Jeremia 30-31
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Gud lovar att återupprätta sitt folk
(30:1—33:26)
30 Detta är det budskap som kom till Jeremia från Herren: 2 ”Så säger Herren, Israels Gud: ’Skriv ner i en bokrulle allt jag har talat till dig. 3 Det kommer nämligen en tid, säger Herren, då jag ska föra tillbaka mitt folk, Israel och Juda, från fångenskapen, säger Herren. Jag ska föra dem tillbaka till det land som jag gav deras förfäder. De ska ta det i besittning.’ ”
4 Detta är vad Herren talade beträffande Israel och Juda. 5 ”Så säger Herren:
’Man hör skrik av skräck,
ångest, inte frid.
6 Fråga, se efter:
Inte kan väl en man föda barn?
Varför ser jag alla män
med händerna på magen,
som kvinnor i födslovåndor?
Varför har alla ansikten
blivit dödsbleka?
7 Vilken förfärlig dag detta ska bli!
Den kommer inte att likna någon annan.
Det är en bedrövelsens tid som väntar Jakob,
men han ska bli räddad ur den.
8 Den dagen, säger härskarornas Herre,
ska jag bryta av oken från deras nackar
och slita av deras bojor.
De ska inte längre behöva arbeta som slavar åt främlingar.
9 De ska tjäna Herren, sin Gud,
och David, sin kung,
som jag ska låta uppstå åt dem.
10 Var därför inte rädd, min tjänare Jakob, säger Herren,
var inte skräckslagen, Israel,
för jag ska rädda dig från en avlägsen plats,
dina efterkommande från landet dit de förvisats.
Jakob ska återvända
och leva i ro och trygghet.
Ingen ska skrämma honom.
11 För jag är med dig,
säger Herren,
för att rädda dig.
Jag ska utplåna alla de folk
bland vilka jag har skingrat dig.
Men dig ska jag inte utplåna.
Jag ska tukta dig, men med rättvisa
– helt ostraffad ska jag inte släppa dig.’
12 För så säger Herren:
’Din skada är obotlig,
ditt sår är oläkligt.
13 Det finns ingen som tar sig an din sak,
ingen läkedom finns för ditt sår,
inget helande för dig.
14 Alla dina älskare har glömt dig
och bryr sig inte om dig längre.
Jag har slagit dig så som en fiende skulle ha gjort,
jag har straffat dig grymt
eftersom din skuld är så stor
och dina synder så många.
15 Varför klagar du över din skada
och över din obotliga smärta?
För att din skuld var så stor
och dina synder så många
har jag gjort dig detta.
16 Men alla som ätit av dig ska själva ätas,
och alla dina fiender ska föras bort i fångenskap.
De som plundrar dig
ska själva bli plundrade,
och de som skövlar dig
ska bli skövlade.
17 Jag ska låta dig återfå din hälsa
och läka dina sår, säger Herren,
dig som man kallat ”den fördrivna”
och ”Sion som ingen bryr sig om”.’
18 Så säger Herren:
’Se, jag ska resa Jakobs tält på nytt
och förbarma mig över hans boningar.
Staden ska byggas upp på sina ruiner,
och palatset ska stå på sin rätta plats.
19 Därifrån ska höras lovsång
och rop av glädje.
Jag ska föröka dem,
de ska inte bli färre.
Jag ska göra dem ärade,
de ska inte vara utan betydelse.
20 Deras barn ska bli som i gångna tider,
deras menighet upprättas inför mig,
och jag ska straffa alla som förtrycker dem.
21 Deras ledare ska komma ur deras egna led,
deras härskare uppstå mitt ibland dem.
Jag ska låta honom nalkas mig
och komma mig nära.
Vem skulle annars våga komma nära mig? säger Herren.
22 Ni ska vara mitt folk
och jag ska vara er Gud.’ ”
23 Se, en stormvind från Herren
bryter fram i vrede, en virvelstorm.
Den drar fram över de ogudaktigas huvuden.
24 Herrens brinnande vrede vänder inte
förrän han fullbordat sina planer.
I kommande dagar ska ni förstå det.
Israels återupprättelse
31 ”Vid den tiden, säger Herren, ska jag vara Gud för alla Israels släkter, och de ska vara mitt folk.”
2 Så säger Herren:
”Det folk som överlever svärdet
ska finna nåd i öknen,
under vandringen ska Israel få ro.”[a]
3 Från fjärran uppenbarade sig Herren för mig:
”Jag har älskat dig
med en evig kärlek.
Därför har jag så länge uppehållit dig med min nåd.
