Josua 12-15
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Kungar som besegrats
12 Här följer en förteckning över de kungar som Israel besegrade öster om Jordan och vars områden de intog från dalen vid floden Arnon till berget Hermon och hela östra Jordandalen:
2 Amoréernas kung Sichon som bodde i Heshbon och vars kungarike sträckte sig från Aroer vid floden Arnons strand och från mitten av floddalen till floden Jabbok som är gräns mot Ammon. Detta omfattar hälften av Gilead. 3 Sichon kontrollerade också östra Jordandalen till östra stranden av Gennesaretsjön och östra sidan av Döda havet mot Bet Hajshimot och söderut till sluttningarna upp mot bergsområdet Pisga.
4 Kung Og i Bashan, den siste av rafaéerna, bodde i Ashtarot och Edrei. 5 Han regerade över Hermons bergsbygd, över Salka och hela Bashan till gränsen av geshuréernas och maakatéernas områden i väster och över hälften av Gilead fram till Sichons, kungen i Heshbons område.
6 Mose, Herrens tjänare, och israeliterna hade besegrat dessa folk och Mose, Herrens tjänare, gav landet till Rubens och Gads stammar och ena hälften av Manasses stam.
7 Här följer en förteckning över de kungar i landet som Josua och israeliterna besegrade på västra sidan om Jordan, det land som låg mellan Baal-Gad i Libanondalen och berget Halak som reser sig mot Seir och som Josua gav som egendom till stammarna i Israel: 8 bergsbygden, Låglandet, Jordandalen, bergssluttningarna, öknen och Negev de områden som tillhörde hettiterna, amoréerna, kanaanéerna, perisséerna, hivéerna och jevuséerna:
9 kungen i Jeriko,
kungen i Aj nära Betel,
10 kungen i Jerusalem,
kungen i Hebron,
11 kungen i Jarmut,
kungen i Lakish,
12 kungen i Eglon,
kungen i Geser,
13 kungen i Devir,
kungen i Geder,
14 kungen i Horma,
kungen i Arad,
15 kungen i Livna,
kungen i Adullam,
16 kungen i Mackeda,
kungen i Betel,
17 kungen i Tappuach,
kungen i Hefer,
18 kungen i Afek,
kungen i Sharon,
19 kungen i Madon,
kungen i Hasor,
20 kungen i Shimron-Meron,
kungen i Akshaf,
21 kungen i Tanak,
kungen i Megiddo,
22 kungen i Kedesh,
kungen i Jokneam vid Karmel,
23 kungen i Dor i Dors bergsbygd,
kungen i Gojim vid Gilgal
24 och kungen i Tirsa.
Tillsammans var de trettioen kungar.
Fördelningen av löfteslandet
(13:1—21:45)
Stammarna får sina områden
Ytterligare områden att erövra
13 Josua var nu en mycket gammal man och Herren sa till honom: ”Du har nu blivit gammal och fortfarande återstår en stor del av landet att erövra.
2 Det som återstår är filistéernas alla landområden och allt geshureiskt land 3 från Shichor öster om Egypten och Ekrons område i norr som räknas som kanaaneiskt land, det som filistéernas fem hövdingar regerar över, nämligen Gaza, Ashdod, Ashkelon, Gat och Ekron. Även avvéernas område hör dit 4 i söder och allt kanaaneiskt land från Meara som tillhör sidonierna och ända till Afek till amoréernas område, 5 gevaléernas land och hela Libanontrakten från Baal-Gad nedanför berget Hermon till Levo-Hamat.
6 Hela bergsbygdens invånare från Libanon till Misrefot Majim med sidoniernas områden ska jag driva bort för israeliternas skull, så lotta ut landet som egendom åt Israel, precis som jag befallt dig. 7 Dela nu ut landet som egendom åt de nio stammarna och den ena hälften av Manasses stam.”
Landet öster om Jordan delas upp
8 Den andra hälften av Manasses stam och Rubens och Gads stammar hade redan slagit sig ner i sina områden på östra sidan av Jordan, för Mose, Herrens tjänare, hade gett dem detta område.
