Add parallel Print Page Options

Liknelsen om vingårdsarbetarna

20 Himmelriket är som när en jordägare gick ut tidigt en morgon för att anställa arbetare till sin vingård. Han kom överens med dem om en dagslön på en denar, och arbetarna gick iväg till vingården.

Klockan nio gick jordägaren ut igen och fick se några andra män stå på torget utan att ha något att göra. Även dem skickade han iväg till vingården och lovade att han skulle betala vad som var rätt. Mitt på dagen och vid tretiden på eftermiddagen gjorde han likadant.

Klockan fem, en timma innan arbetsdagens slut, var han tillbaka i staden igen och såg då några andra män stå där. Han frågade dem: ’Varför har ni inte arbetat på hela dagen?’

’Därför att ingen har anställt oss’, svarade de. ’Gå då iväg och arbeta tillsammans med de andra i min vingård’, sa han till dem.

När kvällen sedan kom, bad jordägaren sin förman att kalla på arbetarna och ge dem deras lön och börja med dem som kommit sist. De män som börjat arbeta klockan fem kom då fram, och var och en fick en denar. 10 När de män som anställts först kom för att få sin lön, trodde de därför att de skulle få mycket mer. Men också de fick en denar.

11 Då började de protestera mot jordägaren: 12 ’De här karlarna har bara hållit på en timma och ändå betalar du lika mycket till dem som till oss, trots att vi har arbetat hela dagen i den brännande hettan.’

13 ’Min vän’, svarade han en av dem, ’jag har inte handlat fel mot dig. Kom vi inte överens om en denar? 14 Ta den och gå. Jag tänker ge alla samma lön. 15 Har jag inte rätt att göra vad jag vill med mina egna pengar? Eller ser du med onda ögon på att jag är generös?’ 16 Så ska de sista bli först och de första sist.”

Jesus förutsäger för tredje gången att han ska dö

(Mark 10:32-34; Luk 18:31-33)

17 När Jesus var på väg upp till Jerusalem samlade han sina tolv lärjungar omkring sig och sa till dem medan de gick:

18 ”Vi är nu på väg till Jerusalem. Där kommer Människosonen att bli förrådd och överlämnad till översteprästerna och de skriftlärda, och de ska döma honom till döden 19 och överlämna honom till hedningarna[a] för att hånas och piskas och korsfästas, men på den tredje dagen ska han uppstå.”

Jakob och Johannes vill ha hedersplatserna

(Mark 10:35-45; Luk 22:24-27)

20 Lite senare kom Sebedaios söners mor fram till Jesus tillsammans med sina söner och föll ner för honom; hon ville be om något. 21 ”Vad vill du?” undrade han. Hon svarade: ”Jag vill att du ska låta mina söner få sitta en på höger och en på vänster sida om dig i ditt rike.”[b] 22 Men Jesus sa: ”Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare som jag måste dricka?” ”Ja”, svarade de. ”Det kan vi.”

23 Då sa Jesus till dem: ”Ni kommer att få dricka min bägare, men jag bestämmer inte vilka som ska sitta på min högra och på min vänstra sida. De platserna ges åt dem som min Fader har berett dem för.”

24 När de tio övriga hörde detta blev de upprörda. 25 Men Jesus kallade dem till sig och sa: ”Ni vet att furstarna regerar över folken och stormännen utövar makt över dem. 26 Men så får det inte gå till bland er. Den av er som vill bli stor bland er måste vara de andras tjänare, 27 och den som vill vara den förste måste vara de andras slav. 28 Inte heller Människosonen har kommit för att bli tjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.”

Jesus botar två blinda utanför Jeriko

(Mark 10:46-52; Luk 18:35-43)

29 När Jesus och hans lärjungar lämnade Jeriko följde mycket folk med.

30 Just då satt två blinda män vid vägkanten, och när de fick höra att Jesus kom gående, började de ropa: ”Herre, Davids Son, förbarma dig över oss!” 31 Folket försökte få dem att hålla tyst, men de ropade bara ännu högre: ”Herre, Davids Son, förbarma dig över oss!”

32 När Jesus hörde detta, stannade han och kallade dem till sig och frågade: ”Vad vill ni att jag ska göra för er?”

33 ”Herre”, sa de, ”låt våra ögon bli öppnade!” 34 Då fylldes Jesus av medlidande med dem och rörde vid deras ögon. Och genast återfick de sin syn. Sedan följde de med honom.

