Add parallel Print Page Options

En ung man förmanar Job

(32:1—37:24)

Den unge Elihu tillrättavisar de äldre vännerna

32 De tre männen slutade nu att svara Job, därför att han betraktade sig som rättfärdig. Elihu, Barakels son från Bus, av Rams släkt, greps av vrede mot Job därför att han menade sig ha rätt mot Gud. Men han blev också vred på Jobs tre vänner, som inte kunde svara något som visade Jobs skuld. Elihu hade väntat på sin tur att tala till Job, eftersom de andra var äldre än han. Men när han såg att de inte hade något mer att komma med, greps han av vrede.

Elihu från Bus, Barakels son, började tala:

Jag är ung, och ni är gamla.
    Därför tvekade jag
    och vågade inte säga er vad jag visste.
Jag tänkte: ”Låt åldern tala
    och de många åren lära ut vishet.”
Men det är anden i människan,
    den Väldiges andedräkt,
    som gör henne förståndig.
Det är inte bara de i hög ålder som är visa,
    inte bara gamla som vet vad som är rätt.

10 Därför säger jag: Lyssna till mig!
    Också jag vill framföra vad jag vet.
11 Jag har väntat medan ni talat,
    lyssnat på ert resonemang,
när ni letat efter ord.
12     Jag har lyssnat uppmärksamt på er,
men ingen av er har lyckats motbevisa Job,
    ingen av er har kunnat bemöta hans argument.
13 Säg inte: ”Vi har funnit visheten:
    Gud, inte en människa, kan besegra honom.”
14 Han riktade aldrig sina ord mot mig,
    och jag tänker inte svara med era argument.

15 De är bestörta
    och har inget mer att komma med,
de saknar ord.
16     Ska då jag behöva vänta
när de ingenting kan säga,
    när de står där utan att kunna svara?
17 Nej, även jag vill säga mitt,
    tala om vad jag vet.
18 Jag har mycket att säga,
    och anden inom mig driver mig.
19 Mitt inre är som en vinsäck på bristningsgränsen,
    som nya vinsäckar som håller på att sprängas.
20 Jag måste få tala för att få lättnad,
    jag måste få öppna min mun och ge mina svar.
21 Jag ska inte vara partisk mot någon,
    inte heller försöka smickra någon,
22 för smickra kan jag inte – 
    då skulle min Skapare rycka bort mig.

Elihu tillrättavisar Job

33 Lyssna nu, Job, till vad jag har att säga,
    hör noga på mina ord.
Nu vill jag öppna min mun,
    orden är redan på min tunga.
Mina ord kommer från ett uppriktigt hjärta,
    mina läppar säger ärligt vad jag vet.
Guds Ande har skapat mig
    och den Väldiges ande[a] har gett mig liv.
Svara mig, om du kan,
    bemöt mig, var redo!
Inför Gud är du och jag lika.
    Jag är också formad av lera.
Ingen rädsla för mig ska behöva skrämma dig,
    och jag ska inte trycka ner dig.

Du har sagt så att jag har hört det,
    ja, jag har faktiskt fått lyssna till detta:
”Jag är ren och utan synd,
    jag är fläckfri, fri från skuld.
10 Ändå granskar han mina fel
    och räknar mig som sin fiende.
11 Han sätter mina fötter i stocken
    och bevakar alla mina vägar.”

12 Nu vill jag säga dig:
    på denna punkt har du inte rätt!
Gud är större än människor.
13     Varför ska du anklaga honom
för att han inte ger dem något svar?
14     För Gud talar både på ett sätt och två sätt,
men man märker det inte:
15     i en dröm, i en syn om natten,
när människor är i djup sömn,
    när de slumrar på sin bädd.
16 Han öppnar då människors öron,
    han varnar och förskräcker dem
17 för att hindra människan från ogärningar,
    för att hålla henne borta från högmod.
18 Han bevarar henne från graven,
    skonar hennes liv för svärdet.