9 Det sträckte sig från Aroer vid floden Arnon med staden i dalen inräknad och över Medevaslätten till Divon. 10 Det omfattade också alla de städer som tillhört amoréernas kung Sichon som regerade i Heshbon och sträckte sig ända bort till ammoniternas område. 11 Vidare hörde Gilead och geshuréernas och maakatéernas område dit samt hela Hermons bergsbygd och hela Bashan fram till Salka 12 och dessutom det område som tillhört kung Og i Bashan som regerade i Ashtarot och Edrei. Han var bland de sista av rafaéerna vilka Mose hade slagit och drivit bort. 13 Men Israels folk drev inte bort geshuréerna och maakatéerna som än idag bor kvar bland israeliterna.
14 Han gav dock inte Levis stam något landområde. De fick istället de eldoffer som frambars inför Herren, Israels Gud, enligt hans löfte till dem.
15 Mose hade tilldelat Rubens stam följande område, efter deras släkter.
16 Det sträckte sig från Aroer vid floden Arnon med staden i dalen inräknad och över Medevaslätten 17 till Heshbon och de andra städerna på slätten, Divon, Bamot Baal, Bet Baal Meon, 18 Jahas, Kedemot, Mefaat, 19 Kirjatajim, Sivma, Seret Hashachar på berget i dalen, 20 Bet Pegor samt Pisgas sluttningar och Bet Hajshimot 21 och också de övriga städerna på slätten, hela riket som tillhört den amoreiske kungen Sichon som hade bott i Heshbon och besegrats av Mose tillsammans med de midjanitiska hövdingarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reva, Sichons furstar, som bodde i landet. 22 Israels folk hade också dödat spåmannen Bileam, Beors son. 23 Floden Jordan utgjorde gräns för Rubens stam. Detta var rubeniternas egendom, efter deras släkter, med städer och byar.
24 Mose gav landområden också till Gads stam, efter deras släkter.
25 Området omfattade Jaser och alla städer i Gilead och hälften av ammoniternas land ända till Aroer i närheten av Rabba. 26 Det sträckte sig också från Heshbon ända till Ramat Hammispa och Betonim och från Machanajim ända till Lo Devars område. 27 I dalen fick de Bet Haram, Bet Nimra, Suckot, Safon, resten av landet som tillhört kung Sichon i Heshbon. Floden Jordan utgjorde gränsen upp till änden av Gennesaretsjön till flodens östra sida. 28 Detta var gaditernas egendom, efter deras släkter, med städer och byar.
29 Mose hade gett följande område till den ena hälften av Manasses stam, efter dess släkter.
30 Deras område sträckte sig norrut från Machanajim och omfattade hela Bashan, kung Ogs tidigare kungadöme, och alla Jairs sextio städer i Bashan. 31 Hälften av Gilead med kung Ogs huvudstäder Ashtarot och Edrei gavs åt ena hälften av ättlingarna till Makir, Manasses son, efter deras släkter.
32 På detta sätt delade Mose landet öster om Jordan på Moabs hedar mitt emot Jeriko. 33 Men Mose hade inte tilldelat Levis stam något område, för Herren, Israels Gud, var deras egendom, så som han hade lovat dem.
Landet väster om Jordan delas upp
14 Detta är de områden som israeliterna fick som egendom i Kanaans land och som prästen Elasar, Josua och ledarna för de olika stammarna tilldelade dem 2 genom lottning som arvedel åt de nio och en halv stammarna, så som Herren hade befallt genom Mose.
3 Mose hade redan gett landområden åt de 2,5 stammarna på östra sidan Jordan. Åt leviterna gav han inget landområde bland dem. 4 Josefs stam hade blivit två separata stammar, nämligen Manasses och Efraims, och leviterna fick inte något land alls, förutom städerna som de skulle bo i och de kringliggande betesmarkerna för deras boskap. 5 Israeliterna delade landet, så som Herren hade befallt Mose.
