3 Moseboken 16:1-24:5
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Att leva i helighet
(16:1—25:55)
Försoningsdagen
(23:26-31; 4 Mos 29:7-11)
16 Herren talade till Mose efter Arons söners död, de som dog när de trädde fram inför Herren. 2 Herren sa till Mose: ”Varna din bror Aron så att han inte när som helst går in i helgedomen bakom förhänget där arken och försoningsstället finns för då dör han eftersom jag vill uppenbara mig i molnet över försoningsstället.
3 Detta ska Aron ha med sig när han går in i helgedomen: en ungtjur till syndoffer och en bagge till brännoffer. 4 Han ska klä på sig en helig tunika av linne och underkläder av linne, spänna om sig ett linneskärp och vira en turban av linne om huvudet. Innan han tar dessa heliga kläder på sig ska han bada i vatten. 5 Israeliternas menighet ska sedan ge honom två bockar till syndoffer och en bagge till brännoffer.
6 Först ska Aron bära fram den unga tjuren som syndoffer för sig själv och därigenom skaffa försoning för sig och sin familj. 7 Sedan ska han föra fram de båda bockarna inför Herren vid ingången till uppenbarelsetältet 8 och kasta lott för att avgöra vilken som är Herrens och vilken som tillfaller Asasel[a]. 9 Den bock som lotten avgjorde åt Herren ska offras av Aron som syndoffer. 10 Den andra bocken som tillföll Asasel ska levande ställas fram inför Herren till försoning. Sedan ska den skickas ut i öknen till Asasel.
11 När Aron har offrat den unga tjuren som syndoffer till försoning för sig själv och sin familj och slaktat sin syndoffertjur, 12 ska han ta ett fyrfat med glöd från Herrens altare, fylla sina händer med välluktande rökelse krossad till fint pulver och bära det innanför förhänget. 13 Där ska han inför Herren placera rökelsen på glöden så att ett moln av rökelse täcker försoningsstället över arken med förbundstecknet för att han inte ska dö. 14 Han ska också ta en del av tjurens blod och stänka det med sitt finger framtill på försoningsstället och sedan sju gånger framför den.
15 Därefter ska han gå ut och offra bocken som folkets syndoffer, bära in blodet innanför förhänget och stänka det på försoningsstället och framför den, precis som han gjorde med blodet från den unga tjuren. 16 På så sätt skaffar han försoning åt det allra heligaste och renar det från Israels folks orenhet, brott och alla synder. På samma sätt ska han göra med uppenbarelsetältet som finns mitt bland folket i deras orenhet. 17 Ingen får vara inne i uppenbarelsetältet när Aron går in för att skaffa försoning i det allra heligaste, inte förrän han kommit ut igen och har skaffat försoning åt sig själv och sitt hus och åt hela Israels församling.
18 Då ska han gå ut till altaret inför Herren och skaffa försoning för det. Han ska stryka av blodet från den unga tjuren och från bocken på altarets horn 19 och sju gånger stänka av blodet med fingret på altaret för att därigenom rena det från israeliternas orenhet och helga det.
20 När han har fullgjort försoningen för det allra heligaste, uppenbarelsetältet och altaret, ska han föra fram den levande bocken, 21 och under det att han lägger sina båda händer på den bekänna Israels folks alla skulder, överträdelser och synder. Han ska lägga dem alla på bockens huvud och skicka ut den i öknen ledd av den man som blivit utsedd till uppgiften. 22 Bocken ska alltså bära bort deras synder till ödemarken och mannen ska släppa den lös ute i öknen.
23 Därefter ska Aron gå in i uppenbarelsetältet, ta av sig linnekläderna han tog på sig innan han gick in i det allra heligaste och lämna dem där. 24 Sedan ska han bada på en helig plats, ta på sig sina vanliga kläder igen och gå ut och bära fram sitt eget brännoffer och folkets brännoffer och på så sätt skaffa försoning åt sig själv och folket. 25 Han ska också bränna upp fettet från syndoffret på altaret.
26 Mannen som lett ut bocken i öknen ska efteråt tvätta sina kläder och bada innan han får komma tillbaka till lägret. 27 Den unga tjuren och bocken för syndoffret, vilkas blod förts in i det allra heligaste för att skaffa försoning, ska bäras ut utanför lägret och brännas tillsammans med huden och de inre organen. 28 Den som bränner detta ska sedan tvätta sina kläder och bada innan han återvänder till lägret.
29 Detta är en stadga som alltid ska följas: på den tionde dagen i sjunde månaden ska ni ödmjuka er själva och inte utföra något arbete, varken ni israeliter eller utlänningar som lever mitt ibland er. 30 Detta är den dag då ni försonas så att ni blir rena. Ni ska renas inför Herren från alla era synder. 31 Det är en sabbat, en vilodag, och ni ska ödmjuka er själva. Stadgan gäller för all framtid. 32 Försoningen ska utföras av den smorde översteprästen som blivit avskild för uppgiften efter sin far. Han ska ta på sig de heliga linnekläderna 33 och skaffa försoning för det allra heligaste, uppenbarelsetältet, altaret, prästerna och allt folket i menigheten. 34 Detta ska vara en evig stadga för er, försoning ska skaffas för Israels folks synder en gång om året.”
Aron gjorde så som Herren hade befallt Mose.
Varning för felaktiga offer och bestämmelser om blod
17 Herren talade till Mose: 2 ”Säg till Aron och hans söner och alla israeliterna: ’Detta har Herren befallt: 3 Den israelit som offrar en oxe, ett lamm eller en get i eller utanför lägret 4 och inte för fram det till uppenbarelsetältets ingång som offergåva till Herren inför hans boning, drar på sig blodskuld. Han har utgjutit blod och ska utrotas ur sitt folk. 5 Således ska israeliterna som nu offrar på fälten i stället bära fram sina offer till Herren, till prästen vid ingången till uppenbarelsetältet och offra dem som gemenskapsoffer åt Herren. 6 Prästen ska stänka av blodet på Herrens altare vid ingången till uppenbarelsetältet och bränna fettet som en välbehaglig doft för Herren. 7 De ska inte längre offra till bockdemoner[b] som de varit otrogna med. Detta ska vara en bestående stadga för dem från generation till generation.’
8 Säg alltså till israeliterna: ’Vare sig det är en israelit eller en utlänning som bor bland er som frambär ett brännoffer eller slaktoffer 9 utan att föra fram det till ingången till uppenbarelsetältet där det ska frambäras till Herren, så ska han utrotas från sitt folk.
10 Och jag ska vända mitt ansikte från den person som äter något med blod i vare sig det är en israelit eller en utlänning som bor hos er. Jag ska utrota honom från hans folk. 11 För varje varelses liv finns i blodet och jag har gett er blodet till att stänka på altaret till försoning för er. Det är blodet som ger försoning därför att det är liv. 12 Det är därför jag sagt till israeliterna att varken de eller utlänningarna som bor bland dem ska äta blod.
13 Den som går ut och jagar vare sig det är en israelit eller en utlänning som bor bland er och dödar något villebråd eller en fågel av något slag som får ätas, måste tömma ut blodet och täcka över det med jord, 14 för varje varelses liv finns i blodet. Det är därför jag har sagt till israeliterna att de aldrig ska äta blod eftersom varje varelses liv är i dess blod. Den som äter blod måste utrotas.
15 Var och en, israelit eller utlänning, som äter köttet från ett självdött djur eller från ett djur som dödats av ett rovdjur, måste tvätta sina kläder och bada och förbli oren till kvällen. Därefter är han ren. 16 Men om han inte tvättar sina kläder och badar, är han skyldig och får ta sitt ansvar.’ ”
Inga sexuella avarter
18 Herren talade till Mose: 2 ”Säg till israeliterna: ’Jag är Herren, er Gud.
3 Gör inte som folket i Egypten där ni bodde och inte heller som folket i Kanaan dit jag leder er. Ta inte över deras seder. 4 Lyd mina befallningar och mina bud noga för jag är Herren, er Gud. 5 Den som håller buden ska leva genom dem. Jag är Herren.
6 Ingen får ha sexuellt umgänge med en nära släkting, för jag är Herren.
7 Ingen får vanära sin far genom att ligga med sin mor; hon är din mor och du får inte ha någon sexuell relation till henne.
8 Du får inte ha någon sexuell relation till din fars hustru för det skulle vanära honom.
9 Inte heller ska du ha en sexuell relation till din syster eller halvsyster vare sig hon är dotter till fadern eller modern och vare sig hon är född i samma hus eller inte.
10 Du ska inte ha sexuellt umgänge med din sondotter eller med din dotterdotter för det är en nära släkting och då vanärar du dig själv.
11 Du ska inte ha sexuellt umgänge med din fars hustrus dotter som din far är far till för hon är din syster, 12 inte heller med din faster för hon är nära släkt med din far.
13 Du ska inte ha sexuellt umgänge med en moster för hon är en nära släkting till din mor 14 och inte heller med din farbrors hustru som du inte får närma dig för hon är din faster.
15 Du ska inte ligga med din svärdotter, din sons hustru som du inte får ligga med, 16 inte heller med din brors hustru för det vanärar din bror.
17 Du får inte ha ett förhållande med både en kvinna och hennes dotter eller sondotter eller dotterdotter, för de är nära släktingar och det är ogudaktigt att göra så.
18 Du ska inte gifta dig med din hustrus syster så länge din hustru lever för de kommer att bli rivaler.
19 Det får inte förekomma att du ligger med en kvinna som har menstruation 20 eller ligger med en annan mans hustru, så att du orenar dig med henne.
21 Du får inte offra något av dina barn till Molok[c]. Du får inte vanhelga din Guds namn, för jag är Herren.
22 Du får inte ligga med en man som man ligger med en kvinna för det är avskyvärt.
23 En man får inte ha sexuellt umgänge med något djur så att han därigenom orenar sig. Inte heller får en kvinna erbjuda sig själv åt ett djur för det är vidrigt.
24 Orena inte er själva genom något av allt detta för så orenar sig de folk som jag kommer att fördriva framför er. 25 Landet har blivit orent. Därför straffade jag dem som bodde där för deras synder och landet spydde ut dem. 26 Ni måste hålla alla mina lagar och förordningar och ni får inte göra er skyldiga till dessa avskyvärdheter, varken ni israeliter eller de utlänningar som bor hos er. 27 Alla dessa avskyvärdheter har folket som bott i landet före er fortsatt med och landet är orent. 28 Gör inte sådana saker för då kommer landet att spy ut er, precis som det spydde ut det folk som var där före er.
