Josua 13:1-21:23

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Fördelningen av löfteslandet

(13:1—21:45)

Stammarna får sina områden

Ytterligare områden att erövra

13 Josua var nu en mycket gammal man och Herren sa till honom: ”Du har nu blivit gammal och fortfarande återstår en stor del av landet att erövra.

² Det som återstår är filistéernas alla landområden och allt geshureiskt land ³ från Shichor öster om Egypten och Ekrons område i norr som räknas som kanaaneiskt land, det som filistéernas fem hövdingar regerar över, nämligen Gaza, Ashdod, Ashkelon, Gat och Ekron. Även avvéernas område hör dit ⁴ i söder och allt kanaaneiskt land från Meara som tillhör sidonierna och ända till Afek till amoréernas område, ⁵ gevaléernas land och hela Libanontrakten från Baal-Gad nedanför berget Hermon till Levo-Hamat.

⁶ Hela bergsbygdens invånare från Libanon till Misrefot Majim med sidoniernas områden ska jag driva bort för israeliternas skull, så lotta ut landet som egendom åt Israel, precis som jag befallt dig. ⁷ Dela nu ut landet som egendom åt de nio stammarna och den ena hälften av Manasses stam.”

Landet öster om Jordan delas upp

⁸ Den andra hälften av Manasses stam och Rubens och Gads stammar hade redan slagit sig ner i sina områden på östra sidan av Jordan, för Mose, Herrens tjänare, hade gett dem detta område.

⁹ Det sträckte sig från Aroer vid floden Arnon med staden i dalen inräknad och över Medevaslätten till Divon. ¹⁰ Det omfattade också alla de städer som tillhört amoréernas kung Sichon som regerade i Heshbon och sträckte sig ända bort till ammoniternas område. ¹¹ Vidare hörde Gilead och geshuréernas och maakatéernas område dit samt hela Hermons bergsbygd och hela Bashan fram till Salka ¹² och dessutom det område som tillhört kung Og i Bashan som regerade i Ashtarot och Edrei. Han var bland de sista av rafaéerna vilka Mose hade slagit och drivit bort. ¹³ Men Israels folk drev inte bort geshuréerna och maakatéerna som än idag bor kvar bland israeliterna.

¹⁴ Han gav dock inte Levis stam något landområde. De fick istället de eldoffer som frambars inför Herren, Israels Gud, enligt hans löfte till dem.

¹⁵ Mose hade tilldelat Rubens stam följande område, efter deras släkter.

¹⁶ Det sträckte sig från Aroer vid floden Arnon med staden i dalen inräknad och över Medevaslätten ¹⁷ till Heshbon och de andra städerna på slätten, Divon, Bamot Baal, Bet Baal Meon, ¹⁸ Jahas, Kedemot, Mefaat, ¹⁹ Kirjatajim, Sivma, Seret Hashachar på berget i dalen, ²⁰ Bet Pegor samt Pisgas sluttningar och Bet Hajshimot ²¹ och också de övriga städerna på slätten, hela riket som tillhört den amoreiske kungen Sichon som hade bott i Heshbon och besegrats av Mose tillsammans med de midjanitiska hövdingarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reva, Sichons furstar, som bodde i landet. ²² Israels folk hade också dödat spåmannen Bileam, Beors son. ²³ Floden Jordan utgjorde gräns för Rubens stam. Detta var rubeniternas egendom, efter deras släkter, med städer och byar.

²⁴ Mose gav landområden också till Gads stam, efter deras släkter.

²⁵ Området omfattade Jaser och alla städer i Gilead och hälften av ammoniternas land ända till Aroer i närheten av Rabba. ²⁶ Det sträckte sig också från Heshbon ända till Ramat Hammispa och Betonim och från Machanajim ända till Lo Devars område. ²⁷ I dalen fick de Bet Haram, Bet Nimra, Suckot, Safon, resten av landet som tillhört kung Sichon i Heshbon. Floden Jordan utgjorde gränsen upp till änden av Gennesaretsjön till flodens östra sida. ²⁸ Detta var gaditernas egendom, efter deras släkter, med städer och byar.

²⁹ Mose hade gett följande område till den ena hälften av Manasses stam, efter dess släkter.

