4 Moseboken 26:1-32:21
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Förberedelser för att gå in i löfteslandet
(26:1—36:13)
Den andra folkräkningen
26 När hemsökelsen hade upphört, sa Herren till Mose och till Elasar, prästen Arons son:
2 ”Räkna antalet män i Israel som är 20 år och äldre, familj för familj, alla vapenföra israeliter!”
3 Mose och prästen Elasar talade då till dem på Moabs hedar, vid Jordan: 4 ”Räkna alla som är 20 år eller äldre, så som Herren har befallt Mose.”
Det var dessa israeliter som hade kommit ut ur Egypten:
5 Ruben var Israels förstfödde.
Hans ättlingar var släktvis Henok och henokiterna,
Pallu och palluiterna,
6 Hesron och hesroniterna,
Karmi och karmiterna.
7 Detta var de rubenitiska släkterna, bland dem mönstrades 43 730 man.
8 Pallu hade en son som hette Eliav. 9 Eliavs söner var Nemuel, Datan och Aviram. De två sistnämnda, som var utvalda av menigheten, hade tillsammans med Korach gjort uppror mot Mose och Aron och satt sig mot Herren. 10 Men marken öppnade sig under dem och uppslukade dem med Korach vars församling dog när elden brände 250 män som ett varnande exempel. 11 Men Korachs släkt utrotades inte.
12 Simons ättlingar var släktvis Nemuel och nemueliterna, Jamin och jaminiterna, Jakin och jakiniterna, 13 Serach och serachiterna och Saul och sauliterna.
14 Detta var de inmönstrade från de simonitiska släkterna, 22 200 man.
15 Gads ättlingar var släktvis Sefon och sefoniterna, Haggi och haggiterna, Shuni och shuniterna, 16 Osni och osniterna, Eri och eriterna, 17 Arod och aroditerna och Areli och areliterna. 18 Detta var de inmönstrade från Gads släkter, 40 500 man.
19 Judas söner Er och Onan hade dött i Kanaan. 20 Judas ättlingar var släktvis Shela och shelaiterna, Peres och peresiterna, och Serach och serachiterna. 21 Peres ättlingar var Hesron och hesroniterna, Hamul och hamuliterna. 22 Detta var de inmönstrade från Judas släkter, 76 500 man.
23 Isaskars ättlingar var släktvis Tola och tolaiterna, Puva och puvaiterna, 24 Jashuv och jashuviterna, Shimron och shimroniterna. 25 Detta var de mönstrade från Isaskars släkter, 64 300 man.
26 Sebulons ättlingar var släktvis Sered och serediterna, Elon och eloniterna, Jachleel och jachleeliterna. 27 Detta var de inmönstrade från Sebulons släkter, 60 500 man.
28 Josefs ättlingar var släktvis genom Efraim och Manasse: 29 Manasses ättlingar var hans son Makir och makiriterna och Manasses sonson Gilead och gileaditerna. 30 Gileads ättlingar var Ieser och ieseriterna, Helek och helekiterna, 31 Asriel och asrieliterna, Shekem och shekemiterna, 32 Shemida och shemidaiterna, Hefer och heferiterna. 33 Hefers son Selofchad hade inga söner men döttrarna Machla, Noa, Hogla, Milka och Tirsa. 34 Detta var de inmönstrade från Manasses släkter, 52 700 man.
35 Efraims ättlingar var släktvis Shutelach och shutelachiterna, vidare Beker och bekeriterna samt Tachan och tachaniterna. 36 Shutelas ättlingar var Eran och eraniterna. 37 Detta var de inmönstrade från Efraims ättlingars släkter, 32 500 man. Detta var Josefs ättlingar, släkt för släkt.
38 Benjamins ättlingar var släktvis Bela och belaiterna, Ashbel och ashbeliterna, Achiram och achiramiterna, 39 Shufam och shufamiterna, Hufam och hufamiterna. 40 Belas söner var Ard och Naaman. Från Ard härstammade arditernas släkt och från Naaman naamaniternas släkt. 41 Detta var de inmönstrade Benjamins ättlingar, 45 600 man.
42 Dans ättlingar var släktvis Shucham och shuchamiterna. Detta var Dans släkter 43 som inmönstrades, 64 400 man.
44 Ashers ättlingar var släktvis Jimna och jimnaiterna, Jishvi och jishviterna, och Beria och beriaiterna. 45 Berias ättlingar var Hever och heveriterna, Malkiel och malkieliterna. 46 Asher hade också en dotter som hette Serach. 47 Detta var de inmönstrade från Ashers släkter, 53 400 man.
48 Naftalis ättlingar var släktvis Jachseel och jachseeliterna, Guni och guniterna, 49 Jeser och jeseriterna, Shillem och shillemiterna. 50 Detta var de inmönstrade från Naftalis släkter, 45 400 man.
51 Det totala antalet som inmönstrades i Israel var 601 730 man.
52 Herren talade till Mose: 53 ”Dela landet mellan stammarna i proportion till antalet personer. 54 De större stammarna ska alltså få större landområden än de mindre stammarna, varje stam efter antalet inmönstrade. 55 Landet ska delas genom lottkastning. De ska delas efter fädernestammarnas namn. 56 Varje stam, stor såväl som liten, ska få sin andel enligt lottens utslag.”
57 Dessa var de som inmönstrades bland leviterna efter sina släkter:
Gershon och gershoniterna,
Kehat och kehatiterna,
Merari och merariterna.
58 Leviternas släkter var livniterna, hebroniterna,
machliterna,
mushiterna,
korachiterna.
Kehat var far till Amram. 59 Amrams hustru var Jokeved, Levis dotter, som han fick i Egypten. De var föräldrar till Aron, Mose och deras syster Mirjam. 60 Arons söner hette Nadav, Avihu, Elasar och Itamar. 61 Men Nadav och Avihu dödades när de frambar otillåten eld inför Herren.
62 Det totala antalet inmönstrade av manligt kön bland dessa släkter, från en månads ålder och uppåt, var 23 000. Leviterna räknades för sig. De skulle inte delta i fördelningen av landområden som de andra.
63 Det här är alltså resultatet av den folkräkning som Mose och prästen Elasar gjorde på Moabs hedar vid floden Jordan mitt emot Jeriko. 64 Ingen som nu räknades hade blivit medräknad i den föregående folkräkningen som genomfördes av Mose och prästen Aron i Sinaiöknen. 65 Om dem hade Herren förutsagt: ”De kommer att dö i öknen.” De enda undantagen var Kalev, Jefunnes son, och Josua, Nuns son.
Döttrars arvsrätt
(4 Mos 36:1-12)
27 En dag kom Selofchads döttrar fram. Selofchad var son till Hefer, son till Gilead, son till Makir, son till Manasse, som tillhörde Manasses, Josefs sons släkter. Döttrarna hette Machla, Noa, Hogla, Milka och Tirsa. 2 De ställde sig inför Mose, prästen Elasar, ledarna och hela menigheten vid ingången till uppenbarelsetältet och sa: 3 ”Vår far dog i öknen. Han var inte med bland dem som gaddade sig samman i Korachs uppror mot Herren utan dog för sin egen synd. Men han hade inga söner. 4 Varför ska hans namn behöva dö ut bara för att han inte har en son? Vi skulle vilja ha landområden som de andra i hans släkt.”
5 Mose lade fram deras sak inför Herren. 6 Och Herren svarade Mose:
7 ”Selofchads döttrar har rätt. Ge dem land tillsammans med deras farbröder. Ge dem det område som deras far skulle ha fått. 8 Tala till israeliterna: ’Om en man dör utan att ha någon son, så ska hans arvslott överlämnas till hans döttrar. 9 Och om han inte har någon dotter, så ska den tillhöra hans bröder. 10 Har han inte heller någon bror, så ska den gå till hans farbröder. 11 Om han inte heller har farbröder, ska den tillfalla hans närmaste släkting. Detta ska vara en lagstadgad rätt för israeliterna, som Herren har befallt Mose.’ ”
Mose utser Josua till efterträdare
12 En dag sa Herren till Mose: ”Gå upp på berget Avarim och se ut över det land, som jag har gett Israels folk. 13 När du har sett det, kommer du att dö[a] alldeles som din bror Aron, 14 för ni följde inte det jag befallde er i öknen Sin. När menigheten gjorde uppror, höll ni mig inte helig inför israeliterna när det gällde vattnet i Meriva vid Kadesh, i öknen Sin.”
15 Då sa Mose till Herren: 16 ”Må Herren som är Gud över allt levandes ande utse en ny ledare åt folket, 17 en man som kan leda dem när de går ut och när de vänder åter, vara deras ledare och anförare, så att Herrens folk inte blir som får utan herde!”
18 Herren svarade: ”Gå och hämta Josua, Nuns son, som är fylld av ande. Lägg din hand på honom 19 och för honom till prästen Elasar och hela menigheten. Insätt honom i denna uppgift inför dem. 20 Ge honom av din auktoritet, så att hela Israels menighet kommer att lyda honom. 21 Han ska ställa sig inför prästen Elasar för att få direktiv från Herren genom urim. Efter hans ord ska de dra ut och vända tillbaka, Josua och de övriga israeliterna, hela menigheten.”
22 Mose gjorde som Herren sagt och tog med sig Josua och ställde honom inför prästen Elasar och hela menigheten. 23 Mose lade sina händer på Josua och avskilde honom för hans uppgift, så som Herren hade sagt.
Instruktioner om offer och löften
(2 Mos 29:38-42; 2 Mos 12:14-20; 3 Mos 23:5-8; 5 Mos 16:1-8)
28 Herren talade till Mose: 2 ”Ge israeliterna denna befallning: ’Offren, min mat, mina eldoffer, en välbehaglig lukt inför mig, ska ni se till att ni frambär på bestämda tider.’
Dagliga offer
3 Säg till dem: ’Detta är eldoffret ni ska bära fram inför Herren: två årsgamla felfria lamm. Detta ska ni göra varje dag som ett regelbundet brännoffer. 4 Ett lamm ska offras på morgonen och ett i skymningen. 5 Tillsammans med dem ska ni bära fram ett matoffer av tre liter fint mjöl blandat med 1,5 liter olja av stötta oliver. 6 Det var detta brännoffer som blev instiftat på Sinai berg att frambäras regelbundet som en välbehaglig lukt, ett eldoffer till Herren. 7 Tillsammans med det ska dryckesoffret bäras fram och det ska bestå av 1,5 liter starkt vin till varje lamm och det ska hällas ut inför Herren i helgedomen. 8 Offra det andra lammet i skymningen på samma sätt som på morgonen med matoffer och dryckesoffer. Det är också en välbehaglig lukt inför Herren, ett eldoffer.