29 Var och en som gör sådana avskyvärdheter ska utrotas ur sitt folk. 30 Ni ska alltså lyda mina befallningar och inte ta efter de avskyvärda seder och bruk som fanns före er. Orena inte er själva med dem. Jag är Herren, er Gud.’ ”
Regler för det dagliga livet
19 Herren talade till Mose: 2 ”Säg till israeliterna: ’Ni ska vara heliga, för jag, Herren, er Gud, är helig.
3 Var och en ska vörda sin mor och far och hålla mina sabbater, för jag är Herren, er Gud.
4 Vänd er inte till avgudar och tillverka inga gjutna sådana åt er, för jag är Herren, er Gud.
5 När ni bär fram ett gemenskapsoffer till Herren, ska ni offra det så att det behagar honom. 6 Ät det samma dag ni offrar det och aldrig senare än dagen därpå. Det som blir kvar till tredje dagen måste brännas upp. 7 Det som äts på den tredje dagen är nämligen vedervärdigt och Herren kan inte acceptera det. 8 Den som äter det på den tredje dagen drar över sig skuld, för då vanhelgar han det som var helgat åt Herren och ska därför utrotas ur sitt folk.
9 När ni bärgar skörden, ska du inte skörda i hörnen och längs kanterna av fältet och inte heller plocka upp ax som ligger kvar på marken. 10 Du ska inte heller göra någon efterskörd i din vingård och inte plocka av de nerfallna druvorna. Lämna detta åt de fattiga och åt främlingar, för jag är Herren, er Gud.
11 Ni ska inte stjäla eller ljuga eller bedra varandra.
12 Inte heller ska ni svära falskt och därigenom vanhelga er Guds namn, för jag är Herren.
13 Du ska inte bedra eller röva från någon och du ska inte hålla inne en arbetares lön över en natt. 14 Du ska inte förbanna den döve eller lägga något hinder för den blinde där han går fram. Frukta din Gud! Jag är Herren.
15 Förvräng inte rättvisan. Ta inte parti för vare sig fattig eller rik. Döm din nästa rättvist.
16 Sprid inget skvaller bland ditt folk. Gör inget som riskerar din nästas liv, för jag är Herren.
17 Bär inget hat mot din bror inom dig. Tillrättavisa honom för att du inte ska göra dig medskyldig. 18 Du ska inte hämnas eller hysa agg mot någon bland ditt folk utan älska din medmänniska som dig själv, för jag är Herren.
19 Lyd mina stadgar. Låt inte djur av olika slag para sig med varandra och så inte två olika sädesslag på din åker. Bär inte kläder som är vävda av två olika material.
20 Om en man ligger med en slavinna som ska gifta sig med en annan man men ännu inte är friköpt eller frigiven, ska båda två straffas[d] men inte dömas till döden eftersom hon inte är fri. 21 Mannen ska bära fram sitt skuldoffer inför Herren vid ingången till uppenbarelsetältet. Offret ska bestå av en bagge. 22 Prästen ska med skuldofferbaggen skaffa försoning inför Herren åt mannen för den synd han har begått och han ska få förlåtelse.
23 När ni har kommit in i landet och har planterat alla slags fruktträd, ska ni inte röra vid den första skörden för frukten ska under tre år betraktas som förbjuden och får inte ätas. 24 Det fjärde året ska hela skörden helgas åt Herren under tacksägelse. 25 Först det femte året ska ni äta av skörden och då kommer skörden att vara desto större. Jag är Herren, er Gud.
26 Ni får inte äta blodigt kött. Inte heller får ni befatta er med spådomar och trollkonster.
27 Ni får inte klippa håret vid tinningarna eller kanten av skägget.
28 Ni ska inte rista in några märken i er hud för någon död eller tatuera er. Jag är Herren.
29 Du ska inte vanhelga din dotter genom att göra henne till en prostituerad, för då kommer landet snart att bli fyllt av otukt och ondska.
30 Håll mina sabbater och respektera min helgedom. Jag är Herren.
31 Orena er inte genom att rådfråga de dödas andar och spådomsandar. Jag är Herren, er Gud.
32 Du ska resa dig och visa de äldre vördnad och respekt i fruktan för Gud. Jag är Herren.
33 Ni ska inte behandla en invandrare illa som lever i ert land. 34 De ska behandlas som israeliter. Älska dem som dig själv och kom ihåg att ni också var främlingar i Egypten. Jag är Herren, er Gud.
35 Var inte oärliga och använd aldrig falska mått på längd, vikt och rymd. 36 Ni ska ha riktig våg och riktiga vikter, likaså riktiga mått av vilka slag de än är. Jag är Herren, er Gud, som ledde er ut ur Egypten. 37 Ni ska hålla alla mina befallningar och stadgar och lyda dem. Jag är Herren.’ ”
Straffen för synd
20 Herren talade till Mose: 2 ”Säg till israeliterna: ’Den av er vare sig det är en israelit eller en utlänning som bor bland er som ger sitt barn till Molok måste dö; han ska stenas av folket i landet. 3 Jag ska själv vända mig mot den mannen och utrota honom från hans folk. Genom att ge sitt barn åt Molok har han vanärat min heldegom och vanhelgat mitt heliga namn. 4 Och om folket i landet låtsas som ingenting när mannen ger sitt barn åt Molok och inte dödar mannen, 5 då ska jag själv vända mig mot honom och hans familj och utrota honom tillsammans med alla andra som är otrogna med Molok.
6 Jag ska vända mig mot den som i otrohet rådfrågar de dödas andar och spådomsandar och utrota den personen ur hans folk. 7 Ni ska helga er och hålla er heliga, för jag är Herren, er Gud. 8 Ni ska hålla mina bud och följa dem, för jag är Herren som helgar er.
9 Var och en som hädar sin far eller mor ska straffas med döden, för den som hädar sin far eller mor har förtjänat sitt dödsstraff.
10 Om en man är otrogen med sin grannes eller någon annans hustru ska både mannen och kvinnan straffas med döden.
11 Om en man ligger med sin fars hustru har han vanärat sin far. Både mannen och kvinnan måste dö, för de har själva förtjänat sitt dödsstraff.
12 Om en man ligger med sin svärdotter ska båda straffas med döden. De har gjort något vidrigt och så förtjänat sitt dödsstraff.
13 Om en man ligger med en annan man så som med en kvinna är det en avskyvärd handling och de ska båda straffas med döden. De har själva förtjänat sitt dödsstraff.
14 Om en man tar till hustru både modern och hennes dotter är det fruktansvärt. De ska alla tre brännas, för något skändligt får inte finnas bland er.
15 Om en man har sexuellt umgänge med ett djur ska både han och djuret dödas. 16 Om en kvinna närmar sig och har sexuellt umgänge med ett djur ska både kvinnan och djuret dödas. De har själva förtjänat sitt dödsstraff.
17 Om en man gifter sig med sin syster, vare sig det är dottern till hans far eller hans mor, och de ligger med varandra, är det skamligt och han ska offentligt utrotas ur sitt folk för han har vanärat sin syster och får bära sin skuld.
18 Om en man ligger med en kvinna under hennes menstruation och blottar hennes blodflöde och hon själv blottar det, ska båda utrotas ur sitt folk.
19 Du ska inte ha samlag med din moster eller faster, för de är nära släktingar och blir då vanärade och drar skuld på sig.
20 Om en man har samlag med sin farbrors hustru har han skändat sin farbror. De får båda bära sin synd och dö barnlösa.
21 Om en man gifter sig med sin brors hustru är detta en oren handling. Han har skändat sin bror och de ska därför bli barnlösa.
22 Ni ska lyda alla mina bud och stadgar för att ni inte ska spys ut ur det land som jag vill föra er till och låta er bosätta er i. 23 Ni ska inte följa sederna hos det folk jag fördriver ut ur landet innan ni kommer, för de har gjort allt detta och därför avskyr jag dem.
24 Därför har jag sagt er att ni ska ta deras land i besittning. Jag ska ge det till er som en arvedel. Det är ett land som flyter av mjölk och honung. Jag är Herren, er Gud, som har avskilt er från andra folk.
25 Ni ska därför skilja mellan rena och orena djur och mellan rena och orena fåglar. Ni ska inte besmitta er genom några djur, fåglar eller krälande djur som jag har avskilt från er som orena. 26 Ni ska vara heliga inför mig, för jag, Herren, är helig. Jag har avskilt er från alla andra folk för att ni ska vara mina.
27 En man eller kvinna som har en ande från en död eller en spådomsande i sig ska ni stena till döds. De har själva förtjänat sitt dödsstraff.’ ”
Guds krav på prästerskapet
21 Herren sa till Mose: ”Säg till prästerna, Arons söner, att aldrig orena sig genom att röra vid en död bland sitt folk, 2 utom om det är en nära släkting, en mor eller en far, en son eller dotter, en bror 3 eller en ogift syster som han har haft särskilt ansvar för, eftersom hon inte haft någon man. I hennes fall får han orena sig. 4 Som ledare för sitt folk får prästen nämligen inte orena sig och vanhelga sig.[e]
5 Prästerna får inte raka av sig håret eller klippa kanten av skägget och inte heller rista märken på sin kropp. 6 De ska vara heliga inför Gud och får inte vanhelga hans namn eftersom de bär fram eldoffer till Herren, sin Guds, mat. De ska vara heliga.
7 En präst får inte gifta sig med en prostituerad, en vanärad och inte heller med en frånskild kvinna, för han är avskild för Gud. 8 Du ska tänka på att han är helgad för att bära fram offer inför Gud. Du ska hålla honom helig, för jag, Herren, som helgar er är helig.
9 En prästdotter som låter prostituera sig vanhelgar sig själv och sin far och ska brännas.
10 Översteprästen som bland sina medbröder blivit smord med smörjelseolja på sitt huvud och bär de särskilda kläderna får inte låta sitt hår hänga löst eller riva sönder sina kläder. 11 Han får inte komma i närheten av en död människa inte ens genom sin far eller mor får han orena sig. 12 Han får inte lämna helgedomen och inte vanhelga sin Guds helgedom, för han är avskild genom sin Guds smörjelseolja. Jag är Herren.
13 Han ska gifta sig med en orörd kvinna. 14 Han får inte gifta sig med en änka, en frånskild, vanärad eller prostituerad kvinna. Hon måste vara en orörd kvinna från hans eget folk 15 för att inte vanhelga sina barn bland folket. Jag är Herren som helgar honom.”