6 Under ledning av kenisséen Kalev, Jefunnes son, kom en delegation från Judas stam till Josua i Gilgal. ”Du vet ju vad Herren sa till gudsmannen Mose om dig och mig när vi var vid Kadesh Barnea”, sa Kalev till Josua. 7 ”Då var jag fyrtio år och Mose Herrens tjänare hade sänt mig från Kadesh Barnea för att spionera på Kanaans land. Jag rapporterade vad jag ansåg vara sanning, 8 men våra bröder som var med oss skrämde folket så att de inte vågade gå in i landet. Eftersom jag hade följt Herren, min Gud, troget, 9 svor Mose då denna ed: ’Den del av landet som du just har besökt ska tillhöra dig och dina efterkommande för all framtid eftersom du varit Herren, min Gud, trogen.’
10 Som du ser har Herren låtit mig leva, som han lovade för de fyrtiofem år som gått sedan Herren gav Mose det löftet och medan Israel vandrade omkring i öknen, och idag är jag åttiofem år. 11 Jag är lika stark nu som jag var då Mose skickade oss ut på detta uppdrag och jag kan fortfarande strida lika bra. 12 Ge mig nu bergsbygden som Herren lovade mig! Du hörde själv talas om anakiterna som bor där i befästa städer, men om Herren är med mig, ska jag driva ut dem ur landet som han lovade.”
13 Josua välsignade då kenisséen Kalev, Jefunnes son, och gav honom Hebron som egendom, 14 därför att han hade troget följt Herren, Israels Gud, och därför är Hebron fortfarande hans egendom. 15 Tidigare hade Hebron kallats Kirjat-Arba efter en stor hjälte bland anakiterna.
I landet rådde sedan fred.
Judas stam
(Dom 1:11-15)
15 Judas stam fick sin del, efter sina släkter, söderut intill Edoms gräns och öknen Sin.
2 Denna gräns började vid södra viken av Döda havet 3 och gick utmed södra sidan av Skorpionhöjden och vidare in i öknen Sin till Hesron söder om Kadesh Barnea, sedan upp till Addar och därefter mot Karka 4 och Asmon, tills den slutligen nådde Egyptens bäck och följde den till Medelhavet. Detta är deras sydgräns.
5 Den östra gränsen sträckte sig utmed Döda havet till floden Jordans utlopp.
Den norra gränsen började vid viken där Jordan rinner ut i Döda havet, 6 sträckte sig därifrån upp mot Bet-Hogla och fortsatte norr om Bet Haarava till Bohans, Rubens sons, sten. 7 Därifrån gick gränsen upp till Devir från Akors dal i nordlig riktning mot Gelilot som ligger mitt emot Adummimshöjden söder om bäcken. Gränsen gick sedan fram till Shemeshkällan ut till Rogelkällan 8 och fortsatte upp mot Hinnoms sons dal söder om Jevus höjd där Jerusalem ligger. Därefter gick gränsen upp till toppen av det berg som ligger ovanför Hinnoms dal i norra delen av Refaimdalen. 9 Därifrån drogs gränsen från toppen av berget fram till Neftoachkällan och vidare till städerna i Efrons bergsbygd, innan den vände mot Baala vilket är ett annat namn för Kirjat-Jearim.
10 Från Baala gick gränsen västerut mot Seirs bergsbygd och fram till Jearims bergshöjd, dvs. Kesalon, och vidare ner till Bet Shemesh förbi Timna 11 till Ekrons norra sluttning där den böjde sig mot Shickeron och berget Baala, passerade Javneel och slutade vid Medelhavet.
12 Detta var Judas släkters gränser.
13 Josua gav en del av Judas område åt Kalev, Jefunnes son, som Herren hade befallt och han fick därför staden Kirjat-Arba, som fått sitt namn efter Anaks stamfar Arba men som också kallades Hebron.
14 Kalev fördrev Anaks tre ättlingar Sheshaj, Achiman och Talmaj 15 och därifrån tågade han mot invånarna i Devir som förut kallades Kirjat-Sefer.
16 Kalev sa: ”Den som anfaller och intar Kirjat-Sefer ska jag ge min dotter Aksa till hustru.” 17 Otniel, son till Kalevs bror Kenas, intog staden och Kalev gav sin dotter Aksa till honom. 18 När hon kom till Otniel, uppmanade hon honom att be hennes far om ett stycke mark. När hon steg av[a] från sin åsna frågade Kalev henne: ”Är det något du önskar?” 19 Hon svarade: ”Ge mig en gåva! Du har gett mig land i Negev, men ge mig några vattenkällor också!” Då gav Kalev henne de övre och nedre källorna.