Sabbatsoffer
9 På sabbaten ska ni offra två årsgamla felfria lamm och ett matoffer på sex liter fint mjöl blandat med olja och det vanliga dryckesoffret. 10 Detta är det bestämda sabbatsbrännoffret utöver det dagliga brännoffret med tillhörande dryckesoffer.
Månadsoffer
11 Första dagen varje månad ska ni som brännoffer åt Herren offra två unga tjurar, en bagge och sju årsgamla lamm av hankön, alla felfria. 12 Tillsammans med dem ska ett matoffer bäras fram av nio liter fint mjöl blandat med olja till varje tjur. Till baggen ska matoffret bestå av sex liter fint mjöl blandat med olja, 13 och till varje lamm av tre liter fint mjöl blandat med olja. Detta brännoffer ska vara ett eldoffer, en välbehaglig lukt inför Herren. 14 Tillsammans med varje offer ska ett dryckesoffer bäras fram, tre liter vin till varje tjur, två liter till baggen och 1,5 till varje lamm. Detta nymånadsbrännoffer ska alltså bäras fram varje månad under hela året. 15 Ni ska också bära fram en bock som ett syndoffer inför Herren. Detta offer ska bäras fram förutom det regelbundna dagliga brännoffret med dess dryckesoffer.
Offer under påskhögtiden
16 Den fjortonde dagen i första månaden är det Herrens påsk. 17 Dagen därpå, den femtonde, ska en högtid hållas och i sju dagar ska man äta osyrat bröd. 18 På första dagen ska en helig sammankomst hållas och inget arbete får utföras. 19 Ni ska som eldoffer, som brännoffer till Herren, offra två unga tjurar, en bagge och sju årsgamla lamm av hankön, alla felfria. 20 Till varje tjur ska det bäras fram ett matoffer på nio liter fint mjöl blandat med olja. Till baggen ska det vara sex liter 21 och till vart och ett av lammen tre liter. 22 Ni ska också offra en bock som syndoffer till försoning för er. 23 Dessa offer ska ske förutom morgonens regelbundna brännoffer. 24 Likadana offer ska bäras fram varje dag under högtidens sju dagar, mat- och eldoffer som en välbehaglig lukt inför Herren. Det ska offras utöver det vanliga brännoffret med dess dryckesoffer. 25 Den sjunde dagen ska det hållas en helig sammankomst och då får ingen arbeta.
Offer under veckohögtiden
(3 Mos 23:15-22; 5 Mos 16:9-12)
26 På förstlingsdagen under veckohögtiden[b] ska ni bära fram det första av den nya grödan som ett matoffer till Herren och hålla en helig sammankomst. Då får ingen utföra något arbete. 27 Ett brännoffer, en välbehaglig lukt för Herren, ska offras: två unga tjurar, en bagge och sju årsgamla lamm, alla felfria. 28 Tillsammans med detta ska ett matoffer bäras fram, bestående av nio liter fint mjöl blandat med olja till varje tjur, sex liter till baggen 29 och tre liter till vart och ett av de sju lammen. 30 Offra också en bock för att skaffa försoning åt er. 31 Dessa ska bäras fram förutom de regelbundna dagliga brännoffren, matoffren och dryckesoffren. Var noga med att offerdjuren är felfria.
Offer under nyårshögtiden
(3 Mos 23:23-25)
29 Den första dagen i sjunde månaden[c] ska ni hålla en helig sammankomst och ingen får utföra något arbete. Låt hornen ljuda den dagen. 2 Bär fram ett brännoffer, en välbehaglig lukt för Herren, som består av en ung tjur, en bagge och sju årsgamla lamm av hankön, alla felfria. 3 Ett matoffer på nio liter fint mjöl blandat med olja ska offras tillsammans med tjuren, sex liter tillsammans med baggen 4 och tre liter till vart och ett av de sju lammen. 5 Till detta ska ni offra en bock som syndoffer för att få försoning. 6 Dessa ska offras förutom nymånadsbrännoffret med dess matoffer och också utöver det dagliga brännoffret med dess tillhörande matoffer och dryckesoffer som det är bestämt, som en välbehaglig lukt för Herren.
Offer på försoningsdagen
(3 Mos 23:26-32)
7 På tionde dagen i samma månad, den sjunde, ska en helig sammankomst hållas. Då ska ni ödmjuka er och inget arbete av något slag får då utföras. 8 Då ska ni offra ett brännoffer till Herren, en behaglig lukt för honom, och det ska bestå av en ung tjur, en bagge och sju årsgamla lamm av hankön, alla felfria. 9 Matoffret ska vara nio liter fint mjöl blandat med olja att offras tillsammans med tjuren, sex liter till baggen 10 och tre liter till vart och ett av de sju lammen. 11 Ni ska också offra en bock som syndoffer. Detta ska offras förutom försoningsdagens syndoffer och utöver det dagliga brännoffret med dess tillhörande matoffer och dryckesoffer.
Offer under lövhyddefesten
(3 Mos 23:33-43; 5 Mos 16:13-17)
12 På femtonde dagen i sjunde månaden ska en helig sammankomst hållas och då får inget arbete utföras. Det är en sju dagar lång högtid inför Herren. 13 Som brännoffer, ett eldoffer, en välbehaglig lukt inför Herren, ska ni offra tretton unga tjurar, två baggar och fjorton årsgamla lamm av hankön, alla felfria. 14 Som tillhörande matoffer ska ni ge nio liter fint mjöl blandat med olja för var och en av de tretton tjurarna, sex liter för var och en av de två baggarna 15 och tre liter för vart och ett av de fjorton lammen. 16 Ni ska också bära fram en bock som syndoffer förutom det dagliga brännoffret med dess tillhörande matoffer och dryckesoffer.
17 På den andra dagen ska ni offra tolv unga tjurar, två baggar och fjorton årsgamla lamm av hankön, alla felfria, 18 tillsammans med de vanliga matoffren och dryckesoffren, efter antalet tjurar, baggar och lamm som det är föreskrivet. 19 Ni ska också offra en bock som syndoffer utöver det dagliga brännoffret med dess tillhörande matoffer och dryckesoffer.
20 På den tredje dagen i högtiden ska ni offra elva unga tjurar, två baggar, fjorton årsgamla lamm av hankön, alla felfria 21 och de vanliga offren och dryckesoffren tillsammans med tjurarna, baggarna och lammen enligt givna föreskrifter och deras antal. 22 Ni ska också offra en bock som syndoffer utöver det dagliga brännoffret med dess tillhörande matoffer och dryckesoffer.
23 På den fjärde dagen ska ni offra tio unga tjurar, två baggar och fjorton årsgamla lamm av hankön, alla felfria 24 och med tillhörande matoffer och dryckesoffer tillsammans med tjurarna, baggarna och lammen enligt givna föreskrifter och efter deras antal. 25 Offra också en bock som syndoffer utöver det dagliga brännoffret med dess matoffer och dryckesoffer.
26 På den femte dagen ska ni offra nio unga tjurar, två baggar och fjorton årsgamla lamm av hankön, alla felfria, 27 tillsammans med de vanliga matoffren och dryckesoffren för tjurarna, baggarna och lammen enligt givna föreskrifter och efter deras antal. 28 Offra också en bock som syndoffer utöver det dagliga brännoffret med dess tillhörande matoffer och dryckesoffer.
29 På den sjätte dagen ska ni offra åtta unga tjurar, två baggar och fjorton årsgamla lamm av hankön, alla felfria 30 tillsammans med de för tjurarna, baggarna och lammen föreskrivna matoffren och dryckesoffren efter djurens antal. 31 Offra också en bock som syndoffer utöver det dagliga brännoffret med dess tillhörande mat- och dryckesoffer.
32 På den sjunde dagen av högtiden ska ni offra sju unga tjurar, två baggar och fjorton årsgamla lamm av hankön, alla felfria, 33 tillsammans med de för tjurarna, baggarna och lammen föreskrivna matoffren och dryckesoffren efter djurens antal. 34 Offra också en bock som syndoffer utöver det dagliga brännoffret med dess tillhörande mat- och dryckesoffer.
35 På den åttonde dagen ska ni samlas till högtid och ingen får arbeta den dagen. 36 Bär fram ett brännoffer, ett eldoffer, en välbehaglig lukt inför Herren, som består av en ung tjur, en bagge och sju årsgamla lamm av hankön, alla felfria, 37 tillsammans med de för tjuren, baggen och lammen föreskrivna mat- och dryckesoffren efter deras antal. 38 Offra också en bock som syndoffer förutom det dagliga brännoffret med dess mat- och dryckesoffer. 39 Dessa ska ni offra åt Herren vid era årliga högtider utöver de offer ni ger på grund av löften eller som frivilliga offer, brännoffer, matoffer, dryckesoffer eller gemenskapsoffer.’ ”
Regler angående givna löften
30 Mose talade detta till Israels folk, så som Herren hade befallt honom.
2 Sedan talade Mose till ledarna för Israels alla stammar och sa till dem: ”Detta är vad Herren har befallt. 3 Om någon avlägger ett löfte till Herren, vare sig det gäller att göra någonting eller att låta bli att göra någonting, så får han inte bryta sitt löfte. Han måste göra exakt det som han har lovat.
4 Om en ung kvinna som bor hos sin far lovar Herren att göra eller inte göra något, 5 och om hennes far hör henne utan att invända något, måste hon hålla sitt löfte och hennes förpliktelser gäller. 6 Men om fadern samma dag han hör det förbjuder henne att uppfylla löftet, blir hon fri från det. Herren befriar henne från löftet på grund av faderns ingripande.
7 Om hon avlägger ett löfte och sedan gifter sig eller om hon obetänksamt binder sig genom sina ord så att hon förpliktar sig till någonting 8 och hennes man får reda på löftet och inte säger något samma dag han får höra det, så ska hennes löfte och förpliktelse gälla. 9 Men om hennes man samma dag han hör om saken vägrar att acceptera hennes löfte eller tanklösa förpliktelse, ska det upphävas och Herren ska befria henne från det.