³⁰ Deras område sträckte sig norrut från Machanajim och omfattade hela Bashan, kung Ogs tidigare kungadöme, och alla Jairs sextio städer i Bashan. ³¹ Hälften av Gilead med kung Ogs huvudstäder Ashtarot och Edrei gavs åt ena hälften av ättlingarna till Makir, Manasses son, efter deras släkter.

³² På detta sätt delade Mose landet öster om Jordan på Moabs hedar mitt emot Jeriko. ³³ Men Mose hade inte tilldelat Levis stam något område, för Herren, Israels Gud, var deras egendom, så som han hade lovat dem.

Landet väster om Jordan delas upp

14 Detta är de områden som israeliterna fick som egendom i Kanaans land och som prästen Elasar, Josua och ledarna för de olika stammarna tilldelade dem ² genom lottning som arvedel åt de nio och en halv stammarna, så som Herren hade befallt genom Mose.

³ Mose hade redan gett landområden åt de 2,5 stammarna på östra sidan Jordan. Åt leviterna gav han inget landområde bland dem. ⁴ Josefs stam hade blivit två separata stammar, nämligen Manasses och Efraims, och leviterna fick inte något land alls, förutom städerna som de skulle bo i och de kringliggande betesmarkerna för deras boskap. ⁵ Israeliterna delade landet, så som Herren hade befallt Mose.

⁶ Under ledning av kenisséen Kalev, Jefunnes son, kom en delegation från Judas stam till Josua i Gilgal. ”Du vet ju vad Herren sa till gudsmannen Mose om dig och mig när vi var vid Kadesh Barnea”, sa Kalev till Josua. ⁷ ”Då var jag fyrtio år och Mose Herrens tjänare hade sänt mig från Kadesh Barnea för att spionera på Kanaans land. Jag rapporterade vad jag ansåg vara sanning, ⁸ men våra bröder som var med oss skrämde folket så att de inte vågade gå in i landet. Eftersom jag hade följt Herren, min Gud, troget, ⁹ svor Mose då denna ed: ’Den del av landet som du just har besökt ska tillhöra dig och dina efterkommande för all framtid eftersom du varit Herren, min Gud, trogen.’

¹⁰ Som du ser har Herren låtit mig leva, som han lovade för de fyrtiofem år som gått sedan Herren gav Mose det löftet och medan Israel vandrade omkring i öknen, och idag är jag åttiofem år. ¹¹ Jag är lika stark nu som jag var då Mose skickade oss ut på detta uppdrag och jag kan fortfarande strida lika bra. ¹² Ge mig nu bergsbygden som Herren lovade mig! Du hörde själv talas om anakiterna som bor där i befästa städer, men om Herren är med mig, ska jag driva ut dem ur landet som han lovade.”

¹³ Josua välsignade då kenisséen Kalev, Jefunnes son, och gav honom Hebron som egendom, ¹⁴ därför att han hade troget följt Herren, Israels Gud, och därför är Hebron fortfarande hans egendom. ¹⁵ Tidigare hade Hebron kallats Kirjat-Arba efter en stor hjälte bland anakiterna.

I landet rådde sedan fred.

Judas stam

(Dom 1:11-15)

15 Judas stam fick sin del, efter sina släkter, söderut intill Edoms gräns och öknen Sin.

² Denna gräns började vid södra viken av Döda havet ³ och gick utmed södra sidan av Skorpionhöjden och vidare in i öknen Sin till Hesron söder om Kadesh Barnea, sedan upp till Addar och därefter mot Karka ⁴ och Asmon, tills den slutligen nådde Egyptens bäck och följde den till Medelhavet. Detta är deras sydgräns.

⁵ Den östra gränsen sträckte sig utmed Döda havet till floden Jordans utlopp.

