Markus 9:1-29
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
9 Jesus sa sedan till dem: ”Sannerligen säger jag er: några av er som står här kommer inte att dö förrän de har sett Guds rike komma med makt.[a]”
Jesus förvandlas på berget
(Matt 17:1-13; Luk 9:28-36)
2 Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes till ett högt berg, där de kunde vara för sig själva. Där förvandlades han inför dem. 3 Hans kläder blev bländande vita, vitare än något blekningsmedel i världen kan göra kläder. 4 Och de fick se Elia och Mose stå och tala med Jesus.[b] 5 Då sa Petrus till Jesus: ”Rabbi[c], det är gott att få vara här! Låt oss bygga tre hyddor, en åt dig och en åt Mose och en åt Elia.” 6 Han visste inte vad han skulle säga, för de var helt skräckslagna.
7 Sedan kom ett moln och sänkte sig ner över dem, och en röst från molnet sa: ”Detta är min älskade Son. Lyssna på honom!”
8 Men då de plötsligt såg sig omkring, såg de ingen där mer, förutom Jesus.
9 På väg ner från berget befallde Jesus dem att inte berätta för någon vad de sett, förrän Människosonen hade uppstått från de döda. 10 Därför höll de det för sig själva men talade med varandra om vad som menades med att ”uppstå från de döda”.
11 Lärjungarna frågade honom nu: ”Varför säger de skriftlärda att Elia först måste komma?” 12 Jesus svarade: ”Elia ska komma först och ställa allt till rätta.[d] Men varför står det i Skriften att Människosonen måste lida och bli föraktad? 13 Jag säger er, att Elia redan har kommit och de behandlade honom som de ville, precis som det står skrivet om honom.[e]”
Jesus botar en pojke som är besatt av en ond ande
(Matt 17:14-19; Luk 9:37-42)
14 När de hade kommit tillbaka till de övriga lärjungarna, fick de se mycket folk som hade samlats runt dem, och några skriftlärda som höll på att diskutera med dem. 15 Men när folket fick se Jesus blev de överväldigade och sprang fram till honom för att hälsa på honom. 16 Och han frågade dem: ”Vad är det ni diskuterar med dem?”
17 En man i folkhopen sa då: ”Mästare, jag har tagit med min son hit som är besatt av en ond ande som gör honom stum. 18 Varje gång anden går till attack, slår den honom till marken och får honom att tugga fradga och gnissla tänder, och han blir alldeles stel. Jag bad dina lärjungar att driva ut den onda anden, men de klarade det inte.”
19 ”Detta trolösa släkte!” svarade Jesus. ”Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? Ta hit honom till mig.”
20 Då kom de fram med honom. Men när han fick se Jesus började anden rycka och slita i honom, så att han föll till marken och vältrade sig med fradga runt munnen. 21 ”Hur länge har han varit sådan här?” frågade Jesus hans far. Han svarade: ”Ända sedan han var liten. 22 Och den har ofta kastat honom i elden eller i vattnet för att döda honom. Ha medlidande med oss och hjälp oss, om du kan!”
23 ”Om jag kan?” svarade Jesus. ”Allt är möjligt för den som tror.”
24 ”Jag tror”, utropade pojkens far. ”Hjälp min otro!”
25 Men nu såg Jesus att folk kom springande från alla håll, och därför talade han strängt till den orena anden och sa: ”Du stumma och döva ande, jag befaller dig att fara ut ur honom och aldrig mer komma tillbaka!” 26 Anden skrek och ryckte och slet i pojken men for till sist ut ur honom. Pojken låg där alldeles livlös, och många sa: ”Han är död.” 27 Men Jesus tog honom i handen och drog upp honom, och då reste han sig upp.
28 När Jesus sedan kom hem och blev ensam med sina lärjungar, frågade de honom: ”Varför kunde inte vi driva ut den?”
29 Jesus svarade: ”Den sorten kan bara drivas ut genom bön.[f]”
Read full chapterFootnotes
- 9:1 Detta syftar antagligen på det som Petrus, Jakob och Johannes fick vara med om i de följande verserna.
- 9:4 Se not till Matt 17:3.
- 9:5 Rabbi är hebreiska. Grundbetydelsen är mästare, lärare, liknande läromästare.
- 9:12 Jfr Mal 4:5.
- 9:13 Jesus talar om Johannes döparen. Elia var en förebild på Johannes, och Elia fick lida (jfr 1 Kung 19:1-10) liksom Johannes (jfr Matt 17:11-13). Nu skulle Jesus få lida på samma sätt.