10 Men om kvinnan är änka eller frånskild måste hon infria sitt löfte och hålla sina förpliktelser.
11 Om hon är gift och lever med sin make när hon avlägger löftet eller med ed förpliktar sig till något, 12 och han hör det utan att reagera, så ska hennes löften och förpliktelser gälla. 13 Men om han vägrar att acceptera det samma dag han hör talas om det, är alla hennes löften och förpliktelser upphävda eftersom hennes man har upphävt dem och Herren befriar henne från det. 14 Hennes man ska alltså antingen bekräfta hennes löfte likväl som edlig förpliktelse till försakelse eller förklara det ogiltigt, 15 men om han inte säger något den första dagen, har han därmed accepterat alla hennes löften och förpliktelser. Han har gjort dem giltiga genom att inte säga något till henne samma dag han fick höra om saken. 16 Om han upphäver dem efter att han hört om dem, får han bära hennes skuld.”
17 Detta är de befallningar som Herren gav Mose och som ska gälla mellan man och hustru och mellan far och en dotter som fortfarande är ung och bor hos sin far.
Kriget mot Midjan
31 Herren talade än en gång till Mose och sa: 2 ”Hämnas på midjaniterna för israeliterna innan det är dags för dig att dö[d]!”
3 Då sa Mose till folket: ”En del av er måste gripa till vapen i krig mot midjaniterna och utföra Herrens hämnd. 4 Skicka tusen man från varje israelitisk stam i krig.”
5 Man tog ut tusen män från varje israelitisk stam, 12 000 krigsutrustade män. 6 Mose sände dem ut i krig, tusen man från varje stam, tillsammans med Pinechas, prästen Elasars son, som tog med sig de heliga föremålen och stridstrumpeterna. 7 De kämpade mot midjaniterna så som Herren hade befallt Mose och dödade alla av manligt kön, 8 bland dem de fem midjanitiska kungarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reva. Även Bileam, Beors son, blev dödad med svärd.
9 Sedan tog israeliterna alla kvinnor och barn som fångar och lade beslag på boskap, hjordar och annat byte. 10 Alla städer och byar, midjanitiska bosättningar och tältläger brändes ner. 11 De tog med sig allt plundrat gods och allt byte, människor och boskap. 12 Fångarna och allt krigsbyte, både människor och boskap, fördes fram till Mose och prästen Elasar och till den israeliska menigheten som slagit läger på Moabs hedar vid floden Jordan mitt emot Jeriko.
13 Mose, Elasar och folkets ledare gick ut för att möta dem, 14 men Mose blev mycket förargad på officerarna och befälet, både högre och lägre officerare, som nu återvände från kriget.
15 ”Varför har ni skonat alla kvinnor?” frågade han. 16 ”Det var ju de som följde Bileams råd och fick Israels folk att vända sig från Herren när det gällde Pegor, så att hemsökelsen drabbade Herrens menighet. 17 Döda nu alla pojkar och även alla kvinnor som har legat med en man. 18 Ni får bara låta de kvinnor som inte legat med en man leva åt er själva.
19 Och var och en som har dödat någon eller rört vid någons döda kropp ska stanna utanför lägret i sju dagar. På den tredje och på den sjunde dagen ska ni rena er och era fångar. 20 Ni ska också rena alla era kläder och allt som är gjort av läder, gethår eller av trä.”
21 Sedan sa prästen Elasar till männen som varit med i kriget: ”Det här är Herrens befallning i lagen som han gett till Mose: 22 Det som är av guld, silver, koppar, järn, tenn och bly, 23 allt som tål eld, ska renas i eld. Sedan måste det renas ytterligare genom reningsvattnet. Men det som inte tål eld ska renas bara genom vatten. 24 På den sjunde dagen ska ni tvätta era kläder och bli renade, och därefter kan ni gå in i lägret igen.”
25 Herren sa till Mose: 26 ”Du, prästen Elasar och menighetens stamledare ska göra en förteckning över människor och djur och över allt byte. 27 Sedan ska ni dela bytet i två delar. Den ena hälften ska tillhöra männen som var i kriget, och den andra hälften ska ges till Israels menighet. 28 Men låt krigsfolket betala en tribut åt Herren av de fångar, boskap, åsnor, får och getter som tagits som byte. Var femhundrade människa och dito djur ska tillhöra honom. 29 Ge det till prästen Elasar, så att han kan överlämna det till Herren. 30 Ta också från de andra israeliternas andel var femtionde fånge och vart femtionde bland boskapen, av kor, åsnor och får till att överlämnas till de leviter, som är i tjänst i Herrens boning.”
31 Mose och prästen Elasar gjorde som Herren befallt Mose. 32 Det totala bytet som återstod av det byte krigsfolket hade tagit var 675 000 får, 33 72 000 oxar, 34 61 000 åsnor 35 och 32 000 människor, flickor som inte legat med någon man.
36 Den hälft som gavs till krigsfolket bestod av
337 500 får 37 av vilka 675 gavs till Herren,
38 36 000 oxar av vilka 72 gavs till Herren,
39 30 500 åsnor av vilka 61 gavs till Herren
40 och 16 000 flickor av vilka 32 tillföll Herren.
41 Mose överlämnade hela Herrens del till prästen Elasar, som Herren hade befallt honom.
42 Den andra hälften av bytet som Mose hade avskilt från krigsfolkets, 43 menighetens del, bestod av 337 500 får, 44 36 000 oxar, 45 30 500 åsnor 46 och 16 000 människor.
47 Mose tog av israeliternas andel var femtionde av allt och gav till leviterna som hade ansvaret för Herrens boning, så som Herren hade befallt Mose.
48 Då kom befälhavarna över härens avdelningar, både överbefälen och underbefälen, till Mose 49 och sa: ”Vi, dina tjänare, har räknat alla de män som drog ut med oss i striden och ingen av dem saknas. 50 Därför vill vi bära fram en särskild offergåva till Herren. Var och en ger sitt byte av guld, armband, fotringar, ringar, örhängen och halsband. Detta vill vi göra för att försonas med Herren.”
51 Mose och prästen Elasar tog emot deras gåva, alla slags guldarbeten. 52 Värdet på den offergåva som de högre och lägre befälhavarna gav Herren var 16 750 siklar. 53 Varje soldat hade tagit eget byte i kriget. 54 Mose och prästen Elasar tog guldet och förde in det i uppenbarelsetältet för att israeliterna skulle bli ihågkomna inför Herren.
Några stammar får sitt område
(5 Mos 3:12-20)
32 Rubens och Gads stammar hade stora boskapshjordar. Nu såg de att Jasers och Gileads land var mycket lämpligt för boskapen. 2 De gick då till Mose, prästen Elasar och de övriga ledarna i menigheten och sa: 3 ”Atarot, Divon, Jaser, Nimra, Heshbon, Elale, Sivma, Nebo och Meon, 4 landet som Herren vunnit åt Israels menighet, är idealiskt för våra hjordar och vi dina tjänare har ju boskap. 5 Om du ser välvilligt på oss, låt oss – dina tjänare – få det här landområdet som vår del i stället för landet på andra sidan floden Jordan!”
6 ”Ni menar att ni vill stanna kvar här i allsköns ro, medan era bröder går över floden för att strida?” frågade Mose gaditerna och rubeniterna. 7 ”Varför gör ni era bröder osäkra så att de tvekar att gå över till det land som Herren har gett dem? 8 Det var på det sättet era föräldrar uppträdde! Jag skickade dem från Kadesh Barnea för att de skulle utforska landet, 9 men när de hade gjort det och kom tillbaka från Druvdalen, slog de ner modet på israeliterna, så att de inte vågade gå in i landet som Herren gett åt dem. 10 Herren blev då så vred på dem att han med ed lovade 11 att ingen av dem som vid detta tillfälle var tjugo år eller däröver och som varit med vid flykten ut ur Egypten, skulle få se det land han lovat Abraham, Isak och Jakob, eftersom de inte varit trogna mot honom. 12 De enda undantagen var Kalev, kenisséen Jefunnes son, och Josua, Nuns son, därför att båda helhjärtat följde Herren.
13 Herrens vrede brann mot Israel och han lät dem sedan vandra fram och tillbaka i öknen i fyrtio år, tills hela denna generation var borta som hade gjort det som var ont i Herrens ögon.
14 Och nu står ni här, ni syndares avkomma, och får Herrens vrede att bli ännu större den här gången. 15 Om ni vänder er bort från honom på det här sättet, så kommer han att lämna folket i öknen och ni kommer att bli ansvariga för hela nationens undergång!”
16 Då kom de fram till honom och sa: ”Vi tänker bygga fållor åt våra hjordar och städer åt våra hustrur och barn, 17 men själva vill vi beväpna oss och gå över till andra sidan i spetsen för folket tills alla har kommit dit där de ska bo. Under tiden bor våra hustrur och barn i befästa städer här, skyddade för dem som bor i området. 18 Vi ska inte återvända hit till våra hem förrän alla bland Israels folk har fått sina arvslotter. 19 Vi vill inte ha några landområden på andra sidan floden Jordan eftersom vi får vår arvslott här på den östra sidan.”
20 Då sa Mose: ”Om ni gör som ni har sagt, utrustar er för Herrens krig 21 och alla era trupper går över och blir kvar på andra sidan Jordan inför Herren tills han har drivit ut alla sina fiender
4 Mosebok 26-36
Svenska 1917
26 Efter denna hemsökelse talade HERREN till Mose och till Eleasar, prästen Arons son, och sade:
2 »Räknen antalet av Israels barn, deras hela menighet, dem som äro tjugu år gamla eller därutöver, efter deras familjer, alla stridbara män i Israel.»
3 Och Mose och prästen Eleasar talade till dem på Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko, och sade:
4 »De som äro tjugu år gamla eller därutöver skola räknas.» Så hade ju HERREN bjudit Mose och Israels barn, dem som hade dragit ut ur Egyptens land.
5 Ruben var Israels förstfödde. Rubens barn voro: Av Hanok hanokiternas släkt, av Pallu palluiternas släkt,
6 av Hesron hesroniternas släkt, av Karmi karmiternas släkt.
7 Dessa voro rubeniternas släkter. Och de av dem som inmönstrades utgjorde fyrtiotre tusen sju hundra trettio.
8 Men Pallus söner voro Eliab.
9 Och Eliabs söner voro Nemuel, Datan och Abiram; det var den Datan och den Abiram, båda ombud för menigheten, som satte sig upp emot Mose och Aron, tillika med Koras hop, när dessa satte sig upp emot HERREN,
10 varvid jorden öppnade sin mun och uppslukade dem jämte Kora, vid det tillfälle då dennes hop omkom, i det att elden förtärde de två hundra femtio männen, så att de blevo till en varnagel.
