över jorden, till att fördärva allt kött som har i sig någon livsande, under himmelen; allt som finnes på jorden skall förgås.

18 Men med dig vill jag upprätta ett förbund: du skall gå in i arken med dina söner och din hustru och dina söners hustrur.

19 Och av allt levande, vad kött det vara må, skall du föra in i arken ett par av vart slag, för att behålla dem vid liv med dig; hankön och honkön skola de vara.

20 Av fåglarna, efter deras arter, av fyrfotadjuren, efter deras arter, av alla kräldjur på marken, efter deras arter, skall ett par av vart slag gå in till dig, för att du må behålla dem vid liv.

21 Och du skall taga till dig alla slags livsmedel, sådant som kan ätas, och samla det till dig, för att det må vara dig och dem till föda.

22 Och Noa gjorde så; han gjorde i alla stycken såsom Gud hade bjudit honom.