Den norra gränsen började vid viken där Jordan rinner ut i Döda havet, ⁶ sträckte sig därifrån upp mot Bet-Hogla och fortsatte norr om Bet Haarava till Bohans, Rubens sons, sten. ⁷ Därifrån gick gränsen upp till Devir från Akors dal i nordlig riktning mot Gelilot som ligger mitt emot Adummimshöjden söder om bäcken. Gränsen gick sedan fram till Shemeshkällan ut till Rogelkällan ⁸ och fortsatte upp mot Hinnoms sons dal söder om Jevus höjd där Jerusalem ligger. Därefter gick gränsen upp till toppen av det berg som ligger ovanför Hinnoms dal i norra delen av Refaimdalen. ⁹ Därifrån drogs gränsen från toppen av berget fram till Neftoachkällan och vidare till städerna i Efrons bergsbygd, innan den vände mot Baala vilket är ett annat namn för Kirjat-Jearim.

¹⁰ Från Baala gick gränsen västerut mot Seirs bergsbygd och fram till Jearims bergshöjd, dvs. Kesalon, och vidare ner till Bet Shemesh förbi Timna ¹¹ till Ekrons norra sluttning där den böjde sig mot Shickeron och berget Baala, passerade Javneel och slutade vid Medelhavet.

¹² Detta var Judas släkters gränser.

¹³ Josua gav en del av Judas område åt Kalev, Jefunnes son, som Herren hade befallt och han fick därför staden Kirjat-Arba, som fått sitt namn efter Anaks stamfar Arba men som också kallades Hebron.

¹⁴ Kalev fördrev Anaks tre ättlingar Sheshaj, Achiman och Talmaj ¹⁵ och därifrån tågade han mot invånarna i Devir som förut kallades Kirjat-Sefer.

¹⁶ Kalev sa: ”Den som anfaller och intar Kirjat-Sefer ska jag ge min dotter Aksa till hustru.” ¹⁷ Otniel, son till Kalevs bror Kenas, intog staden och Kalev gav sin dotter Aksa till honom. ¹⁸ När hon kom till Otniel, uppmanade hon honom att be hennes far om ett stycke mark. När hon steg av^[a] från sin åsna frågade Kalev henne: ”Är det något du önskar?” ¹⁹ Hon svarade: ”Ge mig en gåva! Du har gett mig land i Negev, men ge mig några vattenkällor också!” Då gav Kalev henne de övre och nedre källorna.

²⁰ Judas stam fick, efter sina släkter, följande område:

²¹ De städer och byar som låg utmed gränsen mot Edom i Negev, nämligen Kavseel, Eder, Jagur, ²² Kina, Dimona, Adada, ²³ Kedesh, Hasor, Jitnan, ²⁴ Sif, Telem, Bealot, ²⁵ Hasor Hadatta, Keriot Hesron dvs. Hasor, ²⁶ Amam, Shema, Molada, ²⁷ Hasar Gadda, Heshmon, Bet Pelet, ²⁸ Hasar Shual, Beer Sheva med kringliggande byar, ²⁹ Baala, Ijim, Esem, ³⁰ Eltolad, Kesil, Horma, ³¹ Siklag, Madmanna, Sansanna, ³² Levaot, Shilchim, Ajin och Rimmon. Tillsammans var detta tjugonio städer med kringliggande byar.

³³ I Låglandet:

Eshtaol, Sora, Ashna, ³⁴ Sanoach och En-Gannim, Tappuach och Enam, ³⁵ Jarmut och Adullam, Soko och Aseka, ³⁶ Shaarajim, Aditajim, Gedera och Gederotajim. Tillsammans var detta fjorton städer med kringliggande byar.

³⁷ Vidare: Senan, Hadasha, Migdal-Gad, ³⁸ Dilan, Mispa, Jokteel, ³⁹ Lakish, Boskat, Eglon, ⁴⁰ Kabbon, Lachmas, Kitlish, ⁴¹ Gederot, Bet-Dagon, Naama och Mackeda, sexton städer med kringliggande byar, ⁴² Livna, Eter, Ashan, ⁴³ Jefta, Ashna, Nesiv, ⁴⁴ Keila, Aksiv och Maresha, nio städer med kringliggande byar ⁴⁵ och Ekrons alla städer och byar, ⁴⁶ från Ekron västerut och städerna med kringliggande byar nära Ashdod ⁴⁷ mot Ashdod med kringliggande byar och till Gaza med dess byar ända fram till Egyptens bäck och Medelhavet.