- 9:29 En del handskrifter lägger till och fasta.
Markus 9:1-29
Svenska 1917
9 Ytterligare sade han till dem: »Sannerligen säger jag eder: Bland dem som här stå finnas några som icke skola smaka döden, förrän de få se Guds rike vara kommet i sin kraft.» Evangelium enligt Markus, 9 Kapitlet Jesus förklaras, botar en månadsrasande gosse, förutsäger på nytt sitt lidande, bestraffar lärjungarnas storhetstankar och falska nit, talar om faran av förförelser.
2 Sex dagar därefter tog Jesus med sig Petrus och Jakob och Johannes och förde dem ensamma upp på ett högt berg, där de voro allena. Och hans utseende förvandlades inför dem;
3 och hans kläder blevo glänsande och mycket vita, så att ingen valkare på jorden kan göra kläder så vita.
4 Och för dem visade sig Elias jämte Moses, och dessa samtalade med Jesus.
5 Då tog Petrus till orda och sade till Jesus: »Rabbi, här är oss gott att vara; låt oss göra tre hyddor, åt dig en och åt Moses en och åt Elias en.»
6 Han visste nämligen icke vad han skulle säga; så stor var deras förskräckelse.
7 Då kom en sky som överskyggde dem, och ur skyn kom en röst: »Denne är min älskade Son; hören honom.»
8 Och plötsligt märkte de, när de sågo sig omkring, att där icke mer fanns någon hos dem utom Jesus allena.
9 Då de sedan gingo ned från berget, bjöd han dem att de icke, förrän Människosonen hade uppstått från de döda, skulle för någon omtala vad de hade sett.
10 Och de lade märke till det ordet och begynte tala med varandra om vad som kunde menas med att han skulle uppstå från de döda.
11 Och de frågade honom och sade: »De skriftlärde säga ju att Elias först måste komma?»
12 Han svarade dem: »Elias måste visserligen först komma och upprätta allt igen. Men huru kan det då vara skrivet om Människosonen att han skall lida mycket och bliva föraktad?
13 Dock, jag säger eder att Elias redan har kommit; och de förforo mot honom alldeles såsom de ville, och såsom det var skrivet att det skulle gå honom.»
14 När de därefter kommo till lärjungarna, sågo de att mycket folk var samlat omkring dem, och att några skriftlärde disputerade med dem.
15 Och strax då allt folket fick se honom, blevo de mycket häpna och skyndade fram och hälsade honom.
16 Då frågade han dem: »Varom disputeren I med dem?»
17 Och en man i folkhopen svarade honom: »Mästare, jag har fört till dig min son, som är besatt av en stum ande.
18 Och varhelst denne får fatt i honom kastar han omkull honom, och fradgan står gossen om munnen, och han gnisslar med tänderna och bliver såsom livlös. Nu bad jag dina lärjungar att de skulle driva ut honom, men de förmådde det icke.»
19 Då svarade han dem och sade: »O du otrogna släkte, huru länge måste jag vara hos eder? Huru länge måste jag härda ut med eder? Fören honom till mig.»
20 Och de förde honom till Jesus. Och strax då han fick se Jesus, slet och ryckte anden honom, och han föll ned på jorden och vältrade sig, under det att fradgan stod honom om munnen.
21 Jesus frågade då hans fader: »Huru länge har det varit så med honom?» Han svarade: »Alltsedan han var ett litet barn;
22 och det har ofta hänt att han har kastat honom än i elden, än i vattnet, för att förgöra honom. Men om du förmår något, så förbarma dig över oss och hjälp oss.»
23 Då sade Jesus till honom: »Om jag förmår, säger du. Allt förmår den som tror.»
24 Strax ropade gossens fader och sade: »Jag tror! Hjälp min otro.»
25 Men när Jesus såg att folk strömmade tillsammans dit, tilltalade han den orene anden strängt och sade till honom: »Du stumme och döve ande, jag befaller dig: Far ut ur honom, och kom icke mer in i honom.»
26 Då skriade han och slet och ryckte gossen svårt och for ut; och gossen blev såsom död, så att folket menade att han verkligen var död.
27 Men Jesus tog honom vid handen och reste upp honom; och han stod då upp.
28 När Jesus därefter hade kommit inomhus, frågade hans lärjungar honom, då de nu voro allena: »Varför kunde icke vi driva ut honom?»
29 Han svarade dem: »Detta slag kan icke drivas ut genom något annat än bön och fasta.»
Read full chapterSwedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.