20 Judas stam fick, efter sina släkter, följande område:
21 De städer och byar som låg utmed gränsen mot Edom i Negev, nämligen Kavseel, Eder, Jagur, 22 Kina, Dimona, Adada, 23 Kedesh, Hasor, Jitnan, 24 Sif, Telem, Bealot, 25 Hasor Hadatta, Keriot Hesron dvs. Hasor, 26 Amam, Shema, Molada, 27 Hasar Gadda, Heshmon, Bet Pelet, 28 Hasar Shual, Beer Sheva med kringliggande byar, 29 Baala, Ijim, Esem, 30 Eltolad, Kesil, Horma, 31 Siklag, Madmanna, Sansanna, 32 Levaot, Shilchim, Ajin och Rimmon. Tillsammans var detta tjugonio städer med kringliggande byar.
33 I Låglandet:
Eshtaol, Sora, Ashna, 34 Sanoach och En-Gannim, Tappuach och Enam, 35 Jarmut och Adullam, Soko och Aseka, 36 Shaarajim, Aditajim, Gedera och Gederotajim. Tillsammans var detta fjorton städer med kringliggande byar.
37 Vidare: Senan, Hadasha, Migdal-Gad, 38 Dilan, Mispa, Jokteel, 39 Lakish, Boskat, Eglon, 40 Kabbon, Lachmas, Kitlish, 41 Gederot, Bet-Dagon, Naama och Mackeda, sexton städer med kringliggande byar, 42 Livna, Eter, Ashan, 43 Jefta, Ashna, Nesiv, 44 Keila, Aksiv och Maresha, nio städer med kringliggande byar 45 och Ekrons alla städer och byar, 46 från Ekron västerut och städerna med kringliggande byar nära Ashdod 47 mot Ashdod med kringliggande byar och till Gaza med dess byar ända fram till Egyptens bäck och Medelhavet.
48 I bergsbygden:
Shamir, Jattir, Soko, 49 Danna, Kirjat-Sanna, dvs. Devir, 50 Anav, Eshtemoa, Anim, 51 Goshen, Holon och Gilo, elva städer med kringliggande byar, 52 Arav, Duma, Eshan, 53 Janum, Bet-Tappuach, Afeka, 54 Humta, Kirjat-Arba dvs. Hebron, Sior, nio städer med kringliggande byar, 55 Maon, Karmel, Sif, Jutta, 56 Jisreel, Jokdeam, Sanoach, 57 Kain, Giva, Timna, tio städer med omgivande orter, 58 Halchul, Bet-Sur, Gedor, 59 Maarat, Bet-Anot, Eltekon, sex städer med kringliggande byar,[b] 60 Kirjat-Baal, dvs. Kirjat-Jearim, Rabba, två städer med kringliggande byar.
61 I öknen:
Bet Haarava, Middin, Sekaka, 62 Nivshan, Ir-Hammelach och Levo-Hamat, sex städer med kringliggande byar.
63 Men Judas stam kunde inte driva ut jevuséerna som bodde i staden Jerusalem och därför bor jevuséerna bland Judas folk i Jerusalem än idag.
Footnotes
Josua 12-15
Svenska 1917
12 Dessa voro de konungar i landet, som Israels barn slogo, och vilkas land de togo i besittning på andra sidan Jordan, på östra sidan, landet från bäcken Arnon ända till berget Hermon, så ock hela Hedmarken på östra sidan:
2 Sihon, amoréernas konung, som bodde i Hesbon och rådde över landet Aroer vid bäcken Arnons strand och från dalens mitt, samt över ena hälften av Gilead ända till bäcken Jabbok, som är Ammons barns gräns,
3 ävensom över Hedmarken ända upp till Kinarotsjön, på östra sidan, och ända ned till Hedmarkshavet, Salthavet, på östra sidan, åt Bet-Hajesimot till, och längre söderut till trakten nedanför Pisgas sluttningar.