19 Människan tuktas av plågor på sin bädd,
    av ständig smärta i sin kropp,
20 hon tappar matlusten
    vill inte ens ha den läckraste mat.
21 Hon magrar så att inget finns kvar,
    alla dolda ben i kroppen syns nu,
22 och hon dras allt närmare graven,
    hennes liv allt närmare dödens makter.
23 Men om en budbärare kommer från himlen,
    en medlare av tusen,
    och talar om för henne vad som är rätt,[b]
24 då förbarmar sig Gud över henne och säger:
    ”Låt henne bli fri.
Låt henne inte gå ner i graven,
    för jag har fått lösen för henne.”
25 Då förnyas hennes kropp och blir som ett barns,
    hon återfår sin ungdomskraft.
26 Hon ber till Gud,
    och han svarar med välvilja,
låter människan träda fram inför honom
    och återställer hennes rättfärdighet.
27 Då går människan till andra och säger:
    ”Jag syndade, jag förvrängde det som var rätt,
    men jag fick inte vad jag förtjänade.
28 Han lät mig slippa gå ner i graven,
    och nu får jag fortsätta att leva i ljuset.”

29 Så gör Gud med människan,
    både två och tre gånger.
30 Han låter henne återvända från graven
    och livets ljus lysa över henne.

31 Lyssna nu, Job! Hör på mig,
    var tyst och låt mig få fortsätta!
32 Men om du har något att säga, så gör det nu.
    Tala ut, för jag är angelägen om att få ge dig rätt.
33 Men om inte, så var tyst och fortsätt att lyssna.
    Jag ska lära dig vishet.

34 Elihu fortsatte:

Hör på mig, ni som är så visa,
    lyssna på vad jag säger, ni lärda!
Örat prövar orden och tungan maten.
    Låt oss därför urskilja det rätta,
tillsammans finna ut vad som är gott.

Job säger: ”Jag är oskyldig,
    men Gud vägrar mig rättvisa.
Jag har rätt men betraktas som lögnare,
    jag är oskyldig
men får av en pil ett oläkligt sår.”
    Var finns en människa som Job,
en som dricker hån som vore det vatten,
    som umgås med dem som gör orätt
och slår följe med de ogudaktiga?
    Han säger: ”Det är meningslöst för en människa
att försöka behaga Gud.”

10 Hör på mig nu, ni förståndets män!
    Fjärran från Gud är ondskans gärningar,
ogudaktiga handlingar från den Väldige.
11     Han vedergäller en människa för hennes gärningar
och ger henne vad hon förtjänar.
12     Det är otänkbart att Gud skulle göra något som är ont,
den Väldige förvränger inte rätten.
13     Vem utnämnde honom till jordens härskare,
vem satte honom över hela världen?
14     Om han ville dra tillbaka sin ande,
ta bort sin livsfläkt,
15     skulle hela mänskligheten förgås
och människan återvända till stoftet.

16 Lyssna nu om du har förstånd,
    hör på när jag talar!
17 Kan en som avskyr rättvisan härska?
    Tänker du döma den rättfärdige och mäktige,
18 den som säger till en kung: ”Du är värdelös”,
    och till stormän: ”Ni är ogudaktiga”,
19 den som inte är partisk till förmån för furstar,
    eller favoriserar rika framför fattiga?
Han har skapat dem allesammans.
20     De dör på ett ögonblick, mitt i natten,
folk bävar och förgås,
    de starka rycks bort
utan att någon mänsklig hand drabbat dem.

21 Han vakar över människans vägar,
    han ser varje steg hon tar.
22 I inget mörker, i ingen djup skugga
    kan de som gör orätt gömma sig.
23 Gud behöver inte granska en människa vidare
    för att ställa henne till svars.
24 Han krossar de mäktiga utan förhör
    och sätter andra i deras ställe.
25 Han känner till deras gärningar,
    och en natt förgör han dem
    så att de krossas.
26 Han bestraffar dem för deras ogudaktighet
    så att alla kan se det,
27 för de har vänt sig bort från honom
    och inte brytt sig om hans vägar.
28 Det fick de fattiga att ropa till honom,
    och han hör de nödställdas rop.
29 Men om han tiger, vem kan då döma honom?
    Om han döljer sitt ansikte,
vem kan då se honom?
    Där är både folk och enskilda individer lika.[c]
30 Han hindrar den ogudaktige från att regera
    och lägga ut snaror för folket.

31 Har någon sagt till sin Gud:
    ”Jag har syndat och ska inte göra det mer?
32 Lär mig det jag inte ser, och om jag har gjort fel
    så ska jag inte göra så igen.”
33 Ska Gud forma sin rättvisa efter din vilja,
    trots att du förkastar honom?
Du får avgöra, inte jag!
    Tala om vad du vet!

