Add parallel Print Page Options

Gud lovar att återupprätta sitt folk

(30:1—33:26)

30 Detta är det budskap som kom till Jeremia från Herren: ”Så säger Herren, Israels Gud: ’Skriv ner i en bokrulle allt jag har talat till dig. Det kommer nämligen en tid, säger Herren, då jag ska föra tillbaka mitt folk, Israel och Juda, från fångenskapen, säger Herren. Jag ska föra dem tillbaka till det land som jag gav deras förfäder. De ska ta det i besittning.’ ”

Detta är vad Herren talade beträffande Israel och Juda. ”Så säger Herren:

’Man hör skrik av skräck,
    ångest, inte frid.
Fråga, se efter:
    Inte kan väl en man föda barn?
Varför ser jag alla män
    med händerna på magen,
som kvinnor i födslovåndor?
    Varför har alla ansikten
blivit dödsbleka?
    Vilken förfärlig dag detta ska bli!
Den kommer inte att likna någon annan.
    Det är en bedrövelsens tid som väntar Jakob,
men han ska bli räddad ur den.

Den dagen, säger härskarornas Herre,
    ska jag bryta av oken från deras nackar
och slita av deras bojor.
    De ska inte längre behöva arbeta som slavar åt främlingar.
De ska tjäna Herren, sin Gud,
    och David, sin kung,
som jag ska låta uppstå åt dem.

10 Var därför inte rädd, min tjänare Jakob, säger Herren,
var inte skräckslagen, Israel,
    för jag ska rädda dig från en avlägsen plats,
dina efterkommande från landet dit de förvisats.
    Jakob ska återvända
och leva i ro och trygghet.
    Ingen ska skrämma honom.
11 För jag är med dig,
    säger Herren,
för att rädda dig.
    Jag ska utplåna alla de folk
bland vilka jag har skingrat dig.
    Men dig ska jag inte utplåna.
Jag ska tukta dig, men med rättvisa
    – helt ostraffad ska jag inte släppa dig.’

12 För så säger Herren:

’Din skada är obotlig,
    ditt sår är oläkligt.
13 Det finns ingen som tar sig an din sak,
    ingen läkedom finns för ditt sår,
inget helande för dig.
14     Alla dina älskare har glömt dig
och bryr sig inte om dig längre.
    Jag har slagit dig så som en fiende skulle ha gjort,
jag har straffat dig grymt
    eftersom din skuld är så stor
och dina synder så många.
15     Varför klagar du över din skada
och över din obotliga smärta?
    För att din skuld var så stor
och dina synder så många
    har jag gjort dig detta.

16 Men alla som ätit av dig ska själva ätas,
    och alla dina fiender ska föras bort i fångenskap.
De som plundrar dig
    ska själva bli plundrade,
och de som skövlar dig
    ska bli skövlade.
17 Jag ska låta dig återfå din hälsa
    och läka dina sår, säger Herren,
dig som man kallat ”den fördrivna”
    och ”Sion som ingen bryr sig om”.’

18 Så säger Herren:

’Se, jag ska resa Jakobs tält på nytt
    och förbarma mig över hans boningar.
Staden ska byggas upp på sina ruiner,
    och palatset ska stå på sin rätta plats.
19 Därifrån ska höras lovsång
    och rop av glädje.
Jag ska föröka dem,
    de ska inte bli färre.
Jag ska göra dem ärade,
    de ska inte vara utan betydelse.
20 Deras barn ska bli som i gångna tider,
    deras menighet upprättas inför mig,
och jag ska straffa alla som förtrycker dem.
21     Deras ledare ska komma ur deras egna led,
deras härskare uppstå mitt ibland dem.
    Jag ska låta honom nalkas mig
och komma mig nära.
    Vem skulle annars våga komma nära mig? säger Herren.
22 Ni ska vara mitt folk
    och jag ska vara er Gud.’ ”

23 Se, en stormvind från Herren
    bryter fram i vrede, en virvelstorm.
Den drar fram över de ogudaktigas huvuden.
24     Herrens brinnande vrede vänder inte
förrän han fullbordat sina planer.
    I kommande dagar ska ni förstå det.

Israels återupprättelse

31 ”Vid den tiden, säger Herren, ska jag vara Gud för alla Israels släkter, och de ska vara mitt folk.”

Så säger Herren:

”Det folk som överlever svärdet
    ska finna nåd i öknen,
    under vandringen ska Israel få ro.”[a]

Från fjärran uppenbarade sig Herren för mig:

”Jag har älskat dig
    med en evig kärlek.
Därför har jag så länge uppehållit dig med min nåd.
    Jag ska upprätta dig igen,
ja, du ska bli upprättad,
    du jungfru Israel.
Du ska än en gång ta dina tamburiner
    och gå ut och dansa med de glada.
Än en gång ska du plantera vingårdar
    på Samariens berg,
och de som planterar ska få njuta av frukten.
    Den dag ska komma
då vakterna på Efraims berg ska ropa:
    ’Kom, låt oss gå upp till Sion,
till Herren, vår Gud.’ ”

För så säger Herren:

”Jubla av glädje över Jakob,
    höj jubelrop över det främsta bland folken!
Lovsjung: ’Herren har räddat sitt folk,
    det som finns kvar av Israel.’
Jag ska föra dem från landet i norr
    och samla dem från jordens yttersta ändar.
Bland dem finns blinda och lama,
    gravida kvinnor och kvinnor i barnsnöd.
    I en stor skara ska de återvända hit.
Gråtande ska de komma,
    och under deras böner ska jag leda dem.[b]
På en jämn väg, där de inte ska stappla,
    ska jag leda dem till strömmande vatten.
För jag är Israels far
    och Efraim är min förstfödde son.

10 Hör Herrens ord, ni folk,
    förkunna det i fjärran kustländer:
’Han som skingrade Israel
    ska samla det
och vaka över det
    som en herde över sin hjord.’
11 Herren ska friköpa Jakob
    och befria honom från dem
som är starkare än han.
12     De ska komma och jubla på Sions höjd,
och de ska stråla av lycka över allt vad Herren ger,
    över säd, vin och olja,
över lamm och boskapshjordar.
    De ska vara som en grönskande trädgård,
och de ska inte behöva sörja mer.
13     Flickor ska dansa och glädjas,
tillsammans med ynglingar och de gamla.
    Jag ska förvandla deras sorg till glädje,
ge dem tröst och glädje efter sorgen.
14     Jag ska mätta prästerna rikligt
och tillfredsställa mitt folk med det goda jag ger, säger Herren.”

15 Så säger Herren:

”Ett rop hörs i Rama,
    klagan och bitter gråt.
Rakel gråter över sina barn
    och låter sig inte tröstas,
för hennes barn finns inte mer.”

16 Så säger Herren:

”Gråt inte längre,
    fäll inga fler tårar,
för du ska få lön för din möda, säger Herren.
    De ska återvända från sitt fiendeland.
17 Det finns hopp för din framtid, säger Herren.
    Dina barn ska återvända till sitt eget land.

18 Jag har hört Efraims klagan:
    ’Du har tuktat mig,
jag har blivit tuktad
    som en otämjd kalv.
För mig tillbaka,
    så kommer jag tillbaka,
för du är Herren, min Gud.
19     Jag vände mig bort
men ångrade mig.
    Jag kom till besinning
och slår nu mina lår i sorg.[c]
    Jag skäms och är förödmjukad
över min ungdoms synder.’
20     Är inte Efraim min älskade son,
mitt käraste barn?
    Trots att jag ofta går till rätta med honom
tänker jag ständigt på honom.
    Mitt hjärta ömmar för honom,
och jag måste förbarma mig över honom, säger Herren.

21 Sätt upp vägmärken åt dig,
    ställ upp vägvisare.
Rätta dig efter den led du följt,
    vägen du förut gått.
Vänd tillbaka, jungfru Israel,
    vänd tillbaka till dessa dina städer!
22 Hur länge ska du vackla hit och dit,
    du trolösa dotter?
Herren ska skapa något nytt på jorden –
    en kvinna ska omsluta[d] en man.”

23 Så säger härskarornas Herre, Israels Gud: ”Ännu en gång ska detta ord uttalas i Juda land och dess städer, när jag låter dem återvända från sin exil: ’Herren välsigne dig, du rättfärdighetens boning, du heliga berg!’ 24 Där ska alla från hela Juda och dess städer bo, bönder och kringströvande herdar. 25 Jag ska ge de trötta att dricka och mätta de svaga.”

26 Sedan vaknade jag och såg mig omkring. Min sömn hade varit behaglig.

27 ”Den tid ska komma, säger Herren, när jag ska beså hela Israel och hela Juda med säd av både människor och djur. 28 Liksom jag har vakat över dem för att rycka upp, riva ner, förgöra och fördärva, ska jag nu vaka över dem för att bygga upp och plantera, säger Herren. 29 På den tiden ska man inte längre säga:

’Fäderna har ätit sura druvor
    och därför har barnen fått ömma tänder.’

30 Var och en ska nämligen dö för sin egen synd. Den som äter sura druvor får själv ömma tänder.

Det nya förbundet

31 Det ska komma en tid, säger Herren,
    då jag ingår ett nytt förbund med Israels och Juda folk,
32 inte ett sådant förbund som jag ingick med deras förfäder,
    när jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egypten,
det förbund med mig som de bröt,
    trots att jag var deras herre[e], säger Herren.
33 Nej, detta är det förbund jag ska ingå med Israels folk
efter de där dagarna, säger Herren:
Jag ska lägga min lag i deras inre
    och skriva den i deras hjärtan.
Jag ska vara deras Gud,
    och de ska vara mitt folk.
34 Då ska de inte längre behöva undervisa varandra och säga:
    ’Lär känna Herren,’ för då ska alla känna mig,
från den minste till den störste bland dem, säger Herren.
    För jag ska förlåta dem deras ondska,
    och jag ska aldrig mer komma ihåg deras synder.”

35 Så säger Herren,

han som satt upp solen till att lysa om dagen
    och månen och stjärnorna att lysa om natten,
han som rör upp havet så att dess vågor brusar,
    han vars namn är härskarornas Herre:
36 ”Om dessa förordningar inte längre består inför mig,
    säger Herren,
först då ska Israels ätt upphöra
    att för alltid vara ett folk inför mig.”

37 Så säger Herren:

”Om himlarna där ovan kan mätas,
    om jordens grundvalar där nere kan utforskas,
först då ska jag förkasta Israels ätt
    för allt de har gjort, säger Herren.

38 Den tid ska komma, säger Herren, när staden ska bli uppbyggd för Herren, från Hananeltornet till Hörnporten. 39 Mätsnöret ska dras vidare mot Garevhöjden och sedan i riktning mot Goa. 40 Och hela dalen med liken och askan, alla fälten ända ner till Kidrondalen och till hörnet vid Hästporten i öster ska vara helgade åt Herren. Staden ska aldrig mer utplånas eller raseras.”

Jeremia köper mark

32 Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren under den judiske kungen Sidkias tionde regeringsår, vilket var Nebukadnessars artonde regeringsår. Då belägrade den babyloniske kungens armé Jerusalem, och profeten Jeremia hölls fängslad på vaktgården i judakungens palats. Sidkia, kungen i Juda, hade stängt in honom där och sagt: ”Hur kan du profetera och säga: ’Så säger Herren: Se, jag ska överlämna denna stad åt den babyloniske kungen, och han ska inta den. Och Sidkia, kungen i Juda, ska inte undkomma kaldéerna utan överlämnas åt den babyloniske kungen, så att han måste tala med honom ansikte mot ansikte, öga mot öga. Han ska föra Sidkia till Babylon, och där ska han stanna tills jag tar itu med honom, säger Herren. Om ni strider mot kaldéerna kommer ni inte att ha någon framgång.’ ”

Jeremia sa: ”Herrens ord kom till mig: Hanamel, din farbror Shallums son, kommer snart till dig och säger: ’Köp min åker i Anatot, för du har som närmaste släkting rätten att lösa in den och köpa den.’

Hanamel, min kusin, kom då till mig på vaktgården, så som Herren hade sagt, och sa till mig: ’Köp min åker i Anatot i Benjamins land, för du har äganderätt och får lösa in den. Så köp den!’

Då insåg jag att det var Herrens ord. Jag köpte alltså åkern av min kusin Hanamel i Anatot och vägde upp betalningen åt honom, sjutton siklar[f] silver. 10 Jag skrev ett köpebrev och förseglade det, tillkallade vittnen och vägde upp silvret på en våg. 11 Sedan tog jag köpebrevet, både det förseglade med avtalet och det öppna, 12 och gav det till Baruk, son till Neria och sonson till Machseja, i närvaro av min kusin Hanamel och vittnena som undertecknat köpebrevet samt alla judar som satt på vaktgården. 13 I deras närvaro gav jag Baruk denna befallning:

14 Så säger härskarornas Herre, Israels Gud: ’Ta de här breven, både det förseglade köpebrevet och det öppna, och lägg dem i en lerkruka så att de kan bevaras länge. 15 För så säger härskarornas Herre, Israels Gud: Hus, åkrar och vingårdar kommer åter att köpas i detta land.’

Jeremias bön

16 När jag hade lämnat köpebrevet till Baruk, Nerias son, bad jag till Herren:

17 O, Herre, Herre! Du har gjort himlarna och jorden genom din väldiga makt och utsträckta arm. Ingenting är för svårt för dig. 18 Du handlar nådigt mot tusenden men låter straffet för fädernas synd komma över deras barn efter dem, du store och väldige Gud, vars namn är härskarornas Herre. 19 Du är stor i råd och mäktig i gärningar. Du vakar över hur alla människor lever och du belönar var och en efter vad hans liv och gärning förtjänar. 20 Du gjorde tecken och under i Egyptens land och gör så än i dag, både i Israel och över hela mänskligheten. Du har gjort ditt namn ryktbart, och det är det än i dag. 21 Du ledde ditt folk Israel ut ur Egypten med tecken och under, med mäktig hand och utsträckt arm och genom en stor skräck. 22 Du gav dem detta land, som du med ed lovat deras förfäder, ett land som flyter av mjölk och honung. 23 De kom dit och tog det i besittning, men de lydde dig inte och följde inte din lag. De gjorde ingenting av det du befallt dem att göra. Det är därför som du låtit allt detta onda drabba dem.

24 Se hur belägringsvallar har byggts upp mot staden för att den ska kunna intas. Staden ska överlämnas åt de kaldeiska belägrarna, åt svärd, hungersnöd och pest. Det du har sagt har hänt, och det ser du själv. 25 Och ändå säger du till mig, min Herre, Herre: ’Köp åkern med silver och låt vittnen bekräfta det’ – trots att staden kommer att överlämnas åt kaldéerna.”

Herrens svar

26 Då kom Herrens ord till Jeremia: 27 ”Jag är Herren, hela mänsklighetens Gud. Skulle något vara för svårt för mig? 28 Därför säger Herren så: Jag ska överlämna denna stad åt kaldéerna och åt Nebukadnessar, kungen av Babylonien. Han ska inta den. 29 Kaldéerna som anfaller denna stad ska komma och tända eld på den och bränna ner den med alla de här husen där man tänt rökelseoffer till Baal på taken och hällt ut dryckesoffer åt andra gudar och så provocerat min vrede.

30 Folket i Israel och Juda har alltifrån sin ungdom bara gjort det som är ont i mina ögon. Israeliterna har inte gjort annat än provocerat min vrede med vad de gjort, säger Herren. 31 Alltsedan den här staden blev byggd och ända fram till idag har den retat mig och väckt min vrede, och därför måste jag utplåna den ur min åsyn 32 för allt det onda som folket i Israel och Juda har gjort för att provocera min vrede, de och deras kungar, furstar, präster, profeter, männen i Juda och Jerusalems invånare. 33 De har vänt mig ryggen, inte ansiktet, och fastän jag upprepade gånger har undervisat dem har de inte velat lyssna eller ta varning. 34 De har ställt upp sina vidriga avgudar i det tempel som är uppkallat efter mitt namn och så förorenat det. 35 De har byggt offerplatser till Baal i Ben-Hinnoms dal för att offra sina söner och döttrar till Molok, fastän jag aldrig gett dem någon sådan befallning eller ens kunnat tänka mig att de skulle göra något så avskyvärt. Så har de nu fått Juda att synda.

36 Därför säger nu Herren, Israels Gud, om denna stad, som ni säger ska överlämnas åt den babyloniske kungen, åt svärd, hungersnöd och pest: 37 Se, jag ska samla dem från alla de länder dit jag i min vrede, mitt ursinne och raseri har förskingrat dem. Jag ska leda dem tillbaka till denna plats och låta dem bo här i trygghet. 38 De ska vara mitt folk och jag ska vara deras Gud. 39 Jag ska ge dem ett och samma sinne och inriktning, så att de alltid fruktar mig, för sitt eget och sina ättlingars bästa.

40 Jag ska sluta ett evigt förbund med dem så att jag aldrig mer vänder mig bort från dem eller avstår från att göra dem gott. Jag ska lägga ner en fruktan för mig i deras hjärtan, så att de aldrig vänder sig bort från mig. 41 Jag ska glädja mig över dem, över att göra dem gott, och jag ska i trofasthet plantera dem i detta land, av hela mitt hjärta och hela min själ.

42 För så säger Herren: På samma sätt som jag har låtit allt detta onda komma över detta folk, ska jag låta allt gott komma över dem som jag lovat dem. 43 Åkrar ska på nytt köpas i detta land, som ni säger vara ödelagt, utan människor och djur, och överlämnat åt kaldéerna. 44 Åkrar ska köpas för silver, köpebrev ska skrivas, förseglas och bevittnas, både i Benjamins land och i Jerusalems omgivningar, i Juda städer och i städerna i bergsbygden, i Låglandet och i Negev, för jag ska återupprätta dem, säger Herren.”

Herren lovar fred och välstånd

33 Herrens ord kom till Jeremia en andra gång, medan han fortfarande satt inspärrad på vaktgården: ”Så säger Herren, han som skapade jorden[g], Herren, som formade och fastställde den – Herren är hans namn: ’Ropa till mig, så ska jag svara dig och berätta för dig stora och ofattbara ting som du inte känner till.’ För så säger Herren, Israels Gud, om husen i denna stad och om judakungarnas palats som rivits ner för belägringsvallarnas och svärdets skull,[h] om dem som har kommit hit för att strida mot kaldéerna: ’De ska fyllas med döda kroppar av de människor som jag dödat i min vrede och förbittring. Jag har dolt mitt ansikte för denna stad för all deras ondskas skull.

Se, jag ska ge läkedom och helande, jag ska bota dem och låta dem njuta av fred och trygghet i överflöd. Jag ska föra Juda och Israel tillbaka från deras exil och bygga upp dem så att de blir som förut. Jag ska rena dem från all den synd de begått mot mig och förlåta dem alla synder de begått mot mig och genom vilka de gjort uppror mot mig. Då kommer staden att bli till heder för mig, till glädje, pris och ära inför alla jordens folk, när de får höra allt det goda jag gör för dem. De kommer att förskräckas och darra för allt det goda jag gör och för den välgång jag ger den.’ ”

10 Så säger Herren: ”Än en gång ska man på denna plats, som ni säger vara ödelagd, utan människor och djur, i städerna i Juda och på Jerusalems gator, som är tomma, utan människor och djur, höras 11 glada röster, jubelrop och bröllopsglädje, rop från dem som bär fram tackoffer i Herrens hus och säger:

’Prisa härskarornas Herre,
    för Herren är god,
    och hans nåd består för evigt.’

Jag ska återställa landets lycka som det en gång var, säger Herren.

12 Så säger härskarornas Herre: ’På denna plats, som nu är öde, utan människor och djur, och i alla dess städer ska än en gång finnas betesmarker där herdar kan låta sina hjordar vila. 13 I bergsbygdens, i Låglandets och i Negevs städer, i Benjamins land, i trakten runt Jerusalem och i Judas städer ska hjordar åter ströva omkring och herdar räkna in sina får,’ säger Herren.

Löftet om det rättfärdiga skottet från Davids ätt

14 Det ska komma en tid, säger Herren, då jag ska uppfylla det goda som jag lovat folket i Israel och Juda.

15 På den tiden och den dagen
    ska jag låta ett rättfärdigt skott växa upp åt David.
    Han ska göra det som är rätt och rättfärdigt i landet.
16 På den tiden ska Juda räddas
    och Jerusalem leva i trygghet.
Då ska stadens namn vara
    Herren vår rättfärdighet.’ ”

17 För så säger Herren: ”Aldrig ska det saknas en ättling till David på Israels tron. 18 Det ska heller aldrig saknas levitiska präster som inför mig dagligen offrar brännoffer och bränner matoffer och bär fram slaktoffer.”

19 Herrens ord kom till Jeremia: 20 ”Så säger Herren: ’Inte förrän ni kan bryta mitt förbund med dagen och natten, så att dag och natt inte längre kommer i sin vanliga ordning, 21 kan mitt förbund med min tjänare David brytas, så att han inte längre har någon av sina ättlingar som regerar på hans tron, och likadant med de levitiska prästerna, mina tjänare. 22 Lika oräkneliga som stjärnorna på himlen och som sanden i havet som inte kan mätas ska jag låta min tjänare Davids ättlingar bli, och likaså leviterna som tjänstgör inför mig.’ ”

23 Herrens ord kom till Jeremia: 24 ”Har du inte märkt vad detta folk säger: ’De båda släkter som Herren utvalde har han förkastat’. De föraktar mitt folk och betraktar det inte längre som en nation. 25 Så säger Herren: ’Om jag inte har ingått ett förbund med dag och natt och fastställt en ordning för himmel och jord, 26 då kan jag förkasta ättlingarna till Jakob och David, min tjänare, så att jag inte utser någon av hans ättlingar till att regera över Abrahams, Isaks och Jakobs efterkommande. Jag ska återupprätta deras lycka och förbarma mig över dem.’ ”

Footnotes

  1. 31:2 Versen kan också tolkas syfta på Israels ökenvandring och ska i så fall översättas i förfluten tid.
  2. 31:9 Engligt Septuaginta: komma, men jag tröstar dem och leder dem.
  3. 31:19 En symbolhandling för att uttrycka sorg och bedrövelse.
  4. 31:22 Eller: värna.Det hebreiska ordets betydelse är osäker och hela satsen därmed svårtolkad.
  5. 31:32 Ordagrant: …jag var deras make.
  6. 32:9 En sikel motsvarar 12 gram.
  7. 33:2 jorden finns inte i grundtexten utan är taget ur Septuaginta.
  8. 33:4 Grundtextens innebörd är osäker.