⁴⁸ I bergsbygden:

Shamir, Jattir, Soko, ⁴⁹ Danna, Kirjat-Sanna, dvs. Devir, ⁵⁰ Anav, Eshtemoa, Anim, ⁵¹ Goshen, Holon och Gilo, elva städer med kringliggande byar, ⁵² Arav, Duma, Eshan, ⁵³ Janum, Bet-Tappuach, Afeka, ⁵⁴ Humta, Kirjat-Arba dvs. Hebron, Sior, nio städer med kringliggande byar, ⁵⁵ Maon, Karmel, Sif, Jutta, ⁵⁶ Jisreel, Jokdeam, Sanoach, ⁵⁷ Kain, Giva, Timna, tio städer med omgivande orter, ⁵⁸ Halchul, Bet-Sur, Gedor, ⁵⁹ Maarat, Bet-Anot, Eltekon, sex städer med kringliggande byar,^{[b] 60} Kirjat-Baal, dvs. Kirjat-Jearim, Rabba, två städer med kringliggande byar.

⁶¹ I öknen:

Bet Haarava, Middin, Sekaka, ⁶² Nivshan, Ir-Hammelach och Levo-Hamat, sex städer med kringliggande byar.

⁶³ Men Judas stam kunde inte driva ut jevuséerna som bodde i staden Jerusalem och därför bor jevuséerna bland Judas folk i Jerusalem än idag.

Manasse och Efraim

16 Josefs ättlingar fick ett område från floden Jordan vid Jeriko öster om Jerikos vatten genom öknen och från Jeriko upp genom bergsbygden till Betel. ² Från Betel gick gränsen mot Lus och sedan till Atarot i arkéernas område. ³ Därefter gick den västerut ner till jafletéernas område ända ner till Nedre Bet-Horons område, sedan till Geser och vidare ut mot Medelhavet.

⁴ Detta fick Josefs söner Manasse och Efraim till sin egendom.

⁵ Detta område fick Efraims ättlingar, efter sina släkter:

Gränsen för Efraims område gick i öster från Atarot Addar till Övre Bet Horon. ⁶ Därifrån gick den ut mot Medelhavet. Från Mikmetat i norr fortsatte den sedan förbi Taanat Shilo och vidare österut till Janoach. ⁷ Från Janoach gick den ner till Atarot och Naara, nuddade Jeriko och gick ut vid Jordan. ⁸ Från Tappuach gick gränsen västerut och följde Kanabäcken till Medelhavet. Detta är området som Efraims stam fick efter sina släkter. ⁹ Efraim fick också en del av de städer som låg inom det område som tillhörde Manasses stam.

¹⁰ Men efraimiterna drev inte bort de kanaanéer som bodde i Geser och därför bor de kvar bland efraimiterna än idag och utför tvångsarbete.

17 Manasses område var detta: Manasse var Josefs äldste son. Manasses förstfödde son Makir, som var far till Gilead, hade redan fått Gileads land och Bashan, för han var en stridsman. ² Också övriga manassiter, Aviesers, Heleks, Asriels, Shekems, Hefers och Shemidas familjer, gavs områden efter deras släkter. Dessa var Manasses, Josefs sons manliga ättlingar, släkt för släkt.

³ Men Hefers son Selofchad, sonson till Gilead, sonsons son till Makir och sonsons sonson till Manasse, hade inte några söner. Han hade bara döttrar som hette Machla, Noa, Hogla, Milka och Tirsa. ⁴ Dessa gick till prästen Elasar och till Josua och de övriga ledarna och sa: ”Herren sa till Mose att vi skulle få områden så som männen i vår stam.” Då gav man dem, så som Herren hade befallt, områden på samma sätt som åt deras manliga släktingar.

⁵ Åt Manasse gavs tio landområden, förutom Gileads och Bashans områden på andra sidan Jordan, ⁶ för Manasses döttrar fick områden bland hans söner. De övriga manassiterna fick Gilead.

