4 Moseboken 26:1-32:21

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Förberedelser för att gå in i löfteslandet

(26:1—36:13)

Den andra folkräkningen

26 När hemsökelsen hade upphört, sa Herren till Mose och till Elasar, prästen Arons son:

² ”Räkna antalet män i Israel som är 20 år och äldre, familj för familj, alla vapenföra israeliter!”

³ Mose och prästen Elasar talade då till dem på Moabs hedar, vid Jordan: ⁴ ”Räkna alla som är 20 år eller äldre, så som Herren har befallt Mose.”

Det var dessa israeliter som hade kommit ut ur Egypten:

⁷ Detta var de rubenitiska släkterna, bland dem mönstrades 43 730 man.

¹² Simons ättlingar var släktvis Nemuel och nemueliterna, Jamin och jaminiterna, Jakin och jakiniterna, ¹³ Serach och serachiterna och Saul och sauliterna.

¹⁴ Detta var de inmönstrade från de simonitiska släkterna, 22 200 man.

¹⁵ Gads ättlingar var släktvis Sefon och sefoniterna, Haggi och haggiterna, Shuni och shuniterna, ¹⁶ Osni och osniterna, Eri och eriterna, ¹⁷ Arod och aroditerna och Areli och areliterna. ¹⁸ Detta var de inmönstrade från Gads släkter, 40 500 man.

¹⁹ Judas söner Er och Onan hade dött i Kanaan. ²⁰ Judas ättlingar var släktvis Shela och shelaiterna, Peres och peresiterna, och Serach och serachiterna. ²¹ Peres ättlingar var Hesron och hesroniterna, Hamul och hamuliterna. ²² Detta var de inmönstrade från Judas släkter, 76 500 man.

²³ Isaskars ättlingar var släktvis Tola och tolaiterna, Puva och puvaiterna, ²⁴ Jashuv och jashuviterna, Shimron och shimroniterna. ²⁵ Detta var de mönstrade från Isaskars släkter, 64 300 man.

²⁶ Sebulons ättlingar var släktvis Sered och serediterna, Elon och eloniterna, Jachleel och jachleeliterna. ²⁷ Detta var de inmönstrade från Sebulons släkter, 60 500 man.

²⁸ Josefs ättlingar var släktvis genom Efraim och Manasse: ²⁹ Manasses ättlingar var hans son Makir och makiriterna och Manasses sonson Gilead och gileaditerna. ³⁰ Gileads ättlingar var Ieser och ieseriterna, Helek och helekiterna, ³¹ Asriel och asrieliterna, Shekem och shekemiterna, ³² Shemida och shemidaiterna, Hefer och heferiterna. ³³ Hefers son Selofchad hade inga söner men döttrarna Machla, Noa, Hogla, Milka och Tirsa. ³⁴ Detta var de inmönstrade från Manasses släkter, 52 700 man.

³⁵ Efraims ättlingar var släktvis Shutelach och shutelachiterna, vidare Beker och bekeriterna samt Tachan och tachaniterna. ³⁶ Shutelas ättlingar var Eran och eraniterna. ³⁷ Detta var de inmönstrade från Efraims ättlingars släkter, 32 500 man. Detta var Josefs ättlingar, släkt för släkt.

³⁸ Benjamins ättlingar var släktvis Bela och belaiterna, Ashbel och ashbeliterna, Achiram och achiramiterna, ³⁹ Shufam och shufamiterna, Hufam och hufamiterna. ⁴⁰ Belas söner var Ard och Naaman. Från Ard härstammade arditernas släkt och från Naaman naamaniternas släkt. ⁴¹ Detta var de inmönstrade Benjamins ättlingar, 45 600 man.

⁴² Dans ättlingar var släktvis Shucham och shuchamiterna. Detta var Dans släkter ⁴³ som inmönstrades, 64 400 man.