4 Vidare intogo de Ogs område, konungens i Basan, vilken var en av de sista rafaéerna och bodde i Astarot och Edrei.
5 Han rådde över Hermons bergsbygd och över Salka och hela Basan ända till gesuréernas och maakatéernas område, så ock över andra hälften av Gilead, till Sihons område, konungens i Hesbon.
6 HERRENS tjänare Mose och Israels barn hade slagit dessa; och HERRENS tjänare Mose hade givit landet till besittning åt rubeniterna, gaditerna och ena hälften av Manasse stam.
7 Och följande voro de konungar i landet, som Josua och Israels barn slogo på andra sidan Jordan, på västra sidan, från Baal-Gad i Libanonsdalen ända till Halakberget, som höjer sig mot Seir. (Josua gav sedan landet till besittning åt Israels stammar, efter deras avdelningar,
8 såväl Bergsbygden, Låglandet, Hedmarken och Bergssluttningarna som ock Öknen och Sydlandet, hetiternas, amoréernas, kananéernas, perisséernas, hivéernas och jebuséernas land.)
9 De voro: konungen i Jeriko en, konungen i Ai, som ligger bredvid Betel, en,
10 konungen i Jerusalem en, konungen i Hebron en,
11 konungen i Jarmut en, konungen i Lakis en,
12 konungen i Eglon en, konungen i Geser en,
13 konungen i Debir en, konungen i Geder en,
14 konungen i Horma en, konungen i Arad en,
15 konungen i Libna en, konungen i Adullam en,
16 konungen i Mackeda en, konungen i Betel en,
17 konungen i Tappua en, konungen i Hefer en,
18 konungen i Afek en, konungen i Lassaron en,
19 konungen i Madon en, konungen i Hasor en,
20 konungen i Simron-Meron en, konungen i Aksaf en,
21 konungen i Taanak en, konungen i Megiddo en,
22 konungen i Kedes en, konungen i Jokneam vid Karmel en,
23 konungen över Dor i Nafat-Dor en, konungen över Goim vid Gilgal en,
24 konungen i Tirsa en -- tillsammans trettioen konungar.
13 Då nu Josua var gammal och kommen till hög ålder, sade HERREN till honom: »Du är gammal och kommen till hög ålder, men ännu återstår av landet en mycket stor del som skall intagas.
2 Detta är nämligen vad som återstår av landet: alla filistéernas kretsar och hela gesuréernas land.
3 Ty allt som finnes mellan Sihor, öster om Egypten, och Ekrons område norrut räknas till Kananéernas land, nämligen vad filistéernas fem hövdingar innehava -- den i Gasa, den i Asdod, den i Askelon, den i Gat och den i Ekron -- så ock avéernas område,
4 hela kananéernas land söderut, vidare Meara, som tillhör sidonierna, ända till Afek, ända till amoréernas område.
5 och gebaléernas land samt hela Libanonstrakten österut, från Baal-Gad, nedanför berget Hermon, ända dit där vägen går till Hamat --
6 alla inbyggarna i bergsbygden, från Libanon ända till Misrefot-Maim, alla sidonier: dessa skall jag själv fördriva för Israels barn. Men fördela du genom lottkastning landet åt Israel till arvedel, såsom jag har bjudit dig.
7 Ja, redan nu må du utskifta detta land till arvedel åt de nio stammarna och åt ena hälften av Manasse stam.»
8 Jämte Manasse hade ock rubeniterna och gaditerna fått sin arvedel, den som Mose gav dem på andra sidan Jordan, på östra sidan, just såsom HERRENS tjänare Mose gav den åt dem:
9 landet från Aroer, vid bäcken Arnons strand, och från staden i dalens mitt, så ock hela Medebaslätten ända till Dibon,
10 jämte alla övriga städer som hade tillhört Sihon, amoréernas konung, vilken regerade i Hesbon, ända till Ammons barns område,
11 vidare Gilead och gesuréernas och maakatéernas område och hela Hermons bergsbygd och hela Basan ända till Salka,
12 hela Ogs rike i Basan, hans som regerade i Astarot och Edrei, och som levde kvar såsom en av de sista rafaéerna, sedan Mose hade slagit och fördrivit dem.