⁷ Manasses stams gräns sträckte sig från Asher fram till Mikmetat som ligger öster om Shekem. Därifrån gick gränsen söderut mot dem som bor vid Tappuachkällan. ⁸ Tappuachområdet tillhörde Manasse men själva Tappuach, på gränsen till Manasses land, tillhörde Efraims stam. ⁹ Från Tappuach sträckte sig gränsen vidare ner till Kanabäcken. Söder om bäcken låg städer som tillhörde Efraims stam, fastän de var belägna inom Manasses område. Manasses gräns gick vidare norr om bäcken till havet. ¹⁰ Landet i söder tillhörde Efraim och i norr Manasse. I väster var Medelhavet gräns för Manasses område. I norr gränsade det till Ashers område och i öster till Isaskars område.

¹¹ Manasses stam fick också följande städer som låg på Isaskars och Ashers områden: Bet-Shean, Jivleam, Dor, En-Dor, Tanak och Megiddo med deras respektive kringliggande byar.

¹² Men eftersom Manasses ättlingar inte kunde fördriva folket som bodde i dessa städer, kom kanaanéerna att bo kvar där. ¹³ När Israels folk senare blev starkare, fick kanaanéerna utföra tvångsarbete, men de drevs inte bort.

¹⁴ Josefs ättlingar kom till Josua och frågade: ”Varför har du bara gett oss en enda del av landet när vi nu är ett så talrikt folk och Herren har välsignat oss hittills?”

¹⁵ ”Om ni är så talrika och bergsbygden i Efraim inte räcker till för er, kan ni röja i skogsområdet där perisséerna och rafaéerna bor”, svarade Josua.

¹⁶ ”Bergsbygden räcker inte till för oss”, sa Josefs stammar, ”och kanaanéerna på slätten runt Bet-Shean med dess lydstäder och i Jisreels dal har stridsvagnar av järn.”

¹⁷ Josua svarade då Josefs ättlingar, Efraim och Manasse: ”Ni är ett talrikt och mäktigt folk och ni ska inte bara få ett område. ¹⁸ Ni ska få ett bergsområde till där det växer skog. Röj det, så blir det ert ända till dess bortre gränser. Driv ut kanaanéerna, även om de är starka och har stridsvagnar av järn.”

Spioner sänds ut för att utforska de områden som ännu inte erövrats

18 Israels hela menighet samlades i Shilo och satte upp uppenbarelsetältet. De hade nu kontroll över hela landet, ² men sju av stammarna hade ännu inte fått sin landegendom.

³ Då frågade Josua: ”Hur länge tänker ni vänta innan ni intar det land som Herren, era förfäders Gud, har gett er? ⁴ Utse tre män från varje stam, så ska jag skicka iväg dem för att utforska landet och göra en beskrivning av de olika områdena och sedan komma till mig. ⁵ Männen får dela upp landet i sju delar. Juda ska vara kvar i sitt område i söder och likadant Josef i sitt område i norr. ⁶ När ni gjort en beskrivning över de sju delarna av landet, ska ni komma till mig och sedan ska jag kasta lott för er inför Herren, vår Gud. ⁷ Leviterna ska inte ha något område som ni andra, för deras del är att vara Herrens präster.^[c] Gads och Rubens stammar och ena halvan av Manasses stam har redan fått sina områden på östra sidan av Jordan, den arvedel som Herrens tjänare Mose gav dem.”

⁸ Männen gav sig alltså iväg och Josua befallde dem att kartlägga landet. Han sa: ”Vandra igenom landet, gör en beskrivning av det och kom tillbaka till mig, så ska jag kasta lott för er inför Herren i Shilo.”

⁹ Männen gick och vandrade igenom landet och beskrev de sju delarna i en bok och antecknade alla städerna i de olika områdena. Sedan återvände de till Josua i lägret vid Shilo. ¹⁰ Josua kastade sedan lott för dem i Shilo och fördelade landet åt de olika stammarna, så att de alla fick sin del.

Benjamins stam

¹¹ Det landområde som lotten tilldelade Benjamins stam, med alla dess släkter, låg mellan de områden som Judas och Josefs stammar tidigare fått.

¹² Den norra gränslinjen började vid floden Jordan och gick vid bergssluttningen norr om Jeriko. Sedan fortsatte den västerut genom bergsbygden och öknen vid Bet Aven.