16 Och Herren talade till Mose: 17 ”Säg till Aron att den av hans ättlingar i kommande generationer som har någon defekt inte får bära fram mat som offer inför Gud. 18 Ingen som har en defekt får träda fram, ingen som är blind, lam eller vanställd till sin kropp[f], 19 har brutit sina händer eller fötter, 20 är puckelryggig eller dvärg eller har något fel på sitt öga eller har utslag eller skabb på huden eller har skadade testiklar. 21 Ingen av prästen Arons ättlingar som har en defekt får träda fram och bära fram eldoffer inför Herren, ingen med defekt får träda fram och offra sin Guds mat. 22 Men han ska få äta Guds mat, både det högheliga och heliga. 23 Han får däremot inte för sin defekt gå fram till förhänget och inte heller komma i närheten av altaret. Detta skulle vanhelga min helgedom, för jag är Herren som helgar dem.”
24 Mose talade så till Aron och hans söner och till hela Israels folk.
22 Herren talade till Mose: 2 ”Säg till Aron och hans söner att de ska visa respekt för folkets offer som de helgar till mig, så att de inte vanhelgar mitt heliga namn. Jag är Herren.
3 Säg till dem: ’För all framtid gäller att om någon av era ättlingar som är oren kommer nära de heliga offergåvor som israeliterna har avskilt för Herren, så ska han stötas bort ur min åsyn. Jag är Herren.
4 Ingen av Arons ättlingar som är spetälsk eller som har någon flytning får äta av de heliga offergåvorna förrän han blivit ren. Och den som rör vid en död människa eller som är oren genom sädesavgång 5 eller som rör vid något kräldjur som orenar honom eller som råkar röra vid någon som på ett eller annat sätt är oren, 6 han ska vara oren till kvällen och får inte äta av de heliga offren, förrän han har badat. 7 När solen har gått ner är han ren igen och kan äta av de heliga offergåvorna, som är hans mat. 8 Han får inte äta något självdött djur eller något djur som blivit ihjälrivet, för det skulle orena honom. Jag är Herren.
9 De ska följa de här föreskrifterna noga för att inte dra på sig skuld och behöva dö därför att de vanhelgat det heliga. Jag är Herren, som helgar dem.
10 Ingen utomstående får äta av de heliga offren. Ingen som är på besök hos en präst och ingen anställd tjänare får äta av offren. 11 Om prästen dock för egna pengar har skaffat sig en slav, så får denne äta av maten. Det får också en slav som är född i hans hus. 12 Om en prästdotter gifter sig med någon utanför stammen, får hon inte längre äta de heliga offren. 13 Men om hon blir änka eller förskjuten och inte har några barn och därför har återvänt till föräldrahemmet, får hon äta sin fars mat igen. Men ingen utomstående får äta denna mat.
14 Om någon av misstag skulle äta av de heliga offren, ska han ersätta det heliga till prästen och lägga till en femtedel. 15 Prästerna får inte vanhelga de heliga offer som Israels folk burit fram till Herren 16 genom att låta någon obehörig äta heliga offer. Då drar de på sig skuld och straff. Jag är Herren, som helgar dem.’ ”
Godkända offerdjur
17 Och Herren talade till Mose: 18 ”Säg till Aron och hans söner och hela Israels folk att om en israelit eller någon annan som bor bland er bär fram ett brännoffer till Herren, vare sig det är ett löftesoffer eller ett frivilligt offer, 19 kommer det endast att accepteras av honom om det är ett felfritt djur av hankön från nötboskapen, fåren eller getterna. 20 Djur som har något fel får inte offras, för de kommer inte att accepteras.
21 Den som offrar ett gemenskapsoffer från nötboskapen eller småboskapen till Herren, vare sig det är för att infria ett löfte eller av fri vilja, måste offra ett felfritt djur, för i annat fall kommer det inte att accepteras. 22 Ett djur som är blint eller brutet eller lemlästat eller som har sår eller skabb eller någon annan hudsjukdom[g], får inte offras till Herren. Sådana får inte offras som eldoffer på Herrens altare. 23 Om den unga tjuren eller lammet som bärs fram är missbildat, kan djuret offras som ett frivilligt offer, men är inte acceptabelt som ett löftesoffer. 24 Ett djur som har klämda, krossade, avslitna eller bortskurna testiklar får inte offras till Herren. Ni ska aldrig göra något sådant i ert land. 25 Ni ska inte heller acceptera sådana djur av främlingar för att bäras fram som Guds mat. De kan inte accepteras för er, för de har skador och fel.”
26 Och Herren talade till Mose: 27 ”När en kalv, ett lamm eller en killing föds ska den få stanna hos sin mor i sju dagar, men från och med den åttonde dagen kan den användas som eldoffer åt Herren. 28 Ni ska inte slakta en ko eller en tacka och hennes avkomma på samma dag.
29 När ni bär fram ett tackoffer till Herren måste ni göra det så att det behagar honom. 30 Ni ska äta det offrade djuret samma dag. Lämna inte något av det till följande dag. Jag är Herren.
31 Ni ska hålla mina bud och följa dem. Jag är Herren. 32 Ni ska inte vanhelga mitt namn utan jag ska hållas helig bland israeliterna. Jag är Herren, som helgar er 33 och som har fört er ut ur Egypten för att jag ska vara er Gud. Jag är Herren.”
Högtider
(2 Mos 12:14-20; 4 Mos 28:16-25; 5 Mos 16:1-8)
23 Herren talade till Mose: 2 ”Säg till israeliterna: ’Dessa är Herrens högtider som ni ska utlysa som heliga sammankomster inför mig.
Sabbaten
3 Under sex dagar ska ni arbeta men den sjunde är en vilodag, en sabbat för helig sammankomst. Den dagen får ni inte uträtta något arbete var ni än bor. Det är en Herrens sabbat.
Påsken och det osyrade brödets högtid
4 Här följer Herrens heliga högtider, som ni ska utlysa vid bestämda tider:
5 Herrens påsk är den fjortonde dagen i första månaden, mellan skymning och mörker[h].
6 Det osyrade brödets högtid ska firas inför Herren den femtonde i samma månad. Ni ska då äta bröd bakat utan jäst i sju dagar. 7 På första dagen ska en helig sammankomst hållas och inget arbete får utföras. 8 Under alla sju dagarna ska ni offra eldoffer inför Herren. Sedan ska ni hålla en helig sammankomst på den sjunde dagen och då får ingen arbeta.’ ”
Den första skördens högtid
9 Herren talade till Mose: 10 ”Tala till israeliterna: ’När ni har kommit in i det land som jag ska ge er och ni har bärgat er första skörd, ska ni bära fram den första kärven av skörden till prästen. 11 Han ska lyfta upp den inför Herren för att ni ska få hans välbehag. Prästen ska lyfta upp kärven första dagen efter sabbaten. 12 Samma dag ska ni som brännoffer till Herren offra ett felfritt årsgammalt lamm av hankön. 13 Ett matoffer ska bäras fram tillsammans med detta och det ska bestå av sex liter fint mjöl blandat med olja. Detta är ett eldoffer, en välbehaglig lukt inför Herren. Bär också fram ett dryckesoffer bestående av 1,5 liter[i] vin. 14 Innan ni har burit fram denna offergåva till er Gud, får ni inte själva äta bröd eller färska eller rostade ax. Detta är en bestående stadga för alla kommande generationer var ni än bor.
Pingsten
(4 Mos 28:26-31; 5 Mos 16:9-12)
15 Räkna sedan sju hela veckor från dagen efter sabbaten, den dag då ni bar fram kärven som lyfts upp som ett offer. 16 Räkna femtio dagar fram till dagen efter den sjunde sabbaten. Då ska ni bära fram ett matoffer av säd ur er senaste skörd till Herren. 17 Var ni än bor ska ni bära fram två brödkakor att lyftas upp som ett offer inför Herren. Baka brödet på sju liter fint mjöl med surdeg. Detta är ett förstlingsoffer till Herren. 18 Tillsammans med brödet ska ni bära fram sju felfria årsgamla lamm, en tjur och två baggar. De ska offras som brännoffer till Herren med matoffret och dryckesoffret som ett eldoffer, en välbehaglig lukt inför Herren. 19 Ni ska offra en bock som syndoffer och två årsgamla lamm som gemenskapsoffer.
20 Prästen ska lyfta upp dessa offer inför Herren tillsammans med skördens första brödkakor och de två lammen. De är heliga inför Herren och tillhör prästen. 21 Den dagen ska en helig samling utlysas. Den ska vara helig för er och då får ingen utföra något arbete. Detta är en bestående stadga från generation till generation var ni än bor. 22 När ni bärgar skörden i ert land, får du inte ta säden närmast åkerrenarna eller plocka upp sädesax som tappats. Lämna kvar det till de fattiga och till främlingarna. Jag är Herren, er Gud.’ ”
Nyårshögtiden
(4 Mos 29:1-6)
23 Herren talade till Mose: 24 ”Säg till israeliterna: ’På första dagen i sjunde månaden[j] ska ni ha en dag av sabbatsvila, en minnesdag med hornstöt och en helig sammankomst. 25 Arbeta inte då utan frambär eldoffer till Herren.’ ”
Försoningsdagen
(4 Mos 29:7-11)
26 Herren talade till Mose: 27 ”Försoningsdagen infaller på tionde dagen i den sjunde månaden. Ni ska då samlas till en helig sammankomst, ödmjuka er och bära fram eldoffer till Herren. 28 Arbeta inte den dagen, för det är en försoningsdag då ni ska försonas inför Herren, er Gud. 29 Den som inte ödmjukar sig den dagen ska utrotas ur sitt folk. 30 Och jag ska utrota från folket den som arbetar på den dagen. 31 Ni ska inte utföra något arbete. Detta är en bestående stadga från generation till generation var ni än bor. 32 Det här är nämligen en vilosabbat för er och på den ska ni ödmjuka er. Denna sabbat ska ni hålla från kvällen den nionde i månaden till kvällen därpå.”
Lövhyddefesten
(4 Mos 29:12-39; 5 Mos 16:13-17)
33 Herren talade till Mose: 34 ”Säg till israeliterna: ’Lövhyddefesten ska firas på femtonde dagen, också i den sjunde månaden. Den ska firas inför Herren under sju dagar. 35 Den första dagen är en helig sammankomst. Arbeta inte den dagen. 36 Under sju dagar ska ni bära fram eldoffer till Herren och på den åttonde dagen ska det vara en helig sammankomst och bäras fram ett eldoffer till Herren. Detta är en högtidssamling då inget arbete är tillåtet.