13 Dock fördrevo Israels barn icke gesuréerna och maakatéerna; därför bodde ock gesuréer och maakatéer kvar bland Israels folk, såsom de göra ännu i dag.
14 (Men åt Levi stam gav han icke någon arvedel. HERRENS, Israels Guds, eldsoffer äro hans arvedel, såsom han har sagt honom.)
15 Mose gav alltså land åt Rubens barns stam, efter deras släkter.
16 De fingo området från Aroer, vid bäcken Arnons strand, och från staden i dalens mitt, så ock hela slätten vid Medeba,
17 Hesbon med alla dess lydstäder på slätten, Dibon, Bamot-Baal, Bet-Baal-Meon,
18 Jahas, Kedemot, Mefaat,
19 Kirjataim, Sibma, Seret-Hassahar på Dalberget,
20 Bet-Peor samt Pisgas sluttningar och Bet-Hajesimot,
21 alla städerna på slätten, hela Sihons rike, amoréernas konungs, hans som regerade i Hesbon, och som hade blivit slagen av Mose jämte de midjanitiska hövdingarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba, Sihons lydfurstar, som bodde där i landet.
22 Bileam, Beors son, spåmannen, dräptes ock av Israels barn med svärd, jämte andra som då blevo slagna av dem.
23 Och gränsen för Rubens barn var Jordan; den utgjorde gränsen. Detta är Rubens barns arvedel, efter deras släkter, städerna med sina byar.
24 Likaledes gav Mose land åt Gads stam, åt Gads barn, efter deras släkter.
25 De fingo till sitt område Jaeser och alla städer i Gilead och hälften av Ammons barns land, ända till det Aroer som ligger gent emot Rabba,
26 vidare landet från Hesbon ända till Ramat-Hammispe och Betonim, och från Mahanaim ända till Lidebirs område,
27 samt i dalen: Bet-Haram, Bet-Nimra, Suckot och Safon, det övriga av Sihons rike, konungens i Hesbon, intill Jordan, som utgjorde gränsen, upp till ändan av Kinneretsjön, landet på andra sidan Jordan, på östra sidan.
28 Detta är Gads barns arvedel, efter deras släkter, städerna med sina byar.
29 Och Mose gav också land åt ena hälften av Manasse stam, så att denna hälft av Manasse barns stam fick land, efter sina släkter.
30 Deras område utgjordes av landet från Mahanaim, av hela Basan, hela Ogs rike, konungens i Basan, med alla Jairs byar i Basan, sextio städer,
31 alltså ock av halva Gilead jämte Astarot och Edrei, Ogs huvudstäder i Basan; detta gavs åt Makirs, Manasses sons, barn, nämligen åt ena hälften av Makirs barn, efter deras släkter.
32 Dessa voro de arvslotter som Mose utskiftade på Moabs hedar, på andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, på östra sidan.
33 Men åt Levi stam gav Mose icke någon arvedel. HERREN, Israels Gud, är deras arvedel, såsom han har sagt dem.
14 Och dessa äro de arvslotter som Israels barn fingo i Kanaans land, de som prästen Eleasar och Josua, Nuns son, och huvudmännen för familjerna inom Israels barns stammar utskiftade åt dem,
2 nämligen genom lottkastning om vars och ens arvedel, såsom HERREN hade bjudit genom Mose angående de nio stammarna och den ena halva stammen.
3 Ty de två övriga stammarna och den andra halva stammen hade av Mose fått sin arvedel på andra sidan Jordan, men leviterna hade han icke givit någon arvedel bland dem.
4 Ty Josefs barn utgjorde två stammar, Manasse och Efraim; och åt leviterna gav man icke någon särskild del av landet, utan allenast några städer att bo i, med tillhörande utmarker för deras boskap och deras övriga egendom.
5 Såsom HERREN hade bjudit Mose, så gjorde Israels barn, när de utskiftade landet
6 Men Juda barn trädde fram inför Josua i Gilgal, och kenaséen Kaleb, Jefunnes son, sade till honom: »Du vet själv vad HERREN sade till gudsmannen Mose angående mig och dig i Kades-Barnea.
