4 Moseboken 19-20
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Rening från orenhet
19 Herren talade till Mose och Aron: 2 ”Det här är en lag som Herren har fastställt: Säg till israeliterna att föra fram en felfri röd ko som aldrig gått under något ok. 3 Ge den till prästen Elasar. Den ska föras utanför lägret och slaktas inför honom. 4 Prästen Elasar ska ta en del av kons blod på sitt finger och stänka sju gånger mot uppenbarelsetältets framsida. 5 Sedan ska kon, dess hud, kött, blod och inälvor brännas inför honom. 6 Elasar ska ta cederträ, isop och karmosinrött garn och kasta det i elden med den brinnande kon. 7 Sedan ska han tvätta sina kläder och bada innan han återvänder till lägret, men han är oren fram till kvällen. 8 Den som bränner djuret måste också tvätta sina kläder och bada och han är oren till kvällen.
9 Någon som är ren ska samla upp askan efter kon och lägga den på en ren plats utanför lägret. Där ska den förvaras av israeliternas menighet till reningsvatten för att rena från synd. 10 Mannen som samlat upp askan efter kon ska tvätta sina kläder och vara oren till kvällen. Detta ska vara en beständig stadga för Israels folk och för de främlingar som bor bland dem.
11 Den som rör en död människas kropp är oren i sju dagar 12 och måste rena sig den tredje och sjunde dagen med vatten som blandats med askan av den röda kon. Då ska han bli ren. Men om han inte gör det på den tredje och sjunde dagen fortsätter han att vara oren. 13 Den som rör vid en död människa och inte renar sig har orenat Herrens boning och ska utrotas ur Israel. Eftersom reningsvattnet inte blev stänkt på honom har han orenheten kvar.
14 Detta är lagen när någon dör i ett tält: var och en som går in i tältet eller är där är oren i sju dagar. 15 Alla kärl i tältet som är utan lock och inte är täckta är också orena.
16 Om någon ute på ett fält rör vid någon som har dött i strid eller på annat sätt rör vid ett människoben eller en grav, är denne oren i sju dagar.
17 För att den orene ska bli ren igen, ska man ta av askan från reningsoffret och lägga den i ett kärl tillsammans med friskt vatten. 18 Sedan ska någon som inte är oren ta en kvist av isop, doppa den i vattnet och stänka på tältet, på alla kärl i tältet och på dem som har varit inne i tältet, rört vid människoben eller en grav eller rört vid någon som blivit dödad i strid eller dött på annat sätt. 19 Den rene mannen ska stänka på den orene på den tredje och sjunde dagen och på den sjunde dagen ska han renas. Då ska han tvätta sina kläder och bada och samma kväll blir han fri från sin orenhet. 20 Den som är oren och inte renar sig ska utrotas ur församlingen. Han har orenat Herrens helgedom och inget reningsvatten har blivit stänkt på honom, så han är oren. 21 Detta är en bestående stadga för folket. Mannen som stänker reningsvattnet ska tvätta sina kläder och om någon rör vid reningsvattnet är han oren till kvällen. 22 Allt som en oren person rör vid blir orent och den som rör vid honom, kommer att vara oren till kvällen.”
Mose slår på klippan – och blir straffad
(2 Mos 17:1-7)
20 Hela Israels menighet kom fram till öknen Sin i den första månaden[a] och slog läger vid Kadesh. Där dog Mirjam och man begravde henne. 2 Det fanns då inte tillräckligt med vatten för menigheten att dricka och de samlade sig mot Mose och Aron.
3 ”Om ändå vi också hade fått dö tillsammans med våra bröder inför Herren!” klagade de inför Mose. 4 ”Varför har ni lett Herrens menighet hit ut till öknen där både vi och vår boskap dör? 5 Varför förde ni oss från Egypten till denna fruktansvärda plats? Här finns varken säd, fikon, vin eller granatäpplen, inte ens vatten att dricka!”
6 Mose och Aron vände då om från församlingen och gick till uppenbarelsetältets ingång där de föll ner på sina ansikten och Herrens härlighet visade sig för dem.