4 Jag ska upprätta dig igen,
ja, du ska bli upprättad,
du jungfru Israel.
Du ska än en gång ta dina tamburiner
och gå ut och dansa med de glada.
5 Än en gång ska du plantera vingårdar
på Samariens berg,
och de som planterar ska få njuta av frukten.
6 Den dag ska komma
då vakterna på Efraims berg ska ropa:
’Kom, låt oss gå upp till Sion,
till Herren, vår Gud.’ ”
7 För så säger Herren:
”Jubla av glädje över Jakob,
höj jubelrop över det främsta bland folken!
Lovsjung: ’Herren har räddat sitt folk,
det som finns kvar av Israel.’
8 Jag ska föra dem från landet i norr
och samla dem från jordens yttersta ändar.
Bland dem finns blinda och lama,
gravida kvinnor och kvinnor i barnsnöd.
I en stor skara ska de återvända hit.
9 Gråtande ska de komma,
och under deras böner ska jag leda dem.[b]
På en jämn väg, där de inte ska stappla,
ska jag leda dem till strömmande vatten.
För jag är Israels far
och Efraim är min förstfödde son.
10 Hör Herrens ord, ni folk,
förkunna det i fjärran kustländer:
’Han som skingrade Israel
ska samla det
och vaka över det
som en herde över sin hjord.’
11 Herren ska friköpa Jakob
och befria honom från dem
som är starkare än han.
12 De ska komma och jubla på Sions höjd,
och de ska stråla av lycka över allt vad Herren ger,
över säd, vin och olja,
över lamm och boskapshjordar.
De ska vara som en grönskande trädgård,
och de ska inte behöva sörja mer.
13 Flickor ska dansa och glädjas,
tillsammans med ynglingar och de gamla.
Jag ska förvandla deras sorg till glädje,
ge dem tröst och glädje efter sorgen.
14 Jag ska mätta prästerna rikligt
och tillfredsställa mitt folk med det goda jag ger, säger Herren.”
15 Så säger Herren:
”Ett rop hörs i Rama,
klagan och bitter gråt.
Rakel gråter över sina barn
och låter sig inte tröstas,
för hennes barn finns inte mer.”
16 Så säger Herren:
”Gråt inte längre,
fäll inga fler tårar,
för du ska få lön för din möda, säger Herren.
De ska återvända från sitt fiendeland.
17 Det finns hopp för din framtid, säger Herren.
Dina barn ska återvända till sitt eget land.
18 Jag har hört Efraims klagan:
’Du har tuktat mig,
jag har blivit tuktad
som en otämjd kalv.
För mig tillbaka,
så kommer jag tillbaka,
för du är Herren, min Gud.
19 Jag vände mig bort
men ångrade mig.
Jag kom till besinning
och slår nu mina lår i sorg.[c]
Jag skäms och är förödmjukad
över min ungdoms synder.’
20 Är inte Efraim min älskade son,
mitt käraste barn?
Trots att jag ofta går till rätta med honom
tänker jag ständigt på honom.
Mitt hjärta ömmar för honom,
och jag måste förbarma mig över honom, säger Herren.
21 Sätt upp vägmärken åt dig,
ställ upp vägvisare.
Rätta dig efter den led du följt,
vägen du förut gått.
Vänd tillbaka, jungfru Israel,
vänd tillbaka till dessa dina städer!
22 Hur länge ska du vackla hit och dit,
du trolösa dotter?
Herren ska skapa något nytt på jorden –
en kvinna ska omsluta[d] en man.”
23 Så säger härskarornas Herre, Israels Gud: ”Ännu en gång ska detta ord uttalas i Juda land och dess städer, när jag låter dem återvända från sin exil: ’Herren välsigne dig, du rättfärdighetens boning, du heliga berg!’ 24 Där ska alla från hela Juda och dess städer bo, bönder och kringströvande herdar. 25 Jag ska ge de trötta att dricka och mätta de svaga.”
26 Sedan vaknade jag och såg mig omkring. Min sömn hade varit behaglig.
27 ”Den tid ska komma, säger Herren, när jag ska beså hela Israel och hela Juda med säd av både människor och djur. 28 Liksom jag har vakat över dem för att rycka upp, riva ner, förgöra och fördärva, ska jag nu vaka över dem för att bygga upp och plantera, säger Herren. 29 På den tiden ska man inte längre säga:
’Fäderna har ätit sura druvor
och därför har barnen fått ömma tänder.’