37 Dessa är alltså Herrens högtider som ska utlysas som heliga sammankomster och då eldoffer ska bäras fram till Herren, liksom brännoffer och matoffer, slaktoffer och dryckesoffer varje dag i enlighet med föreskrifterna. 38 Därtill kommer Herrens sabbater och era gåvor, löften och era frivilliga offer som ni ger åt Herren.
39 På femtonde dagen i den sjunde månaden, vid slutet av er skördetid, ska ni fira en högtid under sju dagar inför Herren. Den första och den åttonde dagen i högtiden är vilodagar. 40 Den första dagen ska ni ta frukt från era praktfulla träd liksom palmkvistar och lövrika grenar och pilkvistar och sedan glädja er inför Herren, er Gud, i sju dagar. 41 Fira denna årliga Herrens sjudagarshögtid från generation till generation som en bestående stadga alltid i sjunde månaden. 42 Under dessa sju dagar ska ni israeliter alla bo i hyddor 43 för att era efterkommande ska känna till att jag ledde israeliterna ut ur Egypten och lät dem då bo i hyddor. Jag är Herren, er Gud.’ ”
44 Mose talade så till Israels folk om dessa Herrens högtider.
Olja och bröd inför Herren
(2 Mos 27:20-21)
24 Herren talade till Mose: 2 ”Säg till Israels folk att skaffa fram ren olja av pressade oliver till lampstället så att lamporna ständigt kan brinna. 3 Utanför förhänget framför förbundstecknet i uppenbarelsetältet ska Aron sköta om dem varje kväll och morgon så att de brinner natten igenom inför Herren. Detta är en bestående stadga som ska gälla generation efter generation. 4 Lamporna i lampstället av rent guld ska ständigt brinna inför Herren.
5 Av siktat mjöl ska du baka tolv bröd och använda fyra liter mjöl till varje bröd.
Footnotes
- 16:8 Vad Asasel betyder är något oklart, men klart är att det syftar på en bock som gick, alltså den bock som skickades iväg till öknen som en reningssymbol för syndernas avlägsnande vilket sammanhanget visar. Ibland har det också tolkats som en sorts ökendemon/-varelse, men detta verkar inte troligt här.
- 17:7 Demoner – om vilka vi endast har en mycket begränsad kunskap – tycks ofta ha framträtt i djurgestalt och förknippats med öde trakter.
- 18:21 Molok var en kanaaneisk gud man även offrade barnoffer till.
- 19:20 Betydelsen är osäker. Möjligen kan det vara fråga om skadestånd.
- 21:4 Grundtextens innebörd är osäker.
- 21:18 Innebörden i de hebreiska benämningarna är osäker, men alla syftar på någon form av fysiska brister.
- 22:22 Översättningen är något osäker på motsvarande sätt som i 21:18 (se not).
- 23:5 Den exakta betydelsen i det hebreiska uttrycket är osäker men tycks syfta på tidig kväll. På Nya Testamentets tid tros påskoffret ha påbörjats kring kl. 15. Påsk firades i slutet av mars eller i början av april.
- 23:13 Grundtextens en fjärdedels hin motsvarade ca 1,5 liter (hin=ca 6 liter).
- 23:24 I september eller oktober, då det judiska nyåret infaller. Det fanns dock också en annan högtidskalender enligt vilken nyåret inföll två veckor före påsk.
3 Mosebok 16-25
Svenska 1917
16 Och HERREN talade till Mose, sedan Arons två söner voro döda, de båda som träffats av döden, när de trädde fram inför HERRENS ansikte.
2 Och HERREN sade till Mose: Säg till din broder Aron att han icke på vilken tid som helst får gå in i helgedomen innanför förlåten, framför nådastolen som är ovanpå arken, på det att han icke må dö; ty i molnskyn vill jag uppenbara mig över nådastolen.
3 Så skall förfaras, när Aron skall gå in i helgedomen: Han skall taga en ungtjur till syndoffer och en vädur till brännoffer;
4 han skall ikläda sig en helig livklädnad av linne och hava benkläder av linne över sitt kött, och han skall omgjorda sig med ett bälte av linne och vira en huvudbindel av linne om sitt huvud; detta är de heliga kläderna, och innan han ikläder sig dem, skall han bada sin kropp i vatten.
5 Och av Israels barns menighet skall han mottaga två bockar till syndoffer och en vädur till brännoffer.
6 Och Aron skall föra fram sin egen syndofferstjur och bringa försoning för sig och sitt hus.
7 Sedan skall han taga de två bockarna och ställa dem inför HERRENS ansikte, vid ingången till uppenbarelsetältet.
8 Och Aron skall draga lott om de två bockarna: en lott för HERREN och en lott för Asasel.
9 Och den bock som lotten bestämmer åt HERREN skall Aron föra fram och offra till syndoffer.
10 Men den bock som lotten bestämmer åt Asasel skall ställas levande inför HERRENS ansikte, för att försoning må bringas för honom, på det att han må släppas fri ut till Asasel i öknen.
11 Aron skall alltså föra fram sin syndofferstjur och bringa försoning för sig och sitt hus, han skall slakta sin syndofferstjur.
12 Sedan skall han taga ett fyrfat fullt med glöd från altaret som står inför HERRENS ansikte, och fylla sina händer med stött välluktande rökelse; och han skall bära in detta innanför förlåten.
13 Och rökelsen skall han lägga på elden inför HERRENS ansikte, så att ett moln av rökelse skyler nådastolen, ovanpå vittnesbördet, på det att han icke må dö.
14 Och han skall taga av tjurens blod och stänka med sitt finger framtill på nådastolen; och framför nådastolen skall han stänka blodet sju gånger med sitt finger.
15 Sedan skall han slakta folkets syndoffersbock och bära in hans blod innanför förlåten; och han skall göra med hans blod såsom han gjorde med tjurens blod: han skall tänka därmed på nådastolen och framför nådastolen.
16 Så skall han bringa försoning för helgedomen och rena den från Israels barns orenheter och överträdelser, vad de än må hava syndat. Och på samma sätt skall han göra ned uppenbarelsetältet, som har sin plats hos dem mitt ibland deras orenheter.
17 Och ingen människa får vara i uppenbarelsetältet, från den stund på han går in för att bringa försoning i helgedomen, ända till dess han har gått ut. Så skall han bringa försoning för sig och sitt hus och för Israels hela församling.
18 Sedan skall han gå ut till altaret som står inför HERRENS ansikte och bringa försoning för det; han skall taga av tjurens blod och av bockens blod och stryka på altarets horn runt omkring,
19 och han skall stänka blodet därpå med sitt finger sju gånger, och rena och helga det från Israels barns orenheter.
20 När han så har fullbordat försoningen för helgedomen, uppenbarelsetältet och altaret, skall han föra fram den levande bocken.
21 Och Aron skall lägga båda sina händer på den levande bockens huvud, och bekänna över honom Israels barns alla missgärningar och alla deras överträdelser, vad de än må hava syndat; han skall lägga dem på bockens huvud och genom en man som hålles redo därtill släppa honom ut i öknen.
22 Så skall bocken bära alla deras missgärningar på sig ut i vildmarken; man skall släppa bocken ute i öknen.
23 Därefter skall Aron gå in i uppenbarelsetältet och taga av sig linnekläderna, som han hade iklätt sig när han gick in i helgedomen; och han skall lämna dem där.
24 Och han skall bada sin kropp i vatten på en helig plats och ikläda sig sina vanliga kläder; sedan skall han gå ut och offra sitt eget brännoffer och folkets brännoffer och bringa försoning för sig och för folket.
25 Och fettet av syndoffersdjuret skall han förbränna på altaret.
26 Men den som släppte bocken ut till Asasel skall två sina kläder och bada sin kropp i vatten; därefter får han gå in i lägret.
27 Och syndofferstjuren och syndoffersbocken, vilkas blod blev inburet för att bringa försoning i helgedomen, skola föras bort utanför lägret, och man skall bränna upp dem i eld med deras hud och kött och orenlighet.
28 Och den som bränner upp detta skall två sina kläder och bada sin kropp i vatten; därefter får han gå in i lägret.
29 Och detta skall vara för eder en evärdlig stadga: I sjunde månaden, på tionde dagen i månaden, skolen I späka eder och icke göra något arbete, varken infödingen eller främlingen som bor ibland eder.
30 Ty på den dagen skall försoning bringas för eder, till att rena eder; från alla edra synder skolen I renas inför HERRENS ansikte.
31 En vilosabbat skall den vara för eder, och I skolen då späka eder. Detta skall vara en evärdlig stadga.
32 Och den präst, som har blivit smord och mottagit handfyllning till att vara präst i sin faders ställe skall bringa denna försoning; han skall ikläda sig linnekläderna, de heliga kläderna,
33 och han skall bringa försoning för det allraheligaste och försoning för uppenbarelsetältet och altaret, och han skall bringa försoning för prästerna och allt folket i församlingen.
34 Detta skall vara för eder en evärdlig stadga, att försoning skall bringas för Israels barn, till rening från alla deras synder, en gång om året. Och han gjorde såsom HERREN hade bjudit Mose.
17 Och HERREN talade till Mose och sade:
2 Tala till Aron och hans söner och alla Israels barn och säg till dem Detta är vad HERREN har bjudit och sagt:
3 Om någon av Israels hus, i lägret eller utanför lägret, slaktar ett fäkreatur eller ett lamm eller en get,
4 utan att föra fram djuret till uppenbarelsetältets ingång för att frambära det såsom en offergåva åt HERREN framför HERRENS tabernakel, så skall detta tillräknas den mannen såsom blodskuld, ty blod har han utgjutit, och den mannen skall utrotas ur sitt folk.
5 Därför skola Israels barn föra sina slaktdjur, som de pläga slakta ute på marken, fram till HERREN, till uppenbarelsetältets ingång, till prästen, och där slakta dem såsom tackoffer åt HERREN.
6 Och prästen skall stänka blodet på HERRENS altare, vid ingången till uppenbarelsetältet, och förbränna fettet till en välbehaglig lukt för HERREN.
7 Och de skola icke mer offra sina slaktoffer åt de onda andar som de i trolös avfällighet löpa efter. Detta skall vara en evärdlig stadga för dem från släkte till släkte.