7 Herren sa till Mose: 8 ”Ta staven! Sedan ska du och Aron sammankalla menigheten. Tala till klippan inför dem! Då kommer den att ge er vatten. Du ska ge dem vatten ur klippan och både folket och boskapen ska få dricka.”
9 Mose tog staven som låg inför Herren som han hade blivit tillsagd 10 och tillsammans med Aron samlade han menigheten vid klippan. Han sa till dem: ”Lyssna, ni upprorsmakare! Måste vi ordna vatten åt er ur klippan?”
11 Så lyfte Mose sin arm och slog med staven två gånger på den. Vatten forsade fram och folket och all boskap drack.
12 Men Herren sa till Mose och Aron: ”Därför att ni inte trodde på mig och inte håller mig helig i Israels folks ögon, ska ni inte få leda dem in i det land som jag ger dem.”
13 Detta var Merivavatten[b]. Där satte sig Israels folk upp mot Herren och där visade Herren dem sin helighet.
Från Kadesh till Moabs hedar
(20:14—25:18)
14 Från Kadesh sände Mose budbärare till kungen i Edom och sa:
Så här hälsar din bror Israel: ”Du känner till vår plågsamma historia, 15 hur våra förfäder drog ner till Egypten där vi bodde länge och blev förtryckta av egypterna, vi liksom våra förfäder.
16 Men när vi ropade till Herren, hörde han oss och sände sin ängel att leda oss ut ur Egypten. Nu är vi här i Kadesh vid ditt lands gränser. 17 Låt oss få passera genom ditt land! Vi ska inte marschera genom era åkrar eller vingårdar och vi ska inte dricka vatten ur era källor. Vi ska hålla oss till Kungsvägen[c] och varken vika av åt höger eller vänster förrän vi passerat ditt land.”
18 Men kungen i Edom svarade:
Håll er borta härifrån! Om ni försöker komma in i mitt land, så ska jag möta er med svärd!
19 Israeliterna svarade:
Men vi kommer att marschera längs huvudvägen, och om vi eller vår boskap skulle dricka ert vatten så ska vi betala vad ni begär för det. Det enda vi önskar är att få passera genom landet.
20 Men han svarade:
Nej, du får inte passera.
Sedan mobiliserade han sin armé och marscherade mot dem med stora och mäktiga styrkor. 21 Och eftersom Edom vägrade att låta Israel passera genom sitt land, vek Israel undan, 22 vände tillbaka från Kadesh och hela menigheten kom till berget Hor.
Aron dör
23 När de var vid gränsen till Edoms land på berget Hor, sa Herren till Mose och Aron: 24 ”Nu är tiden inne för Aron att dö[d]. Han ska inte komma in i det land som jag har gett Israels folk, därför att ni båda handlade upproriskt mot min befallning när det gällde vattnet i Meriva. 25 Ta med dig Aron och hans son Elasar upp på berget Hor. 26 Där ska du ta av Aron hans prästkläder och sätta dem på hans son Elasar. Sedan ska Aron samlas till sitt folk, han ska dö där uppe.”
27 Mose gjorde som Herren sagt, och de gick tillsammans upp på berget Hor medan hela menigheten såg på. 28 När de kom upp till toppen, tog Mose av Aron hans prästkläder och satte dem på hans son Elasar. Sedan dog Aron. Mose och Elasar gick tillbaka ner 29 och när folket fått beskedet om Arons död, sörjde man honom i trettio dagar.
Footnotes
- 20:1 Vilket år framgår inte, men det är möjligtvis det fyrtionde året efter uttåget ur Egypten.
- 20:13 Meriva betyder tvist, strid, gräl.
- 20:17 En huvudled mellan Akabaviken och Damaskus, öster om Döda havet och Jordandalen.
- 20:24 Ordagrant: samlas till sitt folk, vilket – tillsammans med att samlas till sina fäder – var ett vanligt sätt att tala om döden.