30 Var och en ska nämligen dö för sin egen synd. Den som äter sura druvor får själv ömma tänder.
Det nya förbundet
31 Det ska komma en tid, säger Herren,
då jag ingår ett nytt förbund med Israels och Juda folk,
32 inte ett sådant förbund som jag ingick med deras förfäder,
när jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egypten,
det förbund med mig som de bröt,
trots att jag var deras herre[e], säger Herren.
33 Nej, detta är det förbund jag ska ingå med Israels folk
efter de där dagarna, säger Herren:
Jag ska lägga min lag i deras inre
och skriva den i deras hjärtan.
Jag ska vara deras Gud,
och de ska vara mitt folk.
34 Då ska de inte längre behöva undervisa varandra och säga:
’Lär känna Herren,’ för då ska alla känna mig,
från den minste till den störste bland dem, säger Herren.
För jag ska förlåta dem deras ondska,
och jag ska aldrig mer komma ihåg deras synder.”
35 Så säger Herren,
han som satt upp solen till att lysa om dagen
och månen och stjärnorna att lysa om natten,
han som rör upp havet så att dess vågor brusar,
han vars namn är härskarornas Herre:
36 ”Om dessa förordningar inte längre består inför mig,
säger Herren,
först då ska Israels ätt upphöra
att för alltid vara ett folk inför mig.”
37 Så säger Herren:
”Om himlarna där ovan kan mätas,
om jordens grundvalar där nere kan utforskas,
först då ska jag förkasta Israels ätt
för allt de har gjort, säger Herren.
38 Den tid ska komma, säger Herren, när staden ska bli uppbyggd för Herren, från Hananeltornet till Hörnporten. 39 Mätsnöret ska dras vidare mot Garevhöjden och sedan i riktning mot Goa. 40 Och hela dalen med liken och askan, alla fälten ända ner till Kidrondalen och till hörnet vid Hästporten i öster ska vara helgade åt Herren. Staden ska aldrig mer utplånas eller raseras.”
Footnotes
- 31:2 Versen kan också tolkas syfta på Israels ökenvandring och ska i så fall översättas i förfluten tid.
- 31:9 Engligt Septuaginta: komma, men jag tröstar dem och leder dem.
- 31:19 En symbolhandling för att uttrycka sorg och bedrövelse.
- 31:22 Eller: värna.Det hebreiska ordets betydelse är osäker och hela satsen därmed svårtolkad.
- 31:32 Ordagrant: …jag var deras make.
Jeremia 30-31
Svenska 1917
30 Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN; han sade:
2 Så säger HERREN, Israels Gud: Teckna upp åt dig i en bok alla de ord som jag har talat till dig.
3 Ty se, dagar skola komma, säger HERREN, då jag åter skall upprätta mitt folk, Israel och Juda, säger HERREN, och låta dem komma tillbaka till det land som jag har givit åt deras fäder; och de skola taga det i besittning.
4 Och detta är vad HERREN har talat om Israel och Juda.
5 Så säger HERREN: Ett förfärans rop fingo vi höra; förskräckelse utan någon räddning!
6 Frågen efter och sen till: pläga då män föda barn? Eller varför ser jag alla män hålla sina händer på länderna såsom kvinnor i barnsnöd, och varför hava alla ansikten blivit så dödsbleka?
7 Ve! Detta är en stor dag, en sådan att ingen är den lik. Ja, en tid av nöd är inne för Jakob; dock skall han bliva frälst därur.
8 Och det skall ske på den tiden, Säger HERREN Sebaot, att jag skall bryta sönder oket och taga det från din hals och slita av dina band. Ja, inga främmande skola längre tvinga honom att tjäna sig,
9 utan han skall få tjäna HERREN, sin Gud, och David, sin konung, ty honom skall jag låta uppstå åt dem.
10 Så frukta nu icke, du min tjänare Jakob, säger HERREN. och var ej förfärad du Israel; ty se, jag skall frälsa dig ur det avlägsna landet, och dina barn ur deras fångenskaps land. Och Jakob skall få komma tillbaka och leva i ro och säkerhet, och ingen skall förskräcka honom.
11 Ty jag är med dig, säger HERREN, till att frälsa dig. Ja, jag skall göra ände på alla de folk; bland vilka jag har förstrött dig; men på dig vill jag icke alldeles göra ände, jag vill blott tukta dig med måtta; ty alldeles ostraffad kan jag ju ej låta dig bliva.
12 Ty så säger HERREN: Ohelbar är din skada, oläkligt det sår du har fått.
13 Ingen tager sig an din sak, så att han sköter ditt sår; ingen helande läkedom finnes för dig.
14 Alla dina älskare hava förgätit dig; de fråga icke efter dig. Ty såsom man slår en fiende, så har jag slagit dig, med grym tuktan, därför att din missgärning var så stor och dina synder så många.