⁴⁴ Ashers ättlingar var släktvis Jimna och jimnaiterna, Jishvi och jishviterna, och Beria och beriaiterna. ⁴⁵ Berias ättlingar var Hever och heveriterna, Malkiel och malkieliterna. ⁴⁶ Asher hade också en dotter som hette Serach. ⁴⁷ Detta var de inmönstrade från Ashers släkter, 53 400 man.

⁴⁸ Naftalis ättlingar var släktvis Jachseel och jachseeliterna, Guni och guniterna, ⁴⁹ Jeser och jeseriterna, Shillem och shillemiterna. ⁵⁰ Detta var de inmönstrade från Naftalis släkter, 45 400 man.

⁵¹ Det totala antalet som inmönstrades i Israel var 601 730 man.

⁵² Herren talade till Mose: ⁵³ ”Dela landet mellan stammarna i proportion till antalet personer. ⁵⁴ De större stammarna ska alltså få större landområden än de mindre stammarna, varje stam efter antalet inmönstrade. ⁵⁵ Landet ska delas genom lottkastning. De ska delas efter fädernestammarnas namn. ⁵⁶ Varje stam, stor såväl som liten, ska få sin andel enligt lottens utslag.”

⁵⁷ Dessa var de som inmönstrades bland leviterna efter sina släkter:

Kehat var far till Amram. ⁵⁹ Amrams hustru var Jokeved, Levis dotter, som han fick i Egypten. De var föräldrar till Aron, Mose och deras syster Mirjam. ⁶⁰ Arons söner hette Nadav, Avihu, Elasar och Itamar. ⁶¹ Men Nadav och Avihu dödades när de frambar otillåten eld inför Herren.

⁶² Det totala antalet inmönstrade av manligt kön bland dessa släkter, från en månads ålder och uppåt, var 23 000. Leviterna räknades för sig. De skulle inte delta i fördelningen av landområden som de andra.

⁶³ Det här är alltså resultatet av den folkräkning som Mose och prästen Elasar gjorde på Moabs hedar vid floden Jordan mitt emot Jeriko. ⁶⁴ Ingen som nu räknades hade blivit medräknad i den föregående folkräkningen som genomfördes av Mose och prästen Aron i Sinaiöknen. ⁶⁵ Om dem hade Herren förutsagt: ”De kommer att dö i öknen.” De enda undantagen var Kalev, Jefunnes son, och Josua, Nuns son.

Döttrars arvsrätt

(4 Mos 36:1-12)

27 En dag kom Selofchads döttrar fram. Selofchad var son till Hefer, son till Gilead, son till Makir, son till Manasse, som tillhörde Manasses, Josefs sons släkter. Döttrarna hette Machla, Noa, Hogla, Milka och Tirsa. ² De ställde sig inför Mose, prästen Elasar, ledarna och hela menigheten vid ingången till uppenbarelsetältet och sa: ³ ”Vår far dog i öknen. Han var inte med bland dem som gaddade sig samman i Korachs uppror mot Herren utan dog för sin egen synd. Men han hade inga söner. ⁴ Varför ska hans namn behöva dö ut bara för att han inte har en son? Vi skulle vilja ha landområden som de andra i hans släkt.”

⁵ Mose lade fram deras sak inför Herren. ⁶ Och Herren svarade Mose:

⁷ ”Selofchads döttrar har rätt. Ge dem land tillsammans med deras farbröder. Ge dem det område som deras far skulle ha fått. ⁸ Tala till israeliterna: ’Om en man dör utan att ha någon son, så ska hans arvslott överlämnas till hans döttrar. ⁹ Och om han inte har någon dotter, så ska den tillhöra hans bröder. ¹⁰ Har han inte heller någon bror, så ska den gå till hans farbröder. ¹¹ Om han inte heller har farbröder, ska den tillfalla hans närmaste släkting. Detta ska vara en lagstadgad rätt för israeliterna, som Herren har befallt Mose.’ ”

Mose utser Josua till efterträdare

¹² En dag sa Herren till Mose: ”Gå upp på berget Avarim och se ut över det land, som jag har gett Israels folk. ¹³ När du har sett det, kommer du att dö^[a] alldeles som din bror Aron, ¹⁴ för ni följde inte det jag befallde er i öknen Sin. När menigheten gjorde uppror, höll ni mig inte helig inför israeliterna när det gällde vattnet i Meriva vid Kadesh, i öknen Sin.”