8 Och du skall säga till dem: Om någon av Israels hus, eller av främlingarna som bo ibland dem, offrar ett brännoffer eller ett slaktoffer
9 och icke för det fram till uppenbarelsetältets ingång för att offra det åt HERREN, så skall den mannen utrotas ur sin släkt.
10 Och om någon av Israels hus, eller av främlingarna som bo ibland dem, förtär något blod, så skall jag vända mitt ansikte mot honom som förtär blodet och utrota honom ur hans folk.
11 Ty allt kötts själ är i blodet, och jag har givit eder det till altaret, till att bringa försoning för edra själar; ty blodet är det som bringar försoning, genom själen som är däri.
12 Därför säger jag till Israels barn: Ingen av eder skall förtära blod; och främlingen som bor ibland eder skall icke heller förtära blod.
13 Och om någon av Israels barn, eller av främlingarna som bo ibland dem, fäller ett villebråd av fyrfotadjur eller en fågel, sådant som får ätas, så skall han låta blodet rinna ut och övertäcka det med jord.
14 Ty så är det med allt kötts själ, att blodet är det som innehåller själen; därför säger jag till Israels barn: I skolen icke förtära något kötts blod. Ty blodet är allt kötts själ; var och en som förtär det skall utrotas.
15 Och var och en som äter ett självdött eller ihjälrivet djur, evad han är inföding eller främling, skall två sina kläder och bada sig i vatten och vara oren ända till aftonen; då bliver han ren.
16 Men om han icke tvår sina kläder och icke badar sin kropp kommer han att bära på missgärning.
18 Och HERREN talade till Mose och sade:
2 Tala till Israels barn och säg till dem: Jag är HERREN, eder Gud.
3 I skolen icke göra såsom man gör i Egyptens land, där I haven bott. Ej heller skolen I göra såsom man gör i Kanaans land, dit jag vill föra eder; I skolen icke vandra efter deras stadgar.
4 Efter mina rätter skolen I göra och mina stadgar skolen I hålla, och skolen vandra efter dem. Jag är HERREN, eder Gud.
5 Ja, I skolen hålla mina stadgar och rätter, ty den människa som gör efter dem skall leva genom dem. Jag är HERREN.
6 Ingen bland eder skall komma vid någon kvinna som år hans nära blodsförvant och blotta hennes blygd. Jag är HERREN.
7 Du skall icke blotta din faders blygd genom att blotta din moders blygd; hon är din moder, du skall icke blotta hennes blygd.
8 Du skall icke blotta någon annan kvinnas blygd, som är din faders hustru, ty det är din faders blygd.
9 Du skall icke blotta din systers blygd, evad hon är din faders dotter eller din moders dotter, evad hon är född hemma eller född ute.
10 Du skall icke blotta din sondotters eller din dotterdotters blygd, ty det är din egen blygd.
11 Du skall icke blotta din faders hustrus dotters blygd, ty hon är av din faders släkt, hon är din syster.
12 Du skall icke blotta din faders systers blygd; hon är din faders nära blodsförvant.
13 Du skall icke blotta din moders systers blygd, ty hon är din moders nära blodsförvant.
14 Du skall icke blotta din faders broders blygd: vid hans hustru skall du icke komma; hon är din faders syster.
15 Du skall icke blotta din svärdotters blygd; hon är din sons hustru, hennes blygd skall du icke blotta.
16 Du skall icke blotta din broders hustrus blygd, ty det är din broders blygd.
17 Du skall icke blotta en kvinnas blygd och tillika hennes dotters; du skall icke heller taga till hustru hennes sondotter eller dotterdotter och blotta dennas blygd, de äro ju nära blodsförvanter; sådant vore en skändlighet.
18 Och du skall icke till hustru taga en kvinna jämte hennes syster, så att du uppväcker fiendskap mellan dem, i det att du blottar den enas blygd och tillika den andras, medan den förra lever.
19 Du skall icke komma vid en kvinna och blotta hennes blygd, när hon är oren under sin månadsrening.
20 Med din nästas hustru skall du icke beblanda dig, så att du genom henne bliver oren.
21 Du skall icke giva någon av dina avkomlingar till offer åt Molok; du skall icke ohelga din Guds namn. Jag är HERREN.
22 Du skall icke ligga hos en man såsom man ligger hos en kvinna; det är en styggelse.
23 Du skall icke beblanda där med något djur, så att du genom detta bliver oren. Och ingen kvinna skall hava att skaffa med något djur, så att hon beblandar sig därmed; det är en vederstygglighet.
24 I skolen icke orena eder med något av allt detta, ty med allt sådant hava de hedningar orenat sig, som jag fördriver för eder.
25 Därigenom har landet blivit orenat, och jag har på det hemsökt dess missgärning, så att landet har utspytt sina inbyggare.
26 Så hållen då I mina stadgar och rätter, och ingen av eder, evad han är inföding eller en främling som bor ibland eder, må göra någon av alla dessa styggelser.
27 Ty alla dessa styggelser hava landets inbyggare, som hava varit där före eder, bedrivit, så att landet har blivit orenat.
28 Gören intet sådant, på det att landet icke må utspy eder, om I så orenen det, likasom det utspyr det folk som har bott där före eder.
29 Ty var och en som gör någon av alla dessa styggelser skall utrotas ur sitt folk, ja, var och en som gör sådant.
30 Iakttagen därför vad jag har bjudit eder iakttaga, så att I icke gören efter någon av de styggeliga stadgar som man har följt före eder, och så orenen eder genom dem. Jag är HERREN, eder Gud.
19 Och HERREN talade till Mose och sade:
2 Tala till Israels barns hela menighet och säg till dem: I skolen vara heliga, ty jag, HERREN, eder Gud, är helig.
3 Var och en av eder frukte sin moder och sin fader. Mina sabbater skolen I hålla. Jag är HERREN, eder Gud.
4 I skolen icke vända eder till avgudar och icke göra eder gjutna gudar. Jag är HERREN, eder Gud.
5 När I viljen offra tackoffer åt HERREN, skolen I offra det på sådant sätt att I bliven välbehagliga.
6 Samma dag I offren det skall det ätas, eller ock den följande dagen; men det som bliver över till tredje dagen skall brännas upp i eld.
7 Om det ätes på tredje dagen, så är det en vederstygglighet; det bliver då icke välbehagligt.
8 Den som äter därav kommer att bära på missgärning, ty han har ohelgat det som var helgat åt HERREN, och han skall utrotas ur sin släkt.
9 När I inbärgen skörden av edert land, skall du icke skörda intill yttersta kanten av din åker, icke heller skall du göra någon axplockning efter din skörd.
10 Och i din vingård skall du icke göra någon efterskörd, och de avfallna druvorna i din vingård skall du icke plocka upp; du skall lämna detta kvar åt den fattige och åt främlingen. Jag är HERREN, eder Gud.
11 I skolen icke stjäla eller ljuga eller begå något svek mot varandra.
12 I skolen icke svärja falskt vid mitt namn; då ohelgar du din Guds namn. Jag är HERREN.
13 Du skall icke med orätt avhända din nästa något, eller taga något ifrån honom med våld. Du skall icke förhålla dagakarlen hans lön över natten till morgonen.
14 Du skall icke uttala förbannelser över en döv, och för en blind skall du icke lägga något varpå han kan falla; du skall frukta din Gud. Jag är HERREN.
15 I skolen icke göra orätt i domen; du skall icke hava anseende till den ringes person, ej heller vara partisk för den mäktige; du skall döma din nästa rätt.
16 Du skall icke gå med förtal bland dina fränder; du skall icke stå efter din nästas blod. Jag är HERREN.
17 Du skall icke hava hat till din broder i ditt hjärta, men väl må du tillrättavisa din nästa, så att du icke för hans skull kommer att bära på synd.
18 Du skall icke hämnas och icke hysa agg mot någon av ditt folk, utan du skall älska din nästa såsom dig själv. Jag är HERREN.
19 Mina stadgar skolen I hålla: Du skall icke låta två slags djur av din boskap para sig med varandra; din åker skall du icke beså med två slags säd; en klädnad av två olika slags garn får icke komma på dig.
20 Om en man har legat hos en kvinna och beblandat sig med henne, och hon är trälinna i en annan mans våld, och hon icke har blivit friköpt eller frigiven, så skola de straffas, men icke dödas, eftersom hon icke var fri.
21 Och han skall föra fram sitt skuldoffer inför HERREN, till uppenbarelsetältets ingång, en skuldoffersvädur.
22 När så prästen medelst skuldoffersväduren bringar försoning för honom inför HERRENS ansikte för den synd han har begått, då bliver den synd han har begått honom förlåten.
23 När I kommen in i landet och planteren träd av olika slag med ätbar frukt, skolen I anse deras frukt såsom deras förhud. I tre år skolen I hålla dem för oomskurna och icke äta av dem;
24 men under det fjärde året skall all deras frukt vara helgad till HERRENS lov,
25 och först under det femte skolen I äta deras frukt. Så skolen I göra, för att de må giva så mycket större avkastning åt eder. Jag är HERREN, eder Gud.
26 I skolen icke äta något med blod i. I skolen icke befatta eder med spådom eller teckentyderi.
27 I skolen icke rundklippa kanten av edert huvudhår, ej heller skall du avstympa kanten av ditt skägg.
28 I skolen icke göra något märke på eder kropp för någon död, ej heller bränna in skrifttecken på eder. Jag är HERREN.
29 Du skall icke ohelga din dotter med att låta henne bliva en sköka, på det att icke landet må förfalla i skökoväsende och bliva uppfyllt av skändlighet.
30 Mina sabbater skolen I hålla, och för min helgedom skolen I hava fruktan. Jag är HERREN.
31 I skolen icke vända eder till andar som tala genom besvärjare eller spåmän. Söken icke sådana, så att I bliven orena genom dem. Jag är HERREN, eder Gud.
32 För ett grått huvud skall du stå upp, och den gamle skall du ära; du skall frukta din Gud. Jag är HERREN.
33 När en främling bor hos eder i edert land, skolen I icke förtrycka honom.
34 Främlingen som bor hos eder skall räknas såsom en inföding bland eder, du skall älska honom såsom dig själv; I haven ju själva varit främlingar i Egyptens land. Jag är HERREN, eder Gud.
35 I skolen icke göra orätt i domen, icke i fråga om mått, vikt eller mål.
36 Riktig våg, riktiga vikter, riktig efa, riktigt hin-mått skolen I hava. Jag är HERREN, eder Gud, som har fört eder ut ur Egyptens land.