¹³ Därifrån gick gränsen söder om Lus vid den södra bergssluttningen, dvs. Betel, och fortsatte ner till Atarot Addar nära berget som ligger söder om Nedre Bet Horon. ¹⁴ Där svängde gränslinjen på västsidan mot söder, passerade berget vid Bet Horon och slutade vid Kirjat-Baal, dvs. Kirjat-Jearim, en av Judas stams städer. Detta var den västra sidan.

¹⁵ Den södra gränsen sträckte sig från Kirjat-Jearims utkant till Neftoachkällan ¹⁶ och ner till bergsfoten vid Hinnoms sons dal norrut i Refaimdalen. Därifrån fortsatte den tvärs igenom Hinnoms dal och gick söder om bergssluttningen där jevuséerna bodde och fortsatte ner till Rogelkällan.

¹⁷ Därifrån gick gränslinjen mot nordost till Shemeshkällan och vidare till Gelilot som ligger mitt emot Adummimshöjden. Därefter gick den ner till Bohans, Rubens sons, sten, ¹⁸ vidare utmed norra kanten av Bet Haarava ner i dalen ¹⁹ och förbi Bet-Hoglas höjd i norr för att sluta vid Döda havets norra vik som utgör södra änden av floden Jordan. Detta var sydgränsen.

²⁰ I öster utgjordes gränsen av floden Jordan.

Detta var benjaminiternas områden med deras gränser.

²¹ Följande städer ingick också i det land som Benjamins stam fick, efter sina släkter:

Jeriko, Bet-Hogla, Emek Kesis, ²² Bet Haarava, Semarajim, Betel, ²³ Avvim, Para, Ofra, ²⁴ Kefar Haammoni, Ofni och Geva, tolv städer med kringliggande byar, ²⁵ Givon, Rama, Beerot, ²⁶ Mispa, Kefira, Mosa, ²⁷ Rekem, Jirpeel, Tarala, ²⁸ Sela, Elef, Jevus, dvs. Jerusalem, Giva och Kirjat-Jearim, fjorton städer med kringliggande byar.

Detta är benjaminiternas områden, efter deras släkter.

Simons stam

(1 Krön 4:28-33)

19 Nästa stam som fick ett landområde genom lottkastning var Simons stam, med alla dess släkter. Deras område låg inom Judas stams område.

² De fick som sin egendom Beer Sheva, Shema, Molada, ³ Hasar Shual, Bala, Esem, ⁴ Eltolad, Betul, Horma, ⁵ Siklag, Bet-Hammarkavot, Hasar Susa, ⁶ Bet Levaot och Sharuchen, tretton städer med kringliggande byar, ⁷ Ajin, Rimmon, Eter och Ashan, fyra städer med kringliggande byar. ⁸ De fick också alla byarna kring städerna så långt som till Baalat Beer, också känt som Ramot i Negev.

Detta är de områden som tillföll simoniterna, efter deras släkter. ⁹ Simons stams egendom kom alltså från det som tidigare hade getts till Juda, för Judas område var för stort för dem och därför tilldelades simoniterna område inne på deras område.

Sebulons stam

¹⁰ Den tredje stammen som fick ett landområde genom lottkastning var Sebulon, med alla dess släkter.

Deras område sträckte sig ända till Sarid. ¹¹ Därifrån svängde gränsen västerut och gick nära Marala och Dabbeshet tills den nådde bäcken nära Jokneam. ¹² I andra riktningen gick gränslinjen österut till Kislot Tabors gräns och därifrån till Daverat och Jafia. ¹³ Sedan fortsatte den österut, förbi Gat Hefer och Et Kasin och Rimmon i riktning mot Nea. ¹⁴ I norr böjde sig gränslinjen förbi Hannaton och sedan ut till Jefta-Els dal. ¹⁵ De fick också Kattat, Nahalal, Shimron, Jidala och Betlehem, tolv städer med kringliggande byar.

¹⁶ Detta var sebuloniternas område efter deras släkter, med kringliggande byar.

Isaskars stam

¹⁷ Den fjärde stammen som fick ett landområde genom lottkastning var Isaskar, med alla dess släkter.