15 Huru kan du klaga över din skada, över att bot ej finnes för din plåga? Därför att din missgärning var så stor och dina synder så många, har jag gjort dig detta.
16 Så skola då alla dina uppätare nu bliva uppätna, och alla dina ovänner skola allasammans gå i fångenskap; dina skövlare skola varda skövlade, och alla dina plundrare skall jag lämna till plundring.
17 Ty jag vill hela dina sår och läka dig från de slag du har fått, säger HERREN, då man nu kallar dig »den fördrivna», »det Sion som ingen frågar efter».
18 Så säger HERREN: Se, jag skall åter upprätta Jakobs hyddor och förbarma mig över hans boningar; staden skall åter bliva uppbyggd på sin höjd, och palatset skall stå på sin rätta plats.
19 Ifrån folket skall ljuda tacksägelse och rop av glada människor. Jag skall föröka dem, och de skola icke förminskas; jag skall låta dem komma till ära, och de skola ej aktas ringa.
20 Hans söner skola varda såsom fordom, hans menighet skall bestå inför mig, jag skall hemsöka alla hans förtryckare.
21 Hans väldige skall stamma från honom själv, och hans herre skall utgå från honom själv, och honom skall jag låta komma mig nära och nalkas mig; ty vilken annan vill våga sitt liv med att nalkas mig? säger HERREN.
22 Och I skolen vara mitt folk och jag skall vara eder Gud.
23 Se, en stormvind från HERREN är här, hans förtörnelse bryter fram, en härjande storm! Över de ogudaktigas huvuden virvlar den ned.
24 HERRENS vredes glöd skall icke upphöra, förrän han har utfört och fullbordat sitt hjärtas tankar; i kommande dagar skolen I förnimma det. 31:1. för den elektroniska utgåvan.
31 På den tiden, säger HERREN, skall jag vara alla Israels släkters Gud, och de skola vara mitt folk. Jeremia, 31 Kapitlet Israels frälsning i kommande dagar.
2 Så säger HERREN: Det folk som undslipper svärdet finner nåd i öknen; Israel får draga åstad dit där det får ro.
3 Fjärran ifrån uppenbarade sig HERREN för mig: »Ja, med evig kärlek har jag älskat dig; därför låter jag min nåd förbliva över dig.
4 Ännu en gång skall jag upprätta dig, så att du varder upprättad, du jungfru Israel; ännu en gång skall du få utrusta dig med puka och draga ut i dans bland dem som göra sig glada.
5 Ännu en gång skall du få plantera vingårdar på Samariens berg, och planteringsmännen skola själva skörda frukten.
6 Ty en dag kommer, då vaktare skola ropa på Efraims berg: 'Upp, låt oss draga till Sion, upp till HERREN, vår Gud.'»
7 Ty så säger HERREN: Jublen i glädje över Jakob, höjen fröjderop över honom som är huvudet bland folken, Låten lovsång ljuda och sägen: HERRE, giv frälsning åt ditt folk, åt kvarlevan av Israel.»
8 Ja, jag skall föra dem från nordlandet och församla dem från jordens yttersta ända -- bland dem både blinda och halta, både havande kvinnor och barnaföderskor; i en stor skara skola de komma hit tillbaka.
9 Under gråt skola de komma, men jag skall leda dem, där de gå bedjande fram; Jag skall föra dem till vattenbäckar, på en jämn väg, där de ej skola stappla. Ty jag har blivit en fader för Israel, och Efraim är min förstfödde son.
10 Hören HERRENS ord, I hednafolk, och förkunnen det i havsländerna i fjärran; sägen: Han som förskingrade Israel skall ock församla det och bevara det, såsom en herde sin hjord.
11 Ty HERREN skall förlossa Jakob och lösköpa honom ur den övermäktiges hand.
12 Och de skola komma och jubla på Sions höjd och strömma dit där HERRENS goda är, dit där man får säd, vin och olja och unga hjordar av får och fä; deras själ skall vara lik en vattenrik trädgård, och de skola icke vidare försmäkta.
13 Då skola jungfrurna förlusta sig med dans; unga och gamla skola glädja sig tillsammans. Jag skall förvandla deras sorg i fröjd, trösta dem och glädja dem efter deras bedrövelse.
14 Och prästerna skall jag vederkvicka med feta rätter; och mitt folk skall bliva mättat av mitt goda, säger HERREN.
15 Så säger HERREN: Ett rop höres i Rama, klagan och bitter gråt; det är Rakel som begråter sina barn, hon vill icke låta trösta sig i sorgen över att hennes barn icke mer äro till.