37 Så skolen I nu hålla alla mina stadgar och alla mina rätter och göra efter dem. Jag är HERREN.
20 Och HERREN talade till Mose och sade:
2 Du skall ock säga till Israels barn: Om någon av Israels barn, eller av främlingarna som bo i Israel, giver någon av sina avkomlingar åt Molok, så skall han straffas med döden; folket i landet skall stena honom.
3 Och jag skall vända mitt ansikte mot den mannen och utrota honom ur hans folk, därför att han har givit en av sina avkomlingar åt Molok, och därmed orenat min helgedom och ohelgat mitt heliga namn.
4 Om folket i landet ser genom fingrarna med den mannen, när han giver en av sina avkomlingar åt Molok, så att de icke döda honom,
5 då skall jag själv vända mitt ansikte mot den mannen och mot hans släkt; och honom och alla dem som hava följt honom och i trolös avfällighet lupit efter Molok skall jag utrota ur deras folk.
6 Och om någon vänder sig till andar som tala genom besvärjare eller spåmän, för att i trolös avfällighet löpa efter dem, så skall jag vända mitt ansikte mot honom och utrota honom ur hans folk.
7 Så skolen I nu hålla eder heliga, och vara heliga; ty jag är HERREN, eder Gud.
8 Och I skolen hålla mina stadgar och göra efter dem. Jag är HERREN, som helgar eder.
9 Om någon uttalar förbannelser över sin fader eller sin moder, skall han straffas med döden; över sin fader och sin moder har han uttalat förbannelser, blodskuld låder vid honom.
10 Om någon begår äktenskapsbrott med en annan mans hustru, om han begår äktenskapsbrott med sin nästas hustru, så skola de straffas med döden, både mannen och kvinnan som hava begått äktenskapsbrottet.
11 Om någon ligger hos en kvinna som är hans faders hustru, så blottar han sin faders blygd; de skola båda straffas med döden, blodskuld låder vid dem.
12 Om någon ligger hos sin svärdotter, så skola de båda straffas med döden; de hava bedrivit en vederstygglighet, blodskuld låder vid dem.
13 Om en man ligger hos en annan man såsom man ligger hos en kvinna, så göra de båda en styggelse; de skola straffas med döden, blodskuld låder vid dem.
14 Om någon till hustru tager en kvinna och tillika hennes moder, så är det en skändlighet; man skall bränna upp både honom och dem i eld, för att icke någon skändlighet må finnas bland eder.
15 Om en man beblandar sig med något djur, så skall han straffas med döden, och djuret skolen I dräpa.
16 Och om en kvinna kommer vid något djur och beblandar sig därmed, så skall du dräpa både kvinnan och djuret; de skola straffas med döden, blodskuld låder vid dem.
17 Om någon tager till hustru sin syster, sin faders dotter eller sin moders dotter, och ser hennes blygd och hon ser hans blygd, så är det en skamlig gärning, och de skola utrotas inför sitt folks ögon; han har blottat sin systers blygd, han bär på missgärning.
18 Om någon ligger hos en kvinna som har sin månadsrening och blottar hennes blygd, i det att han avtäcker hennes brunn och hon blottar sitt blods brunn, så skola de båda utrotas ur sitt folk.
19 Du skall icke blotta din moders systers eller din faders systers blygd. Ty den så gör avtäcker sin nära blodsförvants blygd; de komma att bära på missgärning.
20 Om någon ligger hos sin farbroders hustru, så blottar han sin farbroders blygd; de komma att bära på synd, barnlösa skola de dö.
21 Om någon tager sin broders hustru, så är det en oren gärning; han blottar då sin broders blygd, barnlösa skola de bliva.
22 Så skolen I nu hålla alla mina stadgar och alla mina rätter och stadgar och göra efter dem, för att landet icke må utspy eder, det land dit jag vill föra eder, så att I fån bo där.
23 Och I skolen icke vandra efter det folks stadgar, som jag vill fördriva för eder; ty just därför att de hava bedrivit allt sådant, har jag blivit led vid dem.
24 Och därför har jag sagt till eder I skolen besitta deras land, ty jag skall giva eder det till besittning, ett land som flyter av mjölk och honung. Jag är HERREN, eder Gud, som har avskilt eder från andra folk.
25 Gören alltså skillnad mellan rena fyrfotadjur och orena, och mellan rena fåglar och orena, så att I icke gören eder själva till styggelse för de fyrfotadjurs eller fåglars skull eller för de kräldjurs, skull på marken, som jag har avskilt, för att I skolen hålla dem för orena.
26 I skolen vara mig heliga, ty jag, HERREN, är helig, och jag har avskilt eder från andra folk, för att I skolen höra mig till.
27 När någon, man eller kvinna, befattar sig med andebesvärjelse eller spådom, skall denne straffas med döden; man skall stena honom, blodskuld låder vid honom.
21 Och HERREN sade till Mose: Säg till prästerna, Arons söner, säg till dem så: En präst får icke ådraga sig orenhet genom någon död bland sina fränder,
2 utom genom sina närmaste blodsförvanter: sin moder, sin fader, sin dotter, sin broder; son, sin dotter, sin broder;
3 så ock genom sin syster, om hon var jungfru och stod honom närmare och icke tillhörde någon man, i sådant fall må han ådraga sig orenhet genom henne.
4 Eftersom han är en herre bland sina fränder, får han icke ådraga sig orenhet och göra sig ohelig.
5 Prästerna skola icke raka någon del av sitt huvud skallig eller avraka kanten av sitt skägg eller rista något märke på sin kropp.
6 De skola vara helgade åt sin Guds och må icke ohelga sin Guds namn, ty de bära fram HERRENS eldsoffer sin Guds spis; därför skola de heliga.
7 Ingen av dem skall taga till hustru en sköka eller en vanärad kvinna, ej heller skall någon taga till hustru en kvinna som har blivit förskjuten av sin man, ty prästen är helgad åt sin Gud.
8 Därför skall du akta honom helig, ty han bär fram din Guds spis; han skall vara dig helig, ty jag, HERREN, som helgar eder, är helig.
9 Om en prästs dotter ohelgar sig genom skökolevnad, så ohelgar hon sin fader; hon skall brännas upp i eld.
10 Den som är överstepräst bland sina bröder, den på vilkens huvud smörjelseoljan har blivit utgjuten, och som har mottagit handfyllning till att ikläda sig prästkläderna, han skall icke hava sitt hår oordnat, ej heller riva sönder sina kläder;
11 och han skall icke gå in till någon död; icke ens genom sin fader eller genom sin moder får han ådraga sig orenhet.
12 Och ur helgedomen skall han icke gå ut, på det att han icke må ohelga sin Guds helgedom, ty hans Guds smörjelseolja, varmed han har blivit invigd, är på honom. Jag är HERREN.
13 Till hustru skall han taga en kvinna som är jungfru.
14 En änka eller en förskjuten hustru eller en vanärad kvinna, en sköka -- en sådan får han icke taga, utan en jungfru bland sina fränder skall han taga till hustru,
15 för att han icke må ohelga sin livsfrukt bland sina fränder; ty jag är HERREN, som helgar honom.
16 Och HERREN talade till Mose och sade:
17 Tala till Aron och säg: Av dina avkomlingar i kommande släkten skall ingen som har något lyte träda fram för att frambära sin Guds spis.
18 Ingen skall träda fram, som har något lyte, varken en blind eller en halt, eller en som har lyte i ansiktet, eller som har någon lem för stor,
19 ingen som har brutit arm eller ben,
20 ingen som är puckelryggig eller förkrympt, eller som har fel på ögat, eller som har skabb eller annat utslag, eller som är snöpt.
21 Av prästen Arons avkomlingar skall ingen som har något lyte gå fram för att frambära HERRENS eldsoffer; han har ett lyte, han skall icke gå fram för att frambära sin Guds spis.
22 Sin Guds spis må han äta, både det som är högheligt och det som är heligt,
23 men eftersom han har ett lyte, skall han icke gå in till förlåten, ej heller skall han gå fram till altaret, på det att han icke må ohelga mina heliga ting; ty jag är HERREN, som helgar dem.
24 Och Mose talade detta till Aron och hans söner och alla Israels barn.
22 Och HERREN talade till Mose och sade:
2 Tala till Aron och hans söner och säg att de skola hålla sig ifrån de heliga gåvor som Israels barn bära fram åt mig, på det att de icke må ohelga mitt heliga namn. Jag är HERREN.
3 Säg till dem: Om i kommande släkten någon av edra avkomlingar, medan orenhet låder vid honom, kommer vid de heliga gåvor som Israels barn bära fram åt HERREN, så skall han utrotas ur min åsyn Jag är HERREN.
4 Om någon av Arons avkomlingar är spetälsk eller har flytning, skall han icke äta av de heliga gåvorna, förrän han har blivit ren; ej heller den som kommer vid någon som har blivit oren genom en död, eller den som har haft sädesutgjutning;
5 ej heller den som kommer vid något slags smådjur genom vilket man bliver oren, eller vid en människa genom vilken man bliver oren, på vad sätt denna än må hava blivit oren.
6 Den som kommer vid något sådant, han skall vara oren ända till aftonen, och skall icke äta av de heliga gåvorna, förrän han har badat sin kropp i vatten.
7 Men när solen har gått ned, är han ren, och sedan må han äta av de heliga gåvorna, ty det är hans spis.
8 Ett självdött eller ihjälrivet djur skall han icke äta, så att han därigenom bliver oren. Jag är HERREN.
9 De skola iakttaga vad jag har bjudit dem iakttaga, på det att de icke för det heligas skull må komma att bära på synd och träffas av döden därför att de ohelga det. Jag är HERREN, som helgar dem.
10 Ingen främmande får äta av det heliga; en inhysesman hos prästen eller en hans legodräng skall icke äta av det heliga.
11 Men när en präst har köpt en träl för sina penningar, må denne äta därav, så ock den träl som är född i hans hus; dessa må äta av hans spis.
12 När en prästs dotter har blivit en främmande mans hustru, skall hon icke äta av det heliga som gives till offergärd.
13 Men om en prästs dotter har blivit änka eller blivit förskjuten, och hon är utan livsfrukt, och hon så kommer åter till sin faders hus och är där såsom i sin ungdom, då må hon äta av sin faders spis; men ingen främmande får äta därav.
14 Och om någon ouppsåtligen äter av det heliga, skall han lägga femtedelen därtill och giva prästen ersättning för det heliga.