¹⁵ Då sa Mose till Herren: ¹⁶ ”Må Herren som är Gud över allt levandes ande utse en ny ledare åt folket, ¹⁷ en man som kan leda dem när de går ut och när de vänder åter, vara deras ledare och anförare, så att Herrens folk inte blir som får utan herde!”

¹⁸ Herren svarade: ”Gå och hämta Josua, Nuns son, som är fylld av ande. Lägg din hand på honom ¹⁹ och för honom till prästen Elasar och hela menigheten. Insätt honom i denna uppgift inför dem. ²⁰ Ge honom av din auktoritet, så att hela Israels menighet kommer att lyda honom. ²¹ Han ska ställa sig inför prästen Elasar för att få direktiv från Herren genom urim. Efter hans ord ska de dra ut och vända tillbaka, Josua och de övriga israeliterna, hela menigheten.”

²² Mose gjorde som Herren sagt och tog med sig Josua och ställde honom inför prästen Elasar och hela menigheten. ²³ Mose lade sina händer på Josua och avskilde honom för hans uppgift, så som Herren hade sagt.

Instruktioner om offer och löften

(2 Mos 29:38-42; 2 Mos 12:14-20; 3 Mos 23:5-8; 5 Mos 16:1-8)

28 Herren talade till Mose: ² ”Ge israeliterna denna befallning: ’Offren, min mat, mina eldoffer, en välbehaglig lukt inför mig, ska ni se till att ni frambär på bestämda tider.’

Dagliga offer

³ Säg till dem: ’Detta är eldoffret ni ska bära fram inför Herren: två årsgamla felfria lamm. Detta ska ni göra varje dag som ett regelbundet brännoffer. ⁴ Ett lamm ska offras på morgonen och ett i skymningen. ⁵ Tillsammans med dem ska ni bära fram ett matoffer av tre liter fint mjöl blandat med 1,5 liter olja av stötta oliver. ⁶ Det var detta brännoffer som blev instiftat på Sinai berg att frambäras regelbundet som en välbehaglig lukt, ett eldoffer till Herren. ⁷ Tillsammans med det ska dryckesoffret bäras fram och det ska bestå av 1,5 liter starkt vin till varje lamm och det ska hällas ut inför Herren i helgedomen. ⁸ Offra det andra lammet i skymningen på samma sätt som på morgonen med matoffer och dryckesoffer. Det är också en välbehaglig lukt inför Herren, ett eldoffer.

Sabbatsoffer

⁹ På sabbaten ska ni offra två årsgamla felfria lamm och ett matoffer på sex liter fint mjöl blandat med olja och det vanliga dryckesoffret. ¹⁰ Detta är det bestämda sabbatsbrännoffret utöver det dagliga brännoffret med tillhörande dryckesoffer.

Månadsoffer

¹¹ Första dagen varje månad ska ni som brännoffer åt Herren offra två unga tjurar, en bagge och sju årsgamla lamm av hankön, alla felfria. ¹² Tillsammans med dem ska ett matoffer bäras fram av nio liter fint mjöl blandat med olja till varje tjur. Till baggen ska matoffret bestå av sex liter fint mjöl blandat med olja, ¹³ och till varje lamm av tre liter fint mjöl blandat med olja. Detta brännoffer ska vara ett eldoffer, en välbehaglig lukt inför Herren. ¹⁴ Tillsammans med varje offer ska ett dryckesoffer bäras fram, tre liter vin till varje tjur, två liter till baggen och 1,5 till varje lamm. Detta nymånadsbrännoffer ska alltså bäras fram varje månad under hela året. ¹⁵ Ni ska också bära fram en bock som ett syndoffer inför Herren. Detta offer ska bäras fram förutom det regelbundna dagliga brännoffret med dess dryckesoffer.