11 Men Koras söner omkommo icke.
12 Simeons barn, efter deras släkter, voro: Av Nemuel nemueliternas släkt, av Jamin jaminiternas släkt, av Jakin jakiniternas släkt,
13 av Sera seraiternas släkt, av Saul sauliternas släkt.
14 Dessa voro simeoniternas släkter, tjugutvå tusen två hundra.
15 Gads barn, efter deras släkter, voro: Av Sefon sefoniternas släkt, av Haggi haggiternas släkt, av Suni suniternas släkt,
16 av Osni osniternas släkt, av Eri eriternas släkt,
17 av Arod aroditernas släkt, av Areli areliternas släkt.
18 Dessa voro Gads barns släkter, så många av dem som inmönstrades, fyrtio tusen fem hundra.
19 Judas söner voro Er och Onan; men Er och Onan dogo i Kanaans land.
20 Och Juda barn, efter deras släkter, voro: Av Sela selaniternas släkt, av Peres peresiternas släkt, av Sera seraiternas släkt.
21 Men Peres' barn voro: Av Hesron hesroniternas släkt, av Hamul hamuliternas släkt.
22 Dessa voro Juda släkter, så många av dem som inmönstrades, sjuttiosex tusen fem hundra.
23 Isaskars barn, efter deras släkter, voro: Av Tola tolaiternas släkt, av Puva puniternas släkt,
24 av Jasub jasubiternas släkt, av Simron simroniternas släkt.
25 Dessa voro Isaskars släkter, så många av dem som inmönstrades, sextiofyra tusen tre hundra.
26 Sebulons barn, efter deras släkter, voro: Av Sered serediternas släkt, av Elon eloniternas släkt, av Jaleel jaleeliternas släkt.
27 Dessa voro sebuloniternas släkter, så många av dem som inmönstrades, sextio tusen fem hundra.
28 Josefs barn, efter deras släkter voro Manasse och Efraim.
29 Manasse barn voro: Av Makir makiriternas släkt; men Makir födde Gilead; av Gilead kom gileaditernas släkt.
30 Dessa voro Gileads barn: Av Ieser ieseriternas släkt, av Helek helekiternas släkt,
31 av Asriel asrieliternas släkt, av Sikem sikemiternas släkt,
32 av Semida semidaiternas släkt och av Hefer heferiternas släkt.
33 Men Selofhad, Hefers son, hade inga söner, utan allenast döttrar; och Selofhads döttrar hette Mahela, Noa, Hogla, Milka och Tirsa.
34 Dessa voro Manasse släkter, och de av dem som inmönstrades utgjorde femtiotvå tusen sju hundra.
35 Dessa voro Efraims barn, efter deras släkter: Av Sutela sutelaiternas släkt, av Beker bekeriternas släkt, av Tahan tahaniternas släkt.
36 Men dessa voro Sutelas barn: Av Eran eraniternas släkt
37 Dessa voro Efraims barns släkter, så många av dem som inmönstrades trettiotvå tusen fem hundra. Dessa voro Josefs barn, efter deras släkter.
38 Benjamins barn, efter deras släkter, voro: Av Bela belaiternas släkt, av Asbel asbeliternas släkt, av Ahiram ahiramiternas släkt,
39 av Sefufam sufamiternas släkt, av Hufam hufamiternas släkt.
40 Men Belas söner voro Ard och Naaman; arditernas släkt; av Naaman naamiternas släkt.
41 Dessa voro Benjamins barn, efter deras släkter, och de av dem som inmönstrades utgjorde fyrtiofem tusen sex hundra.
42 Dessa voro Dans barn, efter deras släkter: Av Suham suhamiternas släkt. Dessa voro Dans släkter, efter deras släkter.
43 Suhamiternas släkter, så många av dem som inmönstrades, utgjorde tillsammans sextiofyra tusen fyra hundra.
44 Asers barn, efter deras släkter, voro: Av Jimna Jimnasläkten, av Jisvi jisviternas släkt, av Beria beriaiternas släkt.
45 Av Berias barn: Av Heber heberiternas släkt, av Malkiel malkieliternas släkt.
46 Och Asers dotter hette Sera.
47 Dessa voro Asers barns släkter, så många av dem som inmönstrades, femtiotre tusen fyra hundra.
48 Naftali barn, efter deras släkter, voro: Av Jaseel jaseeliternas släkt, av Guni guniternas släkt,
49 av Jeser jeseriternas släkt, av Sillem sillemiternas släkt.
50 Dessa voro Naftali släkter, efter deras släkter; och de av dem som inmönstrades utgjorde fyrtiofem tusen fyra hundra.
51 Dessa voro de av Israels barn som inmönstrades, sen hundra ett tusen sju hundra trettio.
52 Och HERREN talade till Mose och sade:
53 Åt dessa skall landet utskiftas till arvedel, efter personernas antal.
54 Åt en större stam skall du giva en större arvedel, och åt en mindre stam en mindre arvedel; åt var stam skall arvedel givas efter antalet av dess inmönstrade.
55 Men genom lottkastning skall landet utskiftas. Efter namnen på sina fädernestammar skola de få sina arvedelar.
56 Efter lottens utslag skall var stam större eller mindre, få sin arvedel sig tillskiftad.
57 Och dessa voro de av Levi stam som inmönstrades, efter deras släkter: Av Gerson gersoniternas släkt av Kehat kehatiternas släkt, av Merari merariternas släkt.
58 Dessa voro leviternas släkter: libniternas släkt, hebroniternas släkt maheliternas släkt, musiternas släkt koraiternas släkt. Men Kehat födde Amram.
59 Och Amrams hustru hette Jokebed, Levis dotter, som föddes åt Levi i Egypten; och hon födde åt Amram Aron och Mose och deras syster Mirjam.
60 Och åt Aron föddes Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar.
61 Men Nadab och Abihu träffades av döden, när de buro fram främmande eld inför HERRENS ansikte.
62 Och de av dem som inmönstrades utgjorde tjugutre tusen, alla av mankön som voro en månad gamla eller därutöver. De hade nämligen icke blivit inmönstrade bland Israels barn, eftersom icke någon arvedel var given åt dem bland Israels barn.
63 Dessa voro de som inmönstrades av Mose och prästen Eleasar, när dessa mönstrade Israels barn på Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko.
64 Bland dessa var ingen av dem som förut hade blivit inmönstrade av Mose och prästen Aron, när dessa mönstrade Israels barn i Sinais öken,
65 ty om dem hade HERREN sagt: »De skola döden dö i öknen.» Därför var ingen kvar av dem, förutom Kaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son.
27 Och Selofhads döttrar trädde fram Selofhads, som var son till Hefer, son till Gilead, son till Makir son till Manasse, av Manasses, Josefs sons, släkter. Och hans döttrar hette Mahela, Noa, Hogla, Milka och Tirsa.
2 Dessa kommo nu inför Mose och prästen Eleasar och stamhövdingarna och hela menigheten, vid ingången till uppenbarelsetältet, och sade:
3 »Vår fader har dött i öknen, men han var icke med i den hop som rotade sig samman mot HERREN, Koras hop, utan han dog genom egen synd, och han hade inga söner.
4 Icke skall nu vår faders namn utplånas ur hans släkt för det att han icke hade någon son? Giv åt oss en besittning ibland vår faders bröder.»
5 och Mose bar fram deras sak inför HERREN.
6 Då talade HERREN till Mose och sade:
7 »Selofhads döttrar hava talat rätt. Du skall giva också dem en arvsbesittning bland deras faders bröder genom att låta deras faders arvedel övergå till dem.
8 Och till Israels barn skall du tala och säga: När någon dör utan att efterlämna någon son, skolen I låta hans arvedel övergå till hans dotter.
9 Men om han icke har någon dotter, så skolen I giva hans arvedel åt hans bröder.
10 Har han icke heller några bröder, så skolen I giva hans arvedel åt hans faders bröder.
11 Men om hans fader icke har några broder, så skolen I giva hans arvedel åt närmaste blodsförvant inom hans släkt, och denne skall då taga den i besittning.» Detta skall vara en rättsstadga för Israels barn, såsom HERREN har bjudit Mose.
12 Och HERREN sade till Mose: »Stig upp här på Abarimberget, så skall du få se det land som jag har givit åt Israels barn.
13 Men när du har sett det, skall också du samlas till dina fäder, likasom din broder Aron har blivit samlad till sina fäder;
14 detta därför att I, i öknen Sin, när menigheten tvistade med mig, voren gensträviga mot min befallning och icke villen hålla mig helig genom att skaffa fram vatten inför deras ögon.» Detta gällde Meribas vatten vid Kades, i öknen Sin.
15 Och Mose talade till HERREN och sade:
16 »Må HERREN, den Gud som råder över allt kötts anda, sätta en man över menigheten,
17 som kan gå i spetsen för dem, när de draga ut eller vända åter, och som kan vara deras ledare och anförare, så att icke HERRENS menighet kommer att likna får som icke hava någon herde.»
18 HERREN svarade Mose: »Tag till dig Josua, Nuns son, ty han är en man i vilken ande är, och lägg din hand på honom.
19 Och för honom fram inför prästen Eleasar och hela menigheten, och insätt honom i hans ämbete inför deras ögon,
20 och lägg något av din värdighet på honom, för att Israels barns hela menighet må lyda honom.
21 Och hos prästen Eleasar skall han sedan hava att inställa sig, för att denne genom urims dom må hämta svar åt honom inför HERRENS ansikte. Efter hans ord skola de draga ut och vända åter, han själv och alla Israels barn med honom, hela menigheten.»
22 och Mose gjorde såsom HERREN hade bjudit honom; han tog Josua och förde honom fram inför prästen Eleasar och hela menigheten.
23 Och denne lade sina händer på honom och insatte honom i hans ämbete, såsom HERREN hade befallt genom Mose.
28 Och HERREN talade till Mose och sade:
2 Bjud Israels barn och säg till dem: Mina offer, det som är min spis av mina eldsoffer, en välbehaglig lukt för mig, dem skolen I akta på, så att I offren dem åt mig på bestämd tid.
3 Och säg till dem: Detta är vad I skolen offra åt HERREN såsom eldsoffer: två årsgamla felfria lamm till brännoffer för var dag beständigt.