4 Mosebok 19-20
Svenska 1917
19 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
2 Detta är den lagstadga som HERREN har påbjudit: Säg till Israels barn att de skaffa fram till dig en röd, felfri ko, en som icke har något lyte, och som icke har burit något ok.
3 Denna skolen I lämna åt prästen Eleasar; och man skall föra ut henne utanför lägret och slakta henne i hans åsyn.
4 Och prästen Eleasar skall taga något av hennes blod på sitt finger, och stänka med hennes blod sju gånger mot framsidan av uppenbarelsetältet.
5 Sedan skall man bränna upp kon inför hans ögon; hennes hud och kött och blod jämte hennes orenlighet skall man bränna upp.
6 Och prästen skall taga cederträ, isop och rosenrött garn och kasta det i elden vari kon brännes upp.
7 Och prästen skall två sina kläder och bada sin kropp i vatten; därefter får han gå in i lägret. Dock skall prästen vara oren ända till aftonen.
8 Också den som brände upp henne skall två sina kläder i vatten och bada sin kropp i vatten, och vara oren ända till aftonen.
9 Och en man som är ren skall samla ihop askan efter kon och lägga den utanför lägret på en ren plats. Den skall förvaras åt Israels barns menighet, till stänkelsevatten. Det är ett syndoffer.
10 Och mannen som samlade ihop askan efter kon skall två sina kläder och vara oren ända till aftonen. Detta skall vara en evärdlig stadga för Israels barn och för främlingen som bor ibland dem.
11 Den som kommer vid någon död, vid en människas lik, han skall vara oren i sju dagar.
12 Han skall rena sig härmed på tredje dagen och på sjunde dagen, så bliver han ren. Men om han icke renar sig på tredje dagen och på sjunde dagen, så bliver han icke ren.
13 Var och en som kommer vid någon död, vid liket av en människa som har dött, och sedan icke renar sig, han orenar HERRENS tabernakel, och han skall utrotas ur Israel. Därför att stänkelsevatten icke har blivit stänkt på honom, skall han vara oren; orenhet låder alltjämt vid honom.
14 Detta är lagen: När en människa dör i ett tält, skall var och en som kommer in i tältet och var och en som redan är i tältet vara oren i sju dagar.
15 Och alla öppna kärl, alla som icke hava stått överbundna, skola vara orena.
16 Och var och en som ute på marken kommer vid någon som har fallit för svärd eller på annat sätt träffats av döden, eller vid människoben eller vid en grav, han skall vara oren i sju dagar.
17 Och för att rena den som så har blivit oren skall man taga av askan efter det uppbrända syndoffret och gjuta friskt vatten därpå i ett kärl.
18 Och en man som är ren skall taga isop och doppa i vattnet och stänka på tältet och på allt bohaget, och på de personer som hava varit därinne, och på honom som har kommit vid benen eller vid den fallne eller vid den som har dött på annat sätt, eller vid graven.
19 Och mannen som är ren skall på tredje dagen och på sjunde dagen bestänka den som har blivit oren. När så på sjunde dagen hans rening är avslutad, skall han två sina kläder och bada sig i vatten, så bliver han ren om aftonen.
20 Men om någon har blivit oren och sedan icke renar sig, skall han utrotas ur församlingen; ty han har orenat HERRENS helgedom; stänkelsevatten har icke blivit stänkt på honom, han är oren.
21 Och detta skall vara för dem en evärdlig stadga. Mannen som stänkte stänkelsevattnet skall två sina kläder; och om någon annan kommer vid stänkelsevattnet, skall han vara oren ända till aftonen.
22 Och allt som den orene kommer vid skall vara orent, och den som kommer vid honom skall vara oren ända till aftonen.
20 Och Israels barn, hela menigheten, kommo in i öknen Sin i den första månaden, och folket stannade i Kades; där dog Mirjam och blev där också begraven.
2 Och menigheten hade intet vatten; då församlade de sig emot Mose och Aron.
3 Och folket begynte tvista med Mose och sade: »O att också vi hade fått förgås, när våra broder förgingos inför HERRENS ansikte!