Footnotes

  1. 20:19 Hedningar var judarnas sätt att beskriva andra/främmande folk. Orden används som synonymer i denna översättning, beroende på sammanhanget.
  2. 20:21 Att sitta på höger och vänster sida var en hedersplats och innebar också en maktposition.

20 »Ty med himmelriket är det, såsom när en husbonde bittida om morgonen gick ut för att leja åt sig arbetare till sin vingård.

Och när han hade kommit överens med arbetarna om en viss dagspenning, sände han dem till sin vingård.

När han sedan gick ut vid tredje timmen, fick han se några andra stå sysslolösa på torget;

och han sade till dem: 'Gån ock I till min vingård, så skall jag giva eder vad skäligt är.'

Och de gingo. Åter gick han ut vid sjätte timmen och vid nionde och gjorde sammalunda.

Också vid elfte timmen gick han ut och fann då några andra stå där; och han sade till dem: 'Varför stån I här hela dagen sysslolösa?'

De svarade honom: 'Därför att ingen har lejt oss.' Då sade han till dem: 'Gån ock I till min vingård.'

När det så hade blivit afton, sade vingårdens herre till sin förvaltare: 'Kalla fram arbetarna och giv dem deras lön, men begynn med de sista och gå så tillbaka ända till de första.'

Då nu de kommo fram, som voro lejda vid elfte timmen, fick var och en av dem full dagspenning.

10 När sedan de första kommo, trodde de att de skulle få mer, men också var och en av dem fick samma dagspenning.

11 När de så fingo, knorrade de mot husbonden.

12 och sade: 'Dessa sista hava arbetat allenast en timme, och du har ändå ställt dem lika med oss, som hava burit dagens tunga och solens hetta?'

13 Då svarade han en av dem och sade: 'Min vän, jag gör dig ingen orätt. Kom du icke överens med mig om den dagspenningen?

14 Tag vad dig tillkommer och gå. Men åt denne siste vill jag giva lika mycket som åt dig.

15 Har jag icke lov att göra såsom jag vill med det som är mitt? Eller skall du med onda ögon se på att jag är så god?' --

16 Så skola de sista bliva de första, och de första bliva de sista.»

17 Då nu Jesus ville gå upp till Jerusalem, tog han till sig de tolv, så att de voro allena; och under vägen sade han till dem:

18 »Se, vi gå nu upp till Jerusalem, och Människosonen skall bliva överlämnad åt översteprästerna och de skriftlärde, och de skola döma honom till döden

19 och överlämna honom åt hedningarna till att begabbas och gisslas och korsfästas; men på tredje dagen skall han uppstå igen.»

20 Då trädde Sebedeus' söners moder fram till honom med sina söner och föll ned för honom och ville begära något av honom.

21 Han frågade henne: »Vad vill du?» Hon svarade honom: »Säg att i ditt rike den ene av dessa mina två söner skall få sitta på din högra sida, och den andre på din vänstra.»

22 Men Jesus svarade och sade: »I veten icke vad I begären. Kunnen I dricka den kalk som jag skall dricka?» De svarade honom: »Det kunna vi.»

23 Då sade han till dem: »Ja, väl skolen I få dricka min kalk, men platsen på min högra sida och platsen på min vänstra tillkommer det icke mig att bortgiva, utan de skola tillfalla dem för vilka så är bestämt av min Fader.»

24 När de tio andra hörde detta, blevo de misslynta på de två bröderna.

25 Då kallade Jesus dem till sig och sade: »I veten att furstarna uppträda mot sina folk såsom herrar, och att de mäktige låta folken känna sin myndighet.

26 Så är det icke bland eder; utan den som vill bliva störst bland eder, han vare de andras tjänare,

27 och den som vill vara främst bland eder, han vare de andras dräng,

28 likasom Människosonen har kommit, icke för att låta tjäna sig, utan för att tjäna och giva sitt liv till lösen för många.»

29 När de sedan gingo ut ifrån Jeriko, följde honom mycket folk.

30 Och se, två blinda sutto där vid vägen. När dessa hörde att det var Jesus som gick där fram, ropade de och sade: »Herre, förbarma dig över oss, du Davids son.»

31 Och folket tillsade dem strängeligen att de skulle tiga; men de ropade dess mer och sade: »Herre, förbarma dig över oss, du Davids son.»

32 Då stannade Jesus och kallade dem till sig och sade: »Vad viljen I att jag skall göra eder?»

33 De svarade honom: »Herre, låt våra ögon bliva öppnade.»

34 Då förbarmade sig Jesus över dem och rörde vid deras ögon, och strax fingo de sin syn och följde honom.