4 Det ena lammet skall du offra om morgonen, och det andra lammet skall du offra vid aftontiden,
5 och såsom spisoffer en tiondedels efa fint mjöl, begjutet med en fjärdedels hin olja av stötta oliver.
6 Detta är det dagliga brännoffret, som offrades på Sinai berg, till en välbehaglig lukt, ett eldsoffer åt HERREN.
7 Och såsom drickoffer därtill skall du offra en fjärdedels hin, till det första lammet; i helgedomen skall drickoffer av stark dryck utgjutas åt HERREN.
8 Det andra lammet skall du offra vid aftontiden; med likadant spisoffer och drickoffer som om morgonen skall du offra det: ett eldsoffer till en välbehaglig lukt för HERREN.
9 Men på sabbatsdagen skall du offra två årsgamla felfria lamm, så ock två tiondedels efa fint mjöl, begjutet med olja, såsom spisoffer, samt tillhörande drickoffer.
10 Detta är sabbatsbrännoffret, som skall offras var sabbat, jämte det dagliga brännoffret med tillhörande drickoffer.
11 Och på edra nymånadsdagar skolen I offra till brännoffer åt HERREN två ungtjurar och en vädur och sju årsgamla felfria lamm,
12 så ock tre tiondedels efa fint mjöl, begjutet med olja, såsom spisoffer till var tjur, två tiondedels efa fint mjöl, begjutet med olja, såsom spisoffer till väduren,
13 och en tiondedels efa fint mjöl begjutet med olja, såsom spisoffer till vart lamm: ett brännoffer till en välbehaglig lukt, ett eldsoffer åt HERREN.
14 Och de tillhörande drickoffren skola utgöras av en halv hin vin till var tjur och en tredjedels hin till väduren och en fjärdedels hin till vart lamm. Detta är nymånadsbrännoffret, som skall offras i var och en av årets månader.
15 Tillika skolen I offra en bock till syndoffer åt HERREN; den skall offras jämte det dagliga brännoffret med tillhörande drickoffer.
16 Och i första månaden, på fjortonde dagen i månaden, är HERRENS påsk.
17 Och på femtonde dagen i samma månad är högtid; då skall man äta osyrat bröd, i sju dagar.
18 På den första dagen skall man hålla en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I då göra.
19 Och såsom eldsoffer, såsom brännoffer åt HERREN, skolen I offra två ungtjurar och en vädur och sju årsgamla lamm; felfria skola de vara.
20 Och såsom spisoffer därtill skolen I offra fint mjöl, begjutet med olja; tre tiondedels efa skolen I offra till var ungtjur och två tiondedels efa till väduren;
21 en tiondedels efa skall du offra till vart och ett av de sju lammen;
22 tillika skolen I offra en syndoffersbock till att bringa försoning för eder.
23 Förutom morgonens brännoffer, som utgör det dagliga brännoffret, skolen I offra detta.
24 Likadana offer skolen I offra var dag i sju dagar: en eldsoffersspis, till en välbehaglig lukt för HERREN. Jämte det dagliga brännoffret skall detta offras, med tillhörande drickoffer.
25 Och på den sjunde dagen skolen I hålla en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I då göra.
26 Och på förstlingsdagen, då I bären fram ett offer av den nya grödan åt HERREN, vid eder veckohögtid, skolen I hålla en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I då göra.
27 Såsom brännoffer till en välbehaglig lukt för HERREN skolen I då offra två ungtjurar, en vädur, sju årsgamla lamm,
28 och såsom spisoffer därtill fint mjöl, begjutet med olja: tre tiondedels efa till var tjur, två tiondedels efa till väduren,
29 en tiondedels efa till vart och ett av de sju lammen;
30 tillika skolen I offra en bock till att bringa försoning för eder.
31 Förutom det dagliga brännoffret med tillhörande spisoffer skolen I offra detta -- felfria skola djuren vara -- och därjämte tillhörande drickoffer.
29 Och i sjunde månaden, på första dagen i månaden, skolen I hålla en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I då göra. En basunklangens dag skall den vara för eder.
2 Såsom brännoffer till en välbehaglig lukt för HERREN skolen I då offra en ungtjur, en vädur, sju årsgamla felfria lamm,
3 och såsom spisoffer därtill fint mjöl, begjutet med olja: tre tiondedels efa till tjuren, två tiondedels efa till väduren
4 och en tiondedels efa till vart och ett av de sju lammen;
5 tillika skolen I offra en bock såsom syndoffer, till att bringa försoning för eder --
6 detta förutom nymånadsbrännoffret med tillhörande spisoffer, och förutom det dagliga brännoffret med tillhörande spisoffer, och förutom de drickoffer som på föreskrivet sätt skola offras till båda: allt till en välbehaglig lukt, ett eldsoffer åt HERREN.
7 På tionde dagen i samma sjunde månad skolen I ock hålla en helig sammankomst, och I skolen då späka eder; intet arbete skolen I då göra.
8 Och såsom brännoffer till en välbehaglig lukt för HERREN skolen I då offra en ungtjur, en vädur, sju årsgamla lamm -- felfria skola de vara --
9 och såsom spisoffer därtill fint mjöl, begjutet med olja: tre tiondedels efa till tjuren, två tiondedels efa till väduren,
10 en tiondedels efa till vart och ett av de sju lammen;
11 tillika skolen I offra en bock såsom syndoffer -- detta förutom försoningssyndoffret och det dagliga brännoffret med tillhörande spisoffer, och förutom de drickoffer som höra till båda.
12 På femtonde dagen i sjunde månaden skolen I ock hålla en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I då göra. Då skolen I fira en HERRENS högtid, i sju dagar.
13 Och såsom brännoffer, såsom eldsoffer, skolen I då offra till en välbehaglig lukt för HERREN tretton ungtjurar, två vädurar, fjorton årsgamla lamm -- felfria skola de vara --
14 och såsom spisoffer därtill fint mjöl, begjutet med olja: tre tiondedels efa till var och en av de tretton tjurarna, två tiondedels efa till var och en av de två vädurarna,
15 en tiondedels efa till vart och ett av de fjorton lammen;
16 tillika skolen I offra en bock såsom syndoffer -- detta förutom det dagliga brännoffret med tillhörande spisoffer och drickoffer.
17 Och på den andra dagen: tolv ungtjurar, två vädurar, fjorton årsgamla felfria lamm,
18 med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem, till tjurarna, vädurarna och lammen, efter deras antal, på föreskrivet sätt,
19 tillika också en bock såsom syndoffer -- detta förutom det dagliga brännoffret med tillhörande spisoffer och det drickoffer som hör till dem.
20 Och på den tredje dagen: elva tjurar, två vädurar, fjorton årsgamla felfria lamm,
21 med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem, till tjurarna, vädurarna och lammen, efter deras antal, på föreskrivet sätt,
22 tillika också en syndoffersbock -- detta förutom det dagliga brännoffret med tillhörande spisoffer och drickoffer.
23 Och på den fjärde dagen; tio tjurar, två vädurar, fjorton årsgamla felfria lamm,
24 med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem, till tjurarna, vädurarna och lammen, efter deras antal, på föreskrivet satt,
25 tillika också en bock såsom syndoffer -- detta förutom det dagliga brännoffret med tillhörande spisoffer och drickoffer.
26 Och på den femte dagen: nio tjurar, två vädurar, fjorton årsgamla felfria lamm,
27 med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem, till tjurarna, vädurarna och lammen, efter deras antal, på föreskrivet sätt,
28 tillika också en syndoffersbock -- detta förutom det dagliga brännoffret med tillhörande spisoffer och drickoffer.
29 Och på den sjätte dagen: åtta tjurar, två vädurar, fjorton årsgamla felfria lamm,
30 med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem, till tjurarna, vädurarna och lammen, efter deras antal, på föreskrivet sätt,
31 tillika också en syndoffersbock -- detta förutom det dagliga brännoffret med tillhörande spisoffer och drickoffer.
32 Och på den sjunde dagen: sju tjurar, två vädurar, fjorton årsgamla felfria lamm,
33 med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem, till tjurarna, vädurarna och lammen, efter deras antal, på föreskrivet sätt,
34 tillika också en syndoffersbock -- detta förutom det dagliga brännoffret med tillhörande spisoffer och drickoffer.
35 På den åttonde dagen skolen I hålla en högtidsförsamling; ingen arbetssyssla skolen I då göra.
36 Och såsom brännoffer, såsom eldsoffer, skolen I då offra till en välbehaglig lukt för HERREN en tjur, en vädur, sju årsgamla felfria lamm,
37 med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem, till tjuren, väduren och lammen, efter deras antal, på föreskrivet sätt,
38 tillika också en syndoffersbock -- detta förutom det dagliga brännoffret med tillhörande spisoffer och drickoffer.
39 Dessa offer skolen I offra åt HERREN vid edra högtider, förutom edra löftesoffer och frivilliga offer, dessa må nu vara brännoffer eller spisoffer eller drickoffer eller tackoffer. 30:1. den elektroniska utgåvan.
30 Och Mose sade detta till Israels barn, alldeles såsom HERREN hade bjudit honom. Fjärde Mosebok (Numeri), 30 Kapitlet Lagar om löften.
2 Och Mose talade till Israels barns stamhövdingar och sade: Detta är vad HERREN har bjudit:
3 om någon gör ett löfte åt HERREN, eller svär en ed genom vilken han förbinder sig till återhållsamhet i något stycke, så skall han icke sedan bryta sitt ord; han skall i alla stycken göra vad hans mun har talat.
4 Och om en kvinna, medan hon vistas i sin faders hus och ännu är ung, gör ett löfte åt HERREN och förbinder sig till återhållsamhet i något stycke,
5 och hennes fader hör hennes löfte och huru hon förbinder sig till återhållsamhet, och hennes fader icke säger något till henne därom, så skola alla hennes löften hava gällande kraft, och alla hennes förbindelser till återhållsamhet skola hava gällande kraft.
6 Men om hennes fader samma dag han hör det säger nej därtill, då skola hennes löften och hennes förbindelser till återhållsamhet alla vara utan gällande kraft; och HERREN skall förlåta henne, eftersom hennes fader sade nej till henne.
7 Och om hon bliver gift, och löften då vila på henne, eller något obetänksamt ord från hennes läppar, varmed hon har bundit sig,
8 och hennes man får höra därom, men icke säger något till henne därom samma dag han hör det, så skola hennes löften hava gällande kraft, och hennes förbindelser till återhållsamhet skola hava gällande kraft.