15 Prästerna skola icke ohelga de heliga gåvorna, det som Israels barn göra såsom gärd åt HERREN,
16 och därigenom draga över dem missgärning och skuld, när de äta av deras heliga gåvor; ty jag är HERREN, som helgar dem.
17 Och HERREN talade till Mose och sade:
18 Tala till Aron och hans söner och alla Israels barn och säg till dem: Om någon av Israels hus eller av främlingarna i Israel vill offra något offer, vare sig det är ett löftesoffer eller ett frivilligt offer som de vilja offra åt HERREN såsom brännoffer, så skolen I göra det på sådant sätt att I bliven välbehagliga;
19 offret skall vara ett felfritt handjur, av fäkreaturen eller av fåren eller av getterna;
20 I skolen icke därtill taga ett djur som har något lyte, ty genom ett sådant bliven I icke välbehagliga.
21 Och när någon vill offra ett tackoffer åt HERREN av fäkreaturen eller av småboskapen, vare sig det gäller att fullgöra ett löfte, eller det gäller ett frivilligt offer, då skall det vara felfritt far att bliva välbehagligt; intet lyte får finnas därpå.
22 Det som är blint eller brutet eller stympat eller sårigt, eller det som har skabb eller annat utslag sådant skolen I icke offra åt HERREN; eldsoffer av sådant skolen I icke lägga på altaret åt HERREN.
23 Ett djur av fäkreaturen eller av småboskapen, som har någon lem för stor eller för liten, må du väl offra såsom frivilligt offer, men såsom löftesoffer bliver det icke välbehagligt.
24 Och I skolen icke offra åt HERREN något som har blivit snöpt genom klämning eller krossning eller avslitning eller utskärning; sådant skolen I icke göra i edert land.
25 Icke heller av en utlännings hand skolen I mottaga och offra sådana djur till eder Guds spis, ty de äro skadade, de hava ett lyte; genom sådana bliven I icke välbehagliga.
26 Och HERREN talade till Mose och sade:
27 När en kalv eller ett får eller en get har blivit född, skall djuret dia sin moder i sju dagar. Men allt ifrån den åttonde dagen är det välbehagligt såsom eldsoffersgåva åt HERREN.
28 I skolen icke slakta något djur, vare sig av fäkreaturen eller av småboskapen, på samma dag som dess avföda.
29 När I viljen offra ett lovoffer åt HERREN, skolen I offra det på sådant sätt att I bliven välbehagliga.
30 Det skall ätas samma dag; I skolen icke lämna något därav kvar till följande morgon. Jag är HERREN.
31 I skolen hålla mina bud och göra efter dem. Jag är HERREN.
32 I skolen icke ohelga mitt heliga namn, ty jag vill bliva helgad bland Israels barn. Jag är HERREN, som helgar eder,
33 han som har fört eder ut ur Egyptens land, för att jag skall vara eder Gud. Jag är HERREN.
23 Och HERREN talade till Mose och sade:
2 Tala till Israels barn och säg till dem: Dessa äro HERRENS högtider, vilka I skolen utlysa såsom heliga sammankomster; mina högtider äro dessa:
3 Sex dagar skall arbete göras, men på sjunde dagen är vilosabbat, en dag för helig sammankomst; intet arbete skolen I då göra. Det är HERRENS sabbat, var I än ären bosatta.
4 Dessa äro HERRENS högtider, de heliga sammankomster som I skolen utlysa på bestämda tider:
5 I första månaden, på fjortonde dagen i månaden, vid aftontiden, är HERRENS påsk.
6 Och på femtonde dagen i samma månad är HERRENS osyrade bröds högtid; då skolen I äta osyrat bröd, i sju dagar.
7 På den första dagen skolen I hålla en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I då göra.
8 Och I skolen offra eldsoffer åt HERREN i sju dagar. På den sjunde dagen skall åter hållas en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I då göra.
9 Och HERREN talade till Mose och sade:
10 Tala till Israels barn och säg till dem: När I kommen in i det land som jag vill giva eder, och I inbärgen dess skörd, då skolen I bära till prästen den kärve som är förstlingen av eder skörd.
11 Och den kärven skall han vifta inför HERRENS ansikte, för att I mån bliva välbehagliga; dagen efter sabbaten skall prästen vifta den.
12 Och på den dag då I låten vifta kärven skolen I offra ett felfritt årsgammalt lamm till brännoffer åt HERREN,
13 och såsom spisoffer därtill två tiondedels efa fint mjöl, begjutet med olja, ett eldsoffer åt HERREN till en välbehaglig lukt, och såsom drickoffer därtill en fjärdedels hin vin.
14 Och intet av det nya, varken bröd eller rostade ax eller korn av grönskuren säd, skolen I äta förrän på denna samma dag, icke förrän I haven burit fram offergåvan åt eder Gud. Detta skall vara en evärdlig stadga för eder från släkte till släkte, var I än ären bosatta.
15 Sedan skolen I räkna sju fulla veckor från dagen efter sabbaten, från den dag då I buren fram viftofferskärven;
16 femtio dagar skolen I räkna intill dagen efter den sjunde sabbaten; då skolen I bära fram ett offer av den nya grödan åt HERREN.
17 Från de orter där I bon skolen I bära fram viftoffersbröd, två kakor av två tiondedels efa fint mjöl, bakade med surdeg: en förstlingsgåva åt HERREN.
18 Och jämte brödet skolen I föra fram sju felfria årsgamla lamm, en ungtjur och två vädurar, till att offras såsom brännoffer åt HERREN, med tillhörande spisoffer och drickoffer: ett eldsoffer till en välbehaglig lukt för HERREN.
19 Därtill skolen I offra en bock till syndoffer och två årsgamla lamm till tackoffer.
20 Och prästen skall vifta dem såsom ett viftoffer inför HERRENS ansikte, jämte förstlingsbröden som bäras fram tillika med de båda lammen de skola vara helgade åt HERREN och tillhöra prästen.
21 Och till denna samma dag skolen I utlysa en helig sammankomst att hållas av eder; ingen arbetssyssla skolen I då göra. Detta skall vara en evärdlig stadga för eder från släkte till släkte, var I än ären bosatta.
22 Och när I inbärgen skörden av edert land, skall du icke skörda intill yttersta kanten av din åker, icke heller skall du göra någon axplockning efter din skörd, du skall lämna detta kvar åt den fattige och åt främlingen. Jag är HERREN, eder Gud.
23 Och HERREN talade till Mose och sade:
24 Tala till Israels barn och säg: I sjunde månaden, på första dagen i månaden, skolen I hålla sabbatsvila, en högtid med basunklang, till att bringa eder i åminnelse inför HERREN, en helig sammankomst.
25 Ingen arbetssyssla skolen I då göra, och I skolen offra eldsoffer åt HERREN.
26 Och HERREN talade till Mose och sade:
27 Men på tionde dagen i samma sjunde månad är försoningsdagen; då skolen I hålla en helig sammankomst, och I skolen då späka eder; och I skolen offra eldsoffer åt HERREN.
28 Och I skolen intet arbete göra på denna samma dag, ty det är en försoningsdag, då försoning bringas för eder inför HERRENS, eder Guds, ansikte.
29 Och var och en som icke späker sig på denna samma dag skall utrotas ur sin släkt.
30 Och var och en som gör något arbete på denna samma dag, honom skall jag förgöra ur hans folk.
31 Intet arbete skolen I då göra Detta skall vara en evärdlig stadga för eder från släkte till släkte, var I än ären bosatta.
32 En vilosabbat skall den vara för eder, och I skolen då späka eder. På nionde dagen i månaden, om aftonen, skolen I hålla denna eder sabbatsvila, från afton till afton.
33 Och HERREN talade till Mose och sade:
34 Tala till Israels barn och säg: På femtonde dagen i samma sjunde månad är HERRENS lövhyddohögtid, i sju dagar.
35 På den första dagen skall man hålla en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I då göra.
36 I sju dagar skolen I offra eldsoffer åt HERREN. På den åttonde dagen skolen I hålla en helig sammankomst och skolen offra eldsoffer åt HERREN. Då är högtidsförsamling; ingen arbetssyssla skolen I då göra.
37 Dessa äro HERRENS högtider, vilka I skolen utlysa såsom heliga sammankomster, och på vilka I skolen offra eldsoffer åt HERREN, brännoffer och spisoffer, slaktoffer och drickoffer, var dag de för den dagen bestämda offren --
38 detta förutom HERRENS sabbater, och förutom edra övriga gåvor, och förutom alla edra löftesoffer, och förutom alla frivilliga offer som I given åt HERREN.
39 Men på femtonde dagen i sjunde månaden, när I inbärgen avkastningen av landet, skolen I fira HERRENS högtid, i sju dagar. På den första dagen är sabbatsvila, på den åttonde dagen är ock sabbatsvila.
40 Och I skolen på den första dagen taga frukt av edra skönaste träd, kvistar av palmer och grenar av lummiga träd och av pilträd, och skolen så vara glada i sju dagar inför HERRENS, eder Guds, ansikte.
41 I skolen fira denna högtid såsom en HERRENS högtid sju dagar om året. Detta skall vara en evärdlig stadga för eder från släkte till släkte; i sjunde månaden skolen I fira den.
42 Då skolen I bo i lövhyddor i sju dagar; alla de som äro infödingar i Israel skola bo i lövhyddor,
43 för att edra efterkommande må veta huru jag lät Israels barn bo i lövhyddor, när jag förde dem ut ur Egyptens land Jag är HERREN, eder Gud.
44 Och Mose talade till Israels barn om dessa HERRENS högtider.
24 Och HERREN talade till Mose och sade:
2 Bjud Israels barn att bära till dig ren olja, av stötta oliver, till ljusstaken, så att lamporna dagligen kunna sättas upp.
3 Utanför den förlåt som hänger framför vittnesbördet, i uppenbarelsetältet, skall Aron beständigt sköta den, från aftonen till morgonen, inför HERRENS ansikte. Detta skall vara en evärdlig stadga för eder från släkte till släkte.
4 Lamporna på den gyllene ljusstaken skall han beständigt sköta inför HERRENS ansikte.
5 Och du skall taga fint mjöl och därav baka tolv kakor; var kaka skall innehålla två tiondedels efa.
6 Och du skall lägga upp dem i två rader, sex i var rad, på det gyllene bordet inför HERRENS ansikte.
7 Och på vardera raden skall du lägga ren rökelse, för att denna må utgöra själva altaroffret av bröden, ett eldsoffer åt HERREN.