Offer under påskhögtiden

¹⁶ Den fjortonde dagen i första månaden är det Herrens påsk. ¹⁷ Dagen därpå, den femtonde, ska en högtid hållas och i sju dagar ska man äta osyrat bröd. ¹⁸ På första dagen ska en helig sammankomst hållas och inget arbete får utföras. ¹⁹ Ni ska som eldoffer, som brännoffer till Herren, offra två unga tjurar, en bagge och sju årsgamla lamm av hankön, alla felfria. ²⁰ Till varje tjur ska det bäras fram ett matoffer på nio liter fint mjöl blandat med olja. Till baggen ska det vara sex liter ²¹ och till vart och ett av lammen tre liter. ²² Ni ska också offra en bock som syndoffer till försoning för er. ²³ Dessa offer ska ske förutom morgonens regelbundna brännoffer. ²⁴ Likadana offer ska bäras fram varje dag under högtidens sju dagar, mat- och eldoffer som en välbehaglig lukt inför Herren. Det ska offras utöver det vanliga brännoffret med dess dryckesoffer. ²⁵ Den sjunde dagen ska det hållas en helig sammankomst och då får ingen arbeta.

Offer under veckohögtiden

(3 Mos 23:15-22; 5 Mos 16:9-12)

²⁶ På förstlingsdagen under veckohögtiden^[b] ska ni bära fram det första av den nya grödan som ett matoffer till Herren och hålla en helig sammankomst. Då får ingen utföra något arbete. ²⁷ Ett brännoffer, en välbehaglig lukt för Herren, ska offras: två unga tjurar, en bagge och sju årsgamla lamm, alla felfria. ²⁸ Tillsammans med detta ska ett matoffer bäras fram, bestående av nio liter fint mjöl blandat med olja till varje tjur, sex liter till baggen ²⁹ och tre liter till vart och ett av de sju lammen. ³⁰ Offra också en bock för att skaffa försoning åt er. ³¹ Dessa ska bäras fram förutom de regelbundna dagliga brännoffren, matoffren och dryckesoffren. Var noga med att offerdjuren är felfria.

Offer under nyårshögtiden

(3 Mos 23:23-25)

29 Den första dagen i sjunde månaden^[c] ska ni hålla en helig sammankomst och ingen får utföra något arbete. Låt hornen ljuda den dagen. ² Bär fram ett brännoffer, en välbehaglig lukt för Herren, som består av en ung tjur, en bagge och sju årsgamla lamm av hankön, alla felfria. ³ Ett matoffer på nio liter fint mjöl blandat med olja ska offras tillsammans med tjuren, sex liter tillsammans med baggen ⁴ och tre liter till vart och ett av de sju lammen. ⁵ Till detta ska ni offra en bock som syndoffer för att få försoning. ⁶ Dessa ska offras förutom nymånadsbrännoffret med dess matoffer och också utöver det dagliga brännoffret med dess tillhörande matoffer och dryckesoffer som det är bestämt, som en välbehaglig lukt för Herren.

Offer på försoningsdagen

(3 Mos 23:26-32)

⁷ På tionde dagen i samma månad, den sjunde, ska en helig sammankomst hållas. Då ska ni ödmjuka er och inget arbete av något slag får då utföras. ⁸ Då ska ni offra ett brännoffer till Herren, en behaglig lukt för honom, och det ska bestå av en ung tjur, en bagge och sju årsgamla lamm av hankön, alla felfria. ⁹ Matoffret ska vara nio liter fint mjöl blandat med olja att offras tillsammans med tjuren, sex liter till baggen ¹⁰ och tre liter till vart och ett av de sju lammen. ¹¹ Ni ska också offra en bock som syndoffer. Detta ska offras förutom försoningsdagens syndoffer och utöver det dagliga brännoffret med dess tillhörande matoffer och dryckesoffer.