¹⁸ Deras område omfattade Jisreel, Kesulot, Shunem, ¹⁹ Hafarajim, Shion, Anacharat, ²⁰ Rabbit, Kishjon, Eves, ²¹ Remet, En-Gannim, En Hadda och Bet Passes. ²² Gränsen gick fram till Tabor, Shachasima och Bet Shemesh fram till Jordan. Tillsammans var det sexton städer med kringliggande byar.

²³ Detta är Isaskars stams område, efter deras släkter, städerna med kringliggande byar.

Ashers stam

²⁴ Den femte stammen som fick ett landområde genom lottkastning var Asher, med alla dess släkter.

²⁵ Området innefattade Helkat, Hali, Beten, Akshaf, ²⁶ Alammelek, Amad och Mishal. I väster gick gränsen till Karmel och Shichor Livnat, ²⁷ svängde österut mot Bet-Dagon och gick så långt som till Sebulon och Jefta-Els dal och därefter till Bet Haemek och Negiel. Sedan gick den till Kavul, ²⁸ Avdon, Rechov, Hammon och Kana och stora Sidon. ²⁹ Efter det svängde gränsen mot Rama och fram till den befästa staden Tyros och kom fram till Medelhavet vid Hosa. Området omfattade också Machalev, Aksiv, ³⁰ Umma, Afek och Rechov, sammanlagt tjugotvå städer med kringliggande byar.

³¹ Detta är Ashers stams område, efter deras släkter, dessa städer med kringliggande byar.

Naftalis stam

³² Den sjätte stammen som fick ett landområde genom lottkastning var Naftalis stam, med alla dess släkter.

³³ Deras gränslinje började vid Helef, vid den stora eken i Besaanannim och sträckte sig till Adami Hannekev, Javneel och Lackum och gick sedan ut vid Jordan. ³⁴ Den västra gränslinjen började i närheten av Helef och gick förbi Asnot Tabor, sedan till Hukok och förenades med Sebulons gräns i söder och Ashers i väster och med floden Jordan i öster. ³⁵ De befästa städer som ingick i detta område var Siddim, Ser, Hammat, Rackat, Kinneret, ³⁶ Adama, Rama, Hasor, ³⁷ Kedesh, Edrei, En Hasor, ³⁸ Jiron, Migdal-El, Horem, Bet-Anat och Bet Shemesh, nitton städer med kringliggande byar.

³⁹ Detta är Naftalis stams område, efter deras släkter, med städer och kringliggande byar.

Dans stam

⁴⁰ Den sjunde stammen som fick ett landområde genom lottkastning var Dan, med alla dess släkter.

⁴¹ Området innefattade Sora, Eshtaol, Ir Shemesh, ⁴² Shaalabbin, Ajalon, Jitla, ⁴³ Elon, Timna, Ekron, ⁴⁴ Elteke, Gibbeton, Baalat, ⁴⁵ Jehud, Bene-Berak, Gat-Rimmon, ⁴⁶ Me Hajarkon och Harackon med området mittemot Jafo.

⁴⁷ Men Dans stam fick inte tillräckligt med område och anföll och intog därför Leshem. De dödade folket med svärd och bosatte sig där och de kallade staden för Dan efter sin stamfar.

⁴⁸ Detta är Dans stams område, efter deras släkter, dessa städer med kringliggande byar.

Josua får en egen stad

⁴⁹ När de avslutat fördelningen av landet efter dess områden, gav folket också ett särskilt landområde till Josua, Nuns son. ⁵⁰ Som Herren hade befallt, gav de honom den stad han ville ha, Timnat-Serach i Efraims bergsbygd. Han byggde upp staden och bosatte sig där.

⁵¹ Det här var de områden prästen Elasar, Josua Nuns son och ledarna för de olika stammarna i Israel delade ut i Shilo genom lottkastning inför Herren vid ingången till uppenbarelsetältet. Så fullbordade de fördelningen av landet.