8 Sabbatsdag efter sabbatsdag skall man beständigt lägga upp dem inför HERRENS ansikte: en gärd av Israels barn, till ett evigt förbund.
9 De skola tillhöra Aron och hans söner och skola ätas av dem på en helig plats, ty de äro högheliga och äro hans evärdliga rätt av HERRENS eldsoffer.
10 Och en man som var son till en israelitisk kvinna, men till fader hade en egyptisk man, gick ut bland Israels barn; och den israelitiska kvinnans son och en israelitisk man kommo i träta med varandra i lägret.
11 Och den israelitiska kvinnans son smädade Namnet och hädade. Då förde de honom fram till Mose. Och hans moder hette Selomit, dotter till Dibri, av Dans stam.
12 Och de satte honom i förvar, för att de skulle få hans dom bestämd efter HERRENS befallning.
13 Och HERREN talade till Mose och sade:
14 För ut hädaren utanför lägret; sedan må alla som hörde det lägga sina händer på hans huvud, och må så hela menigheten stena honom.
15 Och till Israels barn skall du tala och säga: Om någon hädar sin Gud, kommer han att bära på synd.
16 Och den som smädar HERRENS namn skall straffas med döden; hela menigheten skall stena honom. Evad det är en främling eller en inföding som smädar Namnet, skall han dödas.
17 Om någon slår ihjäl någon människa, skall han straffas med döden;
18 och den som slår ihjäl ett boskapsdjur skall ersätta det: liv för liv.
19 Och om någon vållar att hans nästa får ett lyte, så skall man göra mot honom såsom han själv har gjort:
20 bruten lem för bruten lem, öga för öga, tand för tand; samma lyte han har vållat att en annan fick skall han själv få.
21 Den som slår ihjäl ett boskapsdjur skall ersätta det, och den som slår ihjäl en människa skall dödas.
22 En och samma lag skall gälla för eder, den skall gälla lika väl för främlingen som för infödingen; ty jag är HERREN, eder Gud.
23 Och Mose talade detta till Israels barn; och de förde ut hädaren utanför lägret och stenade honom. Alltså gjorde Israels barn såsom HERREN hade bjudit Mose.
25 Och HERREN talade till Mose på Sinai berg och sade:
2 Tala till Israels barn och säg till dem: När I kommen in i det land som jag vill giva eder, skall landet hålla sabbat åt HERREN.
3 I sex år skall du beså din åker, och i sex år skära din vingård och inbärga avkastningen av landet,
4 men under det sjunde året skall landet hava vilosabbat, en HERRENS sabbat; då skall du icke beså din åker och icke skära din vingård.
5 Vad som växer upp av spillsäden efter din skörd skall du icke skörda, och de druvor som växa på dina oskurna vinträd skall du icke avbärga. Det skall vara ett sabbatsvilans år för landet.
6 Och vad landets sabbat ändå giver skolen I hava till föda: du själv, din tjänare och din tjänarinna, din daglönare och din inhysesman, de som bo hos dig.
7 Din boskap och de vilda djuren i ditt land skola ock hava sin föda av all dess avkastning.
8 Och du skall räkna sju årsveckor, det är sju gånger sju år, så att tiden för de sju årsveckorna bliver fyrtionio år.
9 Då skall du i sjunde månaden, på tionde dagen i månaden, låta blåsa i larmbasun; på försoningsdagen skolen I blåsa i basun över hela edert land.
10 Och I skolen helga det femtionde året och utropa frihet i landet för alla dess inbyggare. Det skall vara ett jubelår för eder; var och en av eder skall då återfå sin arvsbesittning, var och en av eder skall återfå sin släktegendom.
11 Ett jubelår skall detta femtionde år vara för eder; då skolen I icke så något, och vad som då växer upp av spillsäden skolen I icke skörda, och I skolen då icke avbärga edra oskurna vinträd.
12 Ty det är ett jubelår; heligt skall det vara för eder. Från själva marken skolen I hämta eder föda, av dess avkastning.
13 Under ett sådant jubelår skall var och en av eder återfå sin arvsbesittning.
14 Om I alltså säljer något åt eder nästa eller köpen något av eder nästa, skolen I icke göra varandra orätt:
15 efter antalet år från jubelåret skall du betala din nästa, efter antalet årsgrödor skall han få betalning av dig.
16 Alltefter som åren äro flera skall du betala högre pris, och alltefter som åren äro färre skall du betala lägre pris; ty ett visst antal grödor är det han säljer till dig.
17 I skolen icke göra varandra orätt du skall frukta din Gud; ty jag är HERREN, eder Gud.
18 Och I skolen göra efter mina stadgar, och mina rätter skolen I hålla och skolen göra efter dem; då skolen I bo trygga i landet.
19 Och landet skall giva sin frukt, så att I haven nog att äta, och I skolen bo trygga däri.
20 Och om I frågen: »Vad skola vi äta under det sjunde året, om vi icke få så och icke få inbärga vår gröda?»,
21 så mån I veta att jag skall bjuda min välsignelse komma över eder under det sjätte året, så att det giver gröda för de tre åren.
22 Och ännu när I under det åttonde året sån, skolen I hava av den gamla grödan att äta; ända till dess att grödan på det nionde året har kommit in, skolen I hava gammalt att äta.
23 När I säljen jord, skolen I icke sälja den för evärdlig tid, ty landet är mitt; I ären ju främlingar och gäster hos mig.
24 I hela det land I fån till besittning skolen I medgiva rätt att återbörda jordegendom.
25 Om din broder råkar i armod och säljer något av sin arvsbesittning, så må hans närmaste bördeman komma till honom och återbörda det brodern har sålt.
26 Och om någon icke har någon bördeman, men han själv kommer i tillfälle att anskaffa vad som behöves för att återbörda,
27 så skall han räkna efter, huru många år som hava förflutit ifrån försäljningen, och betala lösen för de återstående åren åt den man till vilken han sålde, och han skall så återfå sin besittning.
28 Men om han icke förmår anskaffa vad som behöves till att betala honom, så skall det han har sålt förbliva i köparens hand intill jubelåret. Men på jubelåret skall det frånträdas, och han skall då återfå sin besittning.
29 Om någon säljer ett boningshus i en stad som är omgiven med murar, så skall han hava rätt att återbörda det innan ett år har förflutit, sedan han sålde det; hans rätt att återbörda det är då inskränkt till viss tid.
30 Men om det icke har blivit återbördat, förrän hela året är ute, så skall huset, om det ligger i en stad som är omgiven med murar, förbliva köparens och hans efterkommandes egendom för evärdlig tid; det skall då icke frånträdas på jubelåret.
31 Men hus i sådana byar som icke hava murar omkring sig skola räknas till landets åkermark; de skola kunna återbördas, och på jubelåret skola de frånträdas.
32 Dock skola leviterna inom de städer som äro deras arvsbesittning hava evärdlig rätt att återbörda husen i städerna
33 Också om någon annan av leviterna inlöser det sålda huset i den stad där han har sin besittning, skall det dock frånträdas på jubelåret; ty husen i levitstäderna äro leviternas arvsbesittning bland Israels barn.
34 Och ett fält som är utmark omkring någon av deras städer får icke säljas, ty det är deras evärdliga besittning.
35 Om din broder råkar i armod och kommer på obestånd hos dig, så skall du taga dig an honom; såsom en främling eller en inhysesman skall han få leva hos dig.
36 Du skall icke ockra på honom eller taga ränta, ty du skall frukta din Gud, och du skall låta din broder leva hos dig.
37 Du skall icke lämna honom dina penningar på ocker eller lämna honom av dina livsmedel mot ränta.
38 Jag är HERREN, eder Gud, som har fört eder ut ur Egyptens land, för att giva eder Kanaans land och vara eder Gud.
39 Om din broder råkar i armod hos dig och säljer sig åt dig, skall du icke låta honom göra trälarbete;
40 såsom en daglönare och en inhysesman skall han vara hos dig; intill jubelåret skall han tjäna hos dig.
41 Då skall du giva honom fri, honom själv och hans barn med honom; och han skall återfå sin släktegendom, sin fädernebesittning skall han återfå.
42 Ty de äro mina tjänare, som jag har fört ut ur Egyptens land; de skola icke säljas såsom man säljer trälar.
43 Du skall icke med hårdhet bruka din makt över dem; du skall frukta din Gud.
44 Men om du vill skaffa dig en verklig träl eller trälinna, så skall du köpa en sådan träl eller trälinna från hedningarna som bo runt omkring eder.
45 I mån ock köpa sådana ibland barnen till inhysesmännen som bo hos eder och bland personer av deras släkt, som I haven hos eder, och som äro födda i edert land; sådana skola förbliva eder egendom.
46 Och dem mån I hava att lämna såsom arv åt edra barn efter eder, till egendom och besittning; dem kunnen I hava till trälar evärdligen. Men ibland edra bröder, Israels barn, skall ingen med hårdhet bruka sin makt över den andre.
47 Om en främling eller en inhysesman hos dig kommer till välstånd, och en din broder råkar i armod hos honom och säljer sig åt främlingen som bor inhyses hos dig, eller eljest åt någon som tillhör en främlingssläkt,
48 så skall han sedan, efter det att han har sålt sig, kunna lösas ut; någon av hans bröder må lösa honom;
49 eller ock må hans farbroder eller hans farbroders son lösa honom, eller må någon annan nära blodsförvant av hans släkt lösa honom; eller om han kommer i tillfälle därtill, må han själv lösa sig.
50 Därvid skall han, jämte den som har köpt honom, räkna efter, huru lång tid som har förflutit ifrån det år då han sålde sig åt honom till jubelåret; och det pris för vilket han såldes skall uppskattas efter årens antal; hans arbetstid hos honom skall beräknas till samma värde som en daglönares.
51 Om ännu många år äro kvar, skall han såsom lösen för sig betala en motsvarande del av det penningbelopp som han köptes för.
52 Om däremot allenast få år återstå till jubelåret, så skall han räkna efter detta, sig till godo, och betala lösen för sig efter antalet av sina år.
53 Såsom en daglönare som är lejd för år skall man behandla honom ingen må inför dina ögon med hårdhet bruka sin makt över honom.
54 Men om han icke bliver löst på något av de nämnda sätten, så skall han på jubelåret givas fri, han själv och hans barn med honom.
55 Ty Israels barn äro mina tjänare; de äro mina tjänare, som jag har fört ut ur Egyptens land. Jag är HERREN, eder Gud.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.