Offer under lövhyddefesten

(3 Mos 23:33-43; 5 Mos 16:13-17)

¹² På femtonde dagen i sjunde månaden ska en helig sammankomst hållas och då får inget arbete utföras. Det är en sju dagar lång högtid inför Herren. ¹³ Som brännoffer, ett eldoffer, en välbehaglig lukt inför Herren, ska ni offra tretton unga tjurar, två baggar och fjorton årsgamla lamm av hankön, alla felfria. ¹⁴ Som tillhörande matoffer ska ni ge nio liter fint mjöl blandat med olja för var och en av de tretton tjurarna, sex liter för var och en av de två baggarna ¹⁵ och tre liter för vart och ett av de fjorton lammen. ¹⁶ Ni ska också bära fram en bock som syndoffer förutom det dagliga brännoffret med dess tillhörande matoffer och dryckesoffer.

¹⁷ På den andra dagen ska ni offra tolv unga tjurar, två baggar och fjorton årsgamla lamm av hankön, alla felfria, ¹⁸ tillsammans med de vanliga matoffren och dryckesoffren, efter antalet tjurar, baggar och lamm som det är föreskrivet. ¹⁹ Ni ska också offra en bock som syndoffer utöver det dagliga brännoffret med dess tillhörande matoffer och dryckesoffer.

²⁰ På den tredje dagen i högtiden ska ni offra elva unga tjurar, två baggar, fjorton årsgamla lamm av hankön, alla felfria ²¹ och de vanliga offren och dryckesoffren tillsammans med tjurarna, baggarna och lammen enligt givna föreskrifter och deras antal. ²² Ni ska också offra en bock som syndoffer utöver det dagliga brännoffret med dess tillhörande matoffer och dryckesoffer.

²³ På den fjärde dagen ska ni offra tio unga tjurar, två baggar och fjorton årsgamla lamm av hankön, alla felfria ²⁴ och med tillhörande matoffer och dryckesoffer tillsammans med tjurarna, baggarna och lammen enligt givna föreskrifter och efter deras antal. ²⁵ Offra också en bock som syndoffer utöver det dagliga brännoffret med dess matoffer och dryckesoffer.

²⁶ På den femte dagen ska ni offra nio unga tjurar, två baggar och fjorton årsgamla lamm av hankön, alla felfria, ²⁷ tillsammans med de vanliga matoffren och dryckesoffren för tjurarna, baggarna och lammen enligt givna föreskrifter och efter deras antal. ²⁸ Offra också en bock som syndoffer utöver det dagliga brännoffret med dess tillhörande matoffer och dryckesoffer.

²⁹ På den sjätte dagen ska ni offra åtta unga tjurar, två baggar och fjorton årsgamla lamm av hankön, alla felfria ³⁰ tillsammans med de för tjurarna, baggarna och lammen föreskrivna matoffren och dryckesoffren efter djurens antal. ³¹ Offra också en bock som syndoffer utöver det dagliga brännoffret med dess tillhörande mat- och dryckesoffer.

³² På den sjunde dagen av högtiden ska ni offra sju unga tjurar, två baggar och fjorton årsgamla lamm av hankön, alla felfria, ³³ tillsammans med de för tjurarna, baggarna och lammen föreskrivna matoffren och dryckesoffren efter djurens antal. ³⁴ Offra också en bock som syndoffer utöver det dagliga brännoffret med dess tillhörande mat- och dryckesoffer.