9 Men om hennes man samma dag han får höra det säger nej därtill, då upphäver han därmed hennes givna löfte och det obetänksamma ord från hennes läppar, varmed hon har bundit sig; och HERREN skall förlåta henne det.
10 Men en änkas eller en förskjuten hustrus löfte skall hava gällande kraft för henne, vartill hon än må hava förbundit sig.
11 Och om en kvinna i sin mans hus gör ett löfte, eller med ed förbinder sig till återhållsamhet i något stycke,
12 och hennes man hör det, men icke säger något till henne därom -- icke säger nej till henne -- så skola alla hennes löften hava gällande kraft, och alla hennes förbindelser till återhållsamhet skola hava gällande kraft.
13 Men om hennes man upphäver dem samma dag han hör dem, då skall allt som hennes läppar hava talat vara utan gällande kraft, det må nu vara löften eller någon förbindelse till återhållsamhet; hennes man har upphävt dem, därför skall HERREN förlåta henne.
14 Åt alla hennes löften och åt alla hennes edliga förbindelser till att späka sig kan hennes man giva gällande kraft, och hennes man kan ock upphäva dem.
15 Men om hennes man icke före påföljande dags ingång säger någonting till henne därom, så giver han gällande kraft åt alla hennes löften och åt alla de förbindelser till återhållsamhet, som vila på henne; han giver dem gällande kraft därigenom att han icke säger något till henne därom samma dag han hör dem.
16 Men om han upphäver dem först någon tid efter det han har hört dem, då kommer han att bära på hennes missgärning.
17 Dessa äro de stadgar som HERREN av Mose angående förhållandet mellan en man och hans hustru, och angående förhållandet mellan en fader och hans dotter, medan denna ännu är ung och vistas i sin faders hus.
31 Och HERREN talade till Mose och sade:
2 »Kräv ut hämnd för Israels barn midjaniterna; sedan skall du samlas till dina fäder.
3 Då talade Mose till folket och sade: »Låten en del av edra män väpna sig till strid; dessa skola tåga mot Midjan och utföra HERRENS hämnd på Midjan.
4 Tusen man ur var och en särskild av Israels alla stammar skolen I sända ut i striden.»
5 Så avlämnades då ur Israels ätter tusen man av var stam: tolv tusen man, väpnade till strid.
6 Och Mose sände dessa, tusen man av var stam, ut i striden; han sände med dem Pinehas, prästen Eleasars son, ut i striden, och denne tog med sig de heliga redskapen och larmtrumpeterna.
7 Och de gingo till strids emot Midjan, såsom HERREN hade bjudit Mose, och dräpte allt mankön.
8 Och jämte andra som då blevo slagna av dem dräptes ock de midjanitiska konungarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba, fem midjanitiska konungar; Bileam, Beors son, dräpte de ock med svärd.
9 Och Israels barn förde Midjans kvinnor och barn bort såsom fångar; och alla deras dragare och all deras boskap och allt deras övriga gods togo de såsom byte.
10 Och alla deras städer, i de trakter där de bodde, och alla deras tältläger brände de upp i eld.
11 Och de togo med sig allt bytet, och allt vad de hade rövat, både människor och boskap.
12 Och de förde fångarna och det rövade och bytet fram till Mose och prästen Eleasar och Israels barns menighet i lägret på Moabs hedar, som ligga vid Jordan mitt emot Jeriko.
13 Och Mose och prästen Eleasar och alla menighetens hövdingar gingo dem till mötes utanför lägret.
14 Men Mose förtörnades på krigsbefälet, över- och underhövitsmännen, när de kommo tillbaka från sitt krigståg.
15 Mose sade till dem: »Haven I då låtit alla kvinnorna leva?
16 Det var ju de som, på Bileams inrådan, förledde Israels barn till att begå otrohet mot HERREN i saken med Peor, och som därigenom vållade att en hemsökelse kom över HERRENS menighet.
17 Så dräpen nu alla gossebarn, och dräpen alla kvinnor som hava haft med män, med mankön, att skaffa.
18 Men alla flickebarn som icke hava haft med mankön att skaffa, dem mån I låta leva för eder räkning.
19 Själva skolen I nu lägra eder utanför lägret, i sju dagar. Var och en av eder som har dräpt någon människa, och var och en som har kommit vid någon slagen skall rena sig på tredje dagen och på sjunde dagen -- såväl I själva som edra fångar.
20 Alla kläder och allt som är förfärdigat av skinn och allt som är gjort av gethår och alla redskap av trä skolen I ock rena åt eder.»
21 Och prästen Eleasar sade till stridsmännen som hade deltagit i kriget: Detta är den lagstadga som HERREN har givit Mose:
22 Guld och silver, koppar, järn, tenn och bly,
23 allt sådant som tål eld, skolen I låta gå genom eld, så bliver det rent; dock bör det tillika renas med stänkelsevatten. Men allt som icke tål eld skolen I låta gå genom vatten.
24 Och I skolen två edra kläder på sjunde dagen, så bliven I rena; därefter fån I gå in i lägret.
25 Och HERREN talade till Mose och sade:
26 Över det tagna rovet, både människor och boskap, skall du göra en beräkning, du tillsammans med prästen Eleasar och huvudmännen för menighetens familjer;
27 sedan skall du dela rovet i två delar, mellan de krigare som hava varit med i striden och hela den övriga menigheten.
28 Och du skall låta det krigsfolk som har varit med i striden giva var femhundrade av människor, fäkreatur, åsnor och får såsom skatt åt HERREN.
29 Så mycket skall tagas av den hälft som tillfaller dem, och du skall giva detta åt prästen Eleasar såsom en gärd åt HERREN.
30 Men ur den hälft som tillfaller de övriga israeliterna skall du uttaga var femtionde av människor, sammalunda av fäkreatur, åsnor och får, korteligen, av all boskap, och detta skall du giva åt leviterna, som det åligger att iakttaga vad som är att iakttaga vid HERRENS tabernakel.
31 Och Mose och prästen Eleasar gjorde såsom HERREN hade bjudit Mose.
32 Och rovet, nämligen återstoden av det byte som krigsfolket hade tagit utgjorde: av får sex hundra sjuttiofem tusen,
33 av fäkreatur sjuttiotvå tusen,
34 av åsnor sextioett tusen,
35 och av människor, sådana kvinnor som icke hade haft med mankön att skaffa, tillsammans trettiotvå tusen personer.
36 Och hälften därav, eller den del om tillföll dem som hade varit med striden, utgjorde: av får ett antal av tre hundra trettiosju tusen fem hundra,
37 varav skatten åt HERREN utgjorde sex hundra sjuttiofem får;
38 av fäkreatur trettiosex tusen, varav skatten åt HERREN sjuttiotvå;
39 av åsnor trettio tusen fem hundra, varav skatten åt HERREN sextioen;
40 av människor sexton tusen, varav skatten åt HERREN trettiotvå personer.
41 Och skatten, den för HERREN bestämda gärden, gav Mose åt prästen Eleasar, såsom HERREN hade bjudit Mose.
42 Och den hälft, som tillföll de övriga israeliterna, och som Mose hade avskilt från krigsfolkets,
43 denna hälft, den som tillföll menigheten, utgjorde: av får tre hundra trettiosju tusen fem hundra,
44 av fäkreatur trettiosex tusen,
45 av åsnor trettio tusen fem hundra
46 och av människor sexton tusen.
47 Och ur denna hälft, som tillföll de övriga israeliterna, uttog Mose var femtionde, både av människor och av boskap, och gav detta åt leviterna, som det ålåg att iakttaga vad som var att iakttaga vid HERRENS tabernakel, allt såsom HERREN hade bjudit Mose.
48 Och befälhavarna över härens avdelningar, över- och underhövitsmännen, trädde fram till Mose.
49 Och de sade till Mose: »Dina tjänare hava räknat antalet av de krigsmän som vi hava haft under vårt befäl, och icke en enda fattas bland oss.
50 Därför hava vi nu såsom en offergåva åt HERREN burit fram var och en del som han har kommit över av gyllene klenoder, armband av olika slag, ringar, örhängen och halssmycken, detta för att bringa försoning för oss inför HERRENS ansikte.»
51 Och Mose och prästen Eleasar togo emot guldet av dem, alla slags klenoder.
52 Och guldet som gavs såsom gärd åt HERREN av över- och underhövitsmännen utgjorde sammanlagt sexton tusen sju hundra femtio siklar.
53 Manskapet hade tagit byte var och en för sig.
54 Och Mose och prästen Eleasar togo emot guldet av över- och underhövitsmännen och buro in det i uppenbarelsetältet, för att det skulle bringa Israels barn i åminnelse inför HERRENS ansikte.
32 Och Rubens barn och Gads barn hade stora och mycket talrika boskapshjordar; och när de sågo Jaesers land och Gileads land, funno de att detta var en trakt för boskap.
2 Då kommo Gads barn och Rubens barn och sade till Mose och prästen Eleasar och menighetens hövdingar:
3 »Atarot, Dibon, Jaeser, Nimra, Hesbon, Eleale, Sebam, Nebo och Beon,
4 det land som HERREN har låtit Israels menighet intaga, är ett land för boskap, och dina tjänare hava boskap.»
5 Och de sade ytterligare: »Om vi hava funnit nåd inför dina ögon så må detta land givas åt dina tjänare till besittning. Låt oss slippa att gå över Jordan.»
6 Men Mose sade till Gads barn och Rubens barn: »Skolen då I stanna här, under det att edra bröder draga ut i krig?
7 Varför viljen I avvända Israels barns hjärtan från att gå över floden, in i det land som HERREN har givit åt dem?
8 Så gjorde ock edra fäder, när jag sände dem från Kades-Barnea för att bese landet:
9 sedan de hade dragit upp till Druvdalen och besett landet, avvände de Israels barns hjärtan från att gå in i det land som HERREN hade givit åt dem.
10 Och på den dagen upptändes HERRENS vrede, och han svor och sade:
11 'Av de män som hava dragit upp ur Egypten skall ingen som är tjugu år gammal eller därutöver få se det land som jag med ed har lovat åt Abraham, Isak och Jakob -- eftersom de icke i allt hava efterföljt mig
12 ingen förutom Kaleb, Jefunnes son, kenaséen, och Josua, Nuns son; ty de hava i allt efterföljt HERREN.'