34 Förståndiga män säger,
    kloka män som hör mig:
35 Job talar utan kunskap,
    hans ord saknar insikt.
36 Måtte Job bli prövad till det yttersta
    för att han svarar som en som gör orätt!
37 Till sina synder lägger han nu också uppror:
    Föraktfullt klappar han i händerna åt oss
    och yttrar sig ännu mer emot Gud.

35 Elihu fortsatte:

Menar du att detta är rätt?
    Du säger: ”Gud kan rättfärdiga mig.”[d]
Du frågar: ”Till vad gagn är detta för dig,
    vad vinner jag på att avhålla mig från synd?”

Jag ska svara dig
    och dina vänner med dig.
Se upp mot himlen,
    betrakta molnen högt över dig!
Om du syndar, vad rör det honom?
    Om dina synder är många, vad gör det honom?
Eller om du är rättfärdig, vad ger det honom?
    Vad får han av dig?
Din ondska kan bara beröra en annan människa,
    liksom din rättfärdighet bara människobarn.

Man klagar över allt förtryck,
    vädjar om befrielse från de starkas välde.
10 Men ingen frågar: ”Var finns Gud, min Skapare,
    som låter sång ljuda i natten,[e]
11 han som lär oss mer än markens djur
    och ger oss mer vishet än åt himlens fåglar?”[f]
12 De ropar, men han svarar inte
    på grund av de ondas arrogans.
13 Nej, Gud hör inte deras tomma bön,
    den Väldige noterar den inte.[g]
14 Du kan säga att du inte kan se honom,
    men din sak ligger framför honom,
    och du ska vänta på honom.
15 Nu när han aldrig straffar i sin vrede
    och inte det minsta lägger märke till synden,
16 öppnar Job sin mun för tomt prat
    och upprepar ord utan att ha kunskap.

36 Elihu fortsatte:

Låt mig få fortsätta lite till,
    så ska jag visa
att det finns mer att säga till Guds försvar.
    Min insikt är hämtad fjärran ifrån,
och jag ska beskriva min Skapares rättfärdighet.
    Jag ljuger verkligen inte,
framför dig står en som har full kunskap.

Gud är mäktig,
    och ändå förkastar han ingen.
Han är mäktig i sitt förstånds kraft.[h]
    Han håller inte de ogudaktiga vid liv,
men han ger de bedrövade deras rätt.
    Han följer de rättfärdiga med blicken,
han sätter dem på tronen med kungar,
    upphöjer dem för alltid.
Om de binds med kedjor
    och hålls fast i bedrövelsens snaror,
talar han om för dem vad de gjort
    och att de har syndat i sitt högmod.
10 Han får dem att lyssna till tillrättavisning,
    han manar dem att vända om från orätten.
11 Om de då lyder och tjänar honom,
    får de leva lyckliga under resten av livet
och tillbringa sina återstående år i behaglig ro.
12     Om de inte lyssnar,
kommer de att förgås av svärd
    och dö i brist på förnuft.

13 Men de ogudaktiga reagerar[i] med vrede.
    De ropar inte på hjälp när han binder dem.
14 De dör unga
    och slutar sitt liv bland tempelprostituerade.
15 Men den som lider
    befriar han från lidanden,
och denne lyssnar till honom i sin nöd.

16 Han ville rädda dig ur bedrövelsens gap
    till en fri, ljuvlig plats
och duka ditt bord med feta rätter.[j]
17     Men du är fullt upptagen med den ogudaktiges dom,
dom och rättvisa håller dig i sitt grepp.
18     Se till så att ingen frestar dig med rikedom.
Låt dig inte lockas avsides av stora mutor.
19     Skulle din rikedom eller egen ansträngning
kunna lyfta dig över nöden?
20     Längta inte efter natten
för att släpa iväg folk från sina hem.
21     Ta dig i akt! Ställ dig inte på orättens sida,
även om du tycks föredra detta framför lidande.

22 Se, Gud är upphöjd i sin makt.
    Vad finns det för lärare som liknar honom?
23 Vem kan vägleda honom
    eller säga till honom att han gjort något orätt?
24 Kom ihåg att ära hans verk
    som människor lovprisar.
25 Hela mänskligheten har sett dem,
    människan betraktar dem på avstånd.
26 Gud är för stor för vårt förstånd,
    ingen kan granska hans år.