³⁵ På den åttonde dagen ska ni samlas till högtid och ingen får arbeta den dagen. ³⁶ Bär fram ett brännoffer, ett eldoffer, en välbehaglig lukt inför Herren, som består av en ung tjur, en bagge och sju årsgamla lamm av hankön, alla felfria, ³⁷ tillsammans med de för tjuren, baggen och lammen föreskrivna mat- och dryckesoffren efter deras antal. ³⁸ Offra också en bock som syndoffer förutom det dagliga brännoffret med dess mat- och dryckesoffer. ³⁹ Dessa ska ni offra åt Herren vid era årliga högtider utöver de offer ni ger på grund av löften eller som frivilliga offer, brännoffer, matoffer, dryckesoffer eller gemenskapsoffer.’ ”

Regler angående givna löften

30 Mose talade detta till Israels folk, så som Herren hade befallt honom.

² Sedan talade Mose till ledarna för Israels alla stammar och sa till dem: ”Detta är vad Herren har befallt. ³ Om någon avlägger ett löfte till Herren, vare sig det gäller att göra någonting eller att låta bli att göra någonting, så får han inte bryta sitt löfte. Han måste göra exakt det som han har lovat.

⁴ Om en ung kvinna som bor hos sin far lovar Herren att göra eller inte göra något, ⁵ och om hennes far hör henne utan att invända något, måste hon hålla sitt löfte och hennes förpliktelser gäller. ⁶ Men om fadern samma dag han hör det förbjuder henne att uppfylla löftet, blir hon fri från det. Herren befriar henne från löftet på grund av faderns ingripande.

⁷ Om hon avlägger ett löfte och sedan gifter sig eller om hon obetänksamt binder sig genom sina ord så att hon förpliktar sig till någonting ⁸ och hennes man får reda på löftet och inte säger något samma dag han får höra det, så ska hennes löfte och förpliktelse gälla. ⁹ Men om hennes man samma dag han hör om saken vägrar att acceptera hennes löfte eller tanklösa förpliktelse, ska det upphävas och Herren ska befria henne från det.

¹⁰ Men om kvinnan är änka eller frånskild måste hon infria sitt löfte och hålla sina förpliktelser.

¹¹ Om hon är gift och lever med sin make när hon avlägger löftet eller med ed förpliktar sig till något, ¹² och han hör det utan att reagera, så ska hennes löften och förpliktelser gälla. ¹³ Men om han vägrar att acceptera det samma dag han hör talas om det, är alla hennes löften och förpliktelser upphävda eftersom hennes man har upphävt dem och Herren befriar henne från det. ¹⁴ Hennes man ska alltså antingen bekräfta hennes löfte likväl som edlig förpliktelse till försakelse eller förklara det ogiltigt, ¹⁵ men om han inte säger något den första dagen, har han därmed accepterat alla hennes löften och förpliktelser. Han har gjort dem giltiga genom att inte säga något till henne samma dag han fick höra om saken. ¹⁶ Om han upphäver dem efter att han hört om dem, får han bära hennes skuld.”

¹⁷ Detta är de befallningar som Herren gav Mose och som ska gälla mellan man och hustru och mellan far och en dotter som fortfarande är ung och bor hos sin far.

Kriget mot Midjan

31 Herren talade än en gång till Mose och sa: ² ”Hämnas på midjaniterna för israeliterna innan det är dags för dig att dö^[d]!”

³ Då sa Mose till folket: ”En del av er måste gripa till vapen i krig mot midjaniterna och utföra Herrens hämnd. ⁴ Skicka tusen man från varje israelitisk stam i krig.”

⁵ Man tog ut tusen män från varje israelitisk stam, 12 000 krigsutrustade män. ⁶ Mose sände dem ut i krig, tusen man från varje stam, tillsammans med Pinechas, prästen Elasars son, som tog med sig de heliga föremålen och stridstrumpeterna. ⁷ De kämpade mot midjaniterna så som Herren hade befallt Mose och dödade alla av manligt kön, ⁸ bland dem de fem midjanitiska kungarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reva. Även Bileam, Beors son, blev dödad med svärd.