13 Så upptändes HERRENS vrede mot Israel, och han lät dem driva omkring i öknen i fyrtio år, till dess att hela det släkte hade dött bort som hade gjort vad ont var i HERRENS ögon.
14 Och se, nu haven I trätt i edra fäders fotspår, I, syndiga mäns avföda, och öken så ännu mer HERRENS vredes glöd mot Israel.
15 Då I nu vänden eder bort ifrån honom, skall han låta Israel ännu längre bliva kvar i öknen, och I dragen så fördärv över allt detta folk.»
16 Då trädde de fram till honom och sade: »Låt oss här bygga gårdar åt var boskap och städer åt våra kvinnor och barn.
17 Själva vilja vi sedan skyndsamt väpna oss och gå åstad i spetsen för Israels barn, till dess vi hava fört dem dit de skola. Under tiden kunna våra kvinnor och barn bo i de befästa städerna och så vara skyddade mot landets inbyggare.
18 Vi skola icke vända tillbaka hem, förrän Israels barn hava fått var och en sin arvedel.
19 Ty vi vilja icke taga vår arvedel jämte dem, på andra sidan Jordan och längre bort, utan vår arvedel har tillfallit oss här på andra sidan Jordan, på östra sidan.»
20 Mose svarade dem: »Om I gören såsom I nu haven sagt, om I väpnen eder inför HERREN till kriget,
21 så att alla edra väpnade män gå över Jordan inför HERREN och stanna där, till dess han har fördrivit sina fiender för sig,
22 om I alltså vänden tillbaka först då landet har blivit HERREN underdånigt, så skolen I vara utan skuld mot HERREN och Israel, och detta land skall då bliva eder besittning inför HERREN.
23 Men om I icke så gören, se, då synden I mot HERREN, och I skolen då komma att förnimma eder synd, ty den skall drabba eder.
24 Byggen eder nu städer åt edra kvinnor och barn, och gårdar åt eder boskap, och gören vad eder mun har talat.»
25 Och Gads barn och Rubens barn talade till Mose och sade: »Dina tjänare skola göra såsom min herre bjuder.
26 Våra barn våra hustrur, vår boskap och alla våra dragare skola bliva kvar här i Gileads städer.
27 Men dina tjänare, vi så många som äro väpnade till strid, skola draga ditöver och kämpa inför HERREN, såsom min herre har sagt.»
28 Och Mose gav befallning om dem åt prästen Eleasar och åt Josua, Nuns son, och åt huvudmännen för familjerna inom Israels barns stammar.
29 Mose sade till dem: »Om Gads barn och Rubens barn gå över Jordan med eder, så många som äro väpnade till att kämpa inför HERREN, och landet så bliver eder underdånigt, då skolen I åt dem giva landet Gilead till besittning.
30 Men om de icke draga väpnade ditöver med eder, så skola de få sin besittning ibland eder i Kanaans land.»
31 Och Gads barn och Rubens barn svarade och sade: »Vad HERREN har sagt till dina tjänare, det vilja vi göra.
32 Vi vilja draga väpnade över till Kanaans land inför HERREN, och så få vår arvsbesittning har på andra sidan Jordan.»
33 Så gav då Mose åt dem, åt Gads barn, Rubens barn och ena hälften av Manasses, Josefs sons, stam, Sihons, amoréernas konungs, rike och Ogs rike, konungens i Basan: själva landet med dess städer och dessas områden, landets städer runt omkring.
34 Och Gads barn byggde upp Dibon, Atarot, Aroer,
35 Atrot-Sofan, Jaeser, Jogbeha,
36 Bet-Nimra och Bet-Haran, befästa städer och boskapsgårdar.
37 Och Rubens barn byggde upp Hesbon, Eleale, Kirjataim,
38 Nebo och Baal-Meon -- vilkas namn hava ändrats -- och Sibma. Och de gåvo namn åt städerna som de byggde upp.
39 Och Makirs, Manasses sons, barn gingo åstad till Gilead och intogo det och fördrevo amoréerna som bodde där.
40 Och Mose gav Gilead åt Makir, Manasses son, och han bosatte sig där.
41 Och Jair, Manasses son, gick åstad och intog deras byar och kallade dem Jairs byar.
42 Och Noba gick åstad och intog Kenat, med underlydande orter, och kallade det Noba, efter sitt eget namn.
33 Dessa voro Israels barns lägerplatser, när de drogo ut ur Egyptens land, efter sina härskaror, anförda av Mose och Aron.
2 Och Mose upptecknade på HERRENS befallning deras uppbrottsorter, alltefter som de ändrade lägerplats. Och dessa voro nu deras lägerplatser, alltefter som uppbrottsorterna följde på varandra:
3 De bröto upp från Rameses i första månaden, på femtonde dagen i första månaden. Dagen efter påskhögtiden drogo Israels barn ut med upplyft hand inför alla egyptiers ögon,
4 under det att egyptierna begrovo dem som HERREN hade slagit bland dem, alla de förstfödda, då när HERREN höll dom över deras gudar.
5 Så bröto nu Israels barn upp från Rameses och lägrade sig i Suckot.
6 Och de bröto upp från Suckot och lägrade sig i Etam, där öknen begynte.
7 Och de bröto upp från Etam och vände om till Pi-Hahirot, som ligger mitt emot Baal-Sefon, och lägrade sig framför Migdol.
8 Och de bröto upp från Hahirot och gingo mitt igenom havet in i öknen och tågade så tre dagsresor i Etams öken och lägrade sig i Mara.
9 Och de bröto upp från Mara och kommo till Elim; och i Elim funnos tolv vattenkällor och sjuttio palmträd, och de lägrade sig där.
10 Och de bröto upp från Elim och lägrade sig vid Röda havet.
11 Och de bröto upp från Röda havet och lägrade sig i öknen Sin.
12 Och de bröto upp från öknen Sin och lägrade sig i Dofka.
13 Och de bröto upp från Dofka och lägrade sig i Alus.
14 Och de bröto upp från Alus och lägrade sig i Refidim, och där fanns intet vatten åt folket att dricka.
15 Och de bröto upp från Refidim och lägrade sig i Sinais öken.
16 Och de bröto upp från Sinais öken och lägrade sig i Kibrot-Hattaava.
17 Och de bröto upp från Kibrot-Hattaava och lägrade sig i Haserot.
18 Och de bröto upp från Haserot och lägrade sig i Ritma.
19 Och de bröto upp från Ritma och lägrade sig i Rimmon-Peres.
20 Och de bröto upp från Rimmon-Peres och lägrade sig i Libna.
21 Och de bröto upp från Libna och lägrade sig i Rissa.
22 Och de bröto upp från Rissa och lägrade sig i Kehelata.
23 Och de bröto upp från Kehelata och lägrade sig vid berget Sefer.
24 Och de bröto upp från berget Sefer och lägrade sig i Harada.
25 Och de bröto upp från Harada och lägrade sig i Makhelot.
26 Och de bröto upp från Makhelot och lägrade sig i Tahat.
27 Och de bröto upp från Tahat och lägrade sig i Tera.
28 Och de bröto upp från Tera och lägrade sig i Mitka.
29 Och de bröto upp från Mitka och lägrade sig i Hasmona.
30 Och de bröto upp från Hasmona och lägrade sig i Moserot.
31 Och de bröto upp från Moserot och lägrade sig i Bene-Jaakan.
32 Och de bröto upp från Bene-Jaakan och lägrade sig i Hor-Haggidgad.
33 Och de bröto upp från Hor-Haggidgad och lägrade sig i Jotbata.
34 Och de bröto upp från Jotbata och lägrade sig i Abrona.
35 och de bröto upp från Abrona och lägrade sig i Esjon-Geber.
36 Och de bröto upp från Esjon-Geber och lägrade sig i öknen Sin, det är Kades.
37 Och de bröto upp från Kades och lägrade sig vid berget Hor, på gränsen till Edoms land.
38 Och prästen Aron steg upp på berget Hor, efter HERRENS befallning, och dog där i det fyrtionde året efter Israels barns uttåg ur Egyptens land, i femte månaden, på första dagen i månaden.
39 Och Aron var ett hundra tjugutre år gammal, när han dog på berget Hor.
40 Och konungen i Arad, kananéen, som bodde i Sydlandet i Kanaans land, fick nu höra att Israels barn voro i antågande.
41 Och de bröto upp från berget Hor och lägrade sig i Salmona.
42 Och de bröto upp från Salmona och lägrade sig i Punon.
43 Och de bröto upp från Punon och lägrade sig i Obot.
44 Och de bröto upp från Obot och lägrade sig i Ije-Haabarim vid Moabs gräns.
45 Och de bröto upp från Ijim och lägrade sig i Dibon-Gad.
46 Och de bröto upp från Dibon-Gad och lägrade sig i Almon-Diblataima.
47 Och de bröto upp från Almon-Diblataima och lägrade sig vid Abarimbergen, framför Nebo.
48 Och de bröto upp från Abarimbergen och lägrade sig på Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko.
49 Och deras läger vid Jordan sträckte sig från Bet-Hajesimot ända till Abel-Hassitim på Moabs hedar.
50 Och HERREN talade till Mose på Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko, och sade:
51 Tala till Israels barn och säg till dem: När I haven gått över Jordan, in i Kanaans land,
52 skolen I fördriva landets alla inbyggare för eder, och I skolen förstöra alla deras stenar med inhuggna bilder, och alla deras gjutna beläten skolen I förstöra, och alla deras offerhöjder skolen I ödelägga.
53 Och I skolen intaga landet och bosätta eder där, ty åt eder har jag givit landet till besittning.
54 Och I skolen utskifta landet såsom arvedel åt eder genom lottkastning efter edra släkter; åt en större stam skolen I giva en större arvedel, och åt en mindre stam en mindre arvedel; var och en skall få sin del där lotten bestämmer att han skall hava den; efter edra fädernestammar skolen I utskifta landet såsom arvedel åt eder.
55 Men om I icke fördriven landets inbyggare för eder, så skola de som I låten vara kvar av dem bliva törnen i edra ögon och taggar i edra sidor, och skola tränga eder i landet där I bon.
56 Och då skall jag göra med eder så, som jag hade tänkt göra med dem.
34 Och HERREN talade till Mose och sade:
2 Bjud Israels barn och säg till dem: När I kommen till Kanaans land, då är detta det land som skall tillfalla eder såsom arvedel: Kanaans land, så långt dess gränser nå.