Städer för särskilda ändamål utses

Fristäder utses

(4 Mos 35:6-34; 5 Mos 4:41-43; 19:1-14)

20 Herren sa till Josua: ² ”Säg till Israels folk att utse de fristäder som jag gav Mose instruktioner om. ³ Om en person har dödat någon oavsiktligt, ska han kunna fly till någon av dessa städer. De ska tjäna som tillflyktsorter undan blodshämnaren.^{[d] 4} När någon flyr till en sådan stad, ska han stanna i stadsporten^[e] och tala med de äldste i staden om sin sak. Sedan ska de ta emot honom i staden och ge honom en plats där han kan bo. ⁵ Om blodshämnaren förföljer honom, får han inte utlämnas, eftersom det var en olyckshändelse och inte ett överlagt mord. ⁶ Mannen som förorsakat olyckan ska bo kvar i fristaden tills han stått inför rätta och tills den överstepräst som var i tjänst när olyckan inträffade, har dött. Sedan är han fri att vända tillbaka till sin egen stad och sitt hem.”

⁷ De städer som utsågs till fristäder var Kedesh i Galileen i Naftalis bergsbygd, Shekem i Efraims bergsbygd och Kirjat-Arba, dvs. Hebron, i Judas bergsbygd. ⁸ På östra sidan av Jordan mitt emot Jeriko utsåg de från Rubens stam Beser i öknen på slätten, från Gads stam Ramot i Gilead och från Manasses stam Golan i Bashan.

⁹ Dessa fristäder var till både för israeliterna själva och för övriga folk som bodde bland dem. Den som oavsiktligt hade vållat någons död kunde fly dit för att slippa bli dödad av blodshämnaren innan han ställts inför menigheten.

Leviternas städer

(1 Krön 6:54-80)

21 Sedan kom ledarna för Levis stam till prästen Elasar och Josua samt de övriga ledarna i Israel. ² De talade till dem i Shilo i Kanaan: ”Herren befallde genom Mose att vi leviter skulle få städer att bo i och betesmark för vår boskap.”

³ Då gav israeliterna i enlighet med Herrens befallning leviterna några av de städer man nyligen intagit och de betesmarker som hörde till dem.

⁴ Lotten föll först på Kehats släkter. Bland leviterna fick ättlingarna till prästen Aron tretton städer från Judas, Simons och Benjamins stam. ⁵ De övriga familjerna bland Kehats släkter fick tio städer från de områden som tillhörde Efraims, Dans och halva Manasses stammar. ⁶ Gershons släkter fick genom lottkastning tretton städer från Isaskars, Ashers och Naftalis stammar och Manasses halva stam i Bashan. ⁷ Meraris släkter fick tolv städer från Ruben, Gad och Sebulon. ⁸ Dessa städer med betesmarker gav israeliterna genom lottkastning till leviterna, så som Herren hade befallt genom Mose.

⁹ Från Judas och Simons stammar gav man nio städer som uppräknas nedan. ¹⁰ Dessa städer gavs åt Arons ättlingar som tillhörde Kehats släkter bland leviterna, för lotten föll på dem först.

¹¹ De fick Kirjat-Arba, dvs. Hebron (Arba var anakiternas stamfar), i Juda bergsbygd med kringliggande betesmarker. ¹² Men fälten kring staden och de tillhörande byarna gavs åt Kalev, Jefunnes son. ¹³ De gav prästen Arons ättlingar Hebron, en fristad för dråpare, med dess betesmarker, Livna med dess betesmarker, ¹⁴ Jattir med dess betesmarker, Eshtemoa med dess betesmarker, ¹⁵ Holon med dess betesmarker, Devir med dess betesmarker, ¹⁶ Ajin, Jutta och Bet Shemesh med deras respektive betesmarker, allt som allt nio städer från dessa två stammar. ¹⁷ Av Benjamins stam fick de Givon och Geva med respektive betesmarker, ¹⁸ likaså Anatot och Almon med respektive betesmarker, alltså fyra städer.

¹⁹ Sammanlagt gavs alltså tretton städer åt prästerna, Arons ättlingar.

²⁰ De övriga Kehats släkter av leviterna fick följande städer från Efraims stam genom lottning:

²¹ De fick Shekem, som var en av fristäderna för dråpare, med betesmarker uppe i Efraims bergsbygd, Geser med betesmarker, ²² Kivsajim och Bet Horon med deras respektive betesmarker, sammanlagt fyra städer. ²³ Av Dans stam fick de Elteke och Gibbeton med deras respektive betesmarker,