⁹ Sedan tog israeliterna alla kvinnor och barn som fångar och lade beslag på boskap, hjordar och annat byte. ¹⁰ Alla städer och byar, midjanitiska bosättningar och tältläger brändes ner. ¹¹ De tog med sig allt plundrat gods och allt byte, människor och boskap. ¹² Fångarna och allt krigsbyte, både människor och boskap, fördes fram till Mose och prästen Elasar och till den israeliska menigheten som slagit läger på Moabs hedar vid floden Jordan mitt emot Jeriko.

¹³ Mose, Elasar och folkets ledare gick ut för att möta dem, ¹⁴ men Mose blev mycket förargad på officerarna och befälet, både högre och lägre officerare, som nu återvände från kriget.

¹⁵ ”Varför har ni skonat alla kvinnor?” frågade han. ¹⁶ ”Det var ju de som följde Bileams råd och fick Israels folk att vända sig från Herren när det gällde Pegor, så att hemsökelsen drabbade Herrens menighet. ¹⁷ Döda nu alla pojkar och även alla kvinnor som har legat med en man. ¹⁸ Ni får bara låta de kvinnor som inte legat med en man leva åt er själva.

¹⁹ Och var och en som har dödat någon eller rört vid någons döda kropp ska stanna utanför lägret i sju dagar. På den tredje och på den sjunde dagen ska ni rena er och era fångar. ²⁰ Ni ska också rena alla era kläder och allt som är gjort av läder, gethår eller av trä.”

²¹ Sedan sa prästen Elasar till männen som varit med i kriget: ”Det här är Herrens befallning i lagen som han gett till Mose: ²² Det som är av guld, silver, koppar, järn, tenn och bly, ²³ allt som tål eld, ska renas i eld. Sedan måste det renas ytterligare genom reningsvattnet. Men det som inte tål eld ska renas bara genom vatten. ²⁴ På den sjunde dagen ska ni tvätta era kläder och bli renade, och därefter kan ni gå in i lägret igen.”

²⁵ Herren sa till Mose: ²⁶ ”Du, prästen Elasar och menighetens stamledare ska göra en förteckning över människor och djur och över allt byte. ²⁷ Sedan ska ni dela bytet i två delar. Den ena hälften ska tillhöra männen som var i kriget, och den andra hälften ska ges till Israels menighet. ²⁸ Men låt krigsfolket betala en tribut åt Herren av de fångar, boskap, åsnor, får och getter som tagits som byte. Var femhundrade människa och dito djur ska tillhöra honom. ²⁹ Ge det till prästen Elasar, så att han kan överlämna det till Herren. ³⁰ Ta också från de andra israeliternas andel var femtionde fånge och vart femtionde bland boskapen, av kor, åsnor och får till att överlämnas till de leviter, som är i tjänst i Herrens boning.”

³¹ Mose och prästen Elasar gjorde som Herren befallt Mose. ³² Det totala bytet som återstod av det byte krigsfolket hade tagit var 675 000 får, ³³ 72 000 oxar, ³⁴ 61 000 åsnor ³⁵ och 32 000 människor, flickor som inte legat med någon man.

³⁶ Den hälft som gavs till krigsfolket bestod av

⁴¹ Mose överlämnade hela Herrens del till prästen Elasar, som Herren hade befallt honom.

⁴² Den andra hälften av bytet som Mose hade avskilt från krigsfolkets, ⁴³ menighetens del, bestod av 337 500 får, ⁴⁴ 36 000 oxar, ⁴⁵ 30 500 åsnor ⁴⁶ och 16 000 människor.

⁴⁷ Mose tog av israeliternas andel var femtionde av allt och gav till leviterna som hade ansvaret för Herrens boning, så som Herren hade befallt Mose.