3 Edert land skall på södra sidan sträcka sig från öknen Sin utmed Edom; och eder södra gräns skall i öster begynna vid ändan av Salthavet.
4 Sedan skall eder gräns böja sig söder om Skorpionhöjden och gå fram till Sin och gå ut söder om Kades-Barnea. Och den skall gå vidare ut till Hasar-Addar och fram till Asmon.
5 Och från Asmon skall gränsen böja sig mot Egyptens bäck och gå ut vid havet.
6 Och eder gräns i väster skall vara Stora havet; det skall utgöra gränsen. Detta skall vara eder gräns i väster.
7 Och detta skall vara eder gräns i norr: Från Stora havet skolen I draga eder gränslinje fram vid berget Hor.
8 Från berget Hor skolen I draga eder gränslinje dit där vägen går till Hamat, och gränsen skall gå ut vid Sedad.
9 Sedan skall gränsen gå till Sifron och därifrån ut vid Hasar-Enan. Detta skall vara eder gräns i norr.
10 och såsom eder gräns i öster skolen I draga upp en linje från Hasar-Enan fram till Sefam.
11 Och från Sefam skall gränsen gå ned till Haribla, öster om Ain, och gränsen skall gå vidare ned och intill bergsluttningen vid Kinneretsjön, österut.
12 Sedan skall gränsen gå ned till Jordan och ut vid Salthavet. Detta skall vara edert land, med dess gränser runt omkring.
13 Och Mose bjöd Israels barn och sade: Detta är det land som I genom lottkastning skolen utskifta såsom arvedel åt eder, det land om vilket HERREN har bjudit att det skall givas åt de nio stammarna och den ena halva stammen.
14 Ty rubeniternas barns stam, efter dess familjer, och gaditernas barns stam, efter dess familjer, och den andra hälften av Manasse stam, dessa hava redan fått sin arvedel.
15 Dessa två stammar och denna halva stam hava fått sin arvedel på andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, österut mot solens uppgång.
16 Och HERREN talade till Mose och sade:
17 Dessa äro namnen på de män som skola åt eder utskifta landet i arvslotter: först och främst prästen Eleasar och Josua, Nuns son;
18 vidare skolen I taga en hövding ur var stam till att utskifta landet,
19 och dessa äro de männens namn: av Juda stam Kaleb, Jefunnes son;
20 av Simeons barns stam Samuel Ammihuds son;
21 av Benjamins stam Elidad, Kislons son;
22 av Dans barns stam en hövding, Bucki, Joglis son;
23 av Josefs barn: av Manasse barns stam en hövding, Hanniel, Efods son,
24 och av Efraims barn stam en hövding, Kemuel, Siftans son;
25 av Sebulons barns stam en hövding, Elisafan, Parnaks son;
26 av Isaskars barns stam en hövding, Paltiel, Assans son;
27 av Asers barns stam en hövding, Ahihud, Selomis son;
28 av Naftali barns stam en hövding, Pedael, Ammihuds son.
29 Dessa äro de som HERREN bjöd att utskifta arvslotterna åt Israels barn i Kanaans land.
35 Och HERREN talade till Mose på Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko, och sade:
2 Bjud Israels barn att de av de arvslotter de få till besittning skola åt leviterna giva städer att bo i; utmarker runt omkring dessa städer skolen I ock giva åt leviterna.
3 Städerna skola de själva hava att bo i, men de tillhörande utmarkerna skola vara för deras dragare och deras boskap och alla deras övriga djur.
4 Och städernas utmarker, som I skolen giva åt leviterna, skola sträcka sig tusen alnar från stadsmuren utåt på alla sidor.
5 Och utanför staden skolen I mäta upp på östra sidan två tusen alnar, på västra sidan två tusen alnar, på södra sidan två tusen alnar och på norra sidan två tusen alnar, med staden i mitten. Detta skola de få såsom utmarker till sina städer.
6 Och de städer som I given åt leviterna skola först och främst vara de sex fristäderna, vilka I skolen giva till det ändamålet att en dråpare må kunna fly till dem; vidare skolen I jämte dessa städer giva dem fyrtiotvå andra,
7 så att de städer som I given åt leviterna tillsammans utgöra fyrtioåtta städer, med tillhörande utmarker.
8 Och av dessa städer, som I skolen giva av Israels barns besittningsområde, skolen I taga flera ur den stam som är större, och färre ur den som är mindre. Var stam skall åt leviterna giva ett antal av sina städer, som svarar mot den arvedel han själv har fått.
9 Och HERREN talade till Mose och sade:
10 Tala till Israels barn och säg till dem: När I haven gått över Jordan, in i Kanaans land,
11 skolen I utse åt eder vissa städer, som I skolen hava till fristäder, till vilka en dråpare som ouppsåtligen har dödat någon må kunna fly.
12 Och dessa städer skolen I hava såsom tillflyktsorter undan blodshämnaren, så att dråparen slipper dö, förrän han har stått till rätta inför menigheten.
13 Och de städer som I skolen giva till fristäder skola vara sex.
14 Tre av städerna skolen I giva på andra sidan Jordan, och de tre övriga städerna skolen I giva i själva Kanaans land;
15 dessa skola vara fristäder. Israels barn, såväl som främlingen och inhysesmannen som bor ibland dem skola hava dessa sex städer såsom tillflyktsorter, till vilka var och er som ouppsåtligen har dödat någon må kunna fly.
16 Men om någon slår en annan till döds med ett föremål av järn, så är han en sannskyldig dråpare; en sådan skall straffas med döden.
17 Likaledes, om någon i sin hand har en sten med vilken ett dråpslag kan givas, och han därmed slår en annan till döds, så är han en sannskyldig dråpare; en sådan skall straffas med döden.
18 Eller om någon i sin hand har ett föremål av trä varmed ett dråpslag kan givas, och han därmed slår en annan till döds, så är han en sannskyldig dråpare; en sådan skall straffas med döden.
19 Blodshämnaren må döda den dråparen; varhelst han träffar på honom må han döda honom.
20 Likaledes om någon av hat stöter till en annan, eller med berått mod kastar något på honom; så att han dör,
21 eller av fiendskap slår honom till döds med handen, då skall den som gav slaget straffas med döden, ty han är en sannskyldig dråpare; blodshämnaren må döda den dråparen, varhelst han träffar på honom
22 Men om någon av våda, utan fiendskap, stöter till en annan, eller utan berått mod kastar på honom något föremål, vad det vara må;
23 eller om han, utan att se honom, med någon sten varmed dråpslag kan givas träffar honom, så att han dör, och detta utan att han var hans fiende eller hade för avsikt att skada honom,
24 då skall menigheten döma mellan den som gav slaget och blodshämnaren, enligt här givna föreskrifter.
25 Och menigheten skall rädda dråparen ur blodshämnarens hand, och menigheten skall låta honom vända tillbaka till fristaden dit han hade flytt, och där skall han stanna kvar, till dess den med helig olja smorde översteprästen dör.
26 Men om dråparen går utom området för den fristad dit han har flytt,
27 och blodshämnaren då, när han träffar på honom utom hans fristads område, dräper dråparen, så vilar ingen blodskuld på honom.
28 Ty i sin fristad skall en dråpare stanna kvar, till dess översteprästen dör; men efter översteprästens död må han vända tillbaka till den ort där han har sin besittning.
29 Och detta skall vara en rättsstadga för eder från släkte till släkte, var I än ären bosatta.
30 Om någon slår ihjäl en annan, skall man, efter vittnens utsago, dräpa dråparen; men en enda persons vittnesmål är icke nog för att man skall kunna döma någon till döden.
31 I skolen icke taga lösen för en dråpares liv, om han är skyldig till döden, utan han skall straffas med döden.
32 Ej heller skolen I taga lösen för att den som har flytt till en fristad skall före prästens död få vända tillbaka och bo i landet.
33 I skolen icke ohelga det land där I ären; genom blod ohelgas landet, och försoning kan icke bringas för landet för det blod som har blivit utgjutet däri, annat än genom dens blod, som har utgjutit det.
34 I skolen icke orena landet där I bon, det i vars mitt jag har min boning, ty jag, HERREN, har min boning mitt ibland Israels barn.
36 Och huvudmännen för familjerna i Gileads barns släkt -- Gileads, som var son till Makir, Manasses son, av Josefs barns släkter -- trädde fram och talade inför Mose och de hövdingar som voro huvudmän för Israels barns familjer.
2 De sade: »HERREN har bjudit min herre att genom lottkastning göra landet såsom arvedel åt Israels barn och HERREN har vidare bjudit min herre att giva Selofhads, vår broders, arvedel åt hans döttrar.
3 Men om nu dessa bliva gifta med någon ur Israels barns andra stammar, så tages deras arvedel bort ifrån våra fäders arvedel, under det att den stam de komma att tillhöra får sin arvedel ökad; på detta sätt bliver en del av vår arvslott oss fråntagen.
4 När sedan jubelåret inträder för Israels barn, bliver deras arvedel lagd till den stams arvedel, som de komma att tillhöra, men från vår fädernestams arvedel tages deras arvedel bort.»
5 Då bjöd Mose Israels barn, efter HERRENS befallning, och sade: »Josefs barns stam har talat rätt.
6 Detta är vad HERREN bjuder angående Selofhads döttrar; han säger: De må gifta sig med vem de finna för gott, allenast de gifta sig inom en släkt som hör till deras egen fädernestam.
7 Ty en arvedel som tillhör någon, av Israels barn må icke gå över från en stam till en annan, utan Israels barn skola behålla kvar var och en sin fädernestams arvedel.
8 Och när en kvinna som inom någon av Israels barns stammar har kommit i besittning av en arvedel gifter sig, skall det vara med en man av någon släkt som hör till hennes egen fädernestam, så att Israels barn förbliva i besittning var och en av sina fäders arvedel.
9 Ty ingen arvedel må gå över från en stam till en annan, utan Israels barns stammar skola behålla kvar var och en sin arvedel.»
10 Selofhads döttrar gjorde såsom HERREN hade bjudit Mose.
11 Mahela, Tirsa, Hogla, Milka och Noa, Selofhads döttrar, gifte sig med sina farbröders söner.
12 De blevo alltså gifta inom Manasses, Josefs sons, barns släkter, och deras arvedel stannade så kvar inom deras fädernesläkts stam.
13 Dessa äro de bud och rätter som HERREN genom Mose gav Israels barn, på Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.