7 Jag var fyrtio år gammal, när HERRENS tjänare Mose sände mig åstad från Kades-Barnea för att bespeja landet, och jag avgav sedan min berättelse därom inför honom efter bästa förstånd.
8 Mina bröder, som hade varit däruppe med mig, gjorde folkets hjärtan försagda, men jag efterföljde i allt HERREN, min Gud.
9 Då betygade Mose på den dagen med ed och sade: 'Sannerligen, det land som din fot har beträtt skall vara din och dina barns arvedel för evärdlig tid, därför att du i allt har efterföljt HERREN, min Gud.'
10 Och se, nu har HERREN låtit mig leva, såsom han lovade, i ytterligare fyrtiofem år, sedan HERREN talade så till Mose -- de år Israel vandrade i öknen; se, jag är nu åttiofem år gammal.
11 Ännu i dag är jag lika stark som jag var den dag då Mose sände mig åstad, ja, sådan min kraft då var, sådan är den ännu, vare sig det gäller att strida eller att vara ledare och anförare.
12 Så giv mig nu denna bergsbygd om vilken HERREN talade på den dagen. Du hörde ju själv då att anakiterna bo där, och att där finnas stora befästa städer; måhända är HERREN med mig, så att jag kan fördriva dem, såsom HERREN har lovat.»
13 Då välsignade Josua Kaleb, Jefunnes son, och gav honom Hebron till arvedel.
14 Alltså fick då kenaséen Kaleb, Jefunnes son, Hebron till arvedel, såsom det är ännu i dag, därför att han i allt hade efterföljt HERREN, Israels Gud.
15 Men Hebron hette fordom Kirjat-Arba efter den störste mannen bland anakiterna. Och landet hade nu ro från krig.
15 Juda barns stam fick, efter sina släkter, sin lott söderut intill Edoms gräns, intill öknen Sin, längst ned i söder.
2 Och deras södra gräns begynte vid ändan av Salthavet, vid dess sydligaste vik,
3 gick vidare söder om Skorpionhöjden och fram till Sin, drog sig så upp söder om Kades-Barnea, gick därefter framom Hesron och drog sig upp till Addar samt böjde sig sedan mot Karka.
4 Vidare gick den fram till Asmon och därifrån ut till Egyptens bäck; sedan gick gränsen ut vid havet. »Detta», sade han, »skall vara eder gräns i söder.»
5 Gränsen i öster var Salthavet ända till Jordans utlopp. Och gränsen på norra sidan begynte vid den vik av detta hav, där Jordan har sitt utlopp.
6 Därifrån drog sig gränsen upp mot Bet-Hogla och gick fram norr om Bet-Haaraba; vidare drog sig gränsen upp till Bohans, Rubens sons, sten.
7 Därefter drog sig gränsen upp till Debir från Akors dal i nordlig riktning mot det Gilgal som ligger mitt emot Adummimshöjden, söder om bäcken; sedan gick gränsen fram till Semeskällans vatten och så ut till Rogelskällan.
8 Vidare drog sig gränsen uppåt Hinnoms sons dal, söder om Jebus' höjd, det är Jerusalem; därefter drog sig gränsen upp till toppen av det berg som ligger gent emot Hinnomsdalen, västerut, i norra ändan av Refaimsdalen.
9 Och från toppen av detta berg drog sig gränsen fram till Neftoavattnets källa och vidare till städerna i Efrons bergsbygd; sedan drog sig gränsen till Baala, det är Kirjat-Jearim.
10 Och från Baala böjde sig gränsen åt väster mot Seirs bergsbygd och gick fram till Jearims bergshöjd, det är Kesalon, norr om denna, och gick så ned till Bet-Semes och framom Timna.
11 Vidare gick gränsen till Ekrons höjd, norrut; därefter drog sig gränsen till Sickeron, gick så framom berget Baala och därifrån ut till Jabneel; sedan gick gränsen ut vid havet.
12 Och gränsen i väster följde Stora havet; det utgjorde gränsen. Dessa voro Juda barns gränser runt omkring, efter deras släkter.
13 Men åt Kaleb, Jefunnes son, gavs, efter HERRENS befallning till Josua, en särskild del bland Juda barn, nämligen Arbas, Anaks faders, stad, det är Hebron.