4 Varför haven I fört HERRENS församling in i denna öken, så att vi och vår boskap måste dö här?
5 Och varför haven I fört oss upp ur Egypten och låtit oss komma till denna svåra plats, där varken säd eller fikonträd eller vinträd eller granatträd växa, och där intet vatten finnes att dricka?»
6 Men Mose och Aron gingo bort ifrån församlingen till uppenbarelsetältets ingång och föllo ned på sina ansikten. Då visade sig HERRENS härlighet för dem.
7 Och HERREN talade till Mose och sade:
8 »Tag staven, och församla menigheten, du med din broder Aron, och talen till klippan inför deras ögon, så skall den giva vatten ifrån sig; så skaffar du fram vatten åt dem ur klippan och giver menigheten och dess boskap att dricka.
9 Då tog Mose stav en från dess plats inför HERRENS ansikte, såsom han hade bjudit honom.
10 Och Mose och Aron sammankallade församlingen framför klippan; där sade han till dem: »Hören nu, I gensträvige; kunna vi väl ur denna klippa skaffa fram vatten åt eder?»
11 Och Mose lyfte upp sin hand och slog på klippan med sin stav två gånger; då kom mycket vatten ut, så att menigheten och dess boskap fick dricka.
12 Men HERREN sade till Mose och Aron: »Eftersom I icke trodden på mig och icke höllen mig helig inför Israels barns ögon, därför skolen I icke få föra denna församling in i det land som jag har givit dem.»
13 Detta var Meribas vatten, där Israels barn tvistade med HERREN, och där han bevisade sig helig på dem.
14 Och Mose skickade sändebud från Kades till konungen i Edom och lät säga: »Så säger din broder Israel: Du känner alla de vedermödor som vi hava haft att utstå,
15 huru våra fäder drogo ned till Egypten, och huru vi bodde i Egypten i lång tid, och huru vi och våra fäder blevo illa behandlade av egyptierna.
16 Men vi ropade till HERREN, och han hörde vår röst och sände en ängel som förde oss ut ur Egypten; och se, vi äro nu i Kades, staden som ligger vid gränsen till ditt område.
17 Låt oss tåga genom ditt land. Vi skola icke taga vägen över åkrar och vingårdar, och icke dricka vatten ur brunnarna; stora vägen skola vi gå, utan att vika av vare sig till höger eller till vänster, till dess vi hava kommit igenom ditt område.»
18 Men Edom svarade honom: »Du får icke tåga genom mitt land. Om du det gör, skall jag draga ut emot dig med svärd.»
19 Men Israels barn sade till honom: »På den allmänna farvägen skola vi draga fram, och om jag eller min boskap dricker av ditt vatten, skall jag betala det. Jag begär ju ingenting: allenast att få tåga vägen fram härigenom.»
20 Han svarade: »Nej, du får icke tåga härigenom.» Och Edom drog ut mot honom med mycket folk och ned stor makt.
21 Då alltså Edom icke tillstadde Israel att tåga genom sitt område, vek Israel av och gick undan för honom.
22 Och de bröto upp från Kades. Och Israels barn, hela menigheten, kommo till berget Hor.
23 Och HERREN talade till Aron på berget Hor, vid gränsen till Edoms land, och sade:
24 »Aron skall samlas till sina fäder: han skall icke komma in i det land som jag har givit åt Israels barn; ty I voren gensträviga mot min befallning vid Meribas vatten.
25 Tag nu Aron och hans son Eleasar med dig, och för dem upp på berget Hor,
26 och tag av Aron hans kläder och sätt dem på hans son Eleasar. Så skall Aron samlas till sina fäder och I dö där.»
27 Och Mose gjorde såsom HERREN hade bjudit; och de stego upp på berget Hor inför hela menighetens ögon.
28 Och Mose tog av Aron hans kläder och satte dem på hans son Eleasar. Och Aron dog där uppe på bergets topp; men Mose och Eleasar stego ned från berget.
29 Och när hela menigheten förnam att Aron hade givit upp andan, begräto de honom i trettio dagar, hela Israels hus.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.