27 Han drar upp vattendropparna
    och silar ner dem som regn till sin ström[k],
28 från molnen strömmar de,
    rikliga skurar faller ner över mänskligheten.
29 Kan någon fatta hur molnen sprids
    och förstå dundret från hans boning?
30 Se, hur han sprider ut sin blixt omkring sig
    och täcker havsdjupen.
31 Så härskar han över nationer
    och ger människorna mat i överflöd.
32 Han fyller sina händer med blixtar
    och slungar dem mot deras bestämda mål.
33 Hans dunder förkunnar om honom,
    ja till och med boskapen märker att han närmar sig.[l]

Elihu talar om Guds makt

37 Mitt hjärta bävar för detta,
    det slår häftigt inom mig.
Hör, hör dundret av hans stämma,
    dånet ur hans mun!
Han låter det rulla fram över himlen
    och sänder sina blixtar till jordens ändar.
Sedan ryter dånet,
    hans majestäts väldiga stämma.
Han sparar ingenting
    när han låter sin stämma höras.
Hans röst dånar oerhört,
    han gör under som övergår vårt förstånd.
Han befaller snön att falla ner på jorden
    och regnet att ösa ner.
Då stoppar han människans arbete,
    så att alla ska kunna se hans verk.
Djuren gömmer sig
    och stannar i sina hålor.
Stormen kommer ut från sin boplats
    och kylan sprids med vindarna.
10 När Gud blåser bildas is,
    de vida vattnen fryser till.
11 Han fyller molnen med fukt
    och sprider ut sina blixtar genom dem.
12 De virvlar runt åt alla håll,
    så som han vill,
de utför hans befallningar på hela jorden.
13     Han sänder dem som straff,
eller för att på jorden visa sin nåd.

14 Lyssna nu, Job, stanna upp
    och tänk på Guds under!
15 Vet du hur Gud styr dem
    och hur han får blixtarna att skjuta fram ur molnen?
16 Förstår du dig på molnens balans,
    den Allvetandes under?
17 När du lider av hettan i de kläder du bär,
    och marken blir stilla i sunnanvinden,
18 kan du då, så som han gör, breda ut molnen,
    hårda och blanka som spegeln?

19 Lär oss vad vi ska säga till honom!
    I det mörker vi bor i kan vi ju inte föra vår talan.
20 Går det att meddela honom att jag vill tala?
    Vill någon bli uppslukad levande?[m]
21 Ingen kan ju se på solen,
    så stark som den är,
    när vinden har sopat himlen ren.
22 Norrifrån kommer en gyllene glans,
    det är Gud i hans skrämmande majestät.
23 Vi kan aldrig nå fram till den Väldige;
    han är upphöjd i styrka,
rättvisa och stor rättfärdighet
    och kan inte kränkas.
24 Därför fruktar människor för honom.
    Är det inte de som är visa i sina hjärtan som han ser?[n]

Footnotes

  1. 33:4 Eller livsande, andedräkt.
  2. 33:23 Grundtextens innebörd är osäker.
  3. 34:29 Innebörden i grundtexten är osäker, och delar av översättningen av verserna är högst osäkra, t.ex. sista satsen i v. 29.
  4. 35:2 ff. Grundtextens innebörd är osäker.
  5. 35:10 Eller: …som ger styrka i natten.
  6. 35:11 Eller: han som lär oss genom markens djur, ger oss vishet genom himlens fåglar.
  7. 35:13 Grundtextens innebörd är osäker.
  8. 36:5 Versens senare del är svåröversättlig. Enligt Septuaginta är tanken att Gud inte förkastar någon som har ett starkt, rent hjärta; hjärta finns också i grundtexten men är här översatt förstånd (hjärtat betecknade människans medvetna, intellektuella liv).
  9. 36:13 Grundtextens innebörd är osäker.
  10. 36:16 Grundtextens innebörd är osäker.
  11. 36:27 Det hebreiska ordets betydelse är osäker.
  12. 36:33 Versens senare del är svåröversättlig. Eller: om hans vrede över det onda
  13. 37:20 Grundtextens innebörd är osäker.
  14. 37:24 Versens senare del är svåröversättlig. Eller: han ser inte ens åt de visa Eller, enligt Septuaginta: men de visa ska frukta honom i sina hjärtan.