14 Och Kaleb fördrev därifrån Anaks tre söner, Sesai, Ahiman och Talmai, Anaks avkomlingar.
15 Därifrån drog han upp mot Debirs invånare. Men Debir hette fordom Kirjat-Sefer.
16 Och Kaleb sade: »Åt den som angriper Kirjat-Sefer och intager det vill jag giva min dotter Aksa till hustru.»
17 När då Otniel, son till Kenas, Kalebs broder, intog det, gav han honom sin dotter Aksa till hustru.
18 Och när hon kom till honom, intalade hon honom att begära ett stycke åkermark av hennes fader; och hon steg hastigt ned från åsnan. Då sade Kaleb till henne: »Vad önskar du?»
19 Hon sade: »Giv mig en avskedsskänk; eftersom du har gift bort mig till det torra Sydlandet, må du giva mig vattenkällor.» Då gav han henne Illiotkällorna och Tatiotkällorna.
20 Detta var nu Juda barns stams arvedel, efter deras släkter.
21 Och de städer som lågo ytterst i Juda barns stam, mot Edoms gräns, i Sydlandet, voro: Kabseel, Eder, Jagur,
22 Kina, Dimona, Adada,
23 Kedes, Hasor och Jitnan,
24 Sif, Telem, Bealot,
25 Hasor-Hadatta, Keriot, Hesron, det är Hasor,
26 Amam, Sema, Molada,
27 Hasar-Gadda, Hesmon, Bet-Pelet,
28 Hasar-Sual, Beer-Seba och Bisjotja,
29 Baala, Ijim, Esem,
30 Eltolad, Kesil, Horma,
31 Siklag, Madmanna, Sansanna,
32 Lebaot, Silhim, Ain och Rimmon -- tillsammans tjugunio städer med sina byar.
33 I Låglandet: Estaol, Sorga, Asna,
34 Sanoa och En-Gannim, Tappua och Enam,
35 Jarmut och Adullam, Soko och Aseka,
36 Saaraim, Aditaim, Gedera och Gederotaim -- fjorton städer med sina byar;
37 Senan, Hadasa, Migdal-Gad,
38 Dilean, Mispe, Jokteel,
39 Lakis, Boskat, Eglon,
40 Kabbon, Lamas, Kitlis,
41 Gederot, Bet-Dagon, Naama och Mackeda -- sexton städer med sina byar;
42 Libna, Eter, Asan,
43 Jifta, Asna, Nesib,
44 Kegila, Aksib och Maresa -- nio städer med sina byar;
45 Ekron med underlydande städer och byar;
46 från Ekron till havet allt vad som ligger på sidan om Asdod samt dithörande byar;
47 vidare Asdod med underlydande städer och byar, Gasa med underlydande städer och byar ända till Egyptens bäck och fram till Stora havet, som utgjorde gränsen.
48 Och i Bergsbygden: Samir, Jattir, Soko,
49 Danna, Kirjat-Sanna, det är Debir,
50 Anab, Estemo, Anim,
51 Gosen, Holon och Gilo -- elva städer med sina byar;
52 Arab, Ruma, Esean,
53 Janum, Bet-Tappua, Afeka,
54 Humta, Kirjat-Arba, det är Hebron, och Sior -- nio städer med sina byar;
55 Maon, Karmel, Sif, Juta,
56 Jisreel, Jokdeam och Sanoa,
57 Kain, Gibea och Timna -- tio städer med sina byar;
58 Halhul, Bet-Sur, Gedor,
59 Maarat, Bet-Anot och Eltekon -- sex städer med sina byar;
60 Kirjat-Baal, det är Kirjat-Jearim, och Rabba -- två städer med sina byar;
61 I Öknen: Bet-Haaraba, Middin, Sekaka,
62 Nibsan, Ir-Hammela och En-Gedi -- sex städer med sina byar.
63 Men jebuséerna, som bodde i Jerusalem, kunde Juda barn icke fördriva; därför bodde ock jebuséerna kvar bland Juda barn i Jerusalem, såsom de göra ännu i dag.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.