⁴⁸ Då kom befälhavarna över härens avdelningar, både överbefälen och underbefälen, till Mose ⁴⁹ och sa: ”Vi, dina tjänare, har räknat alla de män som drog ut med oss i striden och ingen av dem saknas. ⁵⁰ Därför vill vi bära fram en särskild offergåva till Herren. Var och en ger sitt byte av guld, armband, fotringar, ringar, örhängen och halsband. Detta vill vi göra för att försonas med Herren.”

⁵¹ Mose och prästen Elasar tog emot deras gåva, alla slags guldarbeten. ⁵² Värdet på den offergåva som de högre och lägre befälhavarna gav Herren var 16 750 siklar. ⁵³ Varje soldat hade tagit eget byte i kriget. ⁵⁴ Mose och prästen Elasar tog guldet och förde in det i uppenbarelsetältet för att israeliterna skulle bli ihågkomna inför Herren.

Några stammar får sitt område

(5 Mos 3:12-20)

32 Rubens och Gads stammar hade stora boskapshjordar. Nu såg de att Jasers och Gileads land var mycket lämpligt för boskapen. ² De gick då till Mose, prästen Elasar och de övriga ledarna i menigheten och sa: ³ ”Atarot, Divon, Jaser, Nimra, Heshbon, Elale, Sivma, Nebo och Meon, ⁴ landet som Herren vunnit åt Israels menighet, är idealiskt för våra hjordar och vi dina tjänare har ju boskap. ⁵ Om du ser välvilligt på oss, låt oss – dina tjänare – få det här landområdet som vår del i stället för landet på andra sidan floden Jordan!”

⁶ ”Ni menar att ni vill stanna kvar här i allsköns ro, medan era bröder går över floden för att strida?” frågade Mose gaditerna och rubeniterna. ⁷ ”Varför gör ni era bröder osäkra så att de tvekar att gå över till det land som Herren har gett dem? ⁸ Det var på det sättet era föräldrar uppträdde! Jag skickade dem från Kadesh Barnea för att de skulle utforska landet, ⁹ men när de hade gjort det och kom tillbaka från Druvdalen, slog de ner modet på israeliterna, så att de inte vågade gå in i landet som Herren gett åt dem. ¹⁰ Herren blev då så vred på dem att han med ed lovade ¹¹ att ingen av dem som vid detta tillfälle var tjugo år eller däröver och som varit med vid flykten ut ur Egypten, skulle få se det land han lovat Abraham, Isak och Jakob, eftersom de inte varit trogna mot honom. ¹² De enda undantagen var Kalev, kenisséen Jefunnes son, och Josua, Nuns son, därför att båda helhjärtat följde Herren.

¹³ Herrens vrede brann mot Israel och han lät dem sedan vandra fram och tillbaka i öknen i fyrtio år, tills hela denna generation var borta som hade gjort det som var ont i Herrens ögon.

¹⁴ Och nu står ni här, ni syndares avkomma, och får Herrens vrede att bli ännu större den här gången. ¹⁵ Om ni vänder er bort från honom på det här sättet, så kommer han att lämna folket i öknen och ni kommer att bli ansvariga för hela nationens undergång!”

¹⁶ Då kom de fram till honom och sa: ”Vi tänker bygga fållor åt våra hjordar och städer åt våra hustrur och barn, ¹⁷ men själva vill vi beväpna oss och gå över till andra sidan i spetsen för folket tills alla har kommit dit där de ska bo. Under tiden bor våra hustrur och barn i befästa städer här, skyddade för dem som bor i området. ¹⁸ Vi ska inte återvända hit till våra hem förrän alla bland Israels folk har fått sina arvslotter. ¹⁹ Vi vill inte ha några landområden på andra sidan floden Jordan eftersom vi får vår arvslott här på den östra sidan.”

²⁰ Då sa Mose: ”Om ni gör som ni har sagt, utrustar er för Herrens krig ²¹ och alla era trupper går över och blir kvar på andra sidan Jordan inför Herren tills han har drivit ut alla sina fiender