16 Men så säger HERREN: Hör upp med din högljudda gråt, och låt dina ögon icke mer fälla tårar; ty ditt verk skall få sin lön, säger HERREN, och de skola vända tillbaka från sina fienders land.
17 Ja, det finnes ett hopp för din framtid, säger HERREN; dina barn skola vända tillbaka till sitt land.
18 Jag har nogsamt hört huru Efraim klagar: »Du har tuktat mig, ja, jag har blivit tuktad såsom en otämd kalv; tag mig nu åter, så att jag får vända åter; du är ju HERREN, min Gud.
19 Ty sedan jag har vänt mitt sinne, ångrar jag mig, och sedan jag har kommit till besinning, slår jag mig på länden; jag både blyges och skämmes, då jag nu bär min ungdoms smälek.»
20 Är då Efraim for mig en så dyrbar son, är han mitt älsklingsbarn, eftersom jag alltjämt tänker på honom, huru ofta jag än har måst hota honom? Ja, så mycket ömkar sig mitt hjärta över honom; jag måste förbarma mig över honom, säger HERREN.
21 Sätt upp vägmärken för dig, res åt dig vägvisare; giv akt på vägen, på stigen där du vandrade. Och vänd så tillbaka, du jungfru Israel, vänd tillbaka till dessa dina städer.
22 Huru länge skall du göra bukter hit och dit, du avfälliga dotter? Se, HERREN vill skapa något nytt i landet: det bliver nu kvinnan som tager mannen i sitt beskärm.
23 Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: I Juda land med dess städer skall man ännu en gång, när jag åter har upprättat det, få säga det ordet: »HERREN välsigne dig, du rättfärdighetens boning, du heliga berg.»
24 Och Juda folk med alla sina städer skall samlat bo däri, åkermän jämte vandrande herdar.
25 Ty jag skall vederkvicka trötta själar, och alla försmäktande själar skall jag mätta.
26 (Härvid uppvaknade jag och såg mig om, och min sömn hade varit ljuvlig.)
27 Se, dagar skola komma, säger HERREN, då jag skall beså Israels land och Juda land med säd av människor och med säd av djur.
28 Och likasom jag har vakat över dem till att upprycka, nedbryta, fördärva, förgöra och plåga, så vill jag nu vaka över dem till att uppbygga och plantera, säger HERREN.
29 På den tiden skall man icke mer säga: »Fäderna hava ätit sura druvor, och barnens tänder bliva ömma därav.»
30 Nej, var och en skall dö genom sin egen missgärning; var man som äter sura druvor, hans tänder skola bliva ömma därav.
31 Se, dagar skola komma, säger HERREN, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus;
32 icke ett sådant förbund som det jag slöt med deras fäder på den dag då jag tog dem vid handen till att föra dem ut ur Egyptens land det förbund med mig, som de bröto, fastän jag var deras rätte herre, säger HERREN.
33 Nej, detta är det förbund som jag skall sluta med Israels hus i kommande dagar, säger HERREN: Jag skall lägga min lag i deras bröst och i deras hjärtan skall jag skriva den, och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.
34 Då skola de icke mer behöva undervisa varandra, icke den ene brodern den andre, och säga: »Lär känna HERREN»; ty de skola alla känna mig, från den minste bland dem till den störste, säger HERREN. Ty jag skall förlåta deras missgärning, och deras synd skall jag icke mer komma ihåg.
35 Så säger HERREN, han som har satt solen till att lysa om dagen och månen och stjärnorna till att lysa om natten, i ordnad gång, han som rör upp havet, så att dess böljor brusa, han vilkens namn är HERREN Sebaot:
36 Först när denna ordning icke mer består inför mig, säger HERREN, först då skall Israels släkt upphöra att inför mig alltjämt vara ett folk.
37 Ja, så säger HERREN: Först när himmelen varder uppmätt därovan och jordens grundvalar utrannsakade därnere, först då skall jag förkasta all Israels släkt, till straff för allt vad de hava gjort, säger HERREN.
38 Se, dagar skola komma, säger HERREN, då staden åter skall varda uppbyggd till HERRENS ära, från Hananeltornet intill Hörnporten.
39 Och mätsnöret skall vidare dragas rätt fram mot Garebshöjden och skall sedan vändas mot Goa.
40 Och hela lik- och askdalen och alla fälten intill bäcken Kidron och intill hörnet vid Hästporten österut skola vara helgade åt HERREN. Aldrig mer skall där tima någon omstörtning